Etikettarkiv: Sofia Lagerkvist

BISAM – Vad händer nu?

bisam-webBISAM är nu slut som projekt. (Förkortningen BISAM betyder brukarinflytandesamordnare)
Vi undrar vad som skett under projekttiden och hur man tar tillvara på den kunskap som man fått. Det är  viktigt att kunskapen tas tillvara, och att personalen finner den bästa möjligheten att förverkliga projektets framgångar så den når brukarna på bästa tänkbara sätt.

Vad har ni arbetat med under tiden som BISAM projektet pågått? Syftet med projektet har varit att utveckla brukarinflytande och det vi mest arbetat med har varit att ge brukarna möjligheter att komma till tals på olika sätt. Men vi har också pratat med personalgrupperna om arbetssätt och metoder och ibland gett förslag på lösningar. Vi har pratat mycket om att inte göra det för svårt. Små enkla saker kan ha stor framgång. Jag tycker det viktigt och säga att det är samarbetet mellan brukare och personal som utvecklar brukarinflytandet, säger Vasti.

Vi är många enheter och flera som varit engagerade, både brukare och personal ute i verksamheterna. Mycket av arbetet har varit förberedelser och planering inför träffar och aktiviteter. I starten av projektet bildade vi en arbetsgrupp med brukare och personal för att få i gång samarbetet. Vi har träffats regelbundet och delat erfarenheter. Vi har även besökt husmötena ute på dom olika boendena och tipsat om hur man kan få mer aktiva möten och göra brukarna mer delaktiga. Det fanns inte husmöten på alla boenden så på vissa ställen har vi vart med och hjälpt till att starta upp sådana. Husmöten är viktiga forum där alla får komma till tals och framföra sina synpunkter samt även ställa sina frågor. Vi har hållit i brukarråden och haft flera omgångar med studiecirklar. Under hösten har en revisionsgrupp fått utbildning och arbetat med förberedelser av en brukarrevision. Den ska börja genomföras nu i dagarna. Vi har också informerat om projektet vid flera tillfällen, både muntligt och skriftligt.

Har ni märkt av några effekter som BISAM projektet åstadkommit? Ja det tycker jag. Vi hade som mål att det ska ge plats, aktiviteter och utrymme för brukarna att vara delaktiga och föra fram sina åsikter, samt att vi tar tillvara deras erfarenhet. Det är inte alltid så att var och en av brukarna säger vad de tycker och tänker, men genom att vara deltagande så engagerar dom sig. Till exempel hade vi två brukare som var med och delade med sig av sin syn på hur viktigt det är med stöd och bemötande när vikarierna informerades före sommaren. I brukar rådet är det mycket diskussioner och några föreningar har börjat se på hur de kan hjälpa varandra. Där är det tänkt att de också gå i en studiecirkel, som heter ”Din egen makt”.  Vi har dessutom lämnat några förslag på en policy kring brukarinflytande som vi hoppas skall gå igenom. Varje personalgrupp har inflytande-ansvariga.

Har det utvecklats som det var tänkt? Det har varit lite speciell att jobba i projekt. Från början gjorde vi ett tidsschema och planerade för olika aktiviteter, men allt eftersom tiden gick fick vi tänka om och göra på andra sätt. Målen med satsningen tycker jag vi nått, även om jag nog hade hoppats att vi hunnit med mer, och kanske kommit längre i processen. Jag tror många tyckt att det gått bra att ha brukarperspektiv i jobbet,  dock inte alla, men lite så är det ju med helt nya koncept. Det behöver tid på sig, och handlar om vad brukarna vill och förmår också.

