Semester – en historik

Semester är en självklarhet, tycker de flesta av oss. Vi uppfattar det som en mänsklig rättighet att några veckor varje år få koppla av från vårt arbete. Den rättigheten har inte alltid varit en självklarhet. Betald semester är egentligen ett relativt nytt påfund.

Under 1930-talet hade tanken om lagstiftad rätt till semester fått grepp om opinionen. 1936 antogs en internationell överenskommelse som rörde rätten till betald semester. Samma år fick Frankrike och Norge en lagstiftning som fastställde arbetstagarnas ledighet.

1938 var det Sveriges tur att få en semesterlag. Sveriges riksdag beslutade 1937 att införa semester för alla arbetare. Beslutet innebar att man fick rätt till två veckors ledighet per år.

I Emma Högbergs D-uppsats i sociologi med titeln Semester – en social konstruktion beskriver hon det historiska förloppet innan den första semesterlagen blev en realitet. Hon skriver att under 1920-talet hade man inriktat sig på arbetstidsregleringar istället för längre sammanhållande perioder av ledighet. När dessa hade införts i slutet av 1920-talet växte tanken om en betald semesterperiod.

Den då gällande arbetarskyddslagen gav som rekommendation åt arbetsgivarna att ge sina arbetare fyra dagars semester. Det var upp till varje enskild arbetsgivare att ge sina anställda ledigt. Ledigheten placerades vid midsommar och medförde att man var ledig i en hel vecka.

Innan semesterlagen antogs var rätten till semester en klassfråga, menar Högberg. I mitten av 1930-talet kunde de arbetare som hade turen att inneha ett kollektivavtal med tillhörande semester få ut minst sjudagars ledighet. Högberg skriver vidare att en fjärdedel av de kollektivanslutna saknade semesterätt i sina avtal.

För andra samhällsgrupper såg det annorlunda ut. Yrken med högre status hade vanligen två till tre veckors semester, eller ännu längre. Innan semesterlagens genomförande gällde det att tillhöra rätt socialgrupp för att åtnjuta ledighetens fördelar.

Under årens lopp har man utökat semesterperiodens längd. 1951 förlängdes semesterperioden till tre veckor. Fyra veckors semester infördes 1963. 1978, femton år senare, kunde svenskarna se fram emot fem veckors ledighet per år.

Semesterlagens utformning

Semesterlagen säger i sin nuvarande form att arbetstagare har rätt till semesterledighet, semesterlön och semesterersättning. Lagen skiljer på betald och obetald semester. Betald semester måste tjänas in för att kunna erhållas. För att detta skall fungera måste man ta i beaktande begreppen semesterår och intjänandeår

Under ett semesterår har en arbetstagare 25 dagars semester som den tjänar in under det föregående intjänandeåret. Semesteråret omfattar tiden från 1:a april till 31:e mars följande år. Med andra ord är varje semesterår intjänandeår för närmast följande semesterår.

I artikeln i National Encyklopedin som behandlar semester kan man läsa att ordet är ett franskt låneord. Ordet betyder halvårspermission och har sina ursprungliga rötter i latinets seme´stris.

Text: Henrik Sjöberg

Räkna med…semesterbråk

Är du rädd för att det ska bli bråk under din semester? Lever du i ett parförhållande? Då kommer du att bråka i genomsnitt 2455 gånger i år. Detta enligt en undersökning som fokuserar på gräl. Många av dessa bråk sker under semestertider.

Men det finns. Lite konflikter är dessutom bara nyttigt eller åtminstone mänskligt. I alla fall om man ska lyssna på DN-insidans expert Liria Ortiz:
”Att en relation sätts i gungning när man plötsligttillbringar hela dygnet med sin partner är inte helt ovanligt. Efter sommaren märker familjerådgivningen en ökning av antalet samtal och separationsfrekvensen blir högre. ”

Men varför påverkas egentligen relationer negativt under semestern för många? Man borde tycka att relationen borde stärkas under semestern? Inte för att jag har någon exakt siffra på om det blir bättre eller sämre, så kan jag i alla fall konstatera att semestern kan bli en jobbig period.

