Etikettarkiv: Schizofreni

Allt talar för IPS

5Onsdagen den 14 maj 2014 anordnade Karlstads Kommun en föreläsning i Värmlands Museum om en behandlingsmodell som kallas IPS, och är riktad mot personer med schizofreni eller schizofreniliknade tillstånd.

IPS (Individual Placement and Support) går ut på att få människor i avlönat arbete, utan omvägar med praktik eller pröva-på-platser. Den svenska benämningen är ”individanpassat stöd för arbete enligt IPS modellen”. Karlstads kommun har i samarbete med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och psykiatriska öppenvården ansvarat för genomförandet av behandlingsmodellen.

IPS i Karlstad
Den tidigare projektledaren för IPS-gruppen i Karlstad, Martin Seppänen, berättade om hur det hela började för Karlstads del. 2011 utlyste Socialstyrelsen medel på initiativ av regeringen för att komma igång med IPS metoden. Karlstads kommun sökte men fick avslag, vilket delvis berodde på att det fanns oklarheter i Socialstyrelsens utformning av ansökan.
– Men vi sökte igen 2012, bättre pålästa och förberedda, och den här gången blev Karlstad en av de 32 kommuner som beviljades medel, fortsätter Martin Seppänen.

Gruppens första mål var att utveckla behandlingsmetoden och dess struktur för långsiktig hållbarhet. Men just långsiktigheten kändes lite motsägelsefull eftersom medel endast utlystes ett år i taget.
– Tanken fanns, är det någon idé att dra igång alls, nästa år kanske vi inte får några pengar?, säger Seppänen.

Trots det, gällde det att bygga en bra plattform, ta reda på hur olika instanser skulle kunna samverka på bästa sätt, samt skapa snabba och korta vägar för att undvika flaskhalsar. Det viktiga var att inga ärenden blev liggande.

Det glädjande beskedet att medel beviljats för 2013 kom till slut och äntligen kunde deltagare involveras i projektet. Det enda kriteriet förutom diagnosen i sig var att personen var villig att ta ett riktigt avlönat jobb.

IPS-gruppen skickade tillsammans med arbetsförmedling och försäkringskassa ut en intresseanmälan till den berörda målgruppen. Utifrån deltagarens intressen, tidigare erfarenheter och önskemål, försökte man hitta företag som passade. Här handlade det oftast inte om ett jobb som redan fanns på marknaden, utan mer om att skapa nya arbetstillfällen.

Arbetscoachen får en mycket viktig roll, både för deltagaren och företaget. Coachen stöttar deltagaren, och ibland till och med jobbar sida vid sida, vilket gör att personen inte behöver känna sig utsatt och ensam. För företagets del betyder detta att man inte behöver avsätta personal som vägleder, skulle problem uppstå finns coachen där för att ta hand om dessa också.
– I utvärderingen efteråt kunde vi konstatera att metoden behövs. Den var helt avgörande för den här målgruppen. Man behöver stöd både innan och under tiden för att nå, få och behålla arbetet, säger arbetscoachen Petra Reijers.

De hinder man har stött på kommer ofta från gamla föreställningar om att psykisk ohälsa och arbete inte går ihop, och en syn på att en psykiskt sjuk person kan vara farlig. Många företagare vill inte heller anställa någon med en psykisk diagnos. Men även hos deltagarna fanns ett visst motstånd, bland annat med att öppet gå ut med att man lider av psykisk ohälsa.

Ett nationellt perspektiv
På föreläsningen medverkade också Ulrika Beierholm, docent, dr. i medicinsk vetenskap, universitetslektor och leg. arbetsterapeut vid Lunds universitet. Hon började arbeta med IPS redan 2007. Hon ingick då i en forskargrupp vid Lunds universitet som importerade modellen från England som var först i Europa att använda IPS.

