Etikettarkiv: Skoopi

Sociala företagsmässan 2015

Malin Eriksson från Solakoop skriver i en exklusiv sommarartikel för ASP Bladet om besöket på föreningen SKOOPI:s sociala företagsmässa. Häng med!

En kylslagen onsdagsmorgon träffades några hågade kooperatörer från Solakoop, vid tågstationen. Tåget som vi äntrade lotsade oss tryggt till Stockholm. Väl framme så letade vi tafatt efter ”vårt” hotell. Efter att ha lämnat in våra väskor så var det dags att gå till kongressen.

Små, stora och framgångsrika kooperativ samsades tillsammans i mässlokalen. Socialföretag som tillsammans umgicks och bytte idéer. Vi delade monter med Värmlandskooperativen samt flera andra av de värmländska kooperativen och dagen löpte på.

När kvällen led samlades vi i samma lokal för mingel. Kvällen blev lång och det var gott att krypa ner i sängen på hotell rummet.

Den andra dagen började med att vi fick en utsökt frukost och begav oss sedan, tidigt, till kongresslokalen. Växelvis ägnade vi oss att flanera, fönstershoppa och även inhandla lite.

Bosse, Malin, Daniel, Åsa och Kristna fick en lagom stor dos mäss mingel och när mässan led mot till slut så traskade fem par trötta fötter till stationen för att förbereda resan hemåt.

Det är gott att vara i Stockholm ibland men jag längtar jämt hem till Värmland.

Till historien hör att Region Värmland fick utmärkelsen finaste monter.

Skribent: Malin Eriksson

Skoopis elvapunktsprogram för att stödja och utveckla sociala företag

3214324ASP Bladet har gått igenom SKOOPIs viktigaste krav till myndigheter och politiker på både riks- och kommunalnivå när det kommer till att stödja och utveckla sociala företag. Nedan följer en sammanfattning och belysning av de punkter som vi vill lyfta fram lite extra.

SKOOPI anser att en personlig ”peng” bör följa med personen som har någon form av arbetshinder. Personen bör ha rätt att själv bestämma om en plats på Samhall eller ett arbetsintegrerande socialt företag (ASF) är rätt för vederbörande.

Organisationen anser att lönebidragsnivån har legat stilla i många år. En höjning behövs så fler arbetsgivare tar på sig uppdraget att anställa. Idag får verksamheterna lägga emellan pengar så den anställdes lönenivå är i takt med kollektivavtalen. De ASF som inte klarar att fylla ut den ersättningen, går antingen i konkurs eller får anställa färre.

Oavsett olika former av praktik och arbetsträning borde det enbart kallas arbetspraktik enligt SKOOPI. Det ska vara lika för alla så långt det går, för att inte dela in personer i olika grupper. Praktiklängden ska vara efter den specifika personens behov – inte ett visst antal månader.

En annan sak De betonar är att det är viktigt att få betala skatt. Genom att få lön istället för bidrag, betalas skatt vilket innebär att praktiken ger en ingång i socialförsäkringssystemet och en bättre pension så småningom. Detta kommer att motivera människor att komma till praktiken och sköta närvaron, då följderna av att missköta sig leder till mindre pengar i plånboken både nu och senare i livet.

Inget körkort inget jobb – inget jobb, inget körkort. Människor utan körkort har många gånger mycket svårt att få jobb, men kan heller inte få ihop pengar för att ta körkort enligt SKOOPI. Körkort bör ses som en utbildning för att vara anställningsbar. De anser även att det skall ges möjlighet att finansiera körkortsutbildning under praktiktid genom att ta studielån via CSN.

SKOOPI tycker att det är viktigt att få fler kommuner men även större företag, att ha med sociala krav i sina upphandlingar. Det kan ge fler ASF möjligheten att komma ifråga för att leverera tjänster och produkter.

Organisationen anser att utbildning och information om socialt företagande behöver ges till personer som jobbar med ASF på myndigheterna lokalt, som till ex AF, FK och kommunens socialförvaltning. De tycker att det finns stora brister i kunskaper om socialt företagande. Mer kunskap om arbetsintegrerande sociala företag gör det smidigare och enklare i det gemensamma arbetet.

