Etikettarkiv: socialtjänsten

I Fokus: Kvinnojouren Karlstad

777I årets första I fokus har ASP Bladet besökt Kvinnojouren. Den har funnits sedan 1982 och hjälper kvinnor och barn som i en nära relation är utsatta för våld. ASP Bladet träffade Elisabeth Björk, vice ordförande i Kvinnojouren, som berättade om deras verksamhet.

Kvinnojouren i Karlstad har verkat för kvinnors rättigheter, i över trettio års tid. De har varit en hjälp i den utsatthet som våld i nära relationer kan innebära.
Elisabeth Björk, vice ordförande, har varit aktiv i Kvinnojouren sedan 2010 och stöttar bland annat upp ordföranden och hjälper till med en del av hennes uppgifter. Hon jobbar ideellt och har ett vanligt jobb vid sidan av.

Kvinnojoursrörelsen började på 1970-talet i England och kom hit till Sverige på början av 1980-talet. Här i Karlstad var det från starten ett flertal politiska partier i samarbete med olika föreningar som startade Kvinnojouren. Efter ett par år blev det en helt egen förening, vilket den också är idag.

Kvinnor som är utsatta för våld kan med hjälp av jouren få möjlighet att bo i skyddat boende. Detta boende är beläget på en hemlig adress. Det finns två typer av boenden, en större lägenhet och en mindre där man kan ha med sig husdjur. Det är vanligt att även djuren utsätts för våld eller att man hotar att skada djuret, för att komma åt kvinnan. En del av kvinnorna kommer via, eller i samråd med Socialtjänsten.

Det varierar hur stort trycket är på det skyddade boendena. Ibland står det tomt, men under vissa perioder är det fullbelagt.
– Det är i det akuta läget som det är tänkt att man ska vistas i boendet. ”Nu är jag i livsfara och behöver jag någonstans att bo, tills jag hittar ett eget boende”, förklarar Elisabeth Björk.

Den största delen av Kvinnojourens verksamhet inriktar sig på stödsamtal. Dessa samtal äger rum i Kvinnojourens lokaler. Det finns tre anställda och en person på tjejjouren som möter kvinnorna. Oftast ringer kvinnorna jouren och bokar en tid för ett samtal.

Våld mot kvinnor har inga gränser vad gäller klass eller socialgrupp. Det ser ut på samma sätt, menar Elisabeth.

– Efter den långa erfarenhet vi har, kan vi säga att ingen speciell grupp är mer vanligt förekommande, våldet finns i alla samhällsgrupper. Det finns överallt och följer liknande mönster oavsett om man är rik eller fattig, säger Elisabeth Björk.

Hon säger att de flesta politiska partierna är positivt inställda till Kvinnojourens verksamhet. Jouren vill att man ska få ett mer långsiktigt stöd till verksamheten. Något som partierna är med på.

– Vi anordnade en paneldebatt i valrörelsen 2014 om kvinnofridsfrågor, där alla närvarande partier ”sa ja” till ett långsiktigt stöd och en säkrare ekonomisk framtid, eftersom vi är beroende av stöd. I samhället överlag tror jag att det finns en positiv inställning till Kvinnojouren, säger hon.

Kvinnojourens största utmaning är idag att få till en hållbar ekonomisk situation. Som det ser ut nu finansieras verksamheten av bidrag från kommunen och sökta projektpengar.

– Nu har regeringen tillsatt hundra miljoner kronor om året till kvinnojourerna, därifrån kan vi söka pengar, men ännu vet vi inte vad vi får, säger Elisabeth Björk.

Elisabeth menar att samhället idag inte är mer våldsamt än tidigare. Däremot säger hon att vi har annan syn på vad våld är, jämfört med femton, tjugo år sedan. I dag har vi större kunskap att våldet finns i vårt samhälle.

– Kvinnojoursrörelsen har generellt jobbat med att synliggöra våld som sker mellan hemmets fyra väggar. Det finns större kunskap om detta idag, men vi har långt kvar att gå, menar hon.

Text och foto:
Henrik Sjöberg

På jobbet med Marita Halvarsson

546t5e4546På jobbet har denna månad besökt Vuxenavdelningens chef Marita Halvarsson, för att bland annat prata om hennes första år som avdelningens högsta ansvarig.

Hur har dit första året varit?
Det har varit väldigt spännande, intressant och lärorikt. Hela året har varit fantastiskt och jag har blivit bemött på ett bra sätt. Jag har lärt mig mycket om avdelningens två stora ansvarsområden: missbruk och socialpsykiatri. Sedan har jag besökt verksamheterna och träffat medarbetarna, det har varit väldigt viktigt för mig. Jag verkligen satt mig in i avdelningens arbete, mitt sätt att leda bygger på att jag kan verksamheten. Jag skulle gärna vilja fortsätta att besöka avdelningens verksamheter på samma sätt som jag har gjort nu, men det kommer att bli svårt att göra i samma utsträckning. Under mitt första år har det också varit viktigt att lära känna enhetscheferna, eftersom jag leder avdelningens ledningsgrupp. Det arbetet har varit mycket givande och de är väldigt viktiga för mig.

Kan du berätta om din bakgrund?
Jag har jobbat inom social- och arbetsmarknadsförvaltningen i över tjugo år. Under många år jobbade jag som socialsekreterare inom alla områden som finns i socialtjänsten, både med försörjningsstöd, barnavård och missbruksvård. Innan jag hamnade här i Karlstad jobbade jag i fem år i Arvika inom socialtjänsten, dessförinnan var jag skolkurator i Åmål. Jag är socionom och tog examen 1985

Hur ser din chefsroll ut?
Jag har varit chef under femton år. Det är väldigt spännande och intressant att vara chef. Jag gillar att ta ansvar och att vara chef är ett sätt att vara med och påverka. Jag vill att det ska bli så bra som möjligt för de personer som vi är till för, det vill säga Karlstads kommuns medborgare som behöver våra insatser. Det har jag större möjligheter att påverka i rollen som chef.

Vad är din motivation?
Min motivation är att få en så bra socialtjänst som möjligt för de som behöver våra insatser. Vi ska kunna svara på deras behov på ett professionellt sätt. Det finns alltid förbättringsbehov, vi har en bra verksamhet idag men det finns alltid förbättringar att göra. Det är också viktigt att lyssna på brukarna. Brukarnas synpunkter är extremt viktiga samt att vi har former så att de kan göra sin röst hörda genom kundbrukarundersökningar.

Vad är den största utmaningen för Vuxenavdelningen?
Just nu har vi höga kostnader och avdelningen överskrider budgeten. Detta gäller missbruksvården, och det handlar om upphandling av extern vård. Utmaningen är att få till behandling i vår egen organisation, så att vi slipper köpa dyr extern vård. Det jobbar vi intensivt med nu. Vi har egna behandlingsinsatser som exempelvis Ullebergsgården och Bore samt ett antal behandlingskonsulenter. Det jag håller på med nu är att se till att det fungerar som det är tänkt. Organisationen ska bli så ändamålsenlig som möjligt för brukarna i så stor utsträckning det går. Det kan leda till att vi får ändra saker och ting i linje med brukarnas behov, detta för att vi ska slippa köpa extern vård. Men vi kommer alltid behöva köpa en viss del av behandlingarna, för en del brukare har oerhört komplexa behov som vi inte klarar av att hantera.

Hur ser du på kommunikation i ditt arbetet?
Kommunikation är jätteviktigt. Det gäller att personalen får information om vad som händer och vet vilka beslut som tas av ledningsgruppen, och varför de tas. Det är väldigt viktigt att jag är tydlig i min kommunikation. I min roll träffar jag inte all personal särskilt ofta, det kanske bara blir på avdelningskonferenserna en eller två gånger om året. Jag använder mig mycket av e-post, när det är något särdeles viktigt jag vill informerar alla medarbetarna om. När det gäller brukare är kommunikation också betydelsefullt. Vi flyttar boendet från Fagottgatan till Malmtorgsgatan och det är väldigt viktigt att brukarna på Fagottgatan har fått information om varför flytten sker, för att de ska känna sig motiverade och tycka att det här bli bra.

Hur ser du på Vuxenavdelningens arbete i framtiden?
I framtiden är min förhoppning att vi får fler boendeplatser till personer som behöver särskilt boende. Jag tror att vi är på väg att få en tydlig och ändamålsenlig organisation, som kommer att motsvara klienternas behov, i högre grad än idag. En tydlig organisation gagnar brukarna. Det är jag helt övertygad om.

Hur har det sociala arbetet förändrats sedan du började jobba?
Arbetssättet är det samma. Det bygger på att personer av någon anledning behöver stöd av socialtjänsten. Idag är det mer specialiserat än förr, då togs oftast ett helhetsgrepp för personen ifråga. Idag är det inte så, utan man försöker separera insatserna mellan olika delar i förvaltningen. En stor skillnad finns på missbrukssidan. Nu finns det en större och grövre problematik än tidigare. Det finns mer narkotika och helt andra droger, exempelvis nätdroger som spridits mycket. Många av dessa är inte kända och kan vara hur farliga som helst. En ökad tillgänglighet gör det enklare att få tag på droger och narkotika. Många unga idag tar väldigt lätt på droger och tror inte att det är så farliga som det egentligen är. Trots detta, tycker jag att utvecklingen går framåt och jag tillhör inte de som anser att det var bättre förr. Den bästa tiden är just nu.

Ålder: 53 år.
Familj: Man och fyra vuxna barn.
Bor: Skåre.
Senaste lästa bok: En man som heter Ove, Fredrik Backman
Senaste sedda film: Monica Z.
Favoritmat: Fisk i alla former.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Den långa vägen till trygghet

För en tid sedan tog föreningen ”För ungas rätt” över rådgivningen och projektet Stella. Genom den ger de stöd till kvinnor som lever i två kulturer och som upplever konflikt med familj och släkt.

”Att leva i två kulturer är inte alltid enkelt. Ibland kan det bli konflikt med familjen eller släkten. Det kan vara skönt att ha någon som man kan prata med”, skriver man på sin hemsida. Genom rådgivningen arbetar man specifikt mot det som brukar kallas för hedersvåld. En tung och viktig uppgift, helt klart.

– Vi jobbar med att hjälpa människor som ringer till oss. Det går i perioder om vi får många samtal, men just nu är det många som kontaktar oss, berättar Asal som jobbar för rådgivningen.

ASP Bladet frågar Asal om de bedriver någon form av verksamhet utöver rådgivningen:

– Ofta kontaktar oss människor som befinner sig i någon sorts akut läge, där det är kris. Det innebär att man inte har kommit så långt i sin process att man trivs att sitta i någon grupp.

Vägen till en tryggare och mer hälsosam situation kan dock vara rätt lång. Att söka hjälp är sällan någonting som sker i en handvändning. Delvis handlar det om acceptans, att se att man befinner sig i en situation som involverar våld måste leda till en insikt om den egna styrkan att ta sig ur det hela. Den känslomässiga pressen är svår att förstå, kanske omöjlig, för någon som aldrig har befunnit sig i den sitsen.

– Man kan behöva acceptera sin situation, och det kan gå ganska länge innan de inser att de behöver ta sig ur det, säger Asal.

Allt detta ställer stora krav på en enskild människa. Genom Rådgivningen Stella kan man dock få stöd att ta de steg som behövs för att komma bort från utsatthet och gå mot ett bättre liv.

Första kontakten

– För de flesta är vi den första kontakten som de tar. De första de berättar för vad de har varit med om. Vi försöker sen slussa vidare dem till socialtjänsten och andra som arbetar vidare med dem.

Rådgivningen står dock inte ensamma. De samarbetar med andra organisationer som brottsofferjourer, polisen och socialtjänsten och finns även med inom ramen för Trygghetcenter.

Upplever du att du behöver stöd, eller känner du någon som kan ha nytta av Stella?

Stellas telefontid är mellan tisdag-torsdag 10.00 -15.00.

De går att nå på telefonnummer: 073-584 91 45

info@stella-varmland.se

Text: Robert Halvarsson

Foto: Per Rhönnstad

En enhet med många uppgifter

Familjerättenheten har fler olika uppgifter. Deras största uppgifter är dock faderskapsutredningar, vårdnadsutredningar, upplysningar, adoption och samarbetssamtal. Alla som jobbar där är socionomer.

Men den mest tidskrävande uppgiften för de som arbetar där är vårdnadsutredningar, på uppdrag från tingsrätten. De är cirka 25-30 st per år, och tar mycket tid i anspråk.

Innan de gör utredningar så brukar det börja med att tingsrätten ger dem ett uppdrag att lämna upplysningar. När någon av föräldrarna stämt den andra för vårdnad, boende eller umgänge så ska Socialtjänsten lämna upplysningar och detta är Familjerättenhetens uppgift.

– Då kollar vi dels i socialregistret och ibland tar vi även utdrag ur polisregistret för att få fram eventuellt uppgifter och har även samtal med både föräldrar och barn, säger Susanne Hagerö.

Familjerättenheten arbetar med föräldrar i den kommunen de bor i. Om föräldrarna bor i olika kommuner så försöker man arbeta kommunerna i mellan, ett samarbete som oftast fungerar bra.

Tingsrättssamarbete

De gör aldrig bedömningar utan redovisar bara vad det finns i registren och vad föräldrarna har sagt, men ibland begär tingsrätten en utredning. Då träffar enheten föräldrarna och barnen flera gånger och har referenssamtal med skola/dagis och gör hembesök. Där gör de också en bedömning och ger ett förslag på hur de tycker att vårdnaden, umgänget och boendet ska se ut, utifrån hur situationen ser ut.

Familjerättenheten jobbar även med adoptionsutredningar och när man vill adoptera vänder man sig till dem. De gör då en medgivandeutredning, vilket innebär att man utreder om dessa personer är lämpliga för att ta emot adoptivbarn. Beslutet om man ska få ett medgivande eller ej går sedan vidare till Arbetsmarknads- och socialnämnden för ett beslut.

Allt äldre

Ibland stämmer dock inte riktigt givarländernas krav med Sveriges normer:

– Åldern är en stor fråga, för i dag finns så många olika sätt att få barn och generellt får vi barn senare i Sverige. Många föräldrar hamnar nära den övre åldersgräns som lagstiftningen rekommenderar, säger Inger Olsson.

Apropå hög medelålder, premieras hos Familjerättsenheten mognad och erfarenhet, då dessa egenskaper gör arbetet enklare att utföra. För hög ålder är inte alltid ett problem, även om samhället har kommit att bli lite åldersfixerat.

– Vissa ungar kommer nära ens hjärta. Det finns utredningar jag gjorde för 15 år sedan som jag minns väldigt väl och inte kommer att glömma, säger Inger Olsson.

Text: Joanna Halvardsson Foto: Per Rhönnstad

Bildtext:

Inger Olsson (t.h) och Susanne Hagerö (t.v) är två erfarna socionomer på Familjerättsenheten.