MariLouise Andersson är en positiv tjej som sedan ett par månader är projektanställd med att se över handlingsplanen för kvalitetsarbetet inom ASP-ANA. Hennes uppgift är att finna fungerande och tydliggörande metoder för både personal och enskilda brukare i upprättandet av genomförandeplaner. Mimmi Andersson har ett stort hjärta för blommor – hon började en gång i världen som florist – och ävenså för människor, genom sin breda erfarenhet från omvårdnadsvärlden är hon väl lämpad för denna viktiga uppgift. ASP Bladet stämde träff för ett samtal.
Vad innebär ditt jobb som metodhandledare? Utifrån striktare nationella riktlinjer gällande handläggning och dokumentation är jag projektanställd till och med september för att se över dokumentationen inom ASP. Min uppgift är att se över ärendehanteringsprocessen, från det att beslut fattas till genomförande, utvärdering och uppföljning. Man har sett att det behövs tydligare dokument som säkerställer att brukarna får det som beslutats, att målen man arbetar emot tydliggörs, och att allt faktiskt genomförs enligt plan. Som riktlinjerna ser ut ska alla ha en personlig plan eller en genomförandeplan, vilket är det vedertagna begreppet för den här typen av dokument. Man vill att de personliga planerna/genomförandeplanerna når upp till den frekvens man eftersträvar, för där är vi inte idag.
Jag tittar över hela landet hur man arbetar med denna fråga, jag har även tittat på ANA sidan, för där gjorde man det här arbetet för ett par år sedan. Det känns viktigt att vi inte gör helt olika, utan att vi arbetar ungefär likadant (med viss anpassning) utefter vilka brukare vi har. Man har sett ett behov av någon som kan hålla ihop det här, så det gör jag. De senaste dagarna har vi varit ute i verksamheterna, jag och Sigge (Säll), som är min närmste chef, och presenterat det här för arbetsgrupperna, för att så ett frö så att detta kanske kan komma igång efter semestern.
Vilken är din målsättning med projektet? Min målsättning är att alla brukare, på sikt, ska ha en bättre genomförandeplan. Att tydliggöra för både brukare och professionella vad som ska göras, på vilket sätt man ska arbeta och i vilken omfattning, så att arbetet blir både mer effektivt samt mer rättssäkert för brukarna.
Vilka utmaningar och svårigheter har funnits med arbetet? Jag tycker att det svåraste hittills har varit att få till ett dokument som känns användarvänligt, som fungerar både för professionella och brukare, att det blir tillämpligt, enklare, att det faktiskt kommer att fungera i praktiken.
Har det tidigare dokumentet fått kritik? Ja, faktiskt, både från brukare och från de som arbetar ute i verksamheterna. Man har ansett att dokumentet varit för brett, för svårt att strukturera upp, vilket kan vara en orsak till att det inte använts på det sätt som varit meningen.
Vad har du för yrkesbakgrund? Den är ganska bred. Innan jag utbildade mig arbetade jag bl. a. som florist. År 2000 var jag färdig med min utbildning till socialpedagog och har sedan arbetat inom skolans värld, med barn med särskilda behov i låg- och mellanstadieåldern och som kurator inom öppenvårdspsykiatrin. Jag har även arbetat inom kriminalvården, jag har varit utredare/beteendevetare inom företagshälsovården. Jag har även varit projektanställd anhörigkonsulent inom socialpsykiatrin i två omgångar. Rehabiliteringskartläggare har jag också arbetat som, om det nu säger så mycket.
Vilken är din framtidsvision med projektet? Långsiktigt hoppas jag att det här ska underlätta och bidra till bättre kvalitet för alla. Att man känner att man följer en röd tråd i arbetet, att alla drar åt samma håll.
Text: Christer Jansson Foto: Per Rhönnstad