Vad händer nu? Det finns mycket mer att göra för att nå ännu bättre resultat. Ledningen tycker att det här området är viktigt och vill att arbetet fortsätter i verksamheten. Tills vidare kommer jag att dela min arbetstid på Spegeln, med att tillsammans med Sofia Lagerkvist arbeta vidare för utvecklingen av brukarinflytande. Vi kommer nu att fortsätta besöka husmöten där vi bjuds in och hjälpa till med det vi kan. Studiecirklar är något vi satsar på. Några personalgrupper är också intresserade av studiecirkel på arbetsplatsen. Det tror jag är en jättebra ide. Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och just nu planerar vi för en halvdag kring delaktighet och kommunikation. Brukarrevisionen ska pågå under hela året.

Text: Thomas Andersson

Eye Movement Desensitization and Reprocessing

eye-webEMDR skapades av Francine Shapiro, psykolog och forskare vid Mental Research Institute i Palo Alto, USA. Maj-Britt Björn-Persson, legitimerad psykolog vid Psykiatriska öppenvårdsmottagningen Karlstad berättar mer om Shapiro som av  en slump kom på denna teknik då hon under en höstpromenad funderade över ett problem.

Hon upptäckte att när hon lät ögonen vandra rytmiskt vandra fram och tillbaks i takt med sitt gående, kunde hon lättare hantera det problem som hon var upptagen av. Shapiro upptäckte på så vis den bilaterala stimuleringens förmåga att lösa upp de blockeringar som hindrade hennes förmåga att hantera problemet. Shapiro utvecklade den metod som kom att kallas EMDR. Kort innebär detta att man via ögonrörelserna ökar hjärnans aktivitet så att blockeringar löses upp och minnena blir mer tillgängliga för bearbetning samtidigt som de också länkas samman med våra övriga minnen till en sammanhängande minnesupplevelse. Vid alltför svåra upplevelser är det just denna integreringsprocess som blir satt ur spel så att det vi upplevt kodas in och lagras som splittrade minnesfragment hopkopplade med de känslor vi upplevde vid traumatillfället.

EMDR bygger på bilateral stimulering via rytmiska och alternerande rörelser eller ljud, som hjälper till att öka hjärnans aktivitet. Man kan likna det vid det som sker underdrömsömnen, den s k REM-sömnen. När vi drömmer ökar hjärnans aktivitet.  Drömstadiet tycks spela en stor roll i reorganisering och hoplänkning av våra minnen med de minnen vi redan har och som utgör vår livshistoria. Under EMDR-behandlingen är man avslappnat vaken men har fokus riktat mot sitt inre då man bearbetar de plågsamma och störande minnena.

Ibland är vi med om händelser som känslomässigt är så svåra och skrämmande att de överstiger vår förmåga att hantera dem, ex vis naturkatastrofer, svåra olyckor, krig och övergrepp. Människor kan då reagera med intensiv rädsla och hjälplöshet och med en känsla av handlingsförlamning så att de stelnar till och inte förmår göra någonting. Inte ens springa därifrån eller kämpa för sina liv som är våra vanliga överlevnadsstrategier.  Händelser som upplevs i ett chocktillstånd gör att uppmärksamheten splittras när vi klarar inte att vara mentalt närvarande i det som sker. Den traumatiska händelsen kodas därför in som minnesfragment och dyker upp i vårt medvetande som påträngande och plågsamma minnesglimtar utan sammanhang. Detta gör att vi inte kan minnas eller bearbeta på det sätt vi vanligtvis gör med andra minnen ur vår historia.

”Vi har en tendens att stänga av till sådant vi inte står ut med och det man inte står ut med kan man heller inte bearbeta för att lämna det bakom sig. Det som hålls borta från medvetandet har en tendens att leva sitt eget liv och börjar därmed spela oss spratt” säger Maj-Britt Björn-Persson, legitimerad psykolog vid Psykiatriska öppenvårdsmottagningen Karlstad.  Hon har utfört EMDR sedan hon gick grundkursen för fem år sedan och är certifierad EMDR-terapeut sedan snart två år tillbaks. I vårt dagliga liv använder vi hjärnan bl a för att räkna ut saker och för att hantera de påfrestningar vi möter i vardagen, för att reglera våra känslor och vår självuppfattning. Att utsättas för trauma sätter ofta denna förmåga ur spel. Samma hjärna som gör att vi kan överträffa oss själva, kan också spela oss spratt. Och det är det som sker då vi bär på ett obearbetat trauma. Hjärnan spelar oss alltså spratt så att vi börjar återuppleva traumat eller delar av det så fort vi stöter på något som påminner om traumat.

