På jobbet: Hasse Pettersson, Samtalsterapeut, Krismottagningen för män

På jobbet har besökt Hasse Pettersson, en av samtalsterapeuterna på Krismottagningen för män. För ASP Bladet berättade han om sitt arbete med män som söker hjälp i olika krissituationer

Kan du berätta om din yrkesbakgrund?
– Till yrket är jag terapeut och har gått en psykoterapiutbildning i Göteborg. Jag har jobbat 25 år på socialförvaltningen i Karlstads kommun. Mitt första jobb var på Kronoparken, där jag arbetade som barnomsorgsassistent/administrativchef. Under åren på Kronparken jobbade jag också som familjeterapeut och trygghetsutvecklare tillsammans med polisen. Jag var även en del av projektet Kronolyftet. För 16 år sedan började arbeta på SamtalsAkuten och 9 år tillbaka är jag på Krismottagningen för män. Jag var en av initiativtagarna till SamtalsAkuten och Krismottagningen för män.

Vad är Krismottagningen för män?
– Det är en öppen krismottagning där män kan vända sig till i akut livskris. Det kan handla om precis vad som helst, sorgearbete, våld, relationsproblematik osv. Den som besöker Krismottagningen får garanterat träffa en man. Vi är två personer som jobbar här. De som driver verksamheten är Karlstads kommun, Forshaga kommun, Hammarö kommun, Kils kommun, Landstinget i Värmland och Svenska Kyrkan.

Hur fungerar samtalsstödet?
– Männen som söker sig hit har gjort ett aktivt val att de vill söka hjälp. Det börjar med att den som behöver hjälp ringer och ber om en besökstid. Vi har målsättningen att inom en vecka ha det första mötet. Man har möjlighet att gå tio gånger och varje möte är en timme långt. Vi för inga journaler men skriver minnesanteckningar som kastas när det är avslutat. Om personen varit utsatt för våld, eller är själv en förövare kan han få gå längre än tio gånger. 40 procent av de som kommer till oss har använt våld eller varit utsatt för det. Vi har även ickevåldsgrupper sedan ett år tillbaka. Vi träffas tjugofyra gånger i grupp och behandlar åtta olika teman som är kopplat till våld exempelvis: fysiskt och psykiskt våld, vad är våld och vilka konsekvenser våldet får. Ickevåldsgruppen bygger på olika övningar som exempelvis rollspel eller skriftliga och muntliga uppgifter.

Vilka typer av kriser möter du?
– De kriser jag oftast stöter på är relationsrelaterade. Det är oftast i situationer när risken att bli lämnad i en relation som man försöker att göra någonting åt sitt beteende. Då finns motivationen för förändring, man vill ju inte att relationen ska gå om intet. Våld är som sagt också en vanligt förekommande anledning att söka hjälp. Det kan handla om att man är arg, irriterad och har svårt att tygla sitt humör. Andra typer kriser jag möter är olyckor, sjukdom eller nära anhörigas dödsfall.

Vilka män söker sig till krigsmottagningen?
– Det är vanliga män som kommer hit, från de flesta samhällsklasser. Vi har dock få personer med utländsk härkomst. Jag har fyra samtal per dag och har kontinuerlig kontakt med 25 -30 personer.

Vilka förändringar har du sett under de år som du jobbat som terapeut?
– Medvetenheten bland män har ökat, man söker oftare hjälp idag än tidigare. Det är inte så skämmigt längre. Två områden som har ökat under senare år är spel och sexberoende.

Vilka egenskaper behöver en samtalsterapeut?
– Naturligtvis ska man vara lyhörd, stå ganska stadigt själv och vara medveten om sin egen livssituation. Nyfikenhet och humor, det använder jag en hel del. Att man också kan lägga in ett skratt i behandlingen, om det kommer vid rätt tillfälle, vill säga. Det behövs också trygghet och erfarenhet.

Vad är den största utmaningen i ditt arbete?
– Jag älskar nybesök. Det är min utmaning, för då vet jag inte vad som väntar. Då är jag nyfiken och vill utforska. Jag har alltid en del information om personen innan, men ändå frågar jag varje gång vad han vill ha hjälp med. Ibland kan det vara så att det finns ytterligare saker som dyker upp.

Vad i ditt jobb ger dig tillfredsställelse?
– Tillfredsställelse får jag när personen får bättre självkänsla, blir starkare och mår bättre. Det ger en återkoppling till mig, ett kvitto på att vi är på rätt väg. Sedan vet jag, eftersom jag har lång erfarenhet, att alla inte kan bli hundraprocentigt bra, ändå gör man det bästa av situationen. Det är en tillfredsställelse när en person går från offer till att ta aktiva val som gör att individen vågar gå vidare och utvecklas.

Hur ser du på framtiden för Krismottagningen för män?
– Här måste det bli en enorm utveckling, så att vi kan ta emot ännu flera män. Vi har för små resurser idag. Det läggs mycket pengar på kvinnor som mår dåligt, men det finns även många män som inte mår bra. Män ska ha lika stor möjlighet att söka hjälp. Vi måste utöka vår verksamhet och det ganska snart.