Semester – ett undantag från den vanliga vardagen

”Men det är väl så att man går utanför de givna ramarna och de rutiner som man vanligen har till vardags”, fortsätter Ortiz. Exempelvis dricker flera personer mer alkohol under semestertiden, detta tror jag är en stor faktor varför par blir ovänner. Alkoholen kan vara en stor bov i detta ämne. När jag läste vad Liria Ortiz, experten på DN har skrivit, så tyckte hon följande; att före ledigheten ska folk prata med varandra och lyssnade på varandra, så båda vet vilka förväntningar båda har på semestern och man är medveten om vad båda ville göra.Om två personer tror att de har ett och samma mål, kan de trots allt se olika på saken. Båda två behöver komma ihåg detta.

Att någon vill ha en bra dag kan för den ena personen innebära att gå en promenad, medan den andra vill dricka öl med sina kompisar. Vi är ganska olika varandra när det gäller en sådan enkel grej som att vilja ha det lite mysigt. Det finns miljoner olika sätt att tolka vad ordet mysigt innebär.

Att ha verklighetstrogna förväntningar på ledigheten är också en bra idé. Många gånger sätter semesterfirare upp stora mål och förväntningar som lätt kan bli för mycket. I dessa fall kan det lätt uppstå konflikter för man har förväntat sig lite för mycket. Då är det lätt att det blir konflikter i relationen.

En person säger en sak men det tolkas som något helt annat. Sådant kan skapa frustration.

Exempel: Älskling, ska vi åka till stugan?
För honom innebär detta: Dricka öl och fiska.
För henne kan det innebära: Renovera stugan och plantera trädgården.

Var tydligare

Vill ni få en bra semester måste båda vara villiga att mötas på halva vägen, inte bara en part, här ska det vara rättvist. Kompromissa är ordet. Sen är det väl också så att allt inte går att kompromissa kring, och då är det väl inte hela världen att man gör vissa saker på egen hand.

Lever man dessutom i ett förhållande där det finns barn kan det bli ännu mer komplicerat. Förutom sin egen och sin partners vilja finns då även ett eller flera barns vilja att ta hänsyn till.
Som med det som tidigare nämnts, så handlar det om rak kommunikation. Vad vill barnen göra? Är det möjligt utifrån ekonomi och den övriga familjens vilja? Som förälder har man dock såklart sista ordet.

När bråket är ett faktumAtt ha verklighetstrogna förväntningar på ledigheten är också en bra ide. Många gånger sätter semesterfirare upp stora mål och förväntningar som lätt kan bli för mycket. I dessa fall kan det lätt uppstå konflikter för man har förväntat sig lite för mycket. Då är fet lätt att det blir konflikter i relationen.

Men vad gör man om man ändå börjar bråka på semestern. Om man inte pratar ut om det som utlöste bråket så blir det förmodligen bråk igen. Så prata ut om situationer och händelser, det är självklart en uppmaning till killarna, för i regel så är det grabbarna som har det svårast i ett förhållande att prata.

Det finns en del tips som kan minska en del av bråken:

Linda Backman från Psykologfabriken nämner bland annat att förmågan att kunna styra och reglera sina egna känslor är en av de viktigaste egenskaperna man bör träna på i en relation. Ett annat tips kan vara att man väntar med att försöka lösa sina problem tills efter känslorna har lagt sig. När man är riktigt arg kan man ofta inte få fram det man egentligen vill ha sagt. Därför: vänta.

Sen är det väl så här att orsaken till bråk om vi nu håller oss till semestern kan bero på en massa andra saker som vi inte kan påverka, exempelvis vädret. Ingen vill ha en massa regn under semestern, det kan nog få de flesta på dåligt humör. Andra orsaker kan vara att man får för lite utrymme för sina egna intressen.

