Etikettarkiv: SKL

Konsten att rädda liv

Konsten att rädda liv
Konsten att rädda liv

Ullakarin Nyberg är psykiater och ordförande i Svenska psykiatriska föreningen. Hon deltar i Uppdrag psykisk hälsas miniserie ”Konsten att rädda liv – fem korta filmer om suicidprevention”.

Antalet sjukskrivningar på grund av depression eller utmattningssymptom ökar för varje år som går. För att kontra detta skapades projektet Uppdrag psykisk hälsa, ett samarbete mellan Sveriges kommuner och landsting (SKL), Regeringen och ett flertal andra vårdorganisationer för en gemensam satsning på just psykisk ohälsa.

Som en del i denna satsning så har det lagts ut ett flertal informationsfilmer på videosajten Vimeo. Ämnena som behandlas är bland andra hur man kan förhindra stress, självmord och att gå in i väggen.

Psykiater Ullakarin Nyberg är en av dem som informerar.

– Det finns en del saker som förenar oss människor. En av dom sakerna är att vi alla vet hur det är att må psykiskt dåligt.
Hon berättar i fem av dessa videoklipp hur man ska hantera personer som mår psykiskt dåligt. Huvudfokus är att förhindra självmordstankar hos andra.

– Ett samtal leder ofta till att nya lösningar uppenbarar sig.

Hon förklarar också varför det är viktigt att ställa frågan ”hur mår du?” och hur viktigt det är att vara öppen och ärlig med sitt svar.

– Att prata om psykiskt lidande är aldrig farligt. Tystnad är farligt.

Arbetet är inte bara nationellt. Uppdrag psykisk ohälsa samarbetar med liknande organisationer och projekt från bland annat Skottland, Kanada och Australien. Fredrik Lindencrona, internationell samordnare skriver på projektets hemsida att ”all kunskap vi har i världen pekar åt samma håll – psykisk ohälsa är ett stort och ökande folkhälsoproblem. För ett litet land som Sverige finns mycket att lära av andra länder, provinser, regioner och städer.” Därför är det internationella samarbetet viktigt.

Genom att informera omvärlden hur man ska hantera andra med psykiska problem så kan man lindra smärtan för de som lider mest och med hjälp av gemensam forskning kommer det förhoppningsvis snart finnas en lösning på denna relativt nya folksjukdom.

Text: Sandra Thimfors
Foto: Ylva Alsterlind

Hemsida: http://www.uppdragpsykiskhalsa.se
Vimeo: http://www.vimeo.com/psykiskhalsa

SKL och regeringen satsar på psykisk hälsa

Psykisk ohälsa är något som ökat under de senaste 20 åren. För att kunna göra något åt detta har regeringen och SKL tagit beslut om en ny överenskommelse, som ska gynna den psykiska hälsan för medborgarna.

Den nya överenskommelsen för 2017 innebär bland annat att det ska byggas ett nationellt resurscentrum för att öka kvalitén på vård som rör psykisk hälsa. Detta resurscentrum ska även bidra till att sprida och utveckla kunskap angående psykisk ohälsa och psykisk hälsa.

En folkhälsoutmaning
Den psykiska ohälsan har blivit en folkhälsoutmaning. Med överenskommelsen med SKL, Sveriges kommuner och landsting, finns möjligheten till en bättre struktur, ett ansvarstagande över hela samhället samt fler tidiga insatser, menar sjukvårdsminister Gabriel Wikström i SKL:s pressmeddelande.

SKL kommer att få totalt 885 miljoner kronor, som till största del kommer att fördelas till kommuner och landsting. Överenskommelsen för 2017 innebär även en mer jämn fördelning, då kommun och landsting kommer att få 250 miljoner vardera.

Stöd till barn och ungdomar
För barn och unga kommer även ett stöd på 150 miljoner att gå till initiativ för att förbättra psykisk hälsa. Ungdomsmottagningar i landet kommer också få 130 miljoner som stöd.

Text: Matilda Eriksson

Enbart stöd till bostäder räcker inte

Bostäder

Sveriges kommuner och landsting, SKL, vill att regeringen ska göra främst tre ändringar: Bygga fler bostäder där många människor vill bo, komma igång med att bygga bostäder snabbare, samt göra det enklare att få chans till en bostad och ekonomiskt stöd.

