Växtplats Viken

Charlotta Hedström, diakon i Vikenkyrkan, önskar alla varmt välkomna till en gemenskap som ska vara öppen för alla. – Idag öppnar vi dörrarna och bjuder in till vårt gemensamma vardagsrum och kök.

Invigningstalet fortsätter med Monica Persson, socialdirektör på arbetsmarknads- och socialförvaltningen, hon önskar alla varmt välkomna. Hon har med sig Per-Inge Liden, ordförande för arbetsmarknaden och socialnämnden samt Marita Halvarsson, avdelningschef på vuxenavdelningen.

I talet berättar Monica hur idén föddes. Hon satt på sitt kontor vid Kungsgatan och funderade på hur man kan lösa olika frågor angående människor som har problem eller någon form av utanförskap i samhället.

– Som socialdirektör företräder jag arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Där ansvarar jag för sociala frågor som gäller olika svårigheter för människor, berättar Monica.

Funderingar
På samma gång funderade diakon Charlotta Hedström på hur man ska kunna hjälpa. Ingemar, som har haft ett långvarigt missbruk bakom sig, satt även han på sitt håll och funderade på hur man ska lösa situationen. Det var många olika frågor som dök upp och behövde besvaras. Ingemar som i dag har varit nykter och drogfri i ett par år ville göra något för att hjälpa andra. Han jobbar nu för att stötta sina medmänniskor i Vikenkyrkan.

– Jag satt på min kammare och tänkte, medan Ingmar och hans bror satt på sin och tänkte, och i dag inviger vi Växtplats Viken, säger Charlotta.

Växa fram
Genom Ria blev Ingemar tipsad om Charlotta, varpå han och hans bror Tommy tog kontakt med henne. Där kom de fram till att alla tre hade haft liknande tankar. Från detta möte där de började samarbeta tillsammans, tog det cirka ett år från planering till slutresultat. Det är utifrån Charlottas verksamhetsplan de har jobbat.

Ingemar och Tommy hade också varit i kontakt med kommunen för att berätta att något behöver göras för missbrukare. Där träffade de Per Johansson som tände på idén. Monica Persson blev kontaktad, och efter några möten bjöds också Charlotta med varpå allt knöts samman och föll på plats.

Tanken
Charlotta har jobbat som diakon både inom Ria och Stadsmissionen. Hon berättar att det finns många människor som tycker att de inte passar in någonstans. Det var under dessa förhållanden som tanken växte fram att man skulle öppna en drogfri verksamhet dit alla människor är välkomna.

– Det finns så många ensamma människor, som är långtidssjukskrivna, ensamma eller lever i någon form av missbruk, berättar Charlotta.

Hjälpa
Ingemars dotter Sandra, som är beteendevetare i psykologi, har stöttat sin pappa i hans idé om att hjälpa andra människor. Hon säger att man måste våga sätta ned foten.
– Den drabbade måste nå botten innan det vänder tillbaka för att bli bättre, berättar hon.

Plan
– Under behandlingstiden bör man besöka personerna för att göra en planering. Att ha en plan att erbjuda när personen kommer ut underlättar och är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att vara med från början så inte personerna faller tillbaka i sina dåliga vanor, tillägger Ingemar.

Idén fick han efter att ha varit på behandlingshem ett antal gånger. Om det inte finns något att gå till eller inget att göra, då är det lätt att falla tillbaka.

Detta kan nu Växtplats Vikenkyrkan hjälpa till med, är tanken. Alla ska vara välkomna, gammal som ung, ensam eller tillsammans.

– En mötesplats där man känner sig välkommen, en plats där man kan vara med för att påverka från början, säger en nöjd Marita Halvarsson.

Kristina Traulsen, som är präst i Vikenkyrkan, hoppas att det kommer att växa och bli stort.

– Jag finns till om någon vill prata, jag har mitt rum här bredvid, avslutar Kristina.

Text och foto:
Lotta Tammi

Invigning av Aktivitetscenter 19 November

På jobbet: Monica Persson

Karlstads kommun har fått en ny socialdirektör i egenskap av Monica Persson. ASP bladet ville självklart känna henne på pulsen och höra hennes tankar och visioner såhär i början av anställningen.