En annan viktig sak är att vi kan acceptera att vi har olika intressen, och att sen se till att båda får utrymme för sina egna intressen. Med andra ord se till att båda får acceptans för varandras olikheter. En annan sak är känslan för att alltid ha rätt i diskussioner och få den andra att erkänna sig ha fel. Detta borde vara mindre viktigt, för det kommer garanterat att bidra till fler bråk. För även om någon vinner diskussionen så kommer det sannolikt leda till mer motstånd. När känslorna är starka upprepar vi välkända beteendemönster, och då har vi svårt att förändra saker. Ibland kanske det är bra att någon slår näven i bordet och kräver en förändring. Kräv förändring i handling, inte i attityd, menar Linda Backman. Vägen till förändring är ofta motsträvig.

Ett sätt att misslyckas är om du poängterar din partners brister. Detta är inte bra. Något som brukar funka med tjejer är att man kör utbytestaktiken, om jag gör ditt så gör du datt. Jag vet av egen erfarenhet att den här taktiken är bra, och då både ger man och tar. Detta kallar jag att förhandla. Sen finns det smidiga sätt att lura sin partner.

Om din partner slänger kläderna på golvet varje dag, ställ då en tvättkorg där han eller hon brukar byta om. Detta kan vara ett bra sätt att slippa småbråk. Men kom sen ihåg att gamla vanor tar lång tid att förändra. Så därför önskar jag lycka till med både kärleken och framtida semestrar.

Text: Christer Adrian

Bild: Semsterbråk

Källa: DN-insidan samt Psykologfabriken.

Tid för återhämtning

De flesta av oss har en bestämd uppfattning om hur sommaren ska vara: lång, varm och skön. Vi ska vila så att vi orkar ta oss igenom en ruskig höst och en mörk och kall vinter.

När jag skriver detta är det i slutet av juni och den långa, varma, sköna sommaren är här. Termometern närmar sig trettio grader och vinterns köld känns väldigt långt borta, trots att det inte känns länge sedan som snön låg halvmeterdjup.

Kontrasten mellan vinterhalvåret och sommartiden är slående. Det är konstigt egentligen att vi klarar av att leva i ett klimat som skiftar så. Sommaren är den perfekta perioden av året då batterierna kan fyllas på av ljus och värme.

När jag gick till jobbet idag passerade jag en av de behållare som innehåller tidningen Metro. I den kunde man läsa en artikel med rubriken ”Göra ingenting, är svårare än det låter”. Metro har talat med stressforskaren Walter Osika vid Stockholms Universitet som säger att göra ingenting är en definitionsfråga. Det är svårt att stänga av hjärnan helt och hållet.

– Väldigt mycket som sker i hjärnan kommer aldrig upp till någon medvetandenivå, menar Osika.

Innebörden i artikeln är att man måste ta pauser i livet. Ett par tips ges också på hur man ska bli bättre på att göra ingenting. Det handlar om att rikta uppmärksamheten inåt, på sin andning; att fokusera på den så att man kan klara stressiga situationer. Man kan återhämta sig genom att byta miljö, exempelvis tillbringa semestern på annan ort. Att sysselsätta hjärnan med något helt annat kan också bidra positivt.

Vad som glöms bort i det här resonemanget är att det är lika viktigt att tänka utåt som inåt. Vilka situationer sätter man sig själv i? Är de stressiga eller inte? Att analysera sin omvärld är minst lika viktigt. En kombination av inåt- och utåttänkandet är en lämplig väg för att få en balans.

Jobbet inkräktar mer och mer på fritiden. I ett pressmeddelande från fackförbundet Unionen presenteras en undersökning av Novus Opinion där 2 000 tjänstemän i privat sektor deltog. Undersökningen visade att var femte tjänsteman har krav från arbetsgivaren att vara tillgänglig under semestern, trots att detta bryter mot semesterlagen.

Detta är inte en bra utveckling. Under ledigheten bör man lämna jobbet på jobbet och inte ta med det på semestern. Dagens IT-teknologi suddar ut gränserna ut mellan fritid och arbete. Risken med detta är att fritiden inte blir lika fri. Istället får vi en inrutad fritid där man inte hinner med de nödvändiga pauserna som gör det möjligt att hämta ny kraft.

