Etikettarkiv: Socialpsykiatriskt Forum

Återhämtning är möjlig

Mediagruppen var i slutet på september på plats för att dokumentera en föreläsningsdag vid Stadshotellet i Karlstad på temat Återhämtning. Arrangören var Socialpsykiatriskt forum.

Under dagen föreläste ett flertal personer, det hölls paneldiskussioner och karlstads sociala arbetskooperativ presenterades som en konkret väg till återhämtning. Föreläsarna hade olika infallsvinklar kring själva temat, speglat bland annat genom brukarinflytande och kamratstöd.

Ing-Marie Wieselgren, psykiater och överläkare, hade dagens första pass. Hon talade om varför det är så svårt att omsätta återhämtning till praktik inom vården. Återhämtning kan uppfattas lite som en främmande fågel. Tidigare har det funnits en idé om att det är elakt att ge människor falska förhoppningar kring exempelvis sin schizofreni, men denna attityd avfärdas nu alltmer. Potentialen för förbättring är större än vad vi först kan tro.

­­­– Det finns mycket motstånd och förenklingar kring återhämtning. För mig kan det ske på väldigt många olika sätt. Ibland kan det ske med hjälp av medicin, men inte alltid. Det är sällan det bara räcker med sådant, det kan dock vara ett hjälpmedel för att arbeta med sin funktionsförmåga, berättade Ing-Marie Wieselgren.

För åhörarna visade Wieselgren ett bildspel kring personerna ”Ture och Tova”, vilken berättade historien om hur det kan gå för en patient när psykiatrin samt samhället utanför fungerar när den är som bäst.

– Att hjälpa folk till återhämtning är en social investering – man får många gånger tillbaka, sade Ing-Marie med eftertryck.

Men skall man våga vara öppen? Skulle en Kalle eller Malin få behålla sitt jobb om det kom ut att de led av schizofreni? Svåra frågor förvisso, central för Wieselgrens förståelse är dock att personer som arbetar med brukare bör skapa och underhålla människans hopp.

– Man behöver ett hem, gemenskap, delaktighet, stöd och träning för att kunna komma ut i livet. Det är som ett trädgårdsland där man planterar och någon behöver vattna. Vi behöver hopp att någonting skall kunna bli bättre för yttre och inre återhämtning. Vi behöver också tro på att vi duger och att livet kan bli skapligt, sade hon.

En human människosyn 

Dagens andra talare var Hans Nordén, journalist och författare. Han fyllde sin framställning med en del anekdoter, bland annat om hur han tidigare besökt ett mentalsjukhus i Rumänien. På avdelningen blandades personer med schizofreni, utvecklingsstörning, hjärnskador och kanske mer sorgligt, politiska motståndare och regimkritiker.

Metoder som använts inom psykiatrin historiskt har bland annat handlat om att knuffa ner patienter i kallt vatten, åderlåtning och att använda nålar och brännjärn på dem. Även i Sverige finns ett sådant arv, fast vi har kommit en god bit på vägen mot en mer human psykiatri. Nordén betraktar också psykiatrireformen på 90-talet som i grund och botten bra, men även här har snedsteg skett som behöver rättas till.

– Psykiatrireformen hade brister, men den har radikalt förändrat samhällets syn på psykisk ohälsa. Från att ha varit en marginaliserad grupp finns nu psykisk ohälsa på det politiska smörgåsbordet, om än inte bland delikatesserna, berättade Hans Nordén

Nordéns bok ”Nu åker jag slalom” är själva grundstommen för konferensen. Där lyfter han fram tanken på återhämtning som central, men det är viktigt att understryka att det inte nödvändigtvis är detsamma som friskhet. En person kan återhämta sig helt eller delvis fastän han eller hon aldrig blir frisk från sin sjukdom, vägen är individuell och bygger på insikten att psykisk sjukdom inte är ett evighetstillstånd. Den KAN brytas.

100 procent av mig

– Alla har rätt att arbeta 100 procent av sin förmåga! Med det kraftfulla budskapet lanserade Veronica Höijer sin presentation om Karlstad kommuns arbete med sociala arbetskooperativ. Hon arbetar som enhetschef inom Vuxenavdelningen för kommunen, och har ett djupt engagemang för stadens sociala ekonomi.