Beierholm berättade att modellen har fått högsta prioritet i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd. Socialstyrelsen har sammanställt forskningsresultat från ett 20-tal läkemedelsstudier världen över och jämfört de med liknande metoder och funnit att IPS fungerar bättre.
– Det finns en hög grad av evidens. IPS är solklar en etta, den här metoden ska gälla, säger Ulrika Beierholm

Det som är intressant med Karlstadsgruppen är att de under resans gång följts av Per Folkesson från Karlstads Universitets FoU-enhet, som intervjuat och dokumenterat såväl deltagare, arbetscoacher och arbetsgivare. Han skriver i sin rapport att:

”Det är viktigt, rentav nödvändigt, i ett välfärdssamhälle att det finns ett brett utbud av resurser, stöd och hjälp för personer med olika former och grad av psykisk ohälsa. Allt talar för att IPS metoden, detta nya sätt att tänka, tala och arbeta, väl fyller en plats i ett framtida utbud av sådana resurser.”

Han skriver vidare att om resultatet av projektet Stöd i arbete ska sammanfattas i en enda mening blir det följande:

”Stöd i arbetet kan vara avgörande för rehabilitering och återhämtning för en person med erfarenhet av psykisk ohälsa.”

Text: Roger Trondsen
Foto: Kid Overgaard

Kronoparksboende kammade hem Solastipendiet 2013

SONY DSCFrödinghöjd 2 öppnade 2004 och är ett LSS-stödboende för personer med psykisk ohälsa. De som bor där är i åldrarna mellan 42 och 65 år.

Solastipendiet 2013 tilldelades Fröding­höjd 2, som ligger beläget på Kronopar­ken. Det var Vuxenavdelningen inom Karlstads Kommun som delade ut priset och det består av pengar, som bland an­nat kan användas för att låta personalen att lära sig mer om sitt yrke. Personalen berättar för ASP Bladet att de tycker att det var roligt att få priset. Motiveringen till priset är att personalens dagliga omsorg och vård av människorna håller en hög kvalité.

– Här på Frödingshöjd 2 bor det per­soner med psykisk ohälsa, människor med Aspbergers Syndrom, autism och schizofreni. Alla som bor här har olika diagnoser, berättar Lena Berggren, som jobbar på gruppboendet.

Det finns åtta brukare på Frödinghöjd 2, varav fem personer även går på daglig verksamhet i centrala Karlstad. Där får de sysselsättningar som utgår ifrån en tydliggörande pedagogik. Detta inne­bär i detta fall att man har någon form av schema, med bilder över vad dom skall göra under dagen och en klocka som hjälper personerna att hålla tiden i förhållande till olika aktiviteter. Klockan kallas för timstock.

För närvarande är de åtta stycken i personalen som arbetar där – dessa personer ser till att Frödingshöjd 2 har bemanning dygnet runt.

– Vi fick Solastipendiet efter att vi blivit nominerade av vår handläggare Bibbi, och Elin som är sjuksköterska. Jag visste inte om priset förrän det var klart och vi fick reda på att vi vunnit, säger Maud Hertzberg, som också hon arbetar på gruppboendet, till ASP Bladet.

Text: Olle Stagnér, Lotta Tammi och Robert Halvarsson
Foto: Lotta Tammi

För fullständig prismotivation, läs ASP Bladet nr 10, 2013.

FAKTA OM SOLASTIPENDIET:
I samband med erfarenhetsdagarna i Karlstads kommun delas Solastipendiet ut till enskilda medarbetare, eller en arbetsgrupp vid Arbetsmarknads-och socialförvaltningen. Stipendiet är till för att uppmuntra och uppmärksamma an­ställda, som har utvecklat eller nyskapat sitt arbete på ett bra sätt, i linje med för­valtningens inriktning och värdegrund. Stipendiet ska användas till att utvecklas inom sitt arbete, studieresor eller utbild­ning eller andra aktiviteter som har med arbetet att göra. Stipendiet är ingen lö­neförmån, utan till för att enbart tillföra nya kunskaper.

