Vad är POSOM-GRUPPEN?

För tjugo år sedan gick kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Kil, Forshaga och Munkfors samman med Svenska kyrkan för att bilda Psykiskt och socialt omhändertagande (POSOM-GRUPPEN) som är ett stöd vid olyckor och katastrofer.

Verksamheten startade efter den svåra bussolyckan som skedde 1988 i Norge, där många svenska ungdomar från Kista i Stockholm var inblandade. Man såg hur bra Norge tog hand om anhöriga som drabbades, kring svåra stora händelser.

– Med kommunen och kyrkans hjälp, har man byggt upp en grupp av frivilliga människor, som ska kunna vara ett stöd för drabbade personer, vid svåra olyckor och större katastrofer, säger Pia Holmstrand.

POSOM-GRUPPEN består av cirka ett sjuttiotal frivilliga stödpersoner som tillhör Karlstadsregionen, i gruppen ingår Grums, Forshaga och Munkfors. Hela verksamheten leds och styrs av representanter från landstinget, skolor, fritidsverksamheter, räddningstjänsten, polis, svenska kyrkan, socialförvaltningarna och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB).

Aktiveras vid kris
Pia berättar vidare:
– Posom-Gruppen aktiveras när det sker en större olycka. Till exempel vid en bil, buss, tågolycka eller en brand. Gruppen stöttar och hjälper personer som blivit drabbade i samband med olyckan, eller andra tragiska händelser. Det är det ansvariga befälet på plats som ringer SOS-alarm och säger att det nu har skett en tragisk händelse och att familjen behöver stöd. Då kan man aktivera en eller två personer som åker ut och ger det stöd personerna behöver.

Vid en aktivering av gruppen, kan stödet bestå av att ordna de praktiska sakerna i ett kaotiskt skede. Den drabbade kanske behöver hjälp med att ringa in någon anhörig eller ett försäkringsbolag. Eller bara en medmänniska att prata med. Stödet ska vara en förlängning av samhällets ordinarie resurser, en första hjälpinsats, fram tills att landstinget, svenska kyrkan eller andra kommunala verksamheter tar över.

Bli en medmänniska
Den som uttrycker önskan att bli stödperson blir kontaktad av någon i ledningsgruppen för vidare samtal. Utbildningen sker i samarbete med Sensus, där man i första skedet lär sig att bäst ta hand om människor som har hamnat i katastrof. Beroende på typ av olycka/kris, försöker ledningen hitta posom-stödjare, som passar till det behov som händelsen har. De strävar efter också efter att få ett brett spektra på ålder och erfarenhet, och att stödjarna ska kunna jobba i den egna kommunen. Att alltid jobba minst två och två. Det ställs inga särskilda krav på förkunskaper, utan det är ditt intresse, av att vilja hjälpa och stötta dina medmänniskor i kris, som är den största meriten.

Text och foto: Lotta Tammi

Om du vill veta mer om POSOM eller bli stödperson, kontakta Räddningstjänsten via e-post: posom@karlstad.se

Med koll på din rätt

Nyligen kom Sensus, (H)järnkoll och NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) ut med ett studiematerial som riktar sig till personer med psykisk ohälsa. Idén? Att stärka deras roll som rättighetstagare i samhället. Två huvudpersoner bakom materialet är Kerstin Selén och Madelene Persson.

– Alla människor är bärare av rättigheter. Vi vill stärka individerna. Man ska bli lite arg, få mod och samtidigt känna att man har hela FN på sin sida, säger Kerstin Selén för ASP Bladet.

Kerstin arbetar för Sensus studieförbund, och har under lång tid jobbat med rättighetsfrågor, i detta har hon specifikt fokuserat på folkbildning. I fallet med den nya skriften Din rätt har hon ”pedagogiserat” det material som hon och Madelene har skapat.

– Madelene och jag har kompisskrivit materialet, hon har fackkunskaperna kring mänskliga rättigheter och jag är folkbildare, och har strukturerat det hela. Vi har jobbat jättetight ihop, berättar Kerstin.

Inom ramen för det nationella psykiatrinätverket NSPH hittar vi Madelene Persson. Hon jobbar även som projektledare för en antidiskrimineringssatsning i Hjärnkoll.

Madelene ser Din rätt som en del av en större materialsamling för att stärka människor med psykisk ohälsa, som tidigare har skapats inom ramen för NSPH och Hjärnkoll. Rättighetsperspektivet som just denna skrift utgår ifrån, är en av flera utgångspunkter som man har valt att jobba med.