Konsum Värmland, HSB och tidigare Milko: alla är de exempel på den kooperativa företagsformen. Sociala arbetskooperativ är dock en specifik variant, där brukare i självförvaltning identifierar och tillfredställer sina ekonomiska, sociala och kulturella behov. Kooperativet ska givetvis tjäna pengar för att kunna utvecklas, men det är aldrig hela syftet. Och genom att forma och underhålla band både till det offentliga likväl som det privata, skapar man också rum för meningsfull sysselsättning.

Elisabeth Lidström, som själv är med i ett socialt arbetskooperativ vid namn Grön framtid, berättade passionerat kring sina upplevelser.

– Jag kände tidigare att det inte fanns någon plats för mig i samhället, det blev ett vakuum. Här öppnas allting upp, man får igång hjärnan igen, jag tror alltså att det finns många olika nyttigheter med just kooperativ, berättade Elisabeth Lidström för konferensdeltagarna.

Från frågetecken till utropstecken

En tanke som uttrycktes under dagen var att frågetecknet kring om återhämtning är möjlig måste rätas ut till ett utropstecken. När socialarbetare och brukare drar åt samma håll, med fokus på klientens egenmaktsupplevelse, kan stora saker ske. Här kan en verklig återhämtningsprocess ta sin början.

Text: Robert Halvarsson & Maria Lundby Bohlin

Foto: Per Rhönnstad


Förening i Fokus: Socialpsykiatriskt Forum

Under 2010 har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är föreningen ”Socialpsykiatriskt Forum” i fokus

 

Vad var bakgrunden och hur kom föreningen till? -”Ett tidigt minne som finns dokumenterat från år1992 är ett samtal en försommarkväll, i den finlandssvenska skärgården, om ett behov av en mötesplats för socialpsykiatrisk arbete och forskning”, så skriver Margareta Axelsson-Östman i ”Information inför bildandet av socialpsykiatriskt forum”. Ett socialpsykiatriskt forum skulle kunna stimulera samhällsutvecklingen till att ge de psykiskt sjuka ett bra liv: och genom förebyggande insatser medverka till att så få som möjligt drabbas av svår psykisk sjukdom.

En nationell konferens under rubriken: ”Samling för socialpsykiatri” i november 1992 blev startskottet; kraftfulla röster betonade vikten av ett tvärvetenskapligt forum och förslagen på innehåll var många; här ett axplock:

  • Belysa social etiologi som orsak till sjukdom
  • Verka för samarbete över organisationsgränser och för tvärvetenskaplighet
  • Bevaka de psykiskt långtidssjukas rättigheter inklusive möjligheter till behandling i en föränderlig vårdstruktur med marknadsinslag
  • Granska välfärdsutbudet ur den psykiskt sjukes perspektiv och verka för ett ökat inflytande för vårdtagarna
  • Stödja socialpsykiatriska synsätt i vårdutbildningar och socialpsykiatrisk forskning

Vilket syfte har föreningen idag? Vi vill vara en mötesplats där patienter/ brukare, närstående, professionella och andra intresserade kan utbyta kunskaper och erfarenheter kring socialpsykiatriska frågeställningar. Sådana möten kan stimulera deltagarna att utveckla, sprida och tillämpa socialpsykiatriska synsätt i praktiskt arbete.

Vilka vänder ni er till? Till alla personer och verksamheter som stöder föreningens syften och ändamål. Det unika i föreningen är att den inte är yrkes- eller verksamhetsspecifik; alla med intresse för socialpsykiatriska frågor är välkomna.
Hur är ni organiserade? En nationell styrelse med representanter från olika delar av landet, från olika yrken och verksamheter leder arbetet. Den består av 13 personer; en representant ska finnas från  en brukarorganisation respektive en anhörigorganisation. I år finns dessutom följande yrkesgrupper representerade; mentalskötare, sjuksköterskor, läkare, socionomer, psykolog och en antropolog. Geografisk representation är Skåne, Blekinge, Västra Götaland, Värmland, Jämtland, Örebro och Stockholm.

Styrelsen sammanträder ca 5-7 ggr/år och en del av det löpande arbetet sker i mindre grupper, s k ämnesgrupper där fördjupat arbete fokuseras. Under en arbetshelg varje år fördjupas planeringar. Telefonmöten fungerar som förberedelse till styrelsemöten. Hemsidesansvarig anställd har en viktig roll som nyhetsbevakare och samordnare.

Vilken verksamhet har ni?