Inte alla som startat, eller är med och driver ett socialt företag, har haft hjälp av företagsutvecklare som gett en grundkurs i företagande enligt SKOOPI. Det behövs alltså löpande bättre kunskaper om att leda företag, om ekonomi och bokföring, personalansvar och arbetsmiljö, om lagar och regler och om handledning, upphandlingar och avtal.

Slutligen anser SKOOPI att RUT-avdraget skall utökas med fler slags tjänster. Skatteavdraget behöver vara kvar för hushållsnära tjänster och inte minska, utan utökas med fler typer av tjänster. De anser också att RUT-avdraget även bör gälla organisationer och småföretag.

För hela listan:

SKOOPI_ståndpunkter_1114 (1)

Text: Kajsa Jansson

En guide för bättre arbetsträning

nyasteInom ramen för utbildningen ARC har intresseföreningen SKOOPI gett ut en ny trycksak, vid namn Guide till arbetsträning och rehabilitering i sociala företag.

Tanken är att den ska fungera som en lättläst guide för sociala arbetskooperativ i Sverige – och ge läsarna tips och råd om olika saker man kan behöva veta om man jobbar med just arbetsträning och rehabilitering i sina respektive verksamheter.
– Jag tror att det finns ett stort behov av utbildning och kompetensutveckling generellt bland de arbetsintegrerande sociala företagen. Problemet är att man ofta inte avsatt pengar för detta och därför är man beroende av att det finns kompetensutvecklingsprojekt där man kan följa utbildningarna gratis, berättar Ebba Sellström, redaktör för skriften.

I skriften tar man upp ämnen som egenmaktsprocesser, situationsanpassat ledarskap, arbetsmiljö, rehabilitering och arbetsledares roll i en kooperativ organisation. De tipsar också om sätt att kvalitetssäkra verksamheten genom exempelvis något som på engelska kallas för supported employment och motiverande samtal (MI). Dessa arbetsmetoder används inte bara av kooperativ, utan även kommunala organisationer och offentliga verksamheter.

I skriften har det funnits flera skribenter och bidragsgivare, Ebba är nöjd med resultatet:
– Det har varit ett jättebra samarbete. Det är alltid roligt och stimulerande att arbeta med Inuti2, som gör ett fantastiskt professionellt arbete.

ARC-utbildningen är nu över så vitt jag vet, är detta det sista offentliga arbetet som kommer ut ur SKOOPI:s utbildning?
– Ja, detta var det sista som kom ut från ARC-projektet. SKOOPI genomför dock nya utbildningar, exempelvis supported employment, som ju kan ses som en fördjupning av de utbildningar som genomförts inom ARC och som också kan ses som en kvalitetssäkring av arbete med rehabilitering.

Avslutningsvis hoppas Ebba Sellström att skriften ska göra det enklare för arbetsintegrerande sociala företag att samverka med myndigheter.
– Jag hoppas också att den ska inspirera till att söka kurser och kompetensutveckling så att man blir än mer professionell i sin verksamhet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Kid Overgaard

Illustrationerna i skriften är gjorda av kooperativet Inuti2, Hugo Karlsson och Henrik Pätzke. Den är utgiven av SKOOPI med stöd från Allmänna arvsfonden. Guide till arbetsträning och rehabilitering i sociala företag kostar 40kr styck och går att beställa från info@skoopi.coop.

SKOOPI fick storfrämmande

Under SKOOPI:s årskongress och ARC:s avslutningskonferens röstades en ny styrelse fram, samt arrangerades matnyttiga utbildningar i bland annat offentlig upphandling. SKOOPI fick även storfrämmande i form av representanter från de flesta riksdagspartier, LO och Tillväxtverket.

Politikerna och tjänstemännen ingick i en panel där de skulle berätta kring hur de arbetar för arbetsintegrerade sociala kooperativ, samt för den sociala ekonomi varav SKOOPI:s medlemskooperativ utgör en del. Som iakttagare noterade man god stämning och ovanligt stor samstämmighet mellan de olika organisationernas representanter. En inställning som inte verkade klyvas vid de politiska block-gränserna.

Inledde gjorde Miljöpartiets representant Esabelle Dingizian. Hennes positiva inställning var knappast unik, utan återupprepades av flera hos de andra deltagarna.

– Vi är väldigt positiva till hela paketet. 2011 och 2012 skrev vi en omfattande motion i Riksdagen med 21 punkter, där väldigt många punkter specifikt berör det här området, berättade Dingizian.