För att kunna lösa problemet med bostadsbristen krävs dock mer än ekonomiskt stöd. SKL vill att regeringen ska genomföra bland annat tre ändringar. En av dessa är att bygga bostäder där många vill bo. För att kunna göra detta i mindre kommuner behöver strandskyddet lättas upp. Då blir det enklare att bygga fler boenden på landsbygden.

En snabbare byggstart
Det är också viktigt att byggandet av nya bostäder kan komma igång snabbare. För att uppnå detta krävs det att handläggning om bygglov blir kortare. Idag har kommunerna tio veckor när det gäller att handlägga bygglov, vilket även borde gälla för Länsstyrelsen, menar SKL.

Mer stöd till bostäder 2017
I ett nytt beslut från regeringen kommer ett stöd på tre miljarder per år att läggas på bostäder som kommer att byggas nästa år. Det innebär mer stöd till hyresrätter och studentlägenheter som börjar byggas i januari 2017.

Det ska även bli enklare att kunna få chans till en bostad och tillgång till ekonomiskt stöd som rör bostäder såsom bostadsbidrag, bostadstillägg och bosparande för unga.

Hur ser det ut i Karlstad?
Under hösten 2015 pågick många byggprojekt i Karlstad och dess närhet. Ett projekt som växer fram är Glasberget. Kartberget är ett annat bostadsområde, där det även finns villor och lägenheter. På området Våxnäs byggs Pannan, ett lägenhetshus på åtta våningar med 44 lägenheter.

I och omkring Karlstads centrum kommer det till nya bostäder vid Tingvallastaden och Råtorp. Tyggårdsviken är ett före detta industriområde som byggs om till ett bostadsområde med runt 700 lägenheter. På Norra Stockfallet håller det också på att växa fram en hel del nya bostäder. Bland annat villor och radhus men också lägenheter.

För studenternas del finns både negativa och positiva besked. Under våren 2016 togs bostadsgarantin för studenter bort eftersom det inte fanns några boenden att erbjuda (via KBAB). Det håller dock på att byggas fler studentbostäder, vilket innebär 248 nya lägenheter.

För framtiden finns också en del färdiga detaljplaner gällande kommande projekt.

Text: Matilda Eriksson
Foto: Stefan Ek

Avdelningskonferens med socialpsykiatri i fokus

Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren
Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren

I slutet av oktober genomförde Vuxenavdelningen en konferens med fokus på socialpsykiatri, en fortsättning på en konferens som ägde rum tidigare under våren, som då hade tema beroende och missbruk.

– Vi som befinner oss i denna lokal har som gemensam uppgift att se till att personer med psykiska funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till, inledde Marita Halvarsson med att säga.

Socialpsykiatrin i Karlstads kommun riktar sig till de som är 25 år och äldre, med psykisk funktionsnedsättning vars störning är så pass omfattande att man har svårigheter att klara sitt dagliga liv och därför har behov av vård, stöd och/eller omsorg.

– Det är inom ramen för detta man beviljas stöd inom Vuxenavdelningen, berättar Mattias Hallberg, konferencier och till vardags verksamhetsutvecklare på Vuxenavdelningen.

Under dagen besökte fina gäster Vuxenavdelningens konferens. Däribland Mårten Jansson, mobiliseringsansvarig på NSPH, (Nationell samverkan för psykisk hälsa). I hans uppdrag stödjer han lokala patient-, brukar och anhörigföreningar, liksom kommuner och landsting för att utveckla dialogen om vad som behöver göras gällande psykisk hälsa. Mårtens prioriteringar är glasklara:

– Överst på listan står frågan om delaktighet och inflytande. Vi säger att personer med psykisk ohälsa måste vara mer delaktiga på alla nivåer i samhället. Vi vill få till en bra utveckling på det här området, vilket ju alla vill, inte minst staten. För att det ska bli möjligt måste personerna det rör få vara med, styra och driva på utvecklingen, berättar Mårten Jansson.

