Social Fobi

Social fobi klassificeras som ångestsyndrom och är en av de allra vanligaste psykiska störningarna. Fobin innebär att den drabbade upplever en irrationell rädsla och ångest vid sociala situationer eller prestationssituationer där man utsätts, eller riskerar utsättas, för andra människors kritiska granskning. Man ska inte förväxla social fobi med vanlig blyghet, en känsla som väl de allra flesta människor har erfarenhet av.

Länge sågs tillståndet som ett excentriskt personlighetsdrag (blyghet, skygghet, rampfeber), och inte förrän under 1980-talet blev social fobi en etablerad psykiatrisk diagnos. Tidigare fick de drabbade diagnoser som erytrofobi (rädslan att rodna), självosäkerhetsneuros, ångestneuros m.m. Siffran på hur stor procentandel som lider av social fobi varierar, sanningen tycks ligga i trakterna runt 10-15 %, och är något mer vanlig hos kvinnor än hos män.
Det finns två varianter av social fobi; dels isolerad/specifik social fobi, dels generaliserad social fobi.
Isolerad/specifik social fobi innebär att man känner rädsla för vissa typer av sociala situationer, vanligen att vara tvungen att tala inför en grupp eller exempelvis äta en måltid i offentlig miljö. Generaliserad social fobi innebär ångest i de allra flesta situationer som innebär kontakt med andra människor.
Olustkänslor inför framträdanden, som att hålla föredrag eller uppträda på en scen, är inget ovanligt. Diagnosen isolerad/specifik social fobi blir inte aktuell förrän en person inte längre klarar av sin uppgift och situationen rent praktiskt påverkar individens förmåga att sköta sitt arbete (eller andra specifika besvär som påverkar fobikerns liv i menlig riktning). Dock kan den som besväras i isolerade situationer ofta leva ett hyggligt liv, där man bildar familj, arbetar och har ett umgängesliv. De som lider av generaliserad social fobi har en tuffare situation. De lever ofta isolerade, utan vänner, oförmögna att etablera relationer eller på ett bra sätt kunna hantera ett yrkesliv. Cirka 3 % av socialfobikerna har den generaliserade formen av fobin.