Mats Fackel, verksamhetsstrateg på Ar­betsmarknads- och socialförvaltningen berättar för ASP Bladet att förslag på mottagare kan lämnas av anställda vid förvaltningen och förtroendevalda vid Arbetsmarknads- och socialnämnden. Förslag skall senast två veckor före Erfarenhetsdagen lämnas till respektive avdelningschef som utan eget yttrande lämnar det vidare till förvaltningsdi­rektören. Förvaltningsdirektören och nämndens ordförande beslutar om vem/vilka som skall tilldelas stipendiet.

Uppgifter hämtade från Arbets­marknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun.

Olika åsikter om Schizofreni

I fackförbundet Visions tidning om socialarbete, Social Qrage, behandlar de enorma åsiktsskillnaderna i hur schizofreni betraktas. Psykologen Lennart Lundin ser det som en hjärnsjukdom, något som Alain Topor inte håller med om.

Den schweiziske psykiatrikern Paul Eugene Bleuler införde 1911 beteckningen schizofreni (1911) för vad som tidigare kallats dementia praecox . SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) sammanställer på regeringens uppdrag en bok om läkemedelsbehandling vid schizofreni. I den beskrivs schizofreni som en kronisk och invalidiserande hjärnsjukdom.

Många forskare har ansett sig ha kunskap om tillståndet men fortfarande är schizofreni en svårbedömd diagnos. Två psykologer som har olika åsikter om schizofreni är Psykologerna Lennart Lundin och Alain Topor.

Lennart Lundin menar att schizofreni är en kronisk hjärnsjukdom och att det bekräftas av en mängd fysiska förändringar hos patienten.  Han påpekar att forskare har konstaterat hur schizofreni påverkar i stort sett alla kroppens system från energiförsörjning till hjärnstammens process av information.

Alain Topor anser att det saknas godtagbara bevis som talar för att schizofreni är en sjukdom.

– Idag finns övertygande vetenskapliga bevis för att psykofarmaka kan bidra till att göra vissa symptom kroniska, säger han.

Topor menar att läkemedel bara dämpar symtomen och inget annat. Han ställer sig även frågande till om det överhuvudtaget finns något som heter schizofreni. Han föredrar begreppet ”allvarlig psykisk problematik”.

Inte helt oense

Enligt Lennart Lundin är psykofarmaka den mest primära i behandlingen av schizofreni, eftersom han hävdar att de patienter som tar medicin regelbundet lever längre än de som inte gör det. Han avfärdar dock inte betydelsen av det sociala nätverket utan menar att det också är en viktig detalj.

Alain Topor menar att sociala relationer är av stor betydelse och att de medicinska aspekterna har en mer underordnad roll. Oavsett deras olika åsikter är de dock eniga om att ingen annan än brukaren/patienten kan avgöra när han eller hon är på återhämtningsvägen. Topor och Lundin är också av den åsikten att de sociala relationerna spelar roll för läkningsprocessen.

Text: Gunilla Björkegren

Läs mer:

http://www.sq.nu/content/dubbla-bud-om-schizofreni

Superhäxan – En viktig medicin

Zyprexa är ett antipsykotikum, neuroleptika, som används vid schizofreni mot hallucinationer. Den används även vid vanföreställningar och vid mani hos personer med bipolär sjukdom.

Medicinen är omdebatterad därför att många går kraftigt upp i vikt av den. Å andra sidan är den omtyckt, då den är mycket bra för sitt syfte utan att ha lika mycket biverkningar som de tidigare neuroleptiska preparaten har. Medicinen godkändes 1996 av Läkemedelsverket för behandling av schizofreni och andra psykoser, mani, vid bipolär sjukdom och som underhållsbehandling vid bipolär sjukdom. Den är ett neuroleptikum, alltså ett läkemedel för att behandla psykoser, hallucinationer och vanföreställningar och fungerar också dämpande, varvid den används vid uppvarvning för att få personen ner till en mer normal nivå.

Zyprexa anses tillsammans med Leponex vara de läkemedel med starkast antipsykotisk effekt, 20% bättre än liknande preparat, den förste har dock en bättre stämningsstabiliserande effekt än Leponex, som används främst mot terapiresistent schizofreni. Utöver Zyprexa används också Seroquel vid bipolär sjukdom. Kritiker menar dock att företaget Ely Lilly som gör Zyprexa, vinklat studierna till Zyprexas fördel.

