Etikettarkiv: Schizofreni

Allt talar för IPS

5Onsdagen den 14 maj 2014 anordnade Karlstads Kommun en föreläsning i Värmlands Museum om en behandlingsmodell som kallas IPS, och är riktad mot personer med schizofreni eller schizofreniliknade tillstånd.

IPS (Individual Placement and Support) går ut på att få människor i avlönat arbete, utan omvägar med praktik eller pröva-på-platser. Den svenska benämningen är ”individanpassat stöd för arbete enligt IPS modellen”. Karlstads kommun har i samarbete med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och psykiatriska öppenvården ansvarat för genomförandet av behandlingsmodellen.

IPS i Karlstad
Den tidigare projektledaren för IPS-gruppen i Karlstad, Martin Seppänen, berättade om hur det hela började för Karlstads del. 2011 utlyste Socialstyrelsen medel på initiativ av regeringen för att komma igång med IPS metoden. Karlstads kommun sökte men fick avslag, vilket delvis berodde på att det fanns oklarheter i Socialstyrelsens utformning av ansökan.
– Men vi sökte igen 2012, bättre pålästa och förberedda, och den här gången blev Karlstad en av de 32 kommuner som beviljades medel, fortsätter Martin Seppänen.

Gruppens första mål var att utveckla behandlingsmetoden och dess struktur för långsiktig hållbarhet. Men just långsiktigheten kändes lite motsägelsefull eftersom medel endast utlystes ett år i taget.
– Tanken fanns, är det någon idé att dra igång alls, nästa år kanske vi inte får några pengar?, säger Seppänen.

Trots det, gällde det att bygga en bra plattform, ta reda på hur olika instanser skulle kunna samverka på bästa sätt, samt skapa snabba och korta vägar för att undvika flaskhalsar. Det viktiga var att inga ärenden blev liggande.

Det glädjande beskedet att medel beviljats för 2013 kom till slut och äntligen kunde deltagare involveras i projektet. Det enda kriteriet förutom diagnosen i sig var att personen var villig att ta ett riktigt avlönat jobb.

IPS-gruppen skickade tillsammans med arbetsförmedling och försäkringskassa ut en intresseanmälan till den berörda målgruppen. Utifrån deltagarens intressen, tidigare erfarenheter och önskemål, försökte man hitta företag som passade. Här handlade det oftast inte om ett jobb som redan fanns på marknaden, utan mer om att skapa nya arbetstillfällen.

Arbetscoachen får en mycket viktig roll, både för deltagaren och företaget. Coachen stöttar deltagaren, och ibland till och med jobbar sida vid sida, vilket gör att personen inte behöver känna sig utsatt och ensam. För företagets del betyder detta att man inte behöver avsätta personal som vägleder, skulle problem uppstå finns coachen där för att ta hand om dessa också.
– I utvärderingen efteråt kunde vi konstatera att metoden behövs. Den var helt avgörande för den här målgruppen. Man behöver stöd både innan och under tiden för att nå, få och behålla arbetet, säger arbetscoachen Petra Reijers.

De hinder man har stött på kommer ofta från gamla föreställningar om att psykisk ohälsa och arbete inte går ihop, och en syn på att en psykiskt sjuk person kan vara farlig. Många företagare vill inte heller anställa någon med en psykisk diagnos. Men även hos deltagarna fanns ett visst motstånd, bland annat med att öppet gå ut med att man lider av psykisk ohälsa.

Ett nationellt perspektiv
På föreläsningen medverkade också Ulrika Beierholm, docent, dr. i medicinsk vetenskap, universitetslektor och leg. arbetsterapeut vid Lunds universitet. Hon började arbeta med IPS redan 2007. Hon ingick då i en forskargrupp vid Lunds universitet som importerade modellen från England som var först i Europa att använda IPS.