– Det är ett ganska grundläggande material, utgångspunkten har varit att personerna som läser det kan lära sig om alla diskrimeringsgrunder. Exempelvis kan du ju både vara kvinna och ha psykisk ohälsa, berättar Madelene. Få anmäler

Någonting som både Madelene Persson samt Kerstin Selén återkommer till är att det sker få anmälningar av diskriminering från personer som har psykisk ohälsa. Detta ger möjligtvis en missvisande bild om man väljer att studera anmälningsstatistiken, för att jämföra olika diskrimeringsgrunder mot varandra. Psykiskt funktionshindrade som möter diskriminering flyger så att säga under samhällets radar.

– Det här materialet har kommit till utifrån att det är så få som anmäler diskriminering utifrån psykisk funktionsnedsättning, det är många fler som anmäler utifrån kön eller etnicitet. Vi vill sprida kunskap och stärka människor så att de kan kräva sin rätt, så att man inte är en individ utelämnad på nåder till ett hjälpande samhälle, säger Kerstin.
– Det finns normer som gör att det finns en ovana att relatera diskrimineringslagstiftning till psykisk ohälsa, hävdar Madelene.

I skrivande ögonblick pågår redan studiecirklar för fullt, kring det nyligen utgivna materialet, inom ramen för studieförbundens verksamheter. Ännu har Kerstin inte fått någon respons på vad man tycker om den, av cirkelledare eller cirkeldeltagare, men den kommer nog snart in, tror hon.

Och arbetet slutar inte där. I Sensus fall kommer de att samarbeta med självskadeföreningen SHEDO framigenom. För Madelene och NSPH fortsätter arbetet mot diskriminering i andra former.

Målet har i detta samarbete varit att få ut grundläggande kunskaper till berörda parter. Men också att skapa grogrund för människor att kanalisera sitt engagemang.

– Vi vill få människor att gå med i föreningar, för att driva dessa frågor inom respektive förening. För lagen skyddar dig bara som individ, men det är viktigt att lyfta frågor om strukturerna, avslutar Madelene.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Kid Overgaard

Beställ Din rätt
Boken går att beställa i tryckt form, kontakta NSPH via mejl: info@nsph.se eller ring NSPH-kansliet 08-120 488 40, växel 08-120 488 00.
Pris: 50 kronor. Kostnad för porto/frakt tillkommer.

Mitt ibland oss

Rädda Barnen var med som arrangör i en konferens om våldtäkter mot kvinnor tillsammans med Alla Kvinnors Hus, Karlstads Stift och Sensus studieförbund. Det var ungefär 250 deltagare på konferensen. Inledningen hölls av Angela Beausang som är ordförande i riksorganisationen för kvinno och tjejjourer i Sverige. Hon  talade om att dom går ut med ett upprop till regeringen om att få en bättre handläggning av våldtäktsmål.

I övrigt så var det Katarina Wennstam som föreläste på förmiddagen. Hon har jobbat som kriminalreporter på SVT och har skrivit ett par böcker. Hon berättade om hur rättsväsendet  ifrågasätter kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och hur våldtagna kvinnor frågas ut om sina sexuella vanor.

Efter lunch så talade Maude Johansson som arbetar som länssamordnare i alkohol och narkotikafrågor. Hon sade att 41 % av pojkarna i åk. nio aldrig dricker alkohol. Hon menade att det var en kulturfråga bakom drickandet. Det har skett en minskning av alkohol konsumtionen bland unga män, men åldern 18 – 34 år har dom högsta värdena på konsumtion. En ökning av drickandet har skett i åldersgruppen för kvinnor 50 +.

Som avslutning på dagen så föreläste Elisabeth Kwarnmark om sitt arbete inom kriminalvården. Där hon arbetar som nationell samordnare för sexualbrott. Sju till åtta procent av flickorna har varit utsatta för sexövergrepp i sin barndom och en till tre procent av pojkarna. Den psykologi som hon tillämpar är att hon skall kunna få en ingång till att påverka personerna, där gärningsmännen skall ta ansvar för sin handling.

Att inte vara herre över sig själv är ett porträtt av en våldtäktsman menar Elisabeth. Det är mycket aggressioner inom en våldtäktsman. Går det att behandla en sådan person?  Nu har man ett behandlingsprogram som kallas ”Relations och Samlevnadsprogrammet”. Där har behandlade personer tio procents återfall.