Zyprexa var 2007-2008 det nionde mest sålda läkemedlet i Sverige sett i pengar och den var det enda antipsykotiska läkemedlet på listan. Zyprexa används ofta som akutmedicin då effekten kommer inom några få timmar. En del fortsätter med läkemedlet vidare och Zyprexa är den antipsykotika i Sverige som har minst behandlingsavbrott.

Biverkningar

De kommentarer jag fick vid diskussionsforum på Internet då jag skulle börja med Zyprexa var ”stackars dig, du kommer gå upp jättemycket i vikt!” Det gjorde jag, jag gick upp 15kg på två månader, därefter planade kurvan ut. Men de andra ryktena stämde också, jag fick betydligt mindre psykotiska symtom än av tidigare läkemedel och slapp också att känna mig som en Zombie. Omgivningen tycker att jag har blivit avtrubbad, men i så pass liten grad att jag nu fungerar som människa igen.

Jag lade upp en frågeställning runt min Zyprexaartikel på schizofreniforumet Viska och kommentarerna om Zyprexa var inte nådiga. Issa-Elise skriver att hon gick upp i vikt 50kg på kort tid, fick diabetes och muskelproblem. Poppy säger hon fick muskelryckningar. Ensamflickan tyckte hon blev trött och avstängd, hon gick däremot inte upp av medicinen utan snarare ner. Saara använde den en kort tid, men slutade på grund av extrema hungerkänslor, hon åt mycket utan att känna mättnad och gick upp i vikt. Koi fick muskelryckningar, hög puls och lågt blodtryck och hamnade på akuten.

En kommentar fick jag som var positiv, från killergirl; ”Har ätit Zyprexa i ca 5 år, det är den som ger mest resultat för mig. Har minskat psykoserna och dämpat rösterna lite. Dock blir jag dålig ibland trots medicinen. Har gått upp 25kg av den men det är den enda som hjälper mig just nu. […] av Zyprexa får jag enormt sug efter mat och sötsaker. Blir lite avtrubbad i mina känslor av den. Går liksom en zombie, men det är bättre än att vara psykotisk.”

Jag ställde även en öppen fråga till min artikel på Bipolärforum Chai tycker att Zyprexa var bra psykiskt; ”Jag hade inte så stökiga och konstiga tankar, inget självskadebeteende, mindre ångest och bättre sömn”, men stod inte ut längre än två månader av den snabba viktuppgången; två kilo per vecka. ”Det är tråkigt att detta läkemedel dras med den biverkningen för många (inte för alla).”

Ia på Bipolärforum säger att hon mår rätt bra av Zyprexa, hon har dock använt dem kortare perioder vid behov. ”Den samlar ihop mig om du förstår hur jag menar”. Hon tar den sällan för hon går upp i vikt snabbt av den; 7-8kg på fyra veckor. Ia säger att det är ett potent preparat med en vidrig bieffekt. ”Tänk om de kunde göra Zyprexa utan det som gör viktuppgången”

Slutligen

Zyprexa är snabbverkande och ger effekt inom några få timmar, flera säger att de bara vill ha den som vid behovsmedicin eller i akuta stadier på grund av risken för viktuppgång. Den är mycket bra mot hallucinationer och mani och har få andra bieffekter, framför allt blir man inte trött och sederad av den liksom många andra antipsykotika. Men viktigast av allt: alla mediciner fungerar annorlunda på olika personer. Vad som passar får man pröva sig fram till.

Text: Maria Lundby Bohlin

Fakta:

Enligt läkar-FASS räknas viktuppgång som en ”mycket vanlig” bieffekt vid Zyprexabehandling, vilket innebär att mer än en av tio drabbas:

Kliniskt signifikant viktuppgång observerades för alla grupper jämfört med Body Mass Index (BMI) vid studiens start. Vid korttidsbehandling (median behandlingstid 47 dagar) var viktuppgång med ≥7% jämfört med kroppsvikten vid studiens början mycket vanligt (22,2%), viktuppgång med ≥15% var vanligt (4,2%) och ≥25% var mindre vanligt (0,8%).