Beierholm berättade att modellen har fått högsta prioritet i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd. Socialstyrelsen har sammanställt forskningsresultat från ett 20-tal läkemedelsstudier världen över och jämfört de med liknande metoder och funnit att IPS fungerar bättre.
– Det finns en hög grad av evidens. IPS är solklar en etta, den här metoden ska gälla, säger Ulrika Beierholm

Det som är intressant med Karlstadsgruppen är att de under resans gång följts av Per Folkesson från Karlstads Universitets FoU-enhet, som intervjuat och dokumenterat såväl deltagare, arbetscoacher och arbetsgivare. Han skriver i sin rapport att:

”Det är viktigt, rentav nödvändigt, i ett välfärdssamhälle att det finns ett brett utbud av resurser, stöd och hjälp för personer med olika former och grad av psykisk ohälsa. Allt talar för att IPS metoden, detta nya sätt att tänka, tala och arbeta, väl fyller en plats i ett framtida utbud av sådana resurser.”

Han skriver vidare att om resultatet av projektet Stöd i arbete ska sammanfattas i en enda mening blir det följande:

”Stöd i arbetet kan vara avgörande för rehabilitering och återhämtning för en person med erfarenhet av psykisk ohälsa.”

Text: Roger Trondsen
Foto: Kid Overgaard

Kronoparksboende kammade hem Solastipendiet 2013

SONY DSCFrödinghöjd 2 öppnade 2004 och är ett LSS-stödboende för personer med psykisk ohälsa. De som bor där är i åldrarna mellan 42 och 65 år.

Solastipendiet 2013 tilldelades Fröding­höjd 2, som ligger beläget på Kronopar­ken. Det var Vuxenavdelningen inom Karlstads Kommun som delade ut priset och det består av pengar, som bland an­nat kan användas för att låta personalen att lära sig mer om sitt yrke. Personalen berättar för ASP Bladet att de tycker att det var roligt att få priset. Motiveringen till priset är att personalens dagliga omsorg och vård av människorna håller en hög kvalité.

– Här på Frödingshöjd 2 bor det per­soner med psykisk ohälsa, människor med Aspbergers Syndrom, autism och schizofreni. Alla som bor här har olika diagnoser, berättar Lena Berggren, som jobbar på gruppboendet.

Det finns åtta brukare på Frödinghöjd 2, varav fem personer även går på daglig verksamhet i centrala Karlstad. Där får de sysselsättningar som utgår ifrån en tydliggörande pedagogik. Detta inne­bär i detta fall att man har någon form av schema, med bilder över vad dom skall göra under dagen och en klocka som hjälper personerna att hålla tiden i förhållande till olika aktiviteter. Klockan kallas för timstock.

För närvarande är de åtta stycken i personalen som arbetar där – dessa personer ser till att Frödingshöjd 2 har bemanning dygnet runt.

– Vi fick Solastipendiet efter att vi blivit nominerade av vår handläggare Bibbi, och Elin som är sjuksköterska. Jag visste inte om priset förrän det var klart och vi fick reda på att vi vunnit, säger Maud Hertzberg, som också hon arbetar på gruppboendet, till ASP Bladet.

Text: Olle Stagnér, Lotta Tammi och Robert Halvarsson
Foto: Lotta Tammi

För fullständig prismotivation, läs ASP Bladet nr 10, 2013.

FAKTA OM SOLASTIPENDIET:
I samband med erfarenhetsdagarna i Karlstads kommun delas Solastipendiet ut till enskilda medarbetare, eller en arbetsgrupp vid Arbetsmarknads-och socialförvaltningen. Stipendiet är till för att uppmuntra och uppmärksamma an­ställda, som har utvecklat eller nyskapat sitt arbete på ett bra sätt, i linje med för­valtningens inriktning och värdegrund. Stipendiet ska användas till att utvecklas inom sitt arbete, studieresor eller utbild­ning eller andra aktiviteter som har med arbetet att göra. Stipendiet är ingen lö­neförmån, utan till för att enbart tillföra nya kunskaper.

Mats Fackel, verksamhetsstrateg på Ar­betsmarknads- och socialförvaltningen berättar för ASP Bladet att förslag på mottagare kan lämnas av anställda vid förvaltningen och förtroendevalda vid Arbetsmarknads- och socialnämnden. Förslag skall senast två veckor före Erfarenhetsdagen lämnas till respektive avdelningschef som utan eget yttrande lämnar det vidare till förvaltningsdi­rektören. Förvaltningsdirektören och nämndens ordförande beslutar om vem/vilka som skall tilldelas stipendiet.