De besvär social fobi ger upphov till kan delas in i fyra olika undergrupper

1) fysiologiska

2) tankemässiga

3) känslomässiga

4) beteendemässiga

De fysiologiska reaktionerna manifesterar sig i att man rodnar, får darrningar, huvudvärk, andnöd och hjärtklappning m.m. Tankemässiga besvär är hos socialfobiker ofta överdrivna och orimliga tankar om hur omgivningen uppfattar honom/henne; ”De tycker att jag är konstig”, ”Alla skrattar åt mig”, ”Man kan se att jag är rädd”. De känslomässiga reaktionerna yttrar sig i form av panikattacker, rädsla, nervositet och känslor av pinsamhet m.m. De beteendemässiga reaktionerna visar sig i att man försöker undvika det man finner obehagligt. Man håller sig i bakgrunden, drar sig undan, är tyst.
Social fobi innebär oftast ett långvarit lidande som präglat de drabbades liv sedan ungdomsåren. Flera vetenskapliga studier visar att nästan vart tionde barn kan diagnostiseras med syndromet, vilket den vuxna omgivningen ofta är omedveten om, inte minst skollärare. Sannolikt finns ett flertal samverkande faktorer bakom problemkomplexet. Besvären debuterar ofta i 15-20-årsåldern, då man ska börja ha ett socialt liv utanför familjens värld. Vuxna med social fobi är ofta ovetande om att deras problem startade redan under tonåren.
Att omgivningen för det mesta är okunnig om att en person lider av social fobi beror på att personen lärt sig dölja problemet. För att undvika hamna i en för fobiker besvärlig situation
utvecklas en förmåga att alltid ha ursäkter och undanflykter till hands. Man söker undkomma de saker man fruktar, detta leder dock endast till ett vidmakthållande av beteendet. När socialfobikern upplevt något obehagligt ältar han/hon de jobbiga detaljerna om och om igen. Känslan av otillräcklighet dröjer sig kvar och leder till förväntan på fler misslyckanden när man åter ska konfronteras med nya sociala interaktioner.
En drabbad person planerar ofta sin tillvaro för att undkomma ångestframkallande situationer. Då fobikern hela tiden känner sig iakttagen och granskad, kan småsaker som att handla mat eller hämta in posten bli till stora projekt som uthärdas under stark press. Att känna att man inte klarar av att kontrollera sin ångest i lägen som andra tycker är vardagliga är betungande. Tankarna uppfylls av ångest och skamkänslor, och problemen leder ofta till att man avslutar eller avbryter relationer, studier och umgängesliv. Man slutar att svara i telefonen.
Eftersom socialfobikern domineras av sin ångest förmår han/hon inte göra sig själva rättvisa i det sociala spelet. När en drabbad försöker passa in i mönstret blir de oftast så fokuserade på sig själva (sina tankar och reaktioner) att de istället gör ett dåligt intryck på omgivningen. Ironiskt nog uppnår de då en rakt motsatt effekt mot den de tänkt. Exempelvis kan sociala fobiker ha svårt med att hålla ögonkontakt, vilket gör att de riskerar att blibetraktade som arroganta och ointresserade.
Social fobi är tyvärr ett svårbehandlat syndrom där behandlingsresultaten ofta är otillräckliga, oavsett metod. I Quality of Life studier där man jämfört grupper med social fobi mot kontrollgrupper, visar sig socialfobikerna på många olika sätt ha en mycket sänkt livskvalitet. De är ofta ensamstående, oftare skilda eller separerade. De har sämre yrkeskarriärer, lägre genomsnittsinkomst och har svårt att få ett arbete som motsvarar deras verkliga kompetensnivå. Runt en fjärdedel använder alkohol för att dämpa oroskänslor vilket ofta leder till missbrukssituationer. Ungefär hälften drabbas av behandlingskrävande depressioner och sociala fobiker konsumerar mer sjukvård än genomsnittsmedborgaren.
Det finns ett flertal behandlingsmetoder mot social fobi, både terapeutiska och farmakologiska. Många gånger inleds en medicinsk behandling i och med man söker vård för depressionsbesvär, då läkemedel ofta sätts in för att häva depressionen. De idag vanligaste antidepressiva läkemedlen är de så kallade SSRI-preparaten (t. ex. Seroxat, Zoloft, Cipramil), som visat sig effektiva mot ångest- och paniksyndrombesvär. Effekten hos preparaten är dock varierande, och patienten kan få pröva sig fram till det som fungerar bäst för individen. Hävandet av depressionen går oftast snabbare än att få en farmakologisk effekt mot själva fobin, patienten får vara beredd på en lång behandlingstid. Läkemedelsbehandling har dock nackdelen att besvären ofta kan återkomma efter avslutad behandling. SSRI-preparaten utvecklades för att få fram skonsammare alternativ till de äldre antidepressiva medicinernas ofta obehagliga bieffekter.
Många psykiska besvär tros ha sin grund i en obalans i mängden monoaminer i hjärnan. Monoaminer är en grupp substanser, både signalsubstanser (t. ex. serotonin) och hormoner, som utgörs av en molekyl med en (1) amin. SSRI verkar endast mot serotoninet i hjärnan, där det fyller en viktig funktion för individens välmående.
Vid isolerad/specifik social fobi kan man behandla med betablockerare, detta dämpar kroppsliga manifestationer av ångest. Även lugnande medel används emellanåt, men brukas med stor försiktighet då patienten riskerar bli beroende av medicinen. De irreversibla monoaminoxidashämmarna (MAO-hämmare) är ett licensierat preparat som visat sig vara det mest effektiva läkemedlet man känner till mot social fobi. Dessa får dock endast skrivas ut till pålitliga patienter av psykofarmakologiskt kompetenta psykiatriker.
Den terapeutiska behandlingsmetod som idag anses ge bäst resultat vid social fobi är kognitiv beteende terapi (KBT). Denna terapiform går ut på att försöka förändra patientens tankemönster, vanor och beteenden. Metoden går ut på att patienten i nära samarbete med terapeuten konfronterar problemet ett steg i taget. Enligt en uppgjord handlingsplan utsätts/utsätter sig patienten för jobbiga situationer där obehagsgraden eskaleras, allt för att lära honom/henne att de klarar av saker som de tidigare ansåg var oöverkomliga. KBT-terapi har visat sig ge mer bestående resultat än medicinsk behandling.
Det finns numer även en kirurgisk metod för behandling av social fobi. Genom en titthålsoperation blockeras vissa nerver intill ryggraden, detta för att minska effekten av ångestsymptomen. Åtta av tio patienter som genomgått ett sådant ingrepp märkte en förbättring.
Den som vill lära sig mer om social fobi har ett rikt utbud på nätet. Psykoterapeuten Anna Kåvers bok; ”Social fobi – att känna sig granskad och bortgjord” är rekommenderad läsning för både drabbade och anhöriga.

Text: Christer Jansson  Foto: Per Rhönnstad