Det kan vara något vi ser eller hör, kanske en doft eller smak, som kopplas ihop med det trauma vi upplevde, även om traumat skedde för flera år sedan. Traumat aktiveras på så vis igen och återkommer i form av som nämnts skrämmande minnesglimtar. Kroppen blir anspänd med alltför hög stressnivå och våra sinnen blir överdrivet vaksamma och vi reagerar då lätt med rädsla och ångest samtidigt som vi får svårt att lugna oss. Vårt vanliga sätt att hantera tillvaron på blir alltså satt ur spel. Vanligt är också att man utvecklar negativa sätt att tänka om sig själv t ex ”det var mitt fel” eller ”jag är värdelös”. Negativa tankar påverkar vår tilltro till oss själva men också till andra människor liksom tron på världen som en trygg  plats att leva i. Har man blivit traumatiserad påverkar det alltså hela ens tillvaro.  ”Den som traumatiserats går i ständig beredskap för att något hemskt skall ske” berättar Maj-Britt och ger som exempel, att om man är rädd för ormar så är man oftast på helspänn när man går ut i skogen. En gren på marken kan utlösa en reaktion av rädsla innan vi förstått att det är en ofarlig gren. För den som är rädd för ormar kan det ta timmar att lugna ner sig. När man är i ett affekttillstånd klarar man heller inte att tänka klart och risken är stor att man feltolkar det man ser och hör. Ordet trauma kommer från grekiskan och betyder sår eller skada.  Världen över pågår en intensiv forskning kring hur trauma påverkar oss men också forskning för att hitta effektiva behandlingsformer och där EMDR är en metod bland andra.

Sättet som EMDR utövas på, sker genom att terapeuten som sitter mitt emot klienten, för sina fingrar fram och tillbaks på ett rytmiskt sätt och alternerande sätt. Klienten följer med sina ögon terapeutens fingerar. I stället för ögonrörelser kan man också använda sig av ljud eller lätta handklappningar som ges på samma rytmiska och alternerande sätt. Detta är grunddraget i den bilaterala stimuleringen som EMDR utgår från.

Ögonrörelserna görs långa eller korta beroende på vad man vill uppnå. De långa används i själva bearbetningen av minnesmaterialet och de korta används för att stärka klientens resurser och förmågor. Som terapeut har man ansvar för att klienten har tillräcklig förmåga att ta hand om det minnes- material som kommer upp. I annat fall tränas klienten i att använda färdigheter och självkontrolltekniker, så att förmågan att hantera det plågsamma ökar. När klienten uppnått tillräcklig stabilitet kan man genomföra EMDR-behandlingen. I behandlingen utgår man från den händelse klienten valt att bearbeta. Klienten får därför identifiera den mest störande bilden i denna händelse. Man kartlägger därefter i vilken grad klientens självkänsla påverkats negativt.

Klienten får även formulera ett negativt antagande om sig själv utifrån den bild som skall bearbetas t ex ”jag är värdelös”. Klienten får också utifrån en skala från noll till tio, skatta hur störande klienten upplever händelsen som skall bearbetas. Skattningen görs både före och efter själva bearbetningen. Skattningen är ett mått på om förändring skett eller inte skett efter en EMDR-omgång. Efter genomgång av den negativa påverkan ber man klienten också att formu-lera en positiv men realistisk tanke om sig själv t ex ”jag duger som jag är”. Även här skattar klienten hur pass sann denna tanke känns på en skala från ett till sju. I denna del i behandlingen förstärker man klientens tilltro till sig själv och sin förmåga att hantera det som är svårt.