  • Hemsidan socialpsykiatrisktforum.se är ett prioriterat område som erbjuder fortlöpande uppdatering av färsk information som berör socialpsykiatriska frågeställningar.
  • Ett nyhetsbrev kommer ut regelbundet och krönikor varvas med olika artiklar.
  • Deltar i utvecklingsarbete, kan vara remissinstans.
  • Exempelvis har indikatorsarbetet  på Socialstyrelsen kring psykosociala insatser för personer ur målgruppen bevakats och kommenterats.
  • Genomför seminarier och konferenser, senast konferenserna ”Med barnets ögon” i Göteborg och  ”Tillställning om inställning”  i Stockholm och Göteborg. Planering pågår nu  för  årskonferensen  i Örebro 24 och 25 mars 2011. Betoningen ligger på ungdomars eget perspektiv på stöd och vårdstruktur. Socialpsykiatri i primärvården kommer likaså att vara ett tema under en av dagarna.
  • Väljer pristagare till God socialpsykiatri årligen. Förra årets pristagare blev Ritva Gough för sina insatser som forsknings- och utvecklingsledare vid Fokus i Kalmar: -”I sitt arbete lyfter hon fram brukarens delaktighet och röst i såväl den skrivna utredningen som i det praktiska arbetet”, står det som en del av motiveringen.
  • Delar ut hedersmedlemskap. Ett första hedersmedlemskap  förärades Filipe Costa psykiater och chef för psykiatrin södra Stockholm 2010, för ett  konsekvent socialpsykiatriskt arbete under decennier.
  • Initierar och genomför olika typer av nätverksträffar. Ett doktorandnätverk har stimulerats och fungerar och nu planeras ett nätverk för de s k BISAM, brukarinflytande-samordnare som är en satsning på samordning för att öka inflytandet för personer med psykiska funktionshinder.
  • Förvaltar Olle Lönnerbergs minnesfond som gör det möjligt för personer med egen erfarenhet av psykiska funktionshinder att delta på föreningens arrangemang utan kostnad.

En stor del av arbetet sker i ämnesgrupper

  • Socialpsykiatri i primärvården
  • Barn/ungdom och familj
  • Redaxarbete med bl a hemsida
  • Hjälpmedelsfrågor
  • Attityder och stigmatisering
  • Internationellt arbete
  • Samverkansfrågor

Arbetet bedrivs av styrelsens ledamöter och med hjälp  av en hemsidesansvarig anställd. Föreningen Steg för Steg sköter olika administrativa uppgifter.

Något mer ni vill lyfta fram? Socialpsykiatrin är en konsekvens av vår människosyn, den är ett sätt att tänka kring vårt relationsarbete och kring hur vi organiserar våra insatser.
Förändringar i våra liv sker både inifrån och ut och utifrån och in. Det är något mycket speciellt att arbeta tillsammans med andra kring angelägna frågor och att få uppleva att förändring är möjlig. Vår vision är att samhället utformas så att uppkomsten av psykisk ohälsa begränsas och att funktionshinder till följd av sådan ohälsa minimeras och att diskrimineringen av funktionshindrade ska upphöra.

Samhällets insatser ska vara lättillgängliga och utformade med förståelse för den enskildes villkor, så att alla får möjlighet till återhämtning och kan leva sitt liv utifrån sina egna behov och önskemål.

Text: Karl-Peter Johansson

Nu skrattar vi åt den andre

I denna månadens debattartikel gör ASP Bladet åter ett nedslag i attitydsfrågor i förhållande till människor med psykisk sjukdom. För tidningen Resumé som ingår i Bonnierkoncernen har nyligen intervjuat en man som kallas för ”Alliansens bortglömda pr-konsult”. Han får i tidningen uttala sig kring om att han tror sig ha jobbat för Alliansen i marknadsföring.

Anslaget är menat att vara humoristiskt och artikeln avslutas med att konstatera att Moderaterna och Folkpartiet tillbakavisar mannens uppgifter och bestrider den faktura på över en halv miljon kronor han har skickat till dem. För en tid sedan publiceras även en film på Youtube som skildrade en man som en tidig sommarmorgon inleder en förvirrad monolog inför ett par killars videofilmande mobiltelefon där han säger sig ha “ett noterat börsvärde på 5000 miljarder ungefär”. Samt ha haft 1300 livvakter och 50-60 privatjet. Han skulle även äga en rad företag som Ericsson och Volvo bara för att nämna några.

