Etikettarkiv: Särbehandling

Kränkande särbehandling på jobbet

4444Enligt Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter uppmanas den som är utsatt för mobbing eller kränkande särbehandling på sitt arbete att ta kontakt med sin chef. Om det är chefen som mobbar är rådet att ta kontakt med en högre chef.

När någon är utsatt för mobbing eller kränkande särbehandling på sin arbetsplats krävs det ganska mycket för att individen ska våga berätta om sin upplevelse. Det fordras ännu mer om chefen är den som mobbar. Den utsatte skuldbelägger ofta sig själv och är rädd för att förlora arbetet. Den som mobbas mår ofta dåligt både psykiskt och fysiskt. Ångest, sömnsvårigheter och magproblem är bland annat mycket vanligt.

Arbetsmiljöverket råder också till att man tar kontakt med företagshälsovården. Om chefen är den som mobbar bör arbetstagaren ha i åtanke vem det är som betalar företagshälsovården! Det gör arbetsgivaren, det vill säga chefen! Företagshälsovårdens intresse ligger i att arbetstagaren ska kunna utföra sitt arbete. De kan ge förslag till arbetsgivaren om arbetsplatsanpassningar, omplacering med mera men det är arbetsgivaren eller chefen som avgör om detta är möjligt.

De nya föreskrifterna från arbetsmiljöverket om organisatorisk- och social arbetsmiljö innebär att det ska finnas rutiner och kunskap om hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling på en arbetsplats. Till vem arbetstagaren ska vända sig, vad mottagaren ska göra med informationen och hur den utsatte snabbt ska kunna få hjälp och stöd. Opartiskhet är ett viktigt begrepp när man utreder kränkande särbehandling. Detta gäller särskilt på en liten arbetsplats och det kompliceras om chefen är delaktig i mobbingen. Mottagaren ska hantera informationen och situationen opartiskt men kan också uppleva rädsla för att bli av med arbetet eller själv bli utsatt om mobbaren är chefen.

Även om föreskrifterna följs och mobbingen upphör kan den drabbade må dåligt långt efteråt. I allvarligare fall av kränkande särbehandling går känslan av otrygghet aldrig över och möjligheten att fortsätta arbeta försvåras. Det är heller inte ovanligt med utmattningssymtom långt efter hos den som drabbats. Det kräver resurser, bakgrundsinformation och inte minst empati av arbetsgivaren, för att den utsatte ska kunna arbeta kvar och bygga upp förtroende och känna trygghet i sitt arbete igen.

Källa: Arbetsmiljöverkets författningssamling
Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek

Givmild gentemot sin spegelbild

Det är klassiskt i vårt samhälle är att man tar hand om dem som påminner om sig själv. De flesta tänker inte ens på hur de i vissa sammanhang särbehandlar sin omgivning.

Man ser likasinnade, och utgår genast från att de är lika hyvens som en själv, utan att tänka på att de som till synes är mest skilda från oss i fysiken och det övriga yttre kan tänkas vara de som är mest lika mentalt.

I vår värld klassificeras omgivning hela tiden, och alla de som tillhör en särskild grupp är vanligtvis väldigt hjälpsamma gentemot sin egen grupp, men kan tänkas vara extremt kallhjärtade mot andra grupper.

Det pågår här i Sverige en häxjakt på alla rökare. De får inte stå i busskuren trots spöregn, utan blir utknuffade av ickerökare. Men, när man ser rökare så ser man tydligt att de tyr sig till varandra. De står i egna grupper och går ut tillsammans på sina rökpauser. De delar gärna med sig av sina cigaretter, till vem helst som önskar. Men omvärlden klagar högt på dem och kastar glåpord så som ”smutsiga” och ”äckliga”, ”stinkare” efter dem.

På våra skolor är mobbning ett växande problem. Hela 8 % av alla elever i Sverige erkänner att de känner sig utsatta och mobbade. Vissa försök att stoppa mobbning har gjorts, men andelen utsatta ökar för varje år. Vad är anledningen?

Sanningen är att vi lever i ett samhälle där utfrysning är helt acceptabelt efter att man tagit studenten. Vi lever i ett samhälle där ”lägre” stående blir smutskastade. Arbetslösa räknas som lata, Socialbidragstagare är ”samhällsluder”, och alla uteliggare är alkoholister, trots att vissa av dem inte ens dricker.

Barn och ungdomar växer upp i en värd där mobbing är okej, eftersom vuxna gör samma sak gentemot varandra. Den som inte delar en generell form av vardag med en annan, kastar glåpord efter den andre. Detta är i vuxenvärlden 100 % accepterat.

Låt oss besöka Niklas, 64. Han är en uteliggare och alkoholist. När vi pratar med honom sitter han på bänk i centrum. Han har precis varit på systemet och öppnar nu en öl. De flesta förbivandrande ignorerar och/eller ser honom inte ens. Men om någon med samma situation som Arvin; uteliggare och alkoholist kommer förbi, så kommer Arvin med största sannolikhet att gladeligen dela med sig av sin öl. Även om denne inte frågat om en och trots att det är den sista han har.

Men vad driver Niklas att dela med sig av det sista av sitt goda? Han har inga pengar och kan inte köpa nytt i en fingerknäppning. När vanligt folk ser uteliggare och alkoholister, tiggare på gatan tänker alla samma sak, ”Skaff’ dig ett jobb”. Men när Arvin ser någon i denna situation, reflekterar han inåt, och mot sig själv.

Niklas minns sin egen historia och delar med sig av den till oss. Han hade jobb och fru och egen liten villa i förorten. Men han blev ersatt av en robot på verkstaden där han jobbade, och sen lades firman ned i Sverige och skickades utomlands för ekonomisk vinning. Frugan lämnade honom för någon annan och huset beslagtogs. Han sökte tröst i flaskan och började supa.

Nu många år senare bor han fortfarande där på gatan, men när han ser en annan uteliggare eller alkoholist tänker han inte som vi. Han vet att denne behöver en värmande öl i sina missöden. Han vet också att denne kommer minnas hans givmildhet och betala tillbaka med råge, kanske inte i pengar, utan öl…

Men om nu uteliggarna är de enda som bryr sig om sin egen grupp, hur kommer detta gå i slutänden? Ett gammalt känt ordspråk säger; ”Om en blind leder en blid, så faller de båda i gropen”. Vad har vi för andra grupper här i det svenska samhället? Fattiga, Arbetslösa, Pensionerade, Sjukskrivna, Arbetande, Politiker och Rika.

Lägg till Uteliggare i listan så har vi åtta olika större grupper som innefattar hela Svenska befolkningen. De fattiga hjälper de fattiga, arbetslösa hjälper arbetslösa, pensionärer hjälper pensionärer, osv.

Så, vi lever med andra ord i ett samhälle där det är okej att ignorera de grupper och klasser man själv inte tillhör. Ett samhälle där de blinda leder de blinda… Och så undrar folk varför allt börjar bli sämre!

Text: William Stensson
Foto: Per Rhönnstad

Källor:

Ordspråk Matteus 15:14, bergspredikan (Bibeln)

Ang. Mobbning

http://www.friends.se/vanliga-fragor-2/fragor-om-mobbning
Utvärdering av metoder mot mobbning (rapport 252), Skolverket 2011