Under långtidsbehandling (minst 48 veckor) var det mycket vanligt (64,4%, 31,7% respektive 12,3%) att patienterna fick en viktuppgång på ≥7%, ≥15% och ≥25% jämfört med kroppsvikten vid studiens början.

Andlighet, religion eller psykos?

Hur kan man veta vad som är religion och vad som är en psykos? Finns det några fasta gränser? Kan en ateist få religiösa vanföreställningar? Eller andliga upplevelser? Hur kan man veta vad som är vad och utesluter de båda varandra?

En psykos är när en person tappar kontakten med verkligheten. Ofta är det uppenbart, hon kan höra och se saker som andra inte kan höra och se. Hon kan tro att läkaren placerat fjärilar i öronen på sig, att någon opererat in ett chip i nacken på dem eller att någon styr deras tankar med hjälp av röntgenstrålning.

Dessa symtom ovan är hallucinationer (att se, höra, känna och smaka saker som inte har någon grund i verkligheten) eller vanföreställningar (exempelvis att man är jagad av SÄPO eller är utsedd att rädda världen från en kommande attack från utomjordingar). Vid dessa tillfällen är det uppenbart för omgivningen att någonting inte står rätt till och personen tror intensivt på sina upplevelser oavsett vilka motargument andra kommer med.

Hörselhallucinationer är det vanligaste förekommande symptomet vid schizofreni, de kan vara kommenterande, imperativa eller uppmanade. Man kan känna att man är ett med naturen, fåglar talar till en, stenar och blommor är symboler, vinden ger budskap.

Men att uppleva saker som går utanför den fysiska verkligheten är också en del av de stora världsreligionerna. Religioner som Kristendom, Judendom och Islam bygger alla på övernaturliga händelser, till exempel den brinnande busken Moses såg och hörde tala. Micael Nilsson nämner via sin hemsida flera personer ur Bibeln som sett Gud; Gideon i vinpressen, Elisa kallas till profet när har arbetar ute på fältet, Petrus och Andreas möter Guds kallelse i en fiskebåt och Matteus utanför tullhuset, där han var en föraktad överlöpare som ansågs en landsförrädare och svikare.

Till synes övernaturliga fenomen kan ha fysiska orsaker. Den brinnande busken, som brann men inte brann upp, kan ha flera förklaringar skriver Nilsson: en överladdning av elektricitet, ljusreflexer, ett vulkaniskt utbrott, en solstråle som bröts genom bergsmassivet, en gasläcka som fattat eld eller en psykologisk reaktion. Eller så var det Gud.

VANFÖRESTÄLLNINGAR

Vissa anser att all tro på något som inte går att bevisa existensen av bör definieras som vanföreställningar, men, liksom med alla andra ”vanföreställningar” så måste tron vara till skada för sig själv eller andra för att den skall anses nödvändig att behandla. Den skall också vara utanför vad som anses socialt och kulturellt normalt i den omgivningen som personen tillhör, således anses normalt inte en person som svimmar på scenen på ett väckelsemöte som sjuk.

Tidningen Kyrknytt, nummer tre 2008, har en artikel om ämnet ”andlig kris”. En man var mitt i livet stressad och började, utan att tidigare alls haft religiösa funderingar, fanatiskt leta, yoga, symboler och terapi. Han såg betydelser i allting och korsade gränsen för vad som var ”normalt” i fråga om tänkande och beteende. Han hamnade på psyket en kort stund, men ”valde” att gå tillbaka till det normala, för att slippa ett eventuellt vårdintyg och behandling. Han hittade information om ”andlig kris” och kände igen sig. Andliga kriser kan likna psykoser, med besvärliga vanföreställningar som kan vara svåra att hantera, men andliga kriser anses man kunna gå stärkt ur. Andliga kriser kan även tolkas inom en religiös ram, exempel på detta finns även utanför de judeokristna traditionerna, som inom schamanismen.