Text och foto: Henrik Sjöberg

Korta frågor:
Ålder: 63
Bor: Klara, Karlstad
Familj: Sambon Margith
Senaste lästa bok: Spela lagom, Anton Gustafsson, Adam Svanell
Senaste sedda film: Wallander
Favoritmat: Sushi
Drömresa: São Paulo

På Jobbet: Sofia Engström, Enhetschef, Familjerättsenheten

Vad gör en enhetschef på Familjerättsenheten? ASP Bladet har träffat Sofia Engström i en intervju där hon berättar om sin yrkesbakgrund, arbetsuppgifter och utmaningar.

Kan du berätta för våra läsare om din yrkesbakgrund?
– Till yrket är jag socionom och har arbetat inom olika områden. Jag har bl.a. jobbat med ekonomiskt bistånd, ungdomar och har även arbetat på en SiS- institution. Statens institutionsstyrelse (SiS) har särskilda ungdomshem runt om i Sverige. En kort period var jag på barn- och ungdomspsykiatrin och kom därefter till Familjerättsenheten 2007. Jag jobbade där som familjerättssocionom med arbetsuppgifter som berörde familjerättsfrågor. Det handlade mest om föräldrar som har separerat och kan inte komma överens om sin barn. En arbetsuppgift är att med hjälp av samarbetssamtal försöka finna överenskommelser. Sedan januari 2011 jobbar jag som enhetschef på Familjerättsenheten.

Hur ser din chefsroll ut på Familjerättsenheten?
– Mina arbetsuppgifter handlar t.ex. om att leda och fördela arbetet i de verksamheter jag är chef över. Familjerättsenheten består av tre arbetsgrupper: familjerättsgruppen, kommunala familjerådgivningen och samtalsakuten/krismottagningen för män. Det gäller också att tillsammans med medarbetarna leda verksamhetsutvecklingen. Jag ingår även i Familjeavdelningens ledningsgrupp tillsammans med de andra enhetscheferna, stabspersonal och avdelningschefen. Under en arbetsdag är det mycket möten och det är inget direkt klientarbete. Mitt arbete handlar om planering av verksamheten, i det ingår gruppmöten där vi pratar om specifika ärenden och verksamhetsutveckling. Det är mitt uppdrag att ha det övergripande ansvaret och få möjlighet att tänka framåt.

Vad den största utmaningen i ditt arbete?
– Den största utmaningen är det ökade trycket och behovet av verksamheterna. Mer och mer människor i samhället behöver den hjälp som min enhetspersonal kan bidra med. Att hjälpa alla som behöver hjälp är en stor utmaning. Hur ska vi kunna organisera arbetet för att kunna möta den efterfrågan som finns. En annan viktig aspekt är att följa med i samhället, att verksamheterna ska följa de behov som finns. Vad behöver familjerådgivarna veta just nu till exempel? Vad behöver de för kunskaper idag? Familjens struktur förändras och ser inte likadan ut som för tjugo år sedan.

Vad är din drivkraft?
– Min drivkraft är att kunna bidra till att människor i svåra situationer får stöd. En annan drivkraft är att i chefsrollen förbättra och utveckla verksamheten, att göra det så bra som möjligt för de som behöver vårt stöd.

Du har jobbat med projektet Barn som bevittnat våld. Hur har det arbetet fortlöpt?
– Vi sökte och fick pengar från Socialstyrelsen för att göra en kartläggningen hur vi jobbar med barn som bevittnat våld inom familjen. Tanken med undersökningen var att vi ville förbättra vårt arbete i att uppmärksamma de här barnen, samt att de får det stöd de behöver och har rätt till. Pengarna från Socialstyrelsen gjorde det möjligt att låta Sofia Faivre och Lena Henriksson att jobba med projektet. Jag har varit ett bollplank i deras arbete. Rapporten från kartläggningen kommer att presenteras för ledningsgruppen 31 maj 2013.

Vad har du för tankar om Familjeavdelningens arbete med utsatta människor?
– Vi möter inte alla barn som är utsatta, utan bara där någon har uppmärksammat problem, och visat på att här behöver Socialtjänsten titta lite närmare på hur de här barnen har det, och vilket stöd familjerna kan behöva. I det arbetet strävar Familjeavdelningen att bli bättre och att göra mer rätt.

Hur vill du att Familjeavdelningen ska utvecklas i framtiden?
– Det är ju så att det hela tiden skerett utvecklingsarbete. Under hösten kommer vi t.ex. ha en stor utbildningssatsning för större delen av personalgruppen som kallas Signs of Safety. Den handlar om att tillsammans med familjerna uppmärksamma och söka tecken på säkerhet. Tanken är att involvera föräldrarna och närstående mera, med syftet att göra det tryggare för barnen.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Lotta Tammi

Ålder: 39 år
Bor: Molkom
Familj: Sambo och barn
Film: Gillar ”feel-good filmer”
Bok: Deckare av Lars Keppler
Favoritmat: Grillad mat
Drömresa: New York

På jobbet – Charlotte Holmberg

Charlotte Holmberg är en av medarbetarna på SamtalsAkuten. På jobbet har i detta nummer av ASP bladet träffat Charlotte för ett samtal om hennes arbete.

