Etikettarkiv: Självhjälp

Förening i fokus: Fountain House-rörelsen

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Fountain House-rörelsen

Inledning
Medlemskapet i ett Fontänhus bidrar till att återta förlorad mark. Där ses man som frisk och duglig, får möjlighet att omvärdera sig själv och bryta sina egna fördomar och föreställningar om psykisk ohälsa.

För individen innebär medlemskapet i Fontänhuset att det alltid finns en egen plats att komma till där man alltid är välkommen och kan utvecklas, ett ställe där man har ”tillåtelse” att må bra. Där får man ta del av ett socialt nätverk, återta sociala koder som gått förlorade, får stöd i sina drömmar och förhoppningar om framtiden liksom i boende och vardag. Det kan innebära en stor avlastning för familj och vänner, som därmed mår bättre, och leda till förbättrade relationer i de egna sociala nätverken.

Hur det en gång började
Klubbhusrörelsens historia börjar på Rockland State Hospital, ett mentalsjukhus strax utanför New York. 1943 startade psykiatern Hiram Johnson en självhjälpsgrupp bland sjukhusets patienter. Han hade tagit intryck av den nya organisationen Alcoholics Anonymous, och var övertygad om att självhjälpsidéerna även kunde tillämpas på psykiskt sjuka personer. En av medlemmarna i gruppen – Michael Obolensky – beslutade sig för att starta en ny självhjälpsgrupp när han skrevs ut från sjukhuset. Han tog kontakt med Schermerhorn, som tidigare hade jobbat på samma sjukhus, och de började tillsammans lägga grunden för en fristående självhjälpsorganisation.

De skrev brev till utskrivna patienter och den 15 mars 1945 samlades tio män i YMCAs lokal på Manhattan för att bilda organisationen WANA Society. WANA var en förkortning för We Are Not Alone.

Organisationen växte snabbt och lär ha haft ca 100 medlemmar i New York 1946. Man försökte också etablera lokalavdelningar i andra amerikanska städer. Organisationen upplöstes emellertid efter några få år på grund av ekonomiska och administrativa problem samt interna motsättningar i gruppen.

Schermerhorn, Obolensky och några andra före detta medlemmar i WANA Society beslöt sig för att pröva nya vägar och att skapa en stabilare organisation.

De tillsatte därför en styrelse som fick ansvar för ekonomin och den grannlaga uppgiften att skaffa lämpliga lokaler. Styrelsen fann till slut ett hus på West 47th Street på Manhattan och lyckades med hjälp av lån och donationer köpa fastigheten 1948. På gården stod en fontän och den fick ge namn åt den nya organisationen: Fountain House Foundation.

Verksamheten på Fountain House organiserades som en stiftelse. Tydlig skillnad gjordes mellan styrelsen å ena sidan, och de övriga medlemmarna som tillsammans bildade kamratföreningen Fountain House Fellowship å den andra. Styrelsen skulle enbart förmedla ett ekonomiskt och fysiskt ramverk för den verksamhet som kamratföreningen på egen hand skulle driva.

Klubbhusmodellen tar form
Socialarbetaren John Beard blev föreståndare för Fountain House 1955. Han hade tidigare arbetat på ett stort mentalsjukhus i Michigan. Beard kom att arbeta på Fountain fram till sin död 1982, och anses ha spelat en central roll för verksamhetens utveckling. Han drog upp riktlinjerna för det som idag kallas för klubbhusmodellen och bidrog till att den blev känd genom att formulera de bärande idéerna i skrift. Beards idéer och visioner har i hög utsträckning format klubbhusens ideologi och självbild.

Verksamheten på Fountain House skulle vara strukturerad på ett sådant sätt att fyra budskap förmedlades till varje medlem:

  • Fountain House är en klubb och liksom alla klubbar tillhör den medlemmarna vilka ger den liv. Du både är och kallas följaktligen för medlem, inte för patient eller klient. Medlemskapet är frivilligt och utan tidsbegränsning.
  • Du är välkommen och uppskattad på Fountain House. Din närvaro har betydelse för andra.
  • Alla önskar din medverkan.
  • Du behövs på Fountain House.