En andlig kris kan också vara negativ. Moder Theresa och St. John av korset är två som drabbats av ”själens dunkla natt” eller som det kallas ”dark night of the soul”. Det kan te sig som en depression och/eller en känsla av att ha mist kontakten med Gud. Lis-Bodil Karlsson som är lärare på Karlstads Universitet anser att man bör tala om dessa fenomen mer, ofta står personer helt ensamma med dessa erfarenheter, till exempel genom att känna sig utanför sin kropp, höra röster, se gestalter och ljussken. Det kan vara svårt att förstå vad som skett.

En enkel lösning på problemet att förstå alla dessa upplevelser är att kalla dem för vanföreställningar. Så gör exempelvis de nya ateisterna, däribland Richard Dawkins och Christopher Hitchens. Med tanke på att många väntar på att Jesus ska återvända kan vi konstatera att om han väl gör det, så kommer han förmodligen i sådana fall få sitta på psyket.

Text: Maria Lundby Bohlin

Förstärkt samband mellan kreativitet och psykisk sjukdom

I ASP Bladet nummer 5 förra året rapporterade vi om att ny forskning visade på en möjlig förklaring till sambandet mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Nu förstärker ytterligare forskning att det råder ett samband. Vi har kontaktat doktoranden Simon Kyaga på Karolinska Institutet för att få veta mer.

Sättet de gick tillväga

För att kunna finna kopplingen mellan psykisk sjukdom och kreativitet tog bland annat Kyaga sig an det stora arbetet att korsköra tre nationella register mot varandra: Slutenvårdsregistret, som innehåller alla patienter som har blivit intagna tidigare för psykoser. Folk- och bostadsräkningen, där människor uppger bland annat vilka yrken de har. Och sist men inte minst SCB:s flergenerationsregister, där man genom personnummer kan koppla personer till föräldrar, barn, syskon och föräldrars syskon.

Enkelt uttryckt, vad är det för samband ni har funnit?

– Att patienter med schizofreni och bipolär sjukdom samt deras släktingar oftare har kreativa yrken jämfört odiagnostiserade personer och deras släktingar. Sambandet föreligger inte vid depression, vilket talar för att det är specifikt. Dessutom har vi använt gruppen revisorer för att kontrollera att våra yrken verkligen återspeglar kreativitet och inte något annat. Ingen ökad förekomst fanns bland revisorer, säger Simon Kyaga.

Vilken nytta tror ni att ert fynd kan ha?

– Vi styrker ett samband mellan kreativitet och psykisk sjukdom som misstänkts sedan antiken. Därigenom sätter vi psykiska sjukdomar i perspektiv. Det är viktigt att ta hänsyn till detta vid behandling. Dessutom borde fynden kunna bidra till minskad stigmatisering, menar Kyaga.

Fynden talar för att genetik åtminstone delvis kan förklara sambandet. Det kan komma att underlätta för förståelsen av den genetiska strukturen bakom till exempel schizofreni och bipolär sjukdom. På lång sikt kan det förhoppningsvis leda till förbättrad behandling.

Fynden sätter också psykisk sjukdom och kreativitet i ett evolutionärt perspektiv, det vill säga ger så kallade ”ultimata förklaringar” till förekomsten av såväl psykisk sjukdom och kreativitet och därigenom ökad förståelse av mänsklig kultur.

Tidigare forskning av Fredrik Ullén visar också på ett samband mellan psykisk ohälsa och kreativitet. Hur ser ni på det?

– Professor Ullén med kolleger visade förändringar i thalamus kopplat till ökad kreativitet mätt i en skattningsskala på ett begränsat antal odiagnostiserade personer. Man drog slutsatsen att dessa förändringar skulle kunna förklara ett samband mellan schizofreni och kreativitet. Vi har visat att sambandet existerar. Genom att använda hela Sveriges befolkning (cirka 300 000 patienter och 700 000 släktingar) kan vi också känna oss säkra på att sambandet kan generaliseras och inte är ett tillfälligt fynd. Litteraturen på området har annars präglats av flera motstridiga fynd, kanske delvis på grund av att man generellt undersökt små grupper om cirka 20 personer, avslutar doktoranden Simon Kyaga.

