Etikettarkiv: skola

Ökad digitalisering i Karlstad för en smartare värlfärd

Monika Bubholz Foto: Pressbild
Monika Bubholz Foto: Pressbild

Digitaliseringsarbete handlar om att använda ny teknik för att höja servicenivån för stadens invånare. ASP Bladet har pratat om digital välfärd med Monika Bubholz, miljöpartistiskt kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsens tillväxtutskott.

Karlstads kommun arbetar med att ta fram en digitaliseringsstrategi för att ännu bättre utnyttja de möjligheter som digitalisering och IT ger oss. Ny teknik förändrar redan nu sättet hur vi arbetar, tar till oss information och löser olika frågor.

– Det är viktigt att vara proaktiva så att Karlstad ligger i framkant med det arbetet, säger Monika Bubholz.

Redan idag används tekniken på flera områden. Ett exempel är en kamera som gör att hemtjänsten kan titta till sina klienter på natten utan att störa deras sömn. Ett annat exempel är digitala verktyg som ger elever med funktionsvariation möjlighet till individanpassad och inkluderande undervisning.

– Invånarantalet i Karlstad Kommun ökar stadigt och för att klara en hög kvalitet inom skola, omsorg och vård är digitalisering en viktig faktor, menar Monika.

För att satsa resurser på de områden invånarna efterfrågar, har kommunen genomfört en enkätundersökning. Kommuninvånare har fått möjlighet att berätta hur de tycker olika tjänster kan förbättras och även ge förslag på digitala lösningar i kommunen.

– Responsen har varit mycket bra, vi har fått in många svar och flera tips. Bland annat efterfrågas en parkeringsguide i appform, att vägarbeten meddelas med push-notiser och appar för att underlätta kommunikationen mellan föräldrar och skola, berättar Monika.

Digitaliseringsstrategin ska vara framtagen och klar vid årsskiftet 2017/2018.

– Min dröm är att digitalisering bidrar till att vi använder resurser på bästa sätt och därmed får ett mer hållbart samhälle, avslutar Monika.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Pressbild

ADHD EDDDE!

– Det är bra att vara lite galen, det leder ofta till spännande äventyr och upplevelser! Eric Donell tror på människans inneboende kraft att åstadkomma förändring.

Eric Donell kör verkligen så det ryker i sin späckade tvåtimmars enmansföreläsningsshow ADHD EDDDE! (alltså ”ADHD – är det det det är!”). Han berättar om diagnosen ADHD, som han själv har tillsammans med Tourettes syndrom. Han blandar animationer, musik, sång, roliga röstförändringar och kroppsspråk och lyckas med balansen att visa på de positiva egenskaper som ofta kommer med diagnosen, utan att för den skull backa för de svårigheter som också följer med på köpet.

Många Åhörare
Jag, undertecknad, sitter och slösurfar på Stadshotellets wi-fi i lobbyn när mina kollegor från föreningen Attention Karlstad/Värmland kommer. Vi följer pilar, går upp en trappa, ner en trappa, och upp igen till Franska salen. Eric Donell kramar oss alla tre och vi börjar ställa fram bokbord för incheckning av åskådare. Det är en stor föreläsningssal och omkring 60 stolar står i fyrkant mitt i det, för att rymma alla.

Folk börjar strömma in och jag bockar av dem så fingrarna blöder. Vi erbjuder gratis tidningar och vykort, och folk tittar på böcker och broschyrer som går att beställa. Eric säljer sina filmer och cd-skivor. I bakgrunden spelas snuttar av Erics musik, det är glatt och peppande men även lugnt. Sen blir det tyst. Jag tar min stol och sätter mig längst bak.

ADHD
I föreställningen följer vi bland annat sex personer ur ett inifrånperspektiv. Det är förskola, skola, vänner, kärleksrelationer och anhörigperspektiv. De olika personerna skildrar olika typer av ADHD. Alla personer med diagnosen klättrar inte i gardinerna, några med exempelvis ”ADD” är snarare dagdrömmare. Det finns tre typer av ADHD:
– ADHD-I (huvudsakligen bristande uppmärksamhet) den kallas ibland ADD, drömmare.
– ADHD-H (huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet) klättrar i gardinerna.
– ADHD-C (kombinerad presentation) både och.

Feel-good show!
Föreläsningen vänder sig till personal inom förskola, skola, vård, omsorg, myndigheter samt anhöriga och inte minst de med egen ADHD. “ADHD EDDDE!” lämpar sig för alla som önskar få en bättre förståelse för ett neuropsykiatriskt tillstånd som omfattar var 20:e person och därmed påverkar även personernas omgivning. I och med att Eric själv har neuropsykiatriska diagnoser ger han en unik inblick i hur det kan vara att leva med dem, och han är en förebild för hur bra man kan klara sig i livet.