De fyra budskapen har kommit att uppfattas som hörnstenar i klubbhusmodellen. Enligt klubbhusfilosofin skall ett klubbhus både fungera som en skyddande kultur och verka för integrering, så att den enskilde medlemmen ges möjlighet att i sin egen takt välja de former av stöd han/hon behöver.

Den svenska Fontänhusrörelsen
Sveriges Fontänhus ingår i den internationella klubbhusorganisationen och vänder sig till människor som drabbats av en psykiatrisk problematik, i syfte att ge det stöd de behöver för att undvika sjukhusvistelse och samtidigt förverkliga sociala, ekonomiska och yrkesverksamma mål. Klubbhusen bedriver rehabilitering i enlighet med de riktlinjer som ligger till grund för Fountain Housemodellen. Varje svenskt Fontänhus är självständigt och bedrivs antingen som en förening eller en stiftelse, med en styrelse som ytterst ansvarig för verksamheten.

I Sverige finns Fontänhus på följande orter: Båstad, Eksjö, Falkenberg, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Malmö, Nyköping, Stockholm (2 st.), Älmhult och Örebro. Listan kan komma att bli längre då det finns arbetsgrupper runt om i landet som arbetar för att starta nya Fontänhus.

­”Till Fountain House på Götgatan i Stockholm kommer dagligen 50-60 personer för att efter förmåga bidra till verksamheten. Allt ifrån att skala en potatis till att vara med och planera inför värdskapet för nästa års Världskonferens som vi skall arrangera. En konferens för ca 600 delegater från ett 25-tal länder.

Vi har idag 994 medlemmar i vår medlemsmatrikel. 50-60 dagligen, 120 individer på en vecka och ca 250 deltar aktivt under ett år. Vi ”producerar” ca 60 000 arbetstimmar per år bland medlemmarna. Kostnaden per medlem och dag är ca 200 kronor. Dock är medlemskapet gratis för den enskilde”, säger Björn Asplund som är föreståndare på Fountain House i Stockholm.

Verksamheten
Fontänhusen erbjuder ett medlemskap i en klubb där man själv är med och bestämmer.
Var och en lägger upp sin egen plan och har inflytande över återhämtningsprocessen. Det är individens egna mål som styr. Då Fontänhusen samarbetar med myndigheter sker det i enlighet med individens önskan och aldrig ”över huvudet”.

Fontänhusen arbetar aktivt för att påverka negativa attityder kring psykisk ohälsa, såväl i samhället i stort som bland de människor som drabbats.

Fokus läggs på det friska och förväntningar på att alla kan bidra. Fontänhusen erbjuder en arbetsplats att komma till där vardagen för de deltagande medlemmarna ser ut som för folk i gemen, med arbetstider, raster, gemenskap, relationer, fritid, semester och så vidare.

Den arbetsinriktade dagen är en av flera viktiga hörnstenar i Fontänhusens verksamheter, därtill kommer program för arbete och studier, övergångsanställningar, fritidsprogram med social rekreation och boendeprogram.

Fontänhusen är kort sagt ett ställe där man utgår från det friska. Det bidrar starkt till att man identifierar sig med sina friska sidor vilket är ett effektivt medel för återställande av egenvärde och verksamhetslust.

 

Här finner du mer information om Fountain House-rörelsen

Text: Karl-Peter Johansson

Lite om kognitiv beteendeterapi, och självhjälp.

KBT (kognitiv beteendeterapi) är ett samlingsnamn för olika evidensbaserade former av psykoterapi. Det är en relativt ny och väldigt effektiv metod att bota olika former av depressioner, tvångssyndrom, fobier etc. När man har sett till resultat världen över har man kunnat se att det vanligtvis inte finns någon terapiform som fungerar bättre.

På många håll i världen har KBT en mycket stark ställning, och även om terapiformen är på frammarsch i Sverige så har det tagit tid. I många landsting är efterfrågan fortfarande mycket större än utbudet på detta revolutionerande sätt att bota psykiska åkommor, som skiljer sig ganska drastiskt från den klassiska psykodynamiska skolan. Man anser inte att fobier, tvångs- etc, har bakomliggande, omedvetna, och underliggande problem. Man fokuserar istället på att patienten ska blicka framåt, och förändra på vanor och tankar, vilket i förlängningen leder till mer positiva handlingar och levnadssätt.

