Mediagruppen på kooperativutbildning

Mediagruppen som socialt arbetskooperativ? Tanken har ventilerats en längre tid för att till sist slå rot. Nu går deltagare och anställda en kooperativutbildning på Sandbäcken, som i sin tur kan leda fram till ett nytt kooperativs födelse.

 

Genom ett antal träffar går de intresserade från en idé om ett socialt företag till en färdig verksamhetsplan. När kursen är färdig är det egentligen bara att låta företaget ”födas” om intresset fortfarande finns. Flera deltagare och anställda på Mediagruppen har hittills varit med på två kurstillfällen vid natursköna Sandbäcken – som har gett en grundkunskap om själva den kooperativa idéns kärna.

– Jag ser med spänning fram emot att få lära mig mer om hur ett kooperativ ska fungera, så det verkar vara en intressant kurs. Jag upplever att det har varit lärorikt och jag ser fram emot nästa kurstillfälle, berättar Thomas Andersson.

Thomas är en av de personer som känner sig nyfiken på det här med socialt företagande inom mediebranschen. I dagsläget jobbar han på Mediagruppen och skriver artiklar för ASP Bladet.

Imorgon kan förhållandet vara annorlunda och möjligtvis friare – såtillvida att verksamheten står på egna ben. Men det behöver inte alltid vara en dans på rosor att driva företag, hinder kan dyka upp på vägen. Av denna anledning konfronterades deltagare vid det andra kurstillfället inför olika dilemman som kan uppstå i sådana här verksamheter.

– Hittills har vi bland annat fått pröva på att i skilda grupper försöka hantera olika sorters problem som kan inträffa på arbetsplatsen. Jag tyckte att det var intressanta och givande diskussioner runt de olika frågorna.

Det känns viktigt att ha tydliga riktlinjer, man kan förstås inte ha allt nerskrivet – men en del kan man vara tydlig med från början, tycker Thomas Andersson.

Positiv inställning viktig En annan av de kooperatörer som kan komma att kläckas är Henrik Sjöberg. Precis som Thomas gillar Henrik att skriva och har en del tankar och åsikter kring kursen. Hans intryck är att det har varit en värdefull erfarenhet hittills.

– Det har varit bra. Jag känner att det är en fin balans mellan kursledaren och vi som är deltagare. Vi håller en bra och levande diskussion igång, både inom gruppen och med henne. Om det fungerar som det ska med sammanhållningen så kan nog detta bli av. Men vi måste inse både svårigheter likväl som möjligheter, även om vi bör ha en positiv inställning för att det ska fungera, säger Henrik Sjöberg.

Andra sociala arbetskooperativ som finns i Karlstad är: Brillianten, Solakoop (del av internationella Le Mat B&B) och Solatassen. I dagsläget jobbar man inom vitt skilda områden som bed and breakfast, second hand, cykelreparation, caféverksamhet med mera. Just Brillianten kröntes t.om. till årets värmländska kooperativ förra året.
För en utomstående kan denna bredd på verksamhetsområden kanske komma som en överraskning. Möjligtvis får också dessa tappra företag så småningom ytterligare ett tillskott med fokus på media.

Klart är i alla fall att den typ av arbete som utförs hela tiden breddas. Gällande frågan om skapandet av ett mediekooperativ ser Henrik stor potential.

– Det är en utmanande idé, men den är inte omöjlig att genomföra. Den bygger på delat ansvar som alla måste ta del av. Att lyssna på varandra är därför viktigt och ger nya möjligheter. Det kanske också är enklare att testa nya saker som kooperativ, tror Henrik Sjöberg.

Sociala arbetskooperativ bygger på en rad principer. Bland annat består dessa i att man ska fungera som ett företag där medlemmar tar beslut på demokratiska grunder. De inblandade driver det hela tillsammans och skapar strukturer där kooperativets medlemmar kan göra sina röster hörda och påverka verksamheten. Vägledande princip är: en person, en röst.

Framtiden får utvisa huruvida ett nytt socialt arbetskooperativ i form av ett medieföretag kommer att finnas tillgängligt i Karlstad. Om så blir fallet kommer vi garantera att återkomma till ämnet. Räkna med det.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Arbeta så mycket du vill?

För en tid sedan i ASP-bladet nr 1/ 08 skrev vi här på debattsidan om några frågor vi hade ställt till finansminister Anders Borg. Nu har tåget rullat vidare och vi har fått svar, men inte från finansministern utan från socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

De frågor vi då ställde var:

1. Om studier kan anses som rehabilitering, varför kan man inte längre få studiebidrag från CSN och sjukersättning från Försäkringskassan?
2. Eftersom finansministerns politiska linje är full sysselsättning, på vilka sätt kan så kallade sociala kooperativ stimuleras?
3. När det gäller förtidspension, hur tänker finansministern balansera arbete/sysselsättning med den sårbarhet som finns hos många förtidspensionärer att gå ut i arbete?

Ovanstående frågor blev jag hänvisad från en politiskt sakkunnig på Finansdepartementet att i stället ställa till socialförsäkringsministern, eftersom finansministerns ansvar ligger mer i den skattefinansiella sektorn.

Så kom det i början av april ett svar från Cristina Husmark Pehrsson som är socialförsäkringsminister. I sitt svar bifogade hon en länk till regeringens sida på Internet där svaren på de vanligaste frågorna finns kring deras förslag ”Från sjukersättning till arbete”.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att det inte ska finnas några hinder för en förtidspensionerad att gå ut i arbete, starta eget eller att ägna sig åt studier. Rätten till sjukersättning kommer inte att påverkas. Det föreslås att den som senast i augusti 2007 hade icke tidsbegränsad sjukersättning ska omfattas av de nya reglerna. När det gäller aktivitetsersättning så utreds det för närvarande. I korthet kan man säga att om man har hel sjukersättning så får man tjäna ett prisbasbelopp (2008: 41 000 kr) utan att ersättningen reduceras, har man halv sjukersättning föreslås fribeloppet vara 4,2 prisbasbelopp (2008: 172 200 kr). Antalet personer som idag kan beröras av de nya reglerna är 427 000 personer. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009.

Det är ju i och för sig bra att underlätta för personer med sjukersättning att gå ut i arbete, att studera eller starta eget, men hur blir det med dem som inte förmår att göra det? Finns det inte en fara att ytterligare klasser skapas där de som av olika skäl inte kan sysselsätta sig med arvode hamnar längst ner på skalan? Det finns ju idag många former av daglig sysselsättning som inte ger den enskilde brukaren någon ersättning, borde inte de också premieras på något sätt?

Förslaget är till viss del ett bra förslag, men, känslan jag får säger mig att regeringen vill ha sysselsättning till varje pris på bekostnad av dem som inte kan.