När man lyssnar får man en ökad förståelse för ADHD, varför gör han/hon så, tips på bemötande och motivation, samtidigt som det är en föreställning man blir glad av. Man får även kunskap om olika svårigheter, missuppfattningar, fördomar och hur utanförskap kan se ut. Samtidigt betonar han de positiva sidorna som de olika neuropsykiatriska diagnoserna kan ge.

Eric Donell har skapat flera böcker, skivor, filmer och föreläsningar… och tänker inte ”växa upp och skaffa ETT jobb”. Han rör sig ständigt mellan olika arbeten och sammanhang och har haft över 30 olika arbeten. Han sitter även i styrelsen för intresseorganisationen Riksförbundet Attention.

Text: Maria Lundby Bohlin

Starkare rättigheter för barn i skyddat boende

Regeringen anser att barns rättigheter som följer med sin mamma till ett skyddat boende behöver bli både bättre och tydligare. Därför har en särskild utredare fått uppdraget att se över och stärka barnperspektivet för barn som vistas i skyddat boende.

Den 25 november 2016 beslöt regeringen att ge en särskild utredare uppdraget att föreslå åtgärder för att stärka barnrättsperspektivet för barn som vistas i skyddat boende tillsammans med en vårdnadshavare.

Dagens Juridik rapporterar att bakgrunden till utredningen bland annat är att medföljande barn i regel inte är föremål för biståndsbeslutet. Barnen omfattas då inte av de rättigheter de skulle haft under andra omständigheter, något som Regeringen vill ändra på. Utredningen är också ett led i Regeringens strategi för att motverka mäns våld mot kvinnor.

I deras kommittédirektiv ges utredaren uppdraget att föreslå åtgärder som förtydligar vilket ansvar samhället och enskilda aktörer, bland annat polis och socialtjänst, har för dessa barn. I uppdraget ingår att analysera gällande lagstiftning och föreslå förändringar för att säkerställa barnens rätt till säkerhet och trygghet. Utredaren ska se över kunskapen om barns behov och säkerställa rätten till bland annat skolgång, hälso- och sjukvård. Uppdraget innebär också att föreslå hur barnet som lever i skyddat boende ska synliggöras och kunna bli mer delaktig i frågor som rör individen.

Flera forskningsstudier som regeringen tagit del av visar att ungefär vart tionde barn i Sverige någon gång har upplevt våld från den ena förälderns till den andra. Vart tjugonde barn upplever våld ofta. Forskning (Jansson, Jernbro och Långberg 2011) visar att om dessa barn inte erbjuds kompetent stöd av samhället och god omvårdnad av en eller båda föräldrarna riskerar de en dålig hälso- och social utveckling. Det strider mot en grundläggande princip i FN:s barnkonvention där det står att varje barn har rätt till liv, överlevnad, utveckling och hjälp att rehabiliteras om det upplevt våld.

Det finns ingen nationell statistik på hur många barn som vistas i skyddat boende. Dock redovisar de ideella riksorganisationerna för kvinno- och tjejjourerna, Unizon och Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer (ROKS) varje år antalet barn i sina medlemsjourer. 2015 vistades 2200 barn i Unizon´s jourer och 2014 redovisade ROKS 871 boende barn i sina anslutna kvinnojourer.

Utredningen ska vara slutförd och redovisas senast den 31 december 2017.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Sara Axelsson

Livet är större än skolan

9999Barndomens upplevelser bär man med sig hela livet. Utan rätt bemötande och hjälp kan man råka illa ut. Skolgången kan bli en jobbig transportsträcka. Särskilt utsatta är de barn som har olika diagnoser. ASP Bladet har träffat två föräldrar från olika familjer, vars barn är diagnostiserade med ADHD och ADD.

– Till ett barn med synfel säger du inte ”Du får väl se dig för!”, men till ett barn med ADHD, eller med ADD för den delen, är det lättare att säga ”Du får väl skärpa till dig!”, säger mamman till barnet med ADHD.

Familjernas barn – som båda snart är vuxna – har levt med sina diagnoser sedan de var små. I långa perioder uteblev det viktiga stödet. Föräldrarna har ofta känt sig besvikna och uppgivna när vardagen i såväl hemmiljön som i skolmiljön inte fungerat. Barnen fick sämre självkänsla och blev emellanåt utåtagerande och fick svårt att tillgodogöra sig skolundervisningen.