”Innan jag startar själva behandlingen ber jag mina klienter att sitta skönt och avslappnat i stolen” uppger Maj-Britt ”och förhålla sig till de minnen, tankar eller bilder som dyker upp utan att värdera eller censurera det. Man låter det som kommer upp i medvetandet komma. Man kan likna det vid att man åker tåg och bara noterar det landskap som passerar förbi utan att bry sig mer än så.”  När alla förberedelser är gjorda startar man traumabearbetningen. Klienten uppmanas att hålla i medvetandet den störande bilden tillsammans med den negativa självtanken, de svåra känslorna och kroppsförnimmelserna. Terapeuten för därefter sina fingrar fram och tillbaks.

Ögonrörelserna upprepar man i korta moment där klienten efter varje moment får frågan om vad som dyker upp i medvetandet just då. Det som dyker upp bildar startpunkt för nästa moment med ögonrörelser. Så håller man på tills inget mer material kommer.  När inget mer kommer och blockeringarna lösts upp och minnena är både genomarbetade och integrerade med klientens övriga minnen, avslutar man denna fas i behandlingen. När händelsen nu inte längre besvärar klienten installerar man den positiva tanken med några korta ögonrörelser och som jag nämnt i syfte att ytterligare stärka klientens självkänsla och kompetens. EMDR-behandlingen kan bli både intensiv och genomgripande när klienten processar sina plågsamma minnen. Terapeuten förhåller sig så litet störande som möjligt och ger endast korta instruktioner för att hålla klientens processarbete igång. Under EMDR-behandlingen är det klienten som har kontroll över det som sker när klienten utsätter sig för de egna minnena och processar dem.

Klienten får efter EMDR-sessionen göra en avslappningsövning.  ”Det är ett stort inre arbete klienten har gjort,” och Maj-Britt säger att det inte är ovanligt att klienten efteråt kan bli väldigt trött. Hon avråder från att köra bil direkt utan man bör vänta minst en kvart. Hon ser helst att klienten heller inte dricker kaffe eller Coca-Cola eftersom de innehåller koffein (stimulantia) som kan trigga igång kroppen med hjärtklappning och hög puls.  Efter en genomförd EMDR-behandling kan det mycket väl hända att bearbetningen fortsätter där hemma och då bör det som kommer upp skrivas ner eller kommas ihåg för att tas upp vid nästa behandlingstillfälle. EMDR skall ses som ett komplement till den vanliga samtalsbehandlingen. Alla människor har inte nytta av EMDR och det kan bero på olika saker, inte minst kan klienten vara alltför rädd för de minnen som dyker upp.

”Mina klienter är förundrade över att de minns så mycket mer av den särskilda händelsen men framför allt att de upplever att minnena efter EMDR-behandlingen inte längre är så skrämmande och plågsamma för dem. Livet blir ju då också mer drägligt för dem.” Maj-Britt rekommenderar därför EMDR och tycker att det är en bra behandlingsmetod. Maj-Britt berättar också att EMDR-metoden också har prövats på barn, men ser något annorlunda ut eftersom barn inte klarar att sitta stilla så länge och dessutom tröttnar och tappar intresse snabbare, men EMDR kan ge samma positiva effekt som hos vuxna. Man utbildas i två steg till EMDR-terapeut. Första steget är en grundkurs varpå man lär sig tillämpa sina kunskaper. Efter att ha tillämpat kunskaperna och även dokumenterat dem kan man söka nästa steg som är en fördjupad och utvidgad kurs. Härefter kan man gå vidare och bli certifierad EMDR-terapeut genom att gå i handledning hos en EMDR-handledare. För att få behålla sin certifiering måste man tillämpa metoden och gå fortsatta kurser för att hålla sig förtrogen med området.