Bloggaren och skribenten Rasmus Fleicher tror att det är samma man i båda sammanhangen. På sin blogg Copyriot skriver han som reaktion följande: ” Hur skulle det kännas om “Sveriges största mytoman” var din son, din far, din make eller din bror? Hur skulle det kännas om det var du som led av periodiska psykoser och efter att du återkommit från en tvingades inse att 350000 svenskar gapskrattat åt dig? Skulle det underlätta tillfrisknandet?” och avslutar med följande ord: ”är det så att andra tidningar – för att inte tala om YouTube – har en pressetik som Resumé saknar?”

Inom sociologin pratar man om stigmatisering när grupper eller individer som avviker från samhällets normer blir utsatta för negativ behandling. Att bli skrattad åt på grund av sin egenskap som psykiskt sjuk är ett tydligt exempel på vad som kan anses vara stigmatisering enligt denna definition.  Socialpsykiatriskt forum skriver följande om stigmatisering och media: ” Mycket tyder på att medias rapporteringar om psykisk sjuka/funktionshindade som ”våldsverkare” som inte vet sitt eller andras bästa ytterligare försämrat situationen för dem.”

Till detta kan tillfogas synen på psykiskt sjuka som genom sina vanföreställningar blir reducerade till komiska original. Människor man kan skratta åt obehindrat på Youtube utan att ställa sig följdfrågan: vem är denna människa och vad är orsaken till hennes nuvarande tillstånd, idéer och tankar? Kanske behöver människan hjälp och stöd och saknar verktyg för att få den. Möjligtvis bevittnar vi nu konsekvenserna av att en människosyn som kommer till uttryck i vissa dokusåpor spiller över till annan media. Att den förflyttar gränserna mot att en ganska rå mobbningsmentalitet kan anses som det normala. Eller så ser vi något mycket mer tidlöst än så.

Hur det än må vara med orsakssambanden: efter att skrattet har lagt sig kan vi försöka tänka steget längre och reflektera kring oss själva och ”den andre”. När det handlar om att du eller jag tappar greppet, hur vill vi att samhället ska bemöta oss? Hur är situationen hos den som saknar kompass att skilja mellan fantasi och verklighet. Det är åtminstone något att fundera över när tidningar nu anser det ok att hänga ut personer som med största sannolikhet lider av psykisk sjukdom.

Text: Robert Halvarsson

Forskar för rättvisa

Graham Thornicroft arbetar vid prestigefyllda King’s College i London. Han är professor i socialpsykiatri och har under sitt rika yrkesliv intresserat sig för diskrimineringsfrågor och stigmatisering av människor med psykisk ohälsa. Detta har bland annat resulterat i boken ”Shunned: Discrimination against People with Mental Illness”. ASP Bladet fick sig en pratstund med Thornicroft, som dessutom snart är aktuell med ny bok igen.

Om du tycker namnet är bekant, är det inte underligt. Tidigare i år talade Graham Thornicroft vid Socialpsykiatriskt forums årskonferens ”Tillställning om inställning” i Stockholm. ASP Bladet fanns då på plats och kunde lyssna till hans föredrag. Det hela var så pass intressant att vi valde att kontakta Thornicroft för att lära oss lite mer om honom.

Varför är du är intresserad och engagerad i att arbeta med social-psykiatri, psykisk ohälsa och stigma?
– Jag upplever att mental ohälsa och hur det påverkar oss människor är oerhört intressant. Dessa förhållanden är extremt vanliga och påverkar över 20 procent av befolkningen varje år, och nästan hälften av oss under vår livstid. De flesta människor med dessa problem får dock ingen behandling för det och jag tycker det är en skandal att detta försummas. Människor med psykisk ohälsa behandlas dessutom som om de vore satta i exil, och skys av vårat samhälle. Detta är orättvist och borde stoppas.

Jag har förstått att du arbetar med människor över hela Europa i ditt arbete, hur kommer det sig?
– Den låga behandlingsgrad som människor med mental ohälsa samt social uteslutning är vanlig över hela Europa vilket gör att jag samarbetar med kollegor i över 45 länder över hela världen i min stigmaforskning. 20 av dessa länder är i Europa.

Ser du någon likhet mellan social uteslutning av människor med psykisk ohälsa och andra grupper som riskerar att utsättas för diskriminering?
– Ja, det finns klara likheter med människor med AIDS/HIV, med sexuella minoriteter och med personer med fysiska funktionshinder i hur det är att ”komma ut”, att göra anspråk på civila och medborgerliga rättigheter och behovet av att organisera för en långsiktig kamp för rättvisa.