Uppgifter hämtade från Arbets­marknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun.

Olika åsikter om Schizofreni

I fackförbundet Visions tidning om socialarbete, Social Qrage, behandlar de enorma åsiktsskillnaderna i hur schizofreni betraktas. Psykologen Lennart Lundin ser det som en hjärnsjukdom, något som Alain Topor inte håller med om.

Den schweiziske psykiatrikern Paul Eugene Bleuler införde 1911 beteckningen schizofreni (1911) för vad som tidigare kallats dementia praecox . SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) sammanställer på regeringens uppdrag en bok om läkemedelsbehandling vid schizofreni. I den beskrivs schizofreni som en kronisk och invalidiserande hjärnsjukdom.

Många forskare har ansett sig ha kunskap om tillståndet men fortfarande är schizofreni en svårbedömd diagnos. Två psykologer som har olika åsikter om schizofreni är Psykologerna Lennart Lundin och Alain Topor.

Lennart Lundin menar att schizofreni är en kronisk hjärnsjukdom och att det bekräftas av en mängd fysiska förändringar hos patienten.  Han påpekar att forskare har konstaterat hur schizofreni påverkar i stort sett alla kroppens system från energiförsörjning till hjärnstammens process av information.

Alain Topor anser att det saknas godtagbara bevis som talar för att schizofreni är en sjukdom.

– Idag finns övertygande vetenskapliga bevis för att psykofarmaka kan bidra till att göra vissa symptom kroniska, säger han.

Topor menar att läkemedel bara dämpar symtomen och inget annat. Han ställer sig även frågande till om det överhuvudtaget finns något som heter schizofreni. Han föredrar begreppet ”allvarlig psykisk problematik”.

Inte helt oense

Enligt Lennart Lundin är psykofarmaka den mest primära i behandlingen av schizofreni, eftersom han hävdar att de patienter som tar medicin regelbundet lever längre än de som inte gör det. Han avfärdar dock inte betydelsen av det sociala nätverket utan menar att det också är en viktig detalj.

Alain Topor menar att sociala relationer är av stor betydelse och att de medicinska aspekterna har en mer underordnad roll. Oavsett deras olika åsikter är de dock eniga om att ingen annan än brukaren/patienten kan avgöra när han eller hon är på återhämtningsvägen. Topor och Lundin är också av den åsikten att de sociala relationerna spelar roll för läkningsprocessen.

Text: Gunilla Björkegren

Läs mer:

http://www.sq.nu/content/dubbla-bud-om-schizofreni

Superhäxan – En viktig medicin

Zyprexa är ett antipsykotikum, neuroleptika, som används vid schizofreni mot hallucinationer. Den används även vid vanföreställningar och vid mani hos personer med bipolär sjukdom.

Medicinen är omdebatterad därför att många går kraftigt upp i vikt av den. Å andra sidan är den omtyckt, då den är mycket bra för sitt syfte utan att ha lika mycket biverkningar som de tidigare neuroleptiska preparaten har. Medicinen godkändes 1996 av Läkemedelsverket för behandling av schizofreni och andra psykoser, mani, vid bipolär sjukdom och som underhållsbehandling vid bipolär sjukdom. Den är ett neuroleptikum, alltså ett läkemedel för att behandla psykoser, hallucinationer och vanföreställningar och fungerar också dämpande, varvid den används vid uppvarvning för att få personen ner till en mer normal nivå.

Zyprexa anses tillsammans med Leponex vara de läkemedel med starkast antipsykotisk effekt, 20% bättre än liknande preparat, den förste har dock en bättre stämningsstabiliserande effekt än Leponex, som används främst mot terapiresistent schizofreni. Utöver Zyprexa används också Seroquel vid bipolär sjukdom. Kritiker menar dock att företaget Ely Lilly som gör Zyprexa, vinklat studierna till Zyprexas fördel.

Zyprexa var 2007-2008 det nionde mest sålda läkemedlet i Sverige sett i pengar och den var det enda antipsykotiska läkemedlet på listan. Zyprexa används ofta som akutmedicin då effekten kommer inom några få timmar. En del fortsätter med läkemedlet vidare och Zyprexa är den antipsykotika i Sverige som har minst behandlingsavbrott.