Text: Sofia Lagerkvist

På Jobbet – Kenneth Johansson

Vi passade på att fråga Kenneth Johansson (c), i samband med konferansen ang Socialföretagande i Borlänge, vad det innebär att vara ordförande i Socialutskottet

VAD INNEBÄR DITT ARBETE SOM SOCIALUTSKOTTETS ORDFÖRANDE?
Under alla mina år i riksdagen har jag varit ledamot i Socialutskottet, och efter det senaste valet blev jag ordförande. Det betyder att jag har ett ansvar för att lotsa regeringens frågor, och att få till stånd bra beslut i riksdagen när det gäller sociala frågor.

VILKA UTMANINGAR MÖTER DU?
Det är ett svårt och viktigt arbete med att försöka ena många olika intressen att använda resurser på ett så bra vis som det någonsin går. Och även förklara de beslut vi tar i riksdagen.

VAD ÄR DET SVÅRASTE MED DITT JOBB?
Det är att det finns så många välfärdsområden som resurserna inte räcker till, att man måste prioritera och ibland kan det vara väldigt svårt

APROPÅ DITT BESÖK I BORLÄNGE PÅ SEMINARIET OM SOCIALT FÖRETAGANDE;
HUR SER REGERINGEN PÅ SOCIALA ARBETSKOOPERATIV?

Regeringen anser att socialt företagande är mycket angeläget och lägger ni många olika förslag för att underlätta.  Vi anser att det finns så många mervärden med att personer känner sig delaktiga och att man kan ordna sysselsättning och många andra verksamheter där personer som annars har svårt att få jobb kommer med i arbetet. Så vi är väldigt måna om att sociala företag ska få bra förutsättningar

HUR SER DIN YRKESBAKGRUND UT?
Jag är utbildad socionom, sedan har jag arbetat i landstinget i Dalarna med administrativa uppgifter. Sedan 1991 är jag heltidspolitiker.

TAR DU MED DIG JOBBET HEM?
Som riksdagsman så jobbar man i princip jämt så det betyder tyvärr att jag tar jobbet med mig hem. Folk ringer mig hemma och jag har ju dator…

HUR SKULLE DU BESKRIVA DIG SJÄLV?
Jag är en målmedveten, ganska jordnära person som vill göra sitt bästa för att förbättra samhället för mina medmänniskor.

VAD SER DU I FRAMTIDEN?
Jag är ganska optimistisk, jag tror på mina medmänniskor och att vi har en ljus framtid. Personligen hoppas jag att jag får ha hälsan i behåll och att jag ska få fortsätta arbeta med samhällsfrågor som är mitt stora intresse.

aromterapi

Aromaterapi

Uttrycket aromaterapi användes för första gången av den franske kemisten René Gattefosse på 1920-talet då han av en slump funnit att lavendel olja kunde påskynda läkningen av svåra brännskador och förhindra ärrbildningar.

Allteftersom den allmänna trenden att använda naturliga och miljövänliga produkter har intresset för aromaterapi ökat, samt att fler och fler söker sig till holistiska terapiformer.

En aromamassage är avslappnade fysiskt och psykiskt. Den är bra vid stressrelaterade tillstånd, t.ex. lindrig huvudvärk, PMS och muskelspänningar. Massagen har en utrensande effekt på kroppen och påverkar cirkulationen. Den stärker även immunförsvaret.

SÅ FUNGERAR DET
När en massageolja tillsatt med eteriska oljor stryks på huden försvinner en del ut i luften, men det mesta går in i huden och vidare för att sedan via kapillärerna nå ut i blodomloppet och varje cell i kroppen. Hur vi mår känslomässigt och mentalt påverkas också av dofter. Två luktnerver går framförallt rakt in i det limbiska systemet (den s.k. reptilhjärnan).

DET LIMBISKA SYSTEMET
Till det limbiska systemet hör olika körtlar; ex. hypothalamus, hypofysen och amygdala som styr stora delar av kroppens nerv- och hormonsystem. Det finns en teori som säger att dofter får meddelanden att sändas genom hypothalamus som i sin tur frigör t.ex. endorfiner. Det kan innebära att en