Snabb väg in med första linjen

Första linjen startar i Karlstad – ett unikt samarbete mellan kommun och landsting som ska öka tillgängligheten till hjälp för barn och unga med psykisk ohälsa. En verksamhet som redan prövats med gott resultat ute i landet.

I februari nästa år slår portarna till Första linjen upp i Tingvallatandläkarens gamla lokaler. För att ta reda på mer om detta spännande och viktiga projekt har ASP Bladet talat med tre personer som alla är involverade: Karin Haster, divisionschef i psykiatri, Christina Sand, verksamhetsutvecklare inom divisionen för psykiatri samt Malin Lundgren-Kullgren, medicinskt ansvarig inom elevhälsan i Karlstads kommun.

Jag ber Christina Sand berätta om vad Första linjen egentligen är för något och hon tar genast till orda:

– Begreppet kom till 2007 när SKL fick i uppdrag från Socialstyrelsen att ta reda på hur man kan öka tillgängligheten för barn och unga inom psykiatrin. Man började titta på vårdgarantin och såg att vårdnivån för barn och unga inte finns, vårdcentraler för vuxna har inte möjligheten att ta hand om barn och unga på samma sätt. Det här ledde till förslag på hur första linjen skulle kunna utvecklas i de olika landstingen.

Första linjens målgrupp är barn och ungdomar mellan 6-20 år med lindrig till måttlig psykisk ohälsa, samt deras anhöriga. Tanken är att det ska vara lätttillgängligt och den sökande ska komma in snabbt. Det ska inte vara långa behandlingstider, sett till antal vårdtillfällen, men behandlingen kan sträcka sig över lång tid. Det kan komma att finnas de som har insatser över ett år men att stödet kommer vara tidsmässigt väldigt utspritt.

Första linjen hoppas de ska leda till en avlastning för den specialiserade psykiatrin, och Barn och Ungdomspsykiatrin (BUP) i synnerhet. BUP skall inte längre på samma sätt jobba med lindrig och måttlig psykisk ohälsa, då det är en specialistenhet. Karin Haster menar att detta frigör resurser för annat än pappersarbetet.

– Det ska vara enkelt också, inte en massa administration. Tanken är ju att man ska kunna fånga upp lättare problematik innan den behöver bli så omfattande. Det första som möter en är inte väntetid utan här får man kontakt direkt.

– Om man ser på städer och kommuner som har en bra första linje så blir köerna mindre till specialistnivån, säger Malin Lundgren-Kullgren.

Olika personalkategorier kommer att finnas på plats: socionomer, psykologer, sjuksköterskor, en specialpedagog, administratör och avdelningschef. En läkare kommer finnas som konsult, i detta fall en distriktsläkare. Insatserna kommer att ske både individuellt och i grupp. Det kommer även finnas föräldragrupper samt anordnas öppna föreläsningar.

ASP Bladet frågar Malin Lundgren-Kullgren om det här kommer att ske i samarbete med elevhälsan.

– Det tror jag. För de här barnen hoppas jag det, ungdomarna finns i skolan. Vissa barn och familjer vill hålla det här utanför skolan, vilket är en positiv sak med Första linjen, för då kan man välja själv.

Första Linjen är en integrerad form, alltså ett unikt samarbete mellan kommun och landsting. I Värmland finns det redan en mottagning i Hagfors. Där har de sett goda resultat.

Hur skall då det hela bekostas?
– Det som har varit viktigt när vi samlats, är att det ska inte vara en massa diskussioner om vart vi står organisatoriskt. Om vilka som ska betala. Bortsett från kommunerna är vi två divisioner inom landstinget, allmänmedicin och psykiatri som har drivit den här frågan. Vi har sagt att det här är en verksamhet vi behöver ha, nu gör vi det! säger Karin Haster.

Vid intervjun blir det tydligt att alla tre som samtalet förs med, tror mycket på idén runt Första linjen. Det stora målet är att minska den psykiska ohälsan och lidandet. Det finns mycket pengar att spara genom detta. Karin Haster ser Första linjen som en del i ett paradigmskifte:

– Jag tycker att man ska se den psykiska ohälsan som en del av livet. För så är det ju för oss alla, under vissa perioder är man inte på topp. Så som vi är organiserade nu så är man antingen frisk eller sjuk, men det finns ett spann där emellan. Någonstans handlar det om att få till stånd en attitydförändring gällande psykisk ohälsa. Vi blir alla drabbade någon gång.

Text & foto: Kajsa Jansson

Oroväckande ökning av hemlösa

Hemlösa och bostadssökande i utsatta grupper ökar oroväckande kraftigt i många kommuner. Frågan om vem som har ansvar att alla har bostäder att tillgå, aktualiseras därmed.