Inflytande bör inte bara handla om att kommuner bedriver så kallade brukarråd. Ett sätt att arbeta där man arbetar för brukarinflytande gemensamt med andra brukare, i samråd med de olika verksamheterna som kommunen står för.

Men inflytande kan också handla om hur man som individ upplever det stöd man får, exempelvis graden av egenmakt i en rehabiliteringskedja eller som kund i Socialtjänsten.

– Hur mycket har jag att säga till om gällande mina egna insatser? Känner jag att jag kan stå för de insatser jag blivit tilldelad, eller är det mer eller mindre något jag blivit tilldelad, illustrerar Mårten Jansson frågeställningen.

Ing-Marie Wieselgren, projektledare på Sveriges kommuner och landsting, utgick under sitt samtal från professionens utgångspunkt och vilka metoder man bör arbeta med. Hon har varit med om stora förändringar, och drar sig till minnes hur utvecklingen sett ut sedan 1983, innan psykiatrireformen genomförts.

– Skulle jag vilja backa tillbaka till det? Nä, verkligen inte. Det fanns många bra saker då som man skulle vilja ha tillbaka, men sättet vi tänkte på då, vem som visste bäst, det är verkligen jättestor skillnad idag, berättar Ing-Marie Wieselgren.

Överlag upplever Ing-Marie Wieselgren att samhället har varit bättre på att arbeta med den kroppsliga hälsan. Medellivslängden har ökat för de allra flesta. Men den psykiska hälsan har samhället inte varit lika bra på att tackla. Kanske för att det påverkar människor olika.

Ing-Marie Wieselgren pekar på de som arbetar inom socialpsykiatrin som en riskgrupp. Ironiskt nog. Ja, kvinnor i sociala yrken, så kallade ”kontaktyrken”, och människor som arbetar inom välfärden löper större risk för måttlig psykisk ohälsa.

För att hjälpa andra behöver man kanske även med andra ord hjälpa sig själv. Välmående människor i socialpsykiatrin som i sin professionalitet möter brukare utifrån deras önskemål, förutsättningar och gemensamt förverkligar det goda mötet.

Med avdelningskonferensen i ryggen hoppas Vuxenavdelningen förverkliga sin del av det sociala kontraktet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Snabb väg in med första linjen

3Första linjen startar i Karlstad – ett unikt samarbete mellan kommun och landsting som ska öka tillgängligheten till hjälp för barn och unga med psykisk ohälsa. En verksamhet som redan prövats med gott resultat ute i landet.

I februari nästa år slår portarna till Första linjen upp i Tingvallatandläkarens gamla lokaler. För att ta reda på mer om detta spännande och viktiga projekt har ASP Bladet talat med tre personer som alla är involverade: Karin Haster, divisionschef i psykiatri, Christina Sand, verksamhetsutvecklare inom divisionen för psykiatri samt Malin Lundgren-Kullgren, medicinskt ansvarig inom elevhälsan i Karlstads kommun.

Jag ber Christina Sand berätta om vad Första linjen egentligen är för något och hon tar genast till orda:

– Begreppet kom till 2007 när SKL fick i uppdrag från Socialstyrelsen att ta reda på hur man kan öka tillgängligheten för barn och unga inom psykiatrin. Man började titta på vårdgarantin och såg att vårdnivån för barn och unga inte finns, vårdcentraler för vuxna har inte möjligheten att ta hand om barn och unga på samma sätt. Det här ledde till förslag på hur första linjen skulle kunna utvecklas i de olika landstingen.

Första linjens målgrupp är barn och ungdomar mellan 6-20 år med lindrig till måttlig psykisk ohälsa, samt deras anhöriga. Tanken är att det ska vara lätttillgängligt och den sökande ska komma in snabbt. Det ska inte vara långa behandlingstider, sett till antal vårdtillfällen, men behandlingen kan sträcka sig över lång tid. Det kan komma att finnas de som har insatser över ett år men att stödet kommer vara tidsmässigt väldigt utspritt.

Första linjen hoppas de ska leda till en avlastning för den specialiserade psykiatrin, och Barn och Ungdomspsykiatrin (BUP) i synnerhet. BUP skall inte längre på samma sätt jobba med lindrig och måttlig psykisk ohälsa, då det är en specialistenhet. Karin Haster menar att detta frigör resurser för annat än pappersarbetet.