En KBT-behandling inleds, enkelt förklarat, med en problemanalys, som ska utmynna i en teori om varför problemet upprätthålls, och utifrån den informationen väljer man i samråd med terapeuten en behandlingsform. Sedan sker en utvärdering, och är man inte nöjd med resultatet så gör man ett nytt försök.

Tonvikten i problemanalysen ligger i hur individen samspelar och interagerar med resten av omvärlden med tankar, känslor och beteenden. Fokus ligger på nuet och vart man vill i framtiden. I praktiken innebär terapin att man träffar sin terapeut från allt mellan 2-3 upp till 25-30 gånger under 45-60 minuter, beroende på vilket typ av problem man söker behandling för. Men en lika viktig del som själva terapisessionerna är det egna arbetet hemma med så kallade hemuppgifter, där man med tankeövningar väver in terapin i vardagen. Även om KBT blir en allt vanligare terapiform även i vår kommun, så kan köerna kännas långa för en ångestladdad person som ännu inte fått tid hos någon legitimerad psykoterapeut.

Därför tänkte jag här visa på några enkla råd och tekniker för självhjälp för er med panikångest/GAD som ingår i KBT-behandlingen.

Vad man ska tänka på är att ångest är själens smärtsystem som talar om att något är fel i vårt liv. Självhjälp för Panikångest:

Passa på när du mår psykiskt dåligt.

Ligg ner i ett tyst rum och blunda.

Då kommer du antagligen att känna ett starkt obehag.

Detta obehag kan stegras till det outhärdliga, om du stannar kvar i känslan. Men koncentrera dig ändå på den obehagliga känslan. Då kommer du så småningom att bli mer och mer medveten om vad du verkligen känner.

Exempel på instängda känslor är oro, avsky, trötthet, stress, tristess, skam, vrede, rädsla och sorg.

Obehaget kan kännas farligt, men det är de instängda känslorna som kan vara farliga, inte de medvetna och upplevda.

Låt ångestkänslan breda ut sig och ha en intensiv kontakt med den.

Inom en kvart har antagligen den obehagliga känslan försvunnit, och du har blivit medveten om vad du behöver göra för att börja lösa dina problem.

Vad man ska tänka på när man närmar sig sina känslor, är att ångesten kommer tillfälligt att kännas väldigt påtaglig, men om man inte blir rädd för de här känslorna, så kommer man gradvis att bli mindre rädd. Till slut kommer man att inse att det inte finns något att vara rädd för!

Självhjälp för GAD

Genom att skriva ner sina tankar och känslor kan man lättare få en översikt när ångesten och grubblerierna uppstår, och på så vis få en översikt över vad man kan förbättra, vilka situationer som triggar de negativa känslorna etc. Skriv även upp mål för vad du vill åstadkomma.

Avslappningsövningar, meditation, och promenader är ett bra sätt att få inre ro och fokusera på positiva tankar.

Planera in en stund under dagen (ej innan läggdags) då du ägnar dig åt ångest och ängslan, t ex en halvtimme om dagen, då du släpper fram alla jobbiga känslor. Under den stunden ska du vara helt ostörd. På detta sätt lär du dig hur dina orostankar ser ut, och lär dig att avdramatisera demonerna genom att möta dem öga mot öga. Förutom detta bör du också inrätta frizoner där du inte tillåter dig att ha någon oro alls.

En person med generaliserat ångestsyndrom har ofta mer problem med sina grubblerier än sina känslor. Personen håller gärna känslorna borta med hjälp av grubblerier. Det är viktigt att närma sig sina känslor och försöka sätta ord på dem.

Jag har själv nyligen påbörjat min KBT-behandling, och känner redan nu efter bara några möten att det gett resultat. Själva ifrågasättandet av ångesten, dvs ”mottankar” är oerhört effektivt. Eftersom jag själv lider av bl.a. GAD så är ångesten oftast irrationell och svår att sätta fingret på, grubblandet och oron lägger sig som en dimma så man inte kan fokusera på här och nu.

Text: Kim Larsson