Skolan – en lång transportsträcka
Hos barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förekommer problem med finmotoriken. Det är lättare för barnen att riva ett legobygge snarare än bygga det. En susande köksfläkt eller den ofta bullriga miljön i skolans matsal, är exempel på situationer som stör deras koncentrationsförmåga.

– Min son har extremt bra minne. Han ser allt i svart eller vitt, men har svårare att se nyanserna. För honom kan det också vara svårt att tolka uttryck som ”kaffe på maten” eller ”lägga benen på ryggen”, säger pappan till barnet med ADD.

555

Frånvaron av fungerande rutiner och strategier gjorde att barnens skolgång blev en enda lång och jobbig transportsträcka, ända fram till högstadiet. Det var först när det stod klart att eleverna inte skulle kunna tillgodogöra sig skolutbildningen och inte få några slutbetyg, som de efterlängtade insatserna kom.

Föräldrarna menar att skolans personal behöver mer stöd, att det bör läggas mer fokus på pedagogiken i lärarutbildningen vad gäller att bemöta eleven och anpassa skolmiljön efter elevens olika förutsättningar.

– Men det kanske inte alltid krävs adekvat utbildning. Det kan säkert – många gånger – räcka väldigt långt med ett team som – med stöd från elevhälsan – kan skruva på sin verksamhet utan att det tillkommer extra kostnader, säger mamman.

Tidig diagnos hjälper alla inblandade
Föräldrarna menar att tidigt ställda diagnoser hjälper alla inblandade. Man får då svaren på vilken medicinering och vilket stöd som barnet bäst behöver. Rätt insatser minskar troligen även de kostnader som samhället kan komma att betala på ett eller annat sätt.

Men barn blir ju så småningom vuxna, och en del skaffar barn. Eftersom ADHD är ärftligt, kan man tänka sig ett scenario där både förälder och barn är diagnostiserade.
– För en förälder som själv bär på diagnosen men saknar stöd… hur ska den klara av att sätta upp tydliga strukturer och rutiner för sina barn?

Låt inte barnet misslyckas
Föräldrarna anser att anpassade rutiner och strategier är viktiga och måste byggas utifrån respekt utan att kränka barnen. Det är viktigt att inte låta barnen misslyckas! Deras självkänsla måste stärkas. Att på förhand veta hur man möter en situation innan den uppstår, har stor betydelse. Föräldrarnas önskemål är att skolan engagerar sig mer. Men allt handlar givetvis inte om skolan, föräldrarnas roll är också viktig.
– Det gäller att hitta barnets stoppknappar, sammanfattar mamman.

Text: Ulf Puhls
Foto: Stefan Ek

Mobbing – Från ord till handling

Det borde inte vara så svårt. Det borde vara en självklarhet att få leva i frid och fred. Alla fina ord som samhället formulerar om alla likas värde faller platt ibland. Alla vill nå målet. Eller?  Vi tror att det räcker med fina formuleringar men det behövs lite mer än så. Det är som med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Fina och viktiga ord förvisso, men de tycks för vissa vara helt obetydliga.  Det behövs praktiska åtgärder, metoder och sätt för att komma till rätta med det.

 

Att helt få bort mobbing är en önskedröm, men det måste gå att minska det. Vi måste bli mer uppmärksamma på mobbing i skolor, på arbetsplatser och hemma. Det verkar saknas en hälsosam lyhördhet som lyfter upp mobbing och dess effekter på individen och samhället.

Mobbing är ett ord vi slänger oss med, kanske lite för mycket ibland?

Många gånger hör man folk säga ”sluta mobba mig”, när de egentligen inte handlar om mobbing. Det har blivit ett jargongord som vi använder på ett slarvigt sätt. Ordet devalveras och man tar det inte på allvar. Det är ingen bra utveckling.

Mobbing är nyckfull Men vad betyder mobbing?  Ordet kommer ifrån engelskans mobb som betyder folkmassa. På latin har ordet mobb betydelsen rörlig (mobil), nyckfull och att sätta i rörelse.

På forskning.se förklarar man mobbing på följande sätt:

”En person eller en grupp utsätter en person eller en grupp för återkommande fysiska skador eller andra former av kränkande behandling, t.ex. utfrysning, hot, ryktesspridning, förolämpningar och skvaller.”

Definitioner i all ära men det viktiga är ändock människan. Med definitioners hjälp kan man ringa in problemet men man måste se till individen också, låta den höras och synas, för i många fall finns det ingen ork att höja sin röst eller visa att man finns.