– Det ska vara enkelt också, inte en massa administration. Tanken är ju att man ska kunna fånga upp lättare problematik innan den behöver bli så omfattande. Det första som möter en är inte väntetid utan här får man kontakt direkt.

– Om man ser på städer och kommuner som har en bra första linje så blir köerna mindre till specialistnivån, säger Malin Lundgren-Kullgren.

5

Olika personalkategorier kommer att finnas på plats: socionomer, psykologer, sjuksköterskor, en specialpedagog, administratör och avdelningschef. En läkare kommer finnas som konsult, i detta fall en distriktsläkare. Insatserna kommer att ske både individuellt och i grupp. Det kommer även finnas föräldragrupper samt anordnas öppna föreläsningar.

ASP Bladet frågar Malin Lundgren-Kullgren om det här kommer att ske i samarbete med elevhälsan.

– Det tror jag. För de här barnen hoppas jag det, ungdomarna finns i skolan. Vissa barn och familjer vill hålla det här utanför skolan, vilket är en positiv sak med Första linjen, för då kan man välja själv.

Första Linjen är en integrerad form, alltså ett unikt samarbete mellan kommun och landsting. I Värmland finns det redan en mottagning i Hagfors. Där har de sett goda resultat.

Hur skall då det hela bekostas?
– Det som har varit viktigt när vi samlats, är att det ska inte vara en massa diskussioner om vart vi står organisatoriskt. Om vilka som ska betala. Bortsett från kommunerna är vi två divisioner inom landstinget, allmänmedicin och psykiatri som har drivit den här frågan. Vi har sagt att det här är en verksamhet vi behöver ha, nu gör vi det! säger Karin Haster.

Vid intervjun blir det tydligt att alla tre som samtalet förs med, tror mycket på idén runt Första linjen. Det stora målet är att minska den psykiska ohälsan och lidandet. Det finns mycket pengar att spara genom detta. Karin Haster ser Första linjen som en del i ett paradigmskifte:

– Jag tycker att man ska se den psykiska ohälsan som en del av livet. För så är det ju för oss alla, under vissa perioder är man inte på topp. Så som vi är organiserade nu så är man antingen frisk eller sjuk, men det finns ett spann där emellan. Någonstans handlar det om att få till stånd en attitydförändring gällande psykisk ohälsa. Vi blir alla drabbade någon gång.

Text & foto: Kajsa Jansson

Oroväckande ökning av hemlösa

1Hemlösa och bostadssökande i utsatta grupper ökar oroväckande kraftigt i många kommuner. Frågan om vem som har ansvar att alla har bostäder att tillgå, aktualiseras därmed.

I takt med att bostadssökande i utsatta grupper ständigt ökat, beslöt organisationerna Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) 2011 att göra en utredning om på vem ansvaret ligger för att alla i en kommun ska få tillgång till bostad. Rapporten kallas ”Bostad för alla” och blev klar februari i år. Den innehåller flera förslag till som syftar till vad man anser skulle kunna bli en bättre bostadsmarknad.

– Det behöver byggas mycket mer bostäder över praktiskt taget hela landet, och framför allt då hyresrätter som människor har råd att bo i, säger Anders Konradsson, chef för Boendeenheten Hyresgästföreningen i utredningen.

I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2013 uppger 246 kommuner av landets totalt 290 att de hade brist på hyresrätter. Boverket har dock visat att svårigheten att ordna bostad inte alltid har direkt samband med bostadsbrist. Även i kommuner med bostadsöverskott har utsatta grupper svårt att få bostad.

I rapporten Bostad för alla, riktar man sig mot hela landets boendesituation, där ett av syftena är att inspirera och frammana ett bättre samarbete mellan kommuner, hyresvärdar och olika förvaltningar. Bostadsbidragssystemet lyfts också fram. Det fungerar idag dåligt och kan mer ses som ett bidrag för ensamstående med barn. Det bör ses över och hänsyn bör då tas till grupper med låg inkomst som står utanför bostadsmarknaden.