I takt med att bostadssökande i utsatta grupper ständigt ökat, beslöt organisationerna Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) 2011 att göra en utredning om på vem ansvaret ligger för att alla i en kommun ska få tillgång till bostad. Rapporten kallas ”Bostad för alla” och blev klar februari i år. Den innehåller flera förslag till som syftar till vad man anser skulle kunna bli en bättre bostadsmarknad.

– Det behöver byggas mycket mer bostäder över praktiskt taget hela landet, och framför allt då hyresrätter som människor har råd att bo i, säger Anders Konradsson, chef för Boendeenheten Hyresgästföreningen i utredningen.

I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2013 uppger 246 kommuner av landets totalt 290 att de hade brist på hyresrätter. Boverket har dock visat att svårigheten att ordna bostad inte alltid har direkt samband med bostadsbrist. Även i kommuner med bostadsöverskott har utsatta grupper svårt att få bostad.

I rapporten Bostad för alla, riktar man sig mot hela landets boendesituation, där ett av syftena är att inspirera och frammana ett bättre samarbete mellan kommuner, hyresvärdar och olika förvaltningar. Bostadsbidragssystemet lyfts också fram. Det fungerar idag dåligt och kan mer ses som ett bidrag för ensamstående med barn. Det bör ses över och hänsyn bör då tas till grupper med låg inkomst som står utanför bostadsmarknaden.

Några saker utredningen pekar på som man menar skulle förbättra och underlätta för de inblandade är bra styrning och ledning. Flera kommunala ansvarsområden skulle samarbeta mer, som till exempel socialtjänst och bostadsförsörjning. Detta gäller både inom, såväl som mellan olika kommuner.
Viktigt är också att man känner till varandras roller, att både kommun och fastighetsägare tar sitt ansvar.

Endast en väg in
En annan viktig punkt är att det endast bör finnas en kontaktväg in till kommunen för såväl bostadssökande, fastighetsägare och myndigheter. Det vill säga, en tydlighet i vem och vart man ska vända sig. Utredningsgruppen tycker också att regeringen bör se över nationella riktlinjer, som hur man till exempel hanterar boende vid hot- och våldssituationer. Hur ska en flytt hanteras mellan olika kommuner där personen har en skyddad identitet? Det är något som saknas idag.

Så hur var det då, var ligger då ansvaret?
– Det bostadssociala ansvaret ligger hos kommunen. Men för att kommunen ska kunna tillhandahålla bostäder måste den kommunala organisationen samordnas och samarbetet med bostadsmarknadens lokala aktörer fungera. Det är den viktigaste slutsatsen i den rapport som vi tillsammans tagit fram. Det säger Henrik Tufvesson, chef Analys och opinion Fastighetsägarna Stockholm, som varit Fastighetsägarnas representant i arbetsgruppen.

Text: Roger Trondsen
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Anneli vill se mjukare tag i vården

Att förbättra kvalitén i vårdandet av den enskilda individen har blivit en viktig fråga. Anneli Jäderholm som har stor erfarenhet av den slutna psykiatrin, hon har under året rest runt i kommuner och Landsting (SKL) för att uppmärksamma tvångsåtgärderna inom vården och kring den enskilda individen.

Anneli vill på så sätt försöka skapa grogrund för ett bättre bemötande till patienten. I en film som SKL tillgängliggjort på sin hemsida, berättar Anneli om sin svåra tid. Hon har flera diagnoser i sin ryggsäck och vill försöka att skapa mer förståelse mellan psykiatriska vården och människa bakom den sjuke. Anneli reser runt i landet och håller föredrag om hur det kan kännas att bli maktlös och kränkt.

– Jag är faktiskt en människa, säger Anneli och berättar vidare om sin sjukdom och upplevelser av behandlingen i sjukvården.

Att bli behandlad på ett sätt som man upplever kränker den egna personen kan bidra till stor ångest. Om hennes stora ångest när personalen tvångsbältade henne under sina psykoser. Tvångsåtgärder kan anses vara nödvändiga, men det sättet de genomförs på kan se olika ut. Med sin berättelse försöker Anneli sätta namn på känslan, hur kränkt hon tidigare känt sig av behandlingen, att inte bli synliggjord. Men jag vet att de ville mig väl, säger Anneli.

Ingen berättar eller förklarar
Det kan kännas mycket skrämmande, när fem, sex personer sitter grensle över personen som behöver ha tvångsbälte. Det är inte lätt att förstå vad vårdarna gör just då. När ingen pratar eller förklarar för patienten vad som sker i ögonblicket.

Det kan bli mycket ångestframkallande, minnen som stannar kvar i kroppen även när man börjar må bättre igen. Många kan förstå vad som sker med dem under deras psykos men kanske saknar redskap att förmedla sig i det verbala språket till sin omgivning.