Biverkningar

De kommentarer jag fick vid diskussionsforum på Internet då jag skulle börja med Zyprexa var ”stackars dig, du kommer gå upp jättemycket i vikt!” Det gjorde jag, jag gick upp 15kg på två månader, därefter planade kurvan ut. Men de andra ryktena stämde också, jag fick betydligt mindre psykotiska symtom än av tidigare läkemedel och slapp också att känna mig som en Zombie. Omgivningen tycker att jag har blivit avtrubbad, men i så pass liten grad att jag nu fungerar som människa igen.

Jag lade upp en frågeställning runt min Zyprexaartikel på schizofreniforumet Viska och kommentarerna om Zyprexa var inte nådiga. Issa-Elise skriver att hon gick upp i vikt 50kg på kort tid, fick diabetes och muskelproblem. Poppy säger hon fick muskelryckningar. Ensamflickan tyckte hon blev trött och avstängd, hon gick däremot inte upp av medicinen utan snarare ner. Saara använde den en kort tid, men slutade på grund av extrema hungerkänslor, hon åt mycket utan att känna mättnad och gick upp i vikt. Koi fick muskelryckningar, hög puls och lågt blodtryck och hamnade på akuten.

En kommentar fick jag som var positiv, från killergirl; ”Har ätit Zyprexa i ca 5 år, det är den som ger mest resultat för mig. Har minskat psykoserna och dämpat rösterna lite. Dock blir jag dålig ibland trots medicinen. Har gått upp 25kg av den men det är den enda som hjälper mig just nu. […] av Zyprexa får jag enormt sug efter mat och sötsaker. Blir lite avtrubbad i mina känslor av den. Går liksom en zombie, men det är bättre än att vara psykotisk.”

Jag ställde även en öppen fråga till min artikel på Bipolärforum Chai tycker att Zyprexa var bra psykiskt; ”Jag hade inte så stökiga och konstiga tankar, inget självskadebeteende, mindre ångest och bättre sömn”, men stod inte ut längre än två månader av den snabba viktuppgången; två kilo per vecka. ”Det är tråkigt att detta läkemedel dras med den biverkningen för många (inte för alla).”

Ia på Bipolärforum säger att hon mår rätt bra av Zyprexa, hon har dock använt dem kortare perioder vid behov. ”Den samlar ihop mig om du förstår hur jag menar”. Hon tar den sällan för hon går upp i vikt snabbt av den; 7-8kg på fyra veckor. Ia säger att det är ett potent preparat med en vidrig bieffekt. ”Tänk om de kunde göra Zyprexa utan det som gör viktuppgången”

Slutligen

Zyprexa är snabbverkande och ger effekt inom några få timmar, flera säger att de bara vill ha den som vid behovsmedicin eller i akuta stadier på grund av risken för viktuppgång. Den är mycket bra mot hallucinationer och mani och har få andra bieffekter, framför allt blir man inte trött och sederad av den liksom många andra antipsykotika. Men viktigast av allt: alla mediciner fungerar annorlunda på olika personer. Vad som passar får man pröva sig fram till.

Text: Maria Lundby Bohlin

Fakta:

Enligt läkar-FASS räknas viktuppgång som en ”mycket vanlig” bieffekt vid Zyprexabehandling, vilket innebär att mer än en av tio drabbas:

Kliniskt signifikant viktuppgång observerades för alla grupper jämfört med Body Mass Index (BMI) vid studiens start. Vid korttidsbehandling (median behandlingstid 47 dagar) var viktuppgång med ≥7% jämfört med kroppsvikten vid studiens början mycket vanligt (22,2%), viktuppgång med ≥15% var vanligt (4,2%) och ≥25% var mindre vanligt (0,8%).

Under långtidsbehandling (minst 48 veckor) var det mycket vanligt (64,4%, 31,7% respektive 12,3%) att patienterna fick en viktuppgång på ≥7%, ≥15% och ≥25% jämfört med kroppsvikten vid studiens början.