Några saker utredningen pekar på som man menar skulle förbättra och underlätta för de inblandade är bra styrning och ledning. Flera kommunala ansvarsområden skulle samarbeta mer, som till exempel socialtjänst och bostadsförsörjning. Detta gäller både inom, såväl som mellan olika kommuner.
Viktigt är också att man känner till varandras roller, att både kommun och fastighetsägare tar sitt ansvar.

Endast en väg in
En annan viktig punkt är att det endast bör finnas en kontaktväg in till kommunen för såväl bostadssökande, fastighetsägare och myndigheter. Det vill säga, en tydlighet i vem och vart man ska vända sig. Utredningsgruppen tycker också att regeringen bör se över nationella riktlinjer, som hur man till exempel hanterar boende vid hot- och våldssituationer. Hur ska en flytt hanteras mellan olika kommuner där personen har en skyddad identitet? Det är något som saknas idag.

Så hur var det då, var ligger då ansvaret?
– Det bostadssociala ansvaret ligger hos kommunen. Men för att kommunen ska kunna tillhandahålla bostäder måste den kommunala organisationen samordnas och samarbetet med bostadsmarknadens lokala aktörer fungera. Det är den viktigaste slutsatsen i den rapport som vi tillsammans tagit fram. Det säger Henrik Tufvesson, chef Analys och opinion Fastighetsägarna Stockholm, som varit Fastighetsägarnas representant i arbetsgruppen.

Text: Roger Trondsen
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Anneli vill se mjukare tag i vården

456546Att förbättra kvalitén i vårdandet av den enskilda individen har blivit en viktig fråga. Anneli Jäderholm som har stor erfarenhet av den slutna psykiatrin, hon har under året rest runt i kommuner och Landsting (SKL) för att uppmärksamma tvångsåtgärderna inom vården och kring den enskilda individen.

Anneli vill på så sätt försöka skapa grogrund för ett bättre bemötande till patienten. I en film som SKL tillgängliggjort på sin hemsida, berättar Anneli om sin svåra tid. Hon har flera diagnoser i sin ryggsäck och vill försöka att skapa mer förståelse mellan psykiatriska vården och människa bakom den sjuke. Anneli reser runt i landet och håller föredrag om hur det kan kännas att bli maktlös och kränkt.

– Jag är faktiskt en människa, säger Anneli och berättar vidare om sin sjukdom och upplevelser av behandlingen i sjukvården.

Att bli behandlad på ett sätt som man upplever kränker den egna personen kan bidra till stor ångest. Om hennes stora ångest när personalen tvångsbältade henne under sina psykoser. Tvångsåtgärder kan anses vara nödvändiga, men det sättet de genomförs på kan se olika ut. Med sin berättelse försöker Anneli sätta namn på känslan, hur kränkt hon tidigare känt sig av behandlingen, att inte bli synliggjord. Men jag vet att de ville mig väl, säger Anneli.

Ingen berättar eller förklarar
Det kan kännas mycket skrämmande, när fem, sex personer sitter grensle över personen som behöver ha tvångsbälte. Det är inte lätt att förstå vad vårdarna gör just då. När ingen pratar eller förklarar för patienten vad som sker i ögonblicket.

Det kan bli mycket ångestframkallande, minnen som stannar kvar i kroppen även när man börjar må bättre igen. Många kan förstå vad som sker med dem under deras psykos men kanske saknar redskap att förmedla sig i det verbala språket till sin omgivning.

Minnen kommer tillbaka och blir ångestladdade, det kan senare bli till ett trauma, när man är tillbaka i sin trygga miljö. Därför har man startat eftersamtal, på olika sjukhus för att försöka komma till rätta med upplevelserna. Alla människor är olika och eftervården måste hitta alternativ, som passar var och en.

Varje gång jag får den lugnande sprutan så dör jag själsligt lite grand, säger Annelie. Hon hoppas på bättre förståelse inom psykiatrin och bättre behandling av de med psykisk ohälsa.

Text: Lotta Tammi
Foto: Per Rhönnstad

Anneli Jäderholm har specialiserat sig på föreläsningar kring psykisk ohälsa.
Via sin hemsida http://www.annelijaderholm.se/ marknadsför hon sina föreläsningar för såväl organisationer som företag.