Text: Karl-Peter Johansson & Robert Halvarsson

Färdiga schizofreniriktlinjer

Förra året var ASP Bladet på plats för att bevaka hur arbetsgruppen ”Framtidens psykiatri” resonerade kring framarbetandet av riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni. Nu är de färdiga, och vi ger dig som läsare några av slutsatserna från Socialstyrelsen.

Tidiga insatser är ett av de områden som man i Socialstyrelsens riktlinjer sätter fokus på. Andra är åtgärder för att öka individens deltagande och inflytande i vård och omsorg: att få till stånd så kallat brukarinflytande. Socialstyrelsen tar även upp utbildning, psykologisk behandling, kognitiv och social träning, arbete, boende och samordning. Tillsammans utgör de ett helt batteri med perspektiv som Socialstyrelsen vill se påverka praxis inom vård och socialtjänst.

Enligt Lars Högblom, som är enhetschef för patient- och medborgarservice, så handlade delvis processen att ta fram riktlinjer att ”utranchera icke-fungerande metoder”. Detta konstaterades även i ovan nämnda möte med ”framtidens psykiatri”.

Sättet att finna vilka metoder som är bättre än andra är att kika på hur det vetenskapliga underlaget ser ut. Socialstyrelsens rekommendationer sker utifrån en tiopoängsskala, där en etta representerar en väldigt högt rekommenderad åtgärd och tio står för saker som har väldigt liten dokumenterad nytta.

Mindre rekommenderade åtgärder 

Exempel på metoder som Socialstyrelsen rekommenderar i låg omfattning är bland annat att använda sig av trappstegsmodellen vid schizofreni och samtida hemlöshet. Trappstegsmodellen innebär krav på skötsamhet och behandlingsanpassning, något som riskerar leda till att brukare och klienter blir kvar längre tid i sin hemlöshet. Framför detta ställs ”Housing first”-modellen, som tar fasta på att bostad är och bör vara en social rättighet.

Ett annat område där man ger en låg rekommendation är kring psykodynamisk psykoterapi, där det vetenskapliga underlaget anses saknas. Framför den rekommenderas istället kognitiv beteendeterapi och även musikterapi, som enligt Socialstyrelsen stödjer sig på starkare evidens.

 Tidig upptäckt

En utmaning för tidig upptäckt av sjukdom är att allmänläkare har rätt redskap att tolka den psykotiskes ofta diffusa kroppsliga symptom.

Personen kan bedömas vara kroppsligt frisk och inte vara i behov av vård, därför är det viktigt att allmänläkarnas kunskap kring symptombilder är aktuella. Det kan spara mycket lidande i det långa loppet.

Vid insjuknande i psykos anser man också att ACT-modellen bör följas. En modell som bygger på familjeinterventioner och social färdighetsträning. Detta förklarar Socialstyrelsen på följande sätt: ”för personer som för första gången insjuknar i psykossjukdom, innebär att stöd, vårdplanering psykiatrisk behandling och psykosociala åtgärder finns tillgängliga och i stor utsträckning sker inom ett specialiserat team.”

Teamet bör bestå av personer med olika kompetenser, som psykiater, psykologer, arbetsterapeuter, socionomer och psykiatriskt vidareutbildade sjuksköterskor.

Delaktighet 

För personer som ligger inlagda på slutna psykiatriska avdelningar är det viktigt att kontakt sker mellan slutenvårdskliniker, öppenvård och socialtjänst. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bör dessutom erbjuda personer med schizofreni en personlig kontakt med personal från öppenvårdsteamet och socialtjänsten före utskrivning från psykiatrisk slutenvård.

Det som kallas för Modell för delat beslutsfattande anser också Socialstyrelsen bör tillämpas.

Något som har som syfte att hjälpa personerna att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa samt vård och stöd. På så sätt kan personens egna preferenser tydliggöras och skapa grogrund för gemensamma beslut om behandling.

Text: Robert Halvarsson Illustration: Maria Lundby Bohlin