Alla har en relation till mobbing, mobbare, de som inget gör och offren. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Alla är en del av ekvationen och alla delar behövs för att hitta bra lösningar.

BRIS säger i sin årliga rapport att barnen måste få komma till tals. Enligt barnkonventionen artikel 12 har barn rätt att föra sin egen talan. BRIS skriver vidare att detta är en förutsättning för barns utveckling och psykiska hälsa. Det inte enbart inom barnens värld som mobbing förekommer. På arbetsplatser finns det många som lider av att inte bli tagna på allvar.

Det finns en oförutsägbarhet inbyggd i mobbing. Den mobbade vet inte när nästa slag eller nedsättande ord kommer. Makten ligger hos mobbaren, bara hon eller han bestämmer om det ska fortsätta eller inte. Men omgivningen kan påverka, säga till eller vara ett gott exempel, våga visa mänsklighet.

Mänsklig potential Mobbing är ett samhällsproblem som berövar människor sin självkänsla, självförtroende och framtidstro. Tänk på all möjlig potential som vi går miste om när människors människovärde reduceras till ett minimum. Har vi råd att förlora den kraft som går förlorad. Har vi det?

Det finns idag en tendens i samhället att diskvalificera olikheter. Vi söker efter strömlinjeformade lösningar.

Om vi ska få bukt med mobbing måste vi acceptera att vi är olika. Men det finns en paradox här, samtidigt som vi är olika, är vi ändå lika i den meningen att vi är människor . Det gäller att finna balansen mellan dessa två ytterligheter. Om vi gör det är vi på god väg att lösa många problem.

Text: Henrik Sjöberg

Bra betyg för Skolprojektet

Karolinska Institutet har på uppdrag av Stockholms läns landsting släppt en rapport om Skolprojektet, vilket innehåller kunskap från fem års arbete om elevers psykiska hälsa i skolan.

 

När arbetet tog sin början 2005 var det ett samarbete mellan en skola och Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) inom Karolinska Institutet. Idag kan man se frukterna av det arbetet. Målsättningen med projektet var att ta reda på sambandet mellan skolk och psykisk ohälsa hos gymnasielever, samt att undersöka hur de trivs i skolan, och om förutsättningarna förbättras efter intervention.

Några av de resultat som har kommit fram belyser vikten av god psykosocial miljö i skolan. Professor och psykolog Britta Alin Åkerman har tillsammans med beteendevetaren Helena Björk arbetat med rapporten. I kontakt med ASP Bladet berättar Åkerman att hon efterlyser mobbningsförebyggande program som fungerar i praktiken och inte bara på pappret. Vikten av bra lärare understryks också: ”lärare som inte tar elevens integritet på allvar, kan få hans eller hennes värld att mer eller mindre rasa samman”, skriver man i rapporten. Åkerman understryker detta även för ASP Bladet.

– Det handlar till syvende och sist om att skolpersonalen har den lyhördhet och empatiska förmågan att kunna upptäcka de elever som mår psykiskt dåligt och inte bara betrakta deras beteende som normalt tonårsbeteende.

Närmast självklart så trivs elever och personal bättre i skolan när de är vänliga mot varandra och får känna sig delaktiga i skolans olika aktiviteter. Men unga har också olika förutsättningar att tackla förhållanden som är långt ifrån goda. På frågan om vilka barn som är särskilt sköra svarar Britta Alin Åkerman:

– Vanligast är det elever som har blivit mobbade eller svårt kränkta. Dessvärre är det inte bara andra elever som mobbar utan även lärare, som inte alltid ser sårbarheten hos eleven. Det finns också vanligtvis en medfödd skörhet, vilket ju är en del av den biologiska bakgrunden.

Lärarna själva önskade sig på frågor från Skolprojektet möjligheter till mer utbildning om hur man bäst hanterar elever i krissituationer. På så sätt tror man sig kunna bli bättre på att tolka signaler och möta eleven där denne befinner sig. För NASP slutar inte arbetet utan kommer att fortsätta under andra former.

– Tyvärr har väl intresset när det gäller ungdomar inte ökat, även om de flesta som jag har kontakt med inser att det är ungdomars psykiska hälsa/ohälsa som vi måste satsa på. När det gäller äldre har NASP fått ett mycket stort regeringsuppdrag som innebär att föra in det australienska programmet Mental Health First Aid, som vi benämner Första Hjälpen i psykisk hälsa/ohälsa.

Text: Robert Halvarsson