Hur ska man förhålla sig till allt detta? Det handlar om vårt förhållningssätt till stressen. Att försöka ignorera stress löser inga problem. Semestern ska vara en tid för återhämtning. Det kan den bli om vi tar hänsyn både till våra inre behov och till de yttre förutsättningar som vår omvärld ger oss.

Text: Henrik Sjöberg 

Tankar om arbete och arbetslöshet

Under ett års tid varit har jag varit utan arbete. Jag har varit arbetslös tidigare men inte under så lång tid. Ett år en lång tid när dagarna och veckorna flyter i varandra. Under den här tiden har jag funderat mycket över arbete och arbetslöshet. Det är ju oftast det som upptagit mina tankar eftersom man har för mycket tid över. Jag tänkte här ta upp problematiken kring dessa problem.

Vad är arbete?
Man kan fråga sig vad arbete är. Enligt Wikipedia definieras arbete som en aktivitet som skapar ekonomiskt värde i form av varor och tjänster. För att ett samhälle ska fungera är arbete en förutsättning. Under kristider när arbetslösheten stiger blir samhället satt under press. En press som leder till utanförskap och i sin tur kan leda till psykisk ohälsa.

Arbete är något som de flesta tar för givet, något som bara finns där under trettio, fyrtio kanske femtio år av livet. Du vaknar på morgonen, går upp, äter, klär dig och tar dig till ditt jobb. Efter åtta timmar är du tillbaka hemma igen för att en stunds vila och sedan börjar proceduren om igen nästa dag. Under ett arbetsliv upprepas denna process tusentals gånger. Det kan synas vara ett evigt kretslopp, ett ekorrhjul som aldrig slutar. Men trots det synbart tröstlösa, inger tillvaron en trygghet. Varje dag vet du vad som väntar. Det finns inga osäkerhetsfaktorer som stör tillvaron.

Arbetskulturen
Kulturen spelar en stor roll för hur vi förhåller oss till arbete. Under lång tid har det svenska samhället präglats av den protestantiska arbetsetiken som menar att arbete är en moralisk plikt. Det är viktigt göra ett gott arbete för att tjäna sitt uppehälle.

In i gråzonen
Att vara arbetslös sätter livet i ett annat perspektiv jämfört med ett liv som är inordnat utifrån ett arbete.  I ett s.k. normalt liv där arbetet är den självklara medelpunkten finns tydliga skillnader mellan arbete och fritid.  Arbete och fritid är två skilda delar där båda är beroende av varandra.
Av egen erfarenhet vet jag att hur svårt det är att finna motivationen i vardagen när tillvaron blir en gråzon. Med gråzon menar jag att det inte går att inordna tillvaron på ett bra sätt, allt flyter samman till en grå massa. När du har ett arbete att gå till finns inte gråzonen. Helger och övrig ledig tid känns då mycket mer värdefull.

Utanförskap
Arbetet definierar vem man är. När jag träffar en person för första gången kommer alltid frågan vad man jobbar med. Om man är arbetslös kan den frågan vara jobbig att svara på. För egen del är har jag fått den frågan många gånger. Jag brukar svara som det är även om det ibland tar emot. Den frågan belyser utanförskapet på ett tydligt sätt. Om jag hade ett jobb skulle samtalet handla om mina arbetsuppgifter men istället beklagar sig den man pratar med över min situation. I sig kan det vara skönt att någon bryr sig men helst vill jag tala om att jag trivs på mitt jobb och jag gör något som är meningsfult för mig.

Om man identifierar sig med sitt jobb, vad identifierar man sig med om är arbetslös? För de som har många kompisar och är engagerande i exempelvis föreningsliv kan det fungera som ett substitut för vad ett arbete kan ge. Men om man inte har så många eller inga sociala kontakter kan utanförskapet fördjupas. I värsta fall kan det leda till social fobi, isolering och ångest.

Vägen tillbaka
En väg tillbaka, hur kan den se ut?  På den frågan finns inget enhetligt svar. Vi är ju alla olika med olika vägar att ta. Den mänskliga kontakten tror jag är mycket viktig för att kunna komma vidare. Det är lätt och bli isolerad och apatisk om man inte får mänsklig kontakt.

Text: Henrik Sjöberg