Etikettarkiv: Skivrecension

Eastbound and Down, Skräck & avsky i Las Vegas och Le Noise

Eastbound & Down

DVD

Kenny Powers (Danny Mcbride) spelar i komediserien Eastbound and down ett avdankat basebollproffs som återvänder till sin sömniga hemstad efter ett misslyckat karriärslut. Han är bäst, störst och vackrast: men bara i sin egen värld. Dessutom är han en skitstövel som gillar att dricka, knarka och trakassera både sin bror, sin brors fru och börjar från deras hus smida planer för comeback till elitidrotten.

 

I serien märks den cyniske bilförsäljaren Ashley Schaeffer (Will Ferrel) och Powers tidigare flamma April Buchanon (Katy Mixon) som till Powers förtret numera är gift. Ibland behöver man rensa hjärnan med ett riktigt garv, för detta passar Eastbound and Down alldeles utmärkt. HBO har gjort det igen.

Text: Robert Halvarsson

 

 

Skräck & avsky i Las Vegas

-en vild tripp till hjärtat av the american dream

Göteborgsförlaget Reverb har de senaste åren börjat ge ut några av den amerikanske kultförfattaren Hunter S. Thompsons främsta verk på svenska, en både senkommen som välkommen kulturgärning.
Boken redogör för vad som hände när journalisten Raoul Duke – och hans vän Dr. Gonzo – under några drogindränkta dygn i Las Vegas tidiga sjuttiotal, försöker att både fånga och förstå konceptet “Den Amerikanska Drömmen”.
Då boken aldrig markerar någon skillnad mellan verklighet och illusion blir de allt vildare drogtripparna till ett mardrömslikt töcken där Thompson (med sin oförlikneliga humor) beskriver hur Drömmen totalhavererat, att luften gått ur hela projektet “Amerika”. I en allegorisk liknelse är USA numera ett stort svartmålat hus som ”brunnit ner för ungefär tre år sen”.
Även om Thompson hade ett allvarligt syfte med sitt verk begår han ändå aldrig synden att låta läsaren ha tråkigt. Ständigt provokativ, ständigt underhållande och evigt kompromisslös; det sammanfattar både boken och Thompsons liv i ett nötskal.

Text: Christer Jansson

Neil Young –  Le Noise

Neil Young har alltid funnits. Så känns det. En musikalisk kraft som från sent sextiotal har gett världen tänkvärd, innerlig och intensiv musik. Le Noise är producerad tillsammans med Daniel Lanois, kanadensaren som tidigare arbetat med bl.a. Bob Dylan, U2, och Peter Gabriel .

Feedback, ljudet flödar runt, runt på de inledande spåren Walk With Me och Sign of love, för att sedan sakta dö ut. Ytterligheterna frodas på Le Noise; från det lugna till det hela havet stormar. Lanois och Young skapar en ljudvägg så hög att ibland Youngs nasala röst inte orkar klättrar över den.  Daniel Lanois produktion märks tydligaste i de lugnare låtarna.

Texterna behandlar vänska,  återfunnen kärlek. I låten Htichhiker, berättar Young sin historia, från uppväxten i Kanada via Kaliforniens alla frestelser till när livet slutade fungerar. Le Noise är en spretig skiva som vill mycket på en gång. Det är svårt att jämföra den med den klassiska sjuttiotalsperioden med album som On the beach, Harvest och Tonight´s Tonight, eftersom de var gjorda under en annan tid.  Le Noize är ett habilt album. Inget mästerverk. Det är en utmanande skiva som kräver mycket av sin lyssnare.

Text: Henrik Sjöberg

Månadens Tips – Sparzanza’s nya album & boken ”Bitterfittan”

sparzanza-webSPARZANZA – IN VOODO VERITAS

Genre: Hårdrock/Metal

Detta är Sparzanza´s fjärde fullängdare och framtiden bådar gott för Karlstadgrabbarna.

Den innehåller 12 låtar och är inspelad i två omgångar 2008, Januari till Mars och Augusti till Oktober på Kabuki Records och kom ut i handeln nu i Februari i år.

På bl a. YouTube kan man se deras video till första singelsläppet Methadream som är gjord av Ola Paulakoski, en mycket skickligt gjord video med stjärnstatus.

Trots avhoppet av gitarristen David Johannesson som gick till Göteborgsbandet Mustasch, så hann de få med hans gitarrspel. Ersättare är Magnus Eronen som spelat med bandet ett flertal gånger innan, enligt grabbarna är han en grym gitarrist.

Skivan blir bara bättre och bättre, ju mer man lyssnar på den.

De bästa låtarna tycker jag är: öppningsspåret The blind will lead the blind men även My world of sin, Red dead revolver och The poison är vassa spår.

Jag ger In Voodoo Veritas tre plus av fem, helheten är mycket bra. Med denna skiva tror jag att det stora genombrottet är nära.

Text: Stefan Gustafsson

bitterfittan_19553669BITTERFITTAN

Kärnfrågan i Maria Svelands debutbok finner jag redan på omslaget.

”Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?”

Boken, en hybrid mellan roman, reportage och självbiografi, handlar om Sara som av moderskap och gifermål förvandlats till, som hon själv uttrycker det, en bitterfitta. Drömmarna om att leva ett vuxet liv i stil med de hon läser om i Suzanne Brøggers och Erica Jongs böcker stämmer inte riktigt överens med den verklighet hon befinner sig i. Hennes, och de flesta andra kvinnors liv, består istället av att axla det största ansvaret för hem, barn och familj.

Det här är dock inte en bok om att kärlek inte finns och att män är ondsinta förhandlare. Det är istället en historia som belyser ensamheten som en ekande grotta inom den som ser orättvisor som förnekas. Om vi såg kärlek som handling mer än känsla, skulle förpliktelserna kanske följa med den, hoppas Sara.  Människor födda i överklassen fönekar klasskillnader, män förnekar oftast orättvisa könsskillnader. Det är svårt att definiera vad kärlek är när den ständigt döljs i ursäkter och drömmar om rosor.

Text: Kajsa Jansson