Etikettarkiv: Seminarium

Evidens i praktiken

Den 5:e maj bjöd FoU Välfärd Värmland in till ett seminarium under rubriken: ”Evidensbaserad praktik i socialtjänsten” – vad innebär det? Lars Oscarsson, författare till boken Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, talade om hur ett sådant arbete kan se ut i mötet med brukare.

Ett 40-tal åhörare hade samlats i en hörsal på Karlstad Universitet för att lyssna till Lars Oscarsson. Med underfundig humor och passion för sitt ämne gav Oscarsson en intressant inblick hur praktiskt evidensbaserat arbete kan se ut.

Vad är evidens?

Nationalencyklopedin förklarar det på detta sätt: något som ger visshet. I den mediciniska professionen har begreppet evidens blivit liktydigt med evidensbaserad medicin (EBM). Det viktiga är att evidensen står på empirisk grund, dvs. att den är baserad på verkliga erfarenheter. De som förespråkar ett evidensbaserat perspektiv menar att det praktiska arbetet med brukare ska grunda sig på forskningsresultat av empirin.

Det har skett stora förändringar sedan 1970-talet, då socialtjänstens arbete baserades på vad Lars Oscarsson kallar ”Det goda mötet”, där man likt jazzmusiker improviserade fram ett resultat. Det gjordes få effektstudier och det skedde ingen kunskapsutveckling på området.

Efter millennieskiftet skiftades fokus mot ett mer kunskapsbaserat tankesätt. Det pratades om förbättringskunskap och professionalitet i arbetet med brukare och patienter.

– Om det ska skapas en profession inom socialtjänsten, exempelvis inom den somatiska sjukvården, behövs beprövad kunskap, säger Oscarsson.

På senare tid har evidensbaserad praktik fått högre status inom socialtjänstens verksamheter, detta på grund av nya riktlinjer från myndigheterna. Socialstyrelsen menar att samhällets insatser ska bygga på den bästa tillgängliga kunskapen. Det specificeras också att metoderna ska vara till nytta och aldrig skada klienten.

En balans behövs

Oscarsson menar att en viss metod är evidensbaserad på den grupp den är avsedd för. Den specifika metoden är inte lämpad för alla, utan bara dem den är avsedd för. Olika områden behöver olika metoder. Sammanhanget är viktigt och det går inte att utgå från att metoden fungerar överallt, menar Lars Oscarsson.

– Forskningen kan inte ge alla svar, säger han och visar på att arbetet med människor inte bara handlar om teorier och vetenskapliga fakta. Det finns mjuka värden som behövs också. Exempelvis de erfarenheter som brukaren har med sig.

Oscarsson beskriver evidensbaserad praktik (EBP) som integreringen av bästa forskningsstöd med professionell praktisk erfarenhet, och klientens värderingar, förväntningar och förutsättningar i övrigt. Han ­efterlyser en balans mellan metodfixeringen och ”Det goda samtalet”.

Båda sidorna behövs för att skapa en bra vård för patienter och brukare. Metodfixeringen kan gå ut över de terapeutiska delarna, medan ”Det goda samtalet” saknar strukturer för ett lyckat resultat. Det gäller att mötas på halva vägen och finna en balans som gynnar brukare och patienter.

Det viktiga är allt måste hänga ihop, både den vetenskapliga hårdvaran och de mjuka delarna, för att skapa en bra grund för en evidensbaserad praktik. För att detta ska ske behövs stöd uppifrån, och även en vilja i organisationen att implementera detta arbetsätt.

                                                                                                                                                 Text: Henrik Sjöberg