Det finns skillnader mellan olika regioner och samhällen och hur man betraktar och behandlar människor med psykisk ohälsa, vilken är rollen för forskning på global nivå?
– Överraskande nog så är det inte så. Vi har nyligen publicerat en studie över 27 länder över hela världen som visar på höga nivåer av diskriminering gentemot människor med schizofreni och få variationer länderna däremellan. Det finns ingen evidens för att människor med psykisk ohälsa i ekonomiskt mer välutvecklade länder behandlas bättre.

Oxford University Press släppte din bok Shunned 2006; har du fler idéer eller planer för fler böcker i framtiden?
– Ja, just nu håller vi på att färdigställa en ny bok: “Mental illness, discrimination and the law: fighting for social justice”. Det är en sammanfattar om hur lagar används på ett positivt sätt i olika delar av världen för att minska diskriminering.

Vad fick du för reaktioner efter att Shunned publicerades?
– Många brukare och personer som köpt boken berättade att de kände igen det jag skrev, att det påminde dem om deras erfarenheter och att de var glada att jag kunde göra detta offentligt.

Hur ser du på rollen för vetenskaplig forskning när det kommer till att få bukt med diskriminering samt social uteslutning av människor med psykisk ohälsa?
– Den består i att utveckla evidensbaserade metoder för att reducera stigma och diskriminering och att i sin tur sedan sprida denna kunskap så att den används och implementeras.

Text: Robert Halvarsson Foto: King’s College London

Attityder i förändring

Stigma, attityder och ambassadörer. Temat var brett under denna heldagskonferens som Socialpsykiatriskt forum genomförde på temat under rubriken ”Tillställning om inställning”.

Frågan? Hur fler kan engageras i arbetet mot diskriminering och för förändrade attityder.
Läs även

INGER NILSSON – kvinna med järn i elden

inger-webInger Nilsson har för inte så länge sedan kommit med i Hjälpmedel -institutets brukarråd. Vi har träffat Inger för att få reda på mer när det gäller hennes engagemang.

Kort om Inger Nilsson Inger är gift med Lennart sedan 45 år. Hon har två döttrar, tre barnbarn och ett barnbarns barn, så Inger är med andra ord gammelmormor. Numera är Inger Nilsson förtidspensionär, efter att ha stått till arbetsmarknadens förfogande. Men hon tog ut pension för att kunna resa och arbeta utomlands, vilket man inte får som arbetssökande. Inger är nämligen ideellt engagerad i en europeisk organisation som heter EUFAMI (European Federation of Associations of Families of People with Mental Illness).

Förutom EUFAMI är Inger Nilsson engagerad som ledamot i Socialpsykiatriskt Forum, i Schizofreniförbundet och nu också i Hjälpmedelsinstitutets Brukarråd.

Att sitta med i Hjälpmedelsinstitutets Brukarråd I rådet finns olika organisationer representerade. Inger sitter på ett så kallat HSO-mandat (HSO = Handikappförbundens Samarbets Organ) och representerar psykiatriområdet. Hon känner att lärdomarna och erfarenheterna utifrån HumanTeknik är något som hon kan tillföra till brukarrådet. Detta råd samlas 4-5 gånger per år. På dessa möten diskuterar man bra och dåligt som har med hjälpmedel att göra. Brukarrådet får också information och presentationer om nya projekt från tjänstemän på institutet.

Hennes vision om hjälpmedel Att det ska vara lika över hela landet, både när det gäller förskrivning och sortiment för nu är det alltför mycket hit och dit. Att kunskapen höjs hos kommuner och landsting och allmänhet att hjälpmedel och smarta ting finns som kan underlätta och förbättra vardagen.

EUFAMI

Grundades 1990 vid en kongress i De Haan i Belgien, där anhörigvårdare från hela Europa gav uttryck för sin hjälplöshet och vanmakt över att leva med allvarlig psykisk sjukdom. De beslutade sig för att samarbeta för att hjälpa både sig själv och de personer som de vårdade. EUFAMI är en demokratisk organisation som är registrerad som en ideell, internationell organisation i Belgien. Eufami har som ständigt åtagande att förbättra vården och välbefinnandet för psykiskt sjuka människor. De gör det även möjligt för deras medlemsorganisationer att agera gemensamt på europeisk nivå, förena sina insatser och dela sina erfarenheter.  EUFAMI driver ett antal  program över hela Europa till stöd för psykiskt sjuka människor och deras intresseorganisationer.