I panelen satt även Penilla Gunther, som tidigare under dagen röstats fram som ny ordförande för SKOOPI, men hon är också riksdagsledamot för Kristdemokraterna, samt suppleant i Arbetsmarknadsutskottet och Näringsutskottet.

Väl placerad i mitten av församlingen förmedlade hon något som återkom vid flera tillfällen under arrangemanget. Varför går det så långsamt framåt? Jo, för att kunskap saknas, både bland partier samt intresseorganisationer. Många vet inte skillnaden mellan det som kallas för sociala företag å ena sidan, samt sociala arbetsintegrerade kooperativ å den andra. Samtidigt finns det oerhört mycket positivt att lyfta fram:

– Jag älskar det här begreppet att jobba hundra procent av var och ens förmåga, berättar Penilla Gunther.

Kan redan göra mycket
Enda mannen i panelen var vänsterpartisten Kent Persson. Han sitter som ledamot i Näringsutskottet, och är något av en veteran i dessa frågor. Han har jobbat länge för socialt företagande, och underströk att redan i dagsläget kan Sveriges kommuner göra mer för socialt arbetsintegrerade företag och kooperativ än man gör nu. Varför gör man inte det? Kanske beror det på rädsla, för att göra fel och få kritik av det övriga näringslivet, tror Persson.

– Inom ramen för offentlig upphandling kan man idag jobba med socialt företagande, man kan ta social hänsyn och därmed styra det hela mot arbetsintegrerade sociala företag. Det behövs kunskap om det, och det måste ske inom ramen för vad EU säger. Men det är snårigt, medger Persson.

SKOOPI och dess medlemskooperativ har en stor uppgift inför framtiden, menade flera paneldeltagare. Penilla Gunther uppmuntrade sina kamrater att bjuda in SKOOPI till deras partikongresser, gärna gratis, så att ekonomi inte utgör hinder för deltagande. Kanske kan detta och andra kunskapshöjande insatser innebära att SKOOPI så småningom kan nämnas i samma andetag och respekt likt en organsiation som ALMI.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Mediagruppen Karlstad

Liten bokskörd för arbetsgivare

Det finns en hel del böcker som riktar sig till arbetsgivare, för att få dessa att bli bättre på att tackla de utmaningar som kommer med den moderna tiden. Men de kan med fördel även läsas av såväl socialarbetare som andra som vill första arbetsmarknadens utveckling.

I detta nummer av ASP Bladet går vi igenom ”Att leda nästa generation” av Emma Pihl och föreningen SKOOPI:s Lathund för arbetsgivare.

En lathund att hålla i handen

SKOOPI och Tillväxtverket har genom den lilla skriften Lathund för arbetsgivare rett ut det trasselsom sociala företagare måste greppa när de går från idé till verksamhet. Författare Eva Carlsson går igenom de inte helt enkla relationen mellan myndigheter, lagar, arbetsgivaransvar och allt mellan himmel och jord.

Men, ”man behöver inte kunna allt på en gång”, skriver Carlsson. Och även om man redan nu tutar och kör och försöker hålla sig på vägbanan, kan det vara en idé att färska upp kunskaper och lära sig ratta fordonet på bästa möjliga sätt.

Här lär vi oss skillnaden mellan Arbetsgivarorganisation och Fackförening, om kollektivavtal och lönehantering. Och är det något som saknas här, för det är en rätt kort bok vi talar om, finns det hänvisningar till hemsidor för den som vill gräva vidare.

Pricken över i:et är dock den otroligt nyttiga ordlistan som följer med, den går kort igenom vad allt från hängavtal till Arbetsmiljölagen är för något. Det här gör den helt nödvändig, framförallt för de som är helt gröna i gemet.

Att leda nästa generation

Generation Y, obotliga egoister eller oslipade diamanter?

TUK förlag AB och författaren Emma Pihl föreslår genom denna bok ett generationsorienterat ledarskap. Som underrubriken kan ana talar vi om de 80- och 90-talister som intagit arbetsmarknaden. Dessa kallar Pihl och fler med henne för Generation Y och de anses vara både orädda och illojala, har utmanande idéer och skapar ”organisationsutvecklande möjligheter”.