Minnen kommer tillbaka och blir ångestladdade, det kan senare bli till ett trauma, när man är tillbaka i sin trygga miljö. Därför har man startat eftersamtal, på olika sjukhus för att försöka komma till rätta med upplevelserna. Alla människor är olika och eftervården måste hitta alternativ, som passar var och en.

Varje gång jag får den lugnande sprutan så dör jag själsligt lite grand, säger Annelie. Hon hoppas på bättre förståelse inom psykiatrin och bättre behandling av de med psykisk ohälsa.

Text: Lotta Tammi
Foto: Per Rhönnstad

Anneli Jäderholm har specialiserat sig på föreläsningar kring psykisk ohälsa.
Via sin hemsida http://www.annelijaderholm.se/ marknadsför hon sina föreläsningar för såväl organisationer som företag.

Praktiska medietips

Hantera massmedia är inte det lättaste. Det krävs både kunskap och insikt för att kunna förstå hur media fungerar. ASP bladet var den 23 maj inbjudna till en kursdag med temat ”Effektiva massmediekontakter för ideella organisationer och brukarråd”.

Föreläsaren Ted Bergdahl har lång erfarenhet av mediearbete. Han har bl.a. jobbat på SVT och Sveriges Radio, varit pressansvarig på Alkoholkommittén, Mobilisering mot narkotika och Sveriges Kommuner och Landsting. Nyligen blev han dessutom ny informationschef för Vänsterpartiet.

Ted är kommunikationskonsult, moderator och föreläsare, och erbjuder sina tjänster genom sitt kommunikationsföretag. Föreläsningen hölls på Sveriges Kommuner och Landstings huvudkontor på Södermalm, med en vacker utsikt över Stockholm.

Även om man är en liten organisation eller förening är man en betydelsefull kugge i samhället. Ted Bergdahl använde Al Gore som exempel på hur man kan använda massmedia för att få ut sitt budskap.  Han skapade stor mediepublicitet kring den globala uppvärmningen och folk började prata om den.

– Jag vill att ni blir lokala Al Gores i era frågor, uppmanade Ted Bergdahl.

Han fortsatte vidare med att säga att det finns mängder av saker som organisationer och föreningar kan förmedla om sina medlemmar och de problem de stöter på. Ted uppmanade åhörarna att göra det på ett sådant sätt att folk i samhället börjar prata om det.

Han tyckte att även ideella organisationer och brukarråd kunde lära av Gores förhållningssätt. Det gäller att ta plats och ”blåsa upp sig”, som han uttryckte det. Det är viktigt om man vill hantera massmedia på ett bra sätt, för att kunna påverka lokala beslutsfattare och senare kanske på nationell och internationell nivå.

– Publicitet på redaktionell plats är värd sex till sju gånger reklamvärdet. Oavsett hur trovärdiga ni uppfattar er själva så kommer folk att uppfatta er mer trovärdiga om ni uttalar er via en artikel än via en annons, säger Ted Bergdahl.

Var först på plan

Han menar att den som vill nå ut inte enbart bör tänka reaktivt. Det vill säga, denne bör inte enbart reagera på samhällsklimat och vad som figurerar i tidningar och press. Riktigt framgångsrika föreningar och organisationer skapar samtalsämnen och sätter agendan i debatten.

Det handlar inte alltid om vem som har mest resurser eller störst organisationer. De numera rikskända påskuppropsmanifestationerna startades exempelvis av en katolsk kvinna. Det är alltså möjligt för en enskild människa att använda massmedia som ett verktyg för sina idéer och sedan lyckas med gott resultat.

­

­­– Den som är först ute på banan är den som styr dagordningen. I­ kontakten med media är det mycket viktigt att reagera snabbt på det som har hänt. Det gäller att agera proaktivt mot massmedia, ligga steget före, och inte bara svara på tilltal, menar Ted Bergdahl.

Köp dig tid

Att vara förberedd är a och o vid kontakten med journalister. 15-minutersregeln som ofta tas upp i kurser i mediehantering är en bra sak att använda sig av. När en journalist ringer och ber om en kommentar kan det vara bra att säga att man återkommer inom 15 minuter. Då har man tid att ringa en chef eller någon annan sakkunnig som kan hjälpa till.

Ted tog upp ett exempel. När han jobbade på Mobilisering mot narkotika tillsammans med Björn Fries ringde en tv-journalist och ville ha svar på en specifik fråga. Eftersom Bergdahl och hans kollega inte visste något om ämnet i fråga använde de 15-minutersregeln för att snabbt googla och samla information. Björn Fries ringde sedan tillbaka till journalisten och framstod då som en expert i ämnet. Detta är ett bra bevis på hur viktigt det är att vara förberedd i mötet massmedia.

 Text: Henrik Sjöberg & Robert Halvarsson

Foto: Henrik Sjöberg