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag har jobbat med socialt arbete i många år. 1978 var jag färdigutbildad socionom och har under mitt yrkesliv jobbat mest som kurator. Detta har jag gjort i cirka 30 år. Jag har under den tiden arbetat mest inom vuxenhabilitering men även i skolan, Familjeavdelningen och Stödcentrum Nyckeln som hjälper våldsutsatta i nära relationer. Nu är jag anställd av Karlstads kommun på Samtalsakuten och har jobbat här i snart två år.

Hur ser en arbetsdag ut?

– Jag brukar komma till jobbet kvart i åtta, kollar av telefonsvararen och tar emot första besöket kvart över åtta. Ett samtal håller på i en timme och vi har som regel fyra samtal på en arbetsdag. Det behövs ordentliga pauser mellan samtalen. Det är bra att göra andra saker, så att man laddar om till nästa besök. Vi har även telefontid där de som ringer oftast bokar möten.

Hur fungerar SamtalsAkuten?

– SamtalsAkuten är ett samarbete mellan Svenska Kyrkan, Landstinget och Karlstads kommun. Det är inte bara Karlstads kommun som är med, utan även kommunerna Forshaga, Kil och Hammarö deltar. Kommer du ifrån någon annan kommun går det inte att använda SamtalsAkutens tjänster. Första kontakten sker alltid via telefon och det går bra att vara anonym. En person får komma hit tio gånger och det kostar 120 kronor per tillfälle. Vi har även en stark sekretess som bara få brytas när misstanke om att barn far illa eller när ett brott som är begånget som ger mer än ett års fängelse. SamtalsAkuten är unik och finns inte på många plaster i Sverige. Vi som arbetar här är från olika bakgrunder och har ett stort kontaktnät tillsammans utanför SamtalsAkutens väggar. 1997 startades verksamheten och den 22:e november firar Samtalsakuten 15 år med en mingelförmiddag på Biskopsgården.

Vilka typer av terapiformer använder du?

– En sammanfattande benämning skulle kunna vara samtalsterapi. Det är samtal, inte psykoterapi i egentlig mening. De personer som kommer hit väljer själva vad de vill börja prata om och vad de vill uppnå genom att komma till SamtalsAkuten. De är inte tvingade eller remiterade hit utan kommer för att de själva vill.

Vem är det som söker sig till SamtalsAkuten?

– De som kommer hit kommer från alla samhällsgrupper och med vitt skilda bakgrunder och problematik. Vi har även samtal med människor från andra kulturer. Det är detta som gör det så spännande, för jag vet inte vem jag kommer att möta och får ta del av. Det är oerhört fascinerande Det är en gåva och jag lär mig något nytt varje dag, både om andra människor och om mig själv. När en person är i kris finns det ett stort behov av att kunna förstå och hantera det man varit med om och att då prata med en utomstående som inte är en del av släkt- och vänkretsen kan göra det lättare.

Vilka egenskaper krävs för att vara en bra samtalsbehandlare?

– Det är viktigt att tycka om att lyssna på andra människor. Det behövs ödmjukhet, respekt och en vilja att lyssna in vad personen har att berätta; att se från den människans perspektiv.

Vad i ditt arbete ger dig tillfredställelse?

– Det är att ta del av människors historier och upplevelser, på ett sätt jag aldrig skulle göra annars. Jag får förtroenden som jag bär väldigt ömt och varsamt. Det är också väldigt olika människoöden jag möter.

 Vilka är för dig de största utmaningarna i ditt arbete?

– En utmaning är att inte drabbas av en känsla av maktlöshet eller att smittas av en maktlöshetskänsla i möten med människor med mycket små möjligheter till förändring i sitt liv.

 Hur tror du verksamheten ser ut i framtiden?

– Det är mer okej nu att prata med en terapeut eller en kurator än förr. Jag tror att även i fortsättningen kommer det att finnas stora behov av att på ett enkelt och smidigt sätt, prata med någon som är utanför sitt vanliga privata sammanhang.

 Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 59

 Familj: Man, barn och barn-barn

 Bor: Karlstad

Senast lästa bok: Denna dödens kropp, Elizabeth George

 Senast sedda film: Mannen från Le havre

Drömresa: Fjällvandra under hösten

 Favoritmat: Grekisk

Temadag: Mäns våld mot kvinnor

Män som använt våld i nära relationer – vilken hjälp kan de få?

Intervju med Hans Petterson samt bilder från temadagen 31e mars, 2009 i Filmstaden Karlstad. Temadagen var ett samarrangemang mellan kommunerna Karlstad, Hammarö, Kil och Forshaga samt landstinget i Värmland, Svenska Kyrkan och Länsstyrelsen i Värmland. Dagen lockade till sig hela 250 besökare och var en succé.

I filmen ser vi bla landshövding Eva Eriksson och Anders Sandberg, ordförande för Kriscentrum för män i Malmö.