Pihl är inte en anonym skribent, utan har gett ut flera böcker på liknande tema, med gemensam nämnare i betonandet av positiv beteendeförändring. Michael Treschow, styrelseledamot i Ericsson bidrar med ett förord som uppmuntrar till mindre curlande med medarbetarna.

Den nya generationen, kallad Generation Y, är knepiga att integrera i mer hierarkiska miljöer. Samtidigt är de enligt Pihl väldigt produktiva om de ges rätt förutsättningar. Unga vill vara Jag med stort J, och är ”varumärkesimpregnerade”, samtidigt är det förstås inte helt lätt att generalisera som denna bok vill göra.

Det inser författaren, vars första kapitel tar upp utmaningen kring att göra just denna typ av generaliseringar. En följdfråga med tanke på stoffet i boken blir däremot hur mycket generation Y frivilligt väljer den individualiseringsprocess som samhället tillskriver dem. Alla vill troligtvis inte vara varumärkesorienterade eller friskt blanda ihop fritids- och arbetstid.

Och när är det nog med kompromisser med uppenbarligen bråkiga individer som inte vill anpassa sig till gemensamma överenskommelser? De frågorna kanske bäst kan besvaras av nästa generation, som tar vid efter 90-talisterna. Möjligtvis visar det sig dessutom som av ett ödets ironi att dessa blir konservativa och vill ha ”ordning och reda” runt omkring sig.

Text: Robert Halvarsson

Socialt Företagande – En Vinst För Samhället

Ett av regeringens mål är att så många människor som möjligt ska kunna ha ett arbete, och eftersom de är positivt inställda till socialt företagande i olika former gav de Nutek i uppdrag att undersöka hur situationen ser ut i Sverige för att kunna stötta denna företagsform.

ASP BLADET intervjuar Eva Johansson från Nutek som varit aktiv i utredningen om vad de kommit fram till.

Kan du berätta vad Nutek är?
Nutek är en statlig myndighet som ska verka för att det blir fler företag, fler företag som växer och för att alla regioner i Sverige blir starka och konkurrenskraftiga. Nutek ska verka för en hållbar ekonomisk tillväxt. Det betyder att utvecklingen ska ta sociala och miljömässiga hänsyn också. Vad är din roll i Nutek? Min uppgift är att arbeta för att det ska kunna bli fler och växande sociala företag, det vill säga företag som är till för att skapa arbetstillfällen för grupper som har svårt att få arbete av olika skäl. Man kan kalla de här företagen för ”arbetsintegrerande sociala företag”.

Berätta om regeringsuppdraget Nutek fick om att undersöka socialt företagande?
Nutek har varit projektägare för ett nationellt projekt inom programmet Equal, en del av Europeiska socialfonden. I det projektet samarbetade många organisationer och personer från olika delar av landet för att göra det lättare att starta och driva sociala företag.

Det var i det projektet som mycket av det undersökande arbetet gjordes. Då handlade det mycket om att ta reda på vilka sociala företag som finns, vad de gör, vilka problem de har haft eller har och vad de tycker skulle vara bra förslag för att underlätta för dem. Allt det undersökande arbetet gjordes i olika arbetsgrupper som skrev rapporter och arbetade fram förslag på vad till exempel regeringen skulle kunna göra. Andra förslag handlar om vad de sociala företagen kan göra själva eller tillsammans. Genom att informera om vilken viktig roll de sociala företagen har och om de svårigheter som finns så väckte vi regeringens intresse. Eftersom regeringen vill att så många som möjligt ska få arbete och också kunna vara företagare så bestämde de sig för att stötta utvecklingen. De gav då Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på hur man kan göra för att det ska bli fler sociala företag och för att det ska bli lättare att driva ett socialt företag.

Hur gick det till när ni samlade information? Åkte ni runt och besökte de sociala företagen/sociala arbetskooperativen?
Lite grand har vi åkt runt och besökt sociala företag men sociala företagare har också varit med i de arbetsgrupper som fanns i projektet och använt sina erfarenheter och kunskaper i arbetet. Sen gjorde vi en enkät genom att några personer både skrev (e.post) och ringde till alla sociala företag vi kunde hitta.

Genom enkäten fick vi en del information om problem och möjligheter men framför allt fick vi veta vilka företag som finns, vad de gör och vilka som arbetar i dem. Det finns i en skrift som heter Sociala företag i Sverige 2008. Den kan man beställa från Skoopi, som är de sociala arbetskooperativens intresseorganisation. Vi har också samarbetat med Skoopi och fått mycket information och kunskap från dem. Sen har vi haft väldigt många konferenser och möten där vi kunnat diskutera olika saker med både sociala företag och med andra myndigheter.

Vad kom ni fram till när det gäller Finansiering, konkurrens med andra företag, vilka arbetar i de sociala företagen och hur kan anställningen se ut?
Det verkar som om det finns två sätt som sociala företag vanligen startar på. Antingen så är det en redan existerande verksamhet till exempel inom kommunen som utvecklas och ”knoppar av sig” till ett socialt företag.

I de fallen behövs ofta inte så mycket extra pengar till finansiering av själva starten. Det mesta finns ju på plats så att säga och kommunen eller andra myndigheter fortsätter att delfinansiera det sociala företagets verksamhet genom att köpa platser, besluta om verksamhetsbidrag och ibland stå för kostnaderna för handledare mm.

Samtidigt säljer ju företaget varor eller tjänster och får intäkter från den verksamheten också. Hur stor andel det är av företagets omsättning varierar mycket. Det andra vanliga sättet att starta på är som projekt, till exempel med pengar från den Europeiska Socialfonden, Allmänna Arvsfonden eller kommunen mfl. Då behövs det mer pengar för starten, till investeringar och för att utveckla och marknadsföra verksamheten. Projektmedel kan oftast inte användas till att köpa saker som datorer, maskiner eller fastigheter och då behöver företaget låna pengar i bank eller på annat sätt. Det har visat sig vara svårt för många sociala företag eftersom de då ofta är nystartade, har en annorlunda affärsidé, medlemmar/delägare som inte har fasta jobb eller andra säkerheter och dessutom valt att jobba som ett kooperativ.

Det är ganska många som oroar sig för att sociala företag ska ha fördelar i konkurrensen med andra företag. Det man då oroar sig för är att samhället stödjer företagen med skattepengar. Det man inte tänker på är att alla företag kan anställa personer med till exempel funktionsnedsättning och få stöd för det. I praktiken har det sällan uppstått problem. De sociala företagen samarbetar med andra företag lokalt och ofta har man affärsidéer som inte konkurrerar med andra företag. Men kanske kan det komma att se annorlunda ut om några år när sociala företag och andra företag i högre utsträckning kan konkurrera om att utföra tjänster åt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Det är viktigt att de sociala företagen inte konkurrerar med låga priser utan med kvalitet på varor och tjänster. De som arbetar i de sociala företagen är i första hand personer som av olika skäl haft riktigt svårt att få och/eller behålla ett arbete under en lång tid. Den yttersta orsaken kan man säga är att arbetsmarknaden idag utestänger människor av många olika orsaker. Ibland för att en person inte kan jobba lika fort och länge på grund av en funktionsnedsättning eller om att det kostar tid och pengar för ett företag att ge extra stöd till anställda. Men ofta handlar det om en rädsla eller oro för det man inte känner till eller vad som skulle kunna hända om man till exempel anställer någon som tidigare missbrukat eller suttit i fängelse.

Anställningarna i sociala företag är allt oftare lönebidrags- och trygghetsanställningar. Då har personen en ”vanlig” anställning men företaget får stöd från samhället till lön och arbetsgivaravgifter mm. I många sociala företag ”arbetar” personer som en del av sin rehabilitering eller i stället för att delta i daglig verksamhet/sysselsättning. I de fallen har man oftast kvar sin ersättning från Försäkringskassan. Sen finns det en massa olika varianter på hur samhället och de sociala företagen tillsammans hittar lösningar.

Finns det vinster för samhället när det gäller sociala företag och sociala arbetskooperativ?
Ja, det finns stora vinster för samhället. Hur stora de är beror lite på vilken bakgrund de har som arbetar i det sociala företaget, om de har anställningar med eller utan anställningsstöd och hur bra det går för företaget ekonomiskt.

Den största delen av samhällsvinsten beror på att samhällets kostnader för de personer som nu arbetar har blivit mindre eller helt försvunnit. Det handlar till exempel om kostnader för sjukhusvård, öppenvård, kriminalvård, försörjningsstöd mm. Även om samhället har kvar kostnader för till exempel lönebidrag eller annat stöd så är det mycket lägre kostnader.

Genom att ordentligt undersöka och jämföra kostnaderna ”före och efter” i några sociala företag så har man kunna beräkna samhällsvinsterna för just de sociala företagen. Då visar det sig att samhället får betydande vinster men att det varierar mycket beroende på medarbetarnas bakgrund. I ett socialt företag där medarbetarna tidigare varit aktiva narkomaner och kanske kriminella kan samhällsvinsten vara 1 miljon kronor per person och år. I ett annat där medarbetarna har arbetshinder på grund av långvarig psykisk ohälsa är vinsten kanske ”bara” 125 – 250 000 kr per person och år. Men även det är mycket pengar i en kommuns budget.

Sen får man ju aldrig glömma att det i första hand handlar om möjligheterna till ett värdigt liv, ökad livskvalitet och möjlighet att välja liv för medarbetarna i företagen.

Vilka skillnader finns det mellan sociala kooperativ och socialt företagande? Fördelar och nackdelar? Vad har de gemensamt?
Egentligen kan man nog inte prata om skillnader på det sättet. Sociala företag är ett lite vidare begrepp som vi bestämt oss för att definiera så här:

Sociala företag driver näringsverksamhet
– med ändamål att integrera människor i samhälle och arbetsliv
– skapar delaktighet för medarbetarna – empowerment
– återinvesterar sina vinster
– är fristående från offentlig verksamhet

Sociala arbetskooperativ är ett sätt att organisera och driva sociala företag och i praktiken så är de allra flesta sociala företag just sociala arbetskooperativ. Fördelen med det vidare begreppet socialt företagande är att det gör det möjligt att välja lite olika former i olika situationer.
Till exempel så kan en redan existerande förening vilja starta ett socialt företag och då kan man välja att bilda ett aktiebolag som ägs av föreningen.

Då finns det fortfarande ett demokratiskt inflytande i företaget men i lite andra former. De sociala arbetskooperativen tycker jag har stora fördelar i att det blir så påtagligt och viktigt att alla har möjlighet och skyldighet att påverka och ta ansvar för företaget. Jag tror att den möjligheten och känslan av att det jag gör och tycker är viktigt har så stor betydelse för hur vi mår och utvecklas som människor.

Vad tycker du om de sociala företag/sociala kooperativ som finns nu; 2008? Finns det förändringar/förbättringar att göra?
Jag tycker att de sociala företagen/kooperativen gör ett jätteviktigt och bra arbete för att se till att fler kan få möjlighet att arbeta, 100 % av sin förmåga. Tyvärr finns det fortfarande alldeles för få sociala företag och alltför få som känner till att de finns och vad de gör. Framför allt skulle fler som arbetar med arbetsmarknads- och rehabiliteringsfrågor behöva veta mer.

Det finns mycket att göra för att det ska bli fler sociala företag och för att de som finns ska kunna utvecklas och bli ännu bättre. Till exempel så behövs det satsas på utbildning till dem som startar, driver och arbetar i sociala företag. Så att man kan bli kunnigare som företagare men också utvecklas i yrket och affärsverksamheten i företagen. Det behöver finnas tillgång till pengar att låna till exempel till investeringar och utveckling. I en del fall är de sociala företagens verksamhet väldigt nära knuten till exempelvis kommunen och gränser och uppdrag blir otydliga. Det tror jag skulle vara bra att förändra på sikt så att det blir tydligare att sociala företag utför ett uppdrag åt samhället och ska ha betalt för det.

De som handlar upp tjänster och varor i kommuner och andra myndigheter skulle kunna vara bättre på att göra upphandlingar så att fler små företag och sociala företag kan vara med och konkurrera om uppdragen. Sen behöver vi alla mer kunskap om de sociala företagen, deras verksamhet, vad som är bra och mindre bra och inte minst vad som skiljer mot andra verksamheter med liknande målsättning. För att vi ska få det så behövs pengar till forskning under längre tid och ett samarbete mellan forskare inom olika områden.

En hel del av detta finns med i det programförslag som jag berättade om tidigare så nu får vi se om regeringen tycker likadant och bestämmer sig för att avsätta pengar till att underlätta utvecklingen av fler och växande sociala företag.

Text: Eva Johansson & Sofia Lagerkvist