Vad gör man i egenskap av socialdirektör?
– Som socialdirektör har man ansvaret för hela Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, alltså lika mycket arbetsmarknadsfrågor som socialtjänst. Det är en ganska stor förvaltning med 500 anställda och nästan 400 miljoner i budget. Det är också vi som ska se till att ta hand om de behov som alla medborgare kan ha. Vi skall räcka till åt alla som bor i Karlstads kommun. En del av mitt jobb är att försöka få de pengar vi har att räcka till så mycket som möjligt för medborgarna.
Hur kommer det sig att det blev just du som blev ny socialdirektör?
– Jag började som tillförordnad i slutet av september förra året så jag hann prova på jobbet väldigt länge. Det är självklart en bidragande orsak. Sedan hoppas jag naturligtvis att man valde mig för att jag är jag, att jag som person har något att bidra med till den här stora förvaltningen. Sedan fick jag också som alla andra sökande genomgå ett flertal olika tester för att säkerställa att jag har ordning på vissa funktioner som man måste ha som socialdirektör. Jag har dessutom ett genuint intresse för det här jobbet och det lyste nog igenom under alla de här testerna och intervjuerna.
Kan du berätta lite om din bakgrund och dina tidigare erfarenheter?

– Jag började jobba som socialsekreterare i Hällefors 1990 och efter det har jag fortsatte jag som det i många år och i många olika småkommuner. När man jobbar i de mindre kommunerna får man en bred kunskap för där jobbar man med allt. Det är dock både för- och nackdelar med det, för jag tror det är en väldig styrka att vara den här stora organisationen som blir väldigt duktiga på respektive bit. Det i sin tur leder dock till att människor kan uppleva att de slussas runt på väldigt många olika ställen och det är något jag tycker vi bör se över.

-Som chef och ledare började det när jag jobbade i Filipstad. Jag gick den försiktiga vägen och blev först förste socialsekreterare och sen fick jag ett jobb i Kil som IFO-chef. Det är i princip samma sorts jobb som det jag fått nu, fast i mycket mindre skala. Till Karlstad kom jag 2001 och började då som avdelningschef för IFA och sedan blev jag avdelningschef för Barn och familj som det hette på den tiden.

– Mina tidigare erfarenheter tror jag hjälper mig jättemycket. Bredden är viktig och det är viktigt att veta inifrån sig själv att det är väldigt ovanligt att man bara har ett bekymmer när man kommer till socialtjänsten. Missbruk exempelvis drar med sig så många andra problem. Det är som att lägga pussel med olika bitar och det fick jag öva mig väldigt mycket på i de små kommunerna. Sen kan jag tänka att det är bra att jag varit chef tidigare för det är något man lär sig och utvecklar över tid, det är inget man lär sig i ett nafs.

Är det svårt att ha översikt över hela verksamheten med tanke på att den är så pass stor?
– Jag måste lita på att man tar så mycket ansvar och har så tydliga uppdrag att man gör sitt jobb ute i verksamheten, för jag skulle aldrig ha möjlighet att kunna kontrollera varje specifik del. Jag måste istället ha koll på uppdrag, arbetsuppgifter, rutiner och riktlinjer och dylikt för att det skall fungera. Utmaningen för mig ligger mycket i att hänga med i utvecklingen för det jag vet att de gjorde på ett boende för tre år sedan gör de säkert inte på samma sätt idag. Rutiner utvecklas, man samverkar mer, man har mer brukarinflytande och man arbetar med andra processer. Inför större beslut får man nog verkligen undersöka så att man har dagsläget klart för sig. Det är lätt hänt att man tror att man kan allt, men så är det oftast inte.
Vilka utmaningar står du och verksamheten inför och vad behöver ni lägga ner extra mycket jobb på?

– Boendesidan är väldigt viktig. Det är ett stort behov och det är också en resurs som vi inte själva äger, då vi inte äger husen där människorna skall bo. Vi är helt beroende av att få de här bostäderna av andra och det är en stor utmaning att få tag i de lägenheter vi behöver. Det har varit en brist för vår målgrupp i många, många år. Det är en utmaning men det är också en fråga som är väldigt rolig att jobba med. Jag anser att allt som har med den grundläggande tryggheten att göra är en jätteviktig fråga som berör oss alla.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden?
– Jag önskar mig själv en god start och jag ska verkligen göra allt jag kan för att den skall bli så bra som möjligt. Jag hoppas att det här kommer att fortsätta vara en förvaltning där det är högt i tak, där man får tycka och tänka, klaga och ge beröm. Man måste få säga vad man tycker i alla lägen. Att vi har en förvaltning där man tycker det är roligt att arbeta och där människor som kommer till oss känner sig trygga. Jag kommer att respektera alla som jobbar här och alla som söker sig hit, men jag vill också att man skall respektera mig. Jag önskar mig ett öppet klimat och en öppen dialog, för jag tror att de farligaste sakerna är de vi inte talar om. Det är något jag lärt mig under alla de här åren.

Text och foto: Kajsa Jansson