Etikettarkiv: Socialt arbete

Ett socialt evighetsarbete

Stadsmissionen arbetar i första hand med de utslagna och arbetslösa. De erbjuder lagad mat två dagar i veckan. Övriga dagar har de smörgåsar. De delar även ut kläder till de som behöver. Det finns även möjlighet att duscha. ASP Bladets utsände reporter fick en pratstund med Pia-Marianne Nyåker på Stadsmissionen, som är medarbetare i organisationen.

Hur länge har du arbetat här?
– Nu, sista mars, blir det tolv år.

Varför började du arbeta här?
– Jag kom in på ett bananskal, jag hade kontakt med Arbetsförmedlingen, fick komma på intervju en fredag och började jobba på måndagen.

Hur tycker du att Stadsmissionen har förändrat sig under de här åren?
– Jag har fått mer erfarenhet, andra kollegor, fler kunder. Men det är också mer arbete, lönen har också ökat några procent.

Vad tror du om framtiden?
– Det är ett evighetsarbete, även om det kanske kommer att ske i andra former.

Vad tycker du att arbetet här har gett dig personligen?
– Det har gett mycket, jag har fått en annan syn på livet, ödmjukhet inför andra människor, tacksamhet över det jag har.

Vad har du jobbat med tidigare?
– Jag har jobbat som biträde på servicehus och varit lokalvårdare på dagis.

Händer det att besökarna bråkar med personalen eller andra besökare?
– Det händer nästan aldrig att de bråkar med oss och det är sällan de bråkar med varandra. Det är snarare så att de har ett högljutt meningsutbyte.

Förekommer det att ni avvisar besökare?
– Ja, det händer, fast inte speciellt ofta.

Är de då påverkade av alkohol eller droger?
– Nej, de är störande och behöver inte vara påverkade.

Säger ni bara till att de får gå eftersom de inte är önskvärda?
– Först talar vi med personen och om de lugnar ner sig är de välkomna. Vägrar de ta reson, får de gå. Om de inte går frivilligt, ringer vi polisen, men det händer väldigt sällan.

Har ni mycket kontakt med polisen överlag?
– Nej, det är oftast lugnt här, så vi har inget behov av det.

Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor
– Tack själv.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Stefan Ek

På jobbet: Med hela människan i fokus

Catharina Widén har över 20 års tid jobbat med socialt arbete för RIA/Hela människan. I hjärtat av Karlstad bedriver de ”socialt arbete på kristen grund”. Utrustad med ett personligt engagemang och en tro på människans inneboende förmåga vill Catharina inge hopp för de människor hon arbetar med.

Berätta lite för våra läsare vad ditt yrke går ut på?
– Målsättningen med mitt jobb är att människor ska må bättre, att vi ska kunna hjälpa personer till ett bra liv. Det viktigaste vi vill är att inge människor hopp inför framtiden och stötta i ett sammanhang där det känns svårt. Det finns ingen som är hopplös. Vi tror att alla människor som lever har en mening. Vi vill finnas till som medmänniskor för personer som har tappat en del av sina nära relationer.

Hur ser RIA:s verksamhet ut?
– Vi har haft olika verksamheter under åren. Den öppna verksamheten har alltid funnits där människor kan komma för en kopp kaffe, smörgås, lunch och enskilda samtal. Sedan har vi haft härbärge vissa perioder och ett boende i form av RIA Ro tillsammans med Karlstads kommun under ett antal år. Under de två sista terminerna har vi haft en del kursverksamhet, som fågelskådning: vilket är jättekul! Vi vill väl arbeta mer med studiecirklar och mer med dem som vill vara nyktra. Vi vill ge alternativ till livet på Drottninggatan och livet med drogerna.

Vad finns det för utmaningar med att arbeta människor som har varit nyktra en tid jämfört med dem som lever i aktivt missbruk?
– Vi finns givetvis där för mat, kaffe och för samtal för alla. Men vi vill ju givetvis att de som aktivt missbrukar ska komma till insikt att det finns annat som är mer konstruktivt. Vi vill att de som är inne i ett missbruk ska få upp ögonen för dem som är nyktra som kan fungera lite som föredömen. Sen vill vi inge hopp och förmedla att de som är här är värdefulla precis som de är och lever idag.

Har du någon uppfattning om hur situationen för stadens hemlösa har förändrats under tiden du har arbetat här?
– Det går upp och ner. Vissa perioder är det ganska många hemlösa, sedan är det nästan inga och så blir det fler igen. När det fanns härbärge i Karlstad var det otroligt många hemlösa. Det var som en ström av hemlöshet med många dödsfall. När vi väl stängde RIA Ro var det nästan bra. Så nu i julas har det kommit igen med en del hemlöshet. Det går i etapper det där.

Hur ser samarbetet och stödet ut som ni får ifrån kommunen?
– Vi söker bidrag varje år så kommunen står för en ganska stor ekonomisk bit utöver de pengar vi får ifrån församlingarna. Vi har också kontakt med assistenter och handläggare, alltså de personer som våra gäster har kontakt med. Vi gör givetvis ingenting utan att de ”sitter bredvid”. Men vi fungerar som ett stöd för dem när de söker kontakt med kommunen. På ett sätt är vi ungefär som anhöriga för vi är ju inga kontaktpersoner. Jag tycker vi har ett ganska så avspänt samarbete med kommunen vilket är bra.

Vad har du för personlig drivkraft i ditt arbete?
– Jag tycker om människor, utmaningar och spänning i livet. Sedan har jag en tro på Gud som jag delar med mig och som jag vill att andra ska få uppleva. Att jag får dela med mig av en tro på en Gud som bryr sig om och älskar mig är det som driver mig. Vi tror att den kristna grunden kan förändra människors liv. Vi ser det som att tron gör att vi får extra resurser att använda sig av.

Något ytterligare du vill lyfta fram som inte har kommit fram i vårat samtal?
– Eftersom vi jobbar i en verksamhet där det går ut på att människor ska bli nyktra eller ta avstånd ifrån droger, så tycker jag att det är synd att samhället är så drogtolerant. Drogerna lyfts fram som något positivt i exempelvis reklam, vilket slår oerhört hårt mot dem som är här. Jag vill inte vara en moraltant men det är så många som lider av alkoholen. Vissa tror att det bara är våra gäster som är alkoholister, men tänk så många det är som sitter hemma bakom sina gardiner och har problem.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönndal