Onödig polarisering hjälper inte personer med NPF

Det finns ett akut behov av nya hållbara insikter för samhällsstödet till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Polariseringen mellan specialister förhindrar integrerade och flexibla modeller. Dessa behövs för att luckra upp budgetstyrda stuprör och organisera ett effektivt stöd med individen i fokus.

Regeringens utredare av problematisk skolfrånvaro har fått förlängt till december 2016. Det är ett enormt samhällsproblem att stora barngrupper tillåts falla ur redan i skolan – socioekonomiskt svaga, barn som far illa, och så den allt tydligare gruppen NPF. Att födas med ADHD eller autismspektrumtillstånd (AST) innebär rent statistiskt enorma svårigheter att få fungerande skola med långtgående konsekvenser för hela familjens hälsa och ekonomi. Värst drabbas flickorna konstaterade nyligen Barnombudsmannen.

Hjälpen vi ger idag är samtidigt dyr och ineffektiv och det eviga problemet är bristen på samverkan. Samhällsinstanserna förblir statiska eftersom de framför allt förhåller sig till den egna budgeten. Paradoxalt nog förvärras problemet ofta av kravet på evidensbaserade metoder som gör att bara ett behandlingsalternativ erbjuds. Ett barn med NPF kan sitta hemma i åratal i väntan på att myndigheterna skall ”samordna sig”. I praktiken är ofta familj och tjänstemän eniga om vad barnet behöver, men inte vems ansvar det är. Så kallad SIP (samordnad individuell plan) misslyckas när själva ersättningssystemet är uppdelat mellan psykosocial (socialen eller psykiatri) och funktionsnedsättningsproblematik (LSS).

Läkare, psykologer och socionomer, forskare som kliniker, tycks ofta glömma att de behärskar en begränsad del av verkligheten och uttalar sig istället som om deras kunskaper är svaret på allt. Starka profiler uttalar sig kunnigt om det de behärskar, men kan samtidigt göra kategoriska och illa grundade uttalanden om det de inte kan särskilt mycket om. Fältet lämnas fritt till media att spekulera i huruvida ADHD ”finns” eller är en konspiration av läkemedelsbolagen, eller om föräldrar kan ”beställa diagnoser” för att öka barnets chanser i skolan.

För att förbättra samhällsstödet måste professionella mötas och låta respektive kompetensområde befrukta varandra. Integrerade och hållbara modeller måste formuleras som gör att rätt och individualiserad hjälp kan nå fler och i tid. Hur skall annars den som uteslutande har anknytningsglasögon på sig kunna se de neurokognitiva svårigheterna? Kan den som bara ser tillvaron i ”ADHD eller inte ADHD” se att frågan också måste ställas om barnet far illa?

En viktig del är att skapa ett utredningsförfarande med barnet i centrum, lyhördhet och redskap för att upptäcka olika typer av psykisk ohälsa. Samma beteende kan dölja olika orsaker. Samma barn kan ha multipla svårigheter som måste adresseras med multifokus. Traumabearbetning med kunskap om ADHD. Ångestbehandling med kunskaper om AST. Med en ny tids informationsteknologi borde det gå att styra om så att planering och budget skapades närmare brukarnas behov.

Som psykolog vill jag se mitt förbund agera konsekvent och tydligt varje gång förenklade uttalanden görs i media. Idag utmärks professionalism och framgång inte av den som har mest kunskap inom ett område, utan av den som är vis nog att tillämpa kunskapen integrerande och flexibelt.

Text: Malin Holm
Leg. Psykolog

Läs fler av Malin Holms texter här: http://www.signeratmalinholm.se

Vad är skillnaden mellan psykologer och psykoterapeuter?

Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?”. Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppen psykolog respektive psykoterapeut.

Skyddade titlar Det är inte vem som helst som får kalla sig psykolog eller psykoterapeut. Dessa titlar är nämligen skyddade av lagen och det krävs en legitimation för att få utöva dessa yrken. En sådan legitimation utfärdas av Socialstyrelsen.

Psykolog

Psykologer utbildas inom högskolan på psykolog programmet som omfattar 5 års utbildning. Utbildningen innehåller både teori och praktik. Bland annat håller man i slutet av utbildningen terapi med egna patienter under handledning. Under utbildningen måste man själv gå i terapi. Efter psykologexamen krävs ett års handledd praktisk tjänstgöring i psykologarbete för att få legitimation som psykolog.

Psykologers arbete handlar om att utreda, diagnostisera och behandla psykiska problem och sjukdomar samt att förebygga psykisk ohälsa. För att kunna hjälpa en person som mår psykiskt dåligt måste man veta hur friska, stabila människor fungerar. Den kunskapen kan också användas för att stödja både enskilda personer och personalgrupper i sin utveckling. Att stödja, vägleda och motivera är viktiga arbetsuppgifter för psykologer.
Man kan också arbeta med att handleda och ge råd och stöd till dem som i sitt jobb möter människor med svåra problem och som själva utsätts för stress. Även organisationsutveckling ingår i psykologernas kompetensområde.

Psykoterapeut

Legitimationsgrundande utbildning till psykoterapeut finns vid påbyggnadsutbildningen i psykoterapi inom högskolan. Utbildningen omfattar 3 år på halvtid och finns vid flera av landets högskolor och universitet samt hos ett antal fristående utbildningsanordnare.

För att få tillträde till den legitimationsgrundande utbildningen (kallas också Steg 2) måste man bland annat ha en grundläggande psykoterapiutbildning (även kallad Steg 1). Legitimerade psykologer och läkare med specialistutbildning i psykiatri är behöriga till den legitimationsgrundande utbildningen. Den grundläggande psykoterapiutbildningen ges bland annat av studieförbund och de privata utbildningsanordnare som ger den legitimationsgrundande utbildningen.

Även vissa andra yrkesgrupper kan utbilda sig till psykoterapeuter, såsom socionomer, sjuksköterskor, präster och skötare inom psykiatrisk vård.

Psykoterapeutens uppgift är att i samtal med patienten undersöka psykiska problem, kartlägga hinder och möjligheter och att hjälpa patienten att hitta åtgärder för att hantera problemen. Behandlingen kan ske som kort- eller långtidsterapi för individer, familjer eller grupper. Metoderna skiljer sig åt beroende vilken form av psykoterapi det handlar om. Några exempel på etablerade psykoterapiformer är psykoanalytisk och psykodynamisk terapi, kognitiv terapi och kognitiv beteendeterapi.

Sammanfattning För att få jobba som en psykolog eller psykoterapeut krävs legitimation. En sådan legitimation utfärdas av Socialstyrelsen. En psykolog kan vidareutbilda sig till psykoterapeut, men en psykoterapeut behöver inte vara utbildad psykolog utan kan ha ett annat grundyrke, exempelvis en präst eller en socionom.

Källa: www.arbetsformedlningen.se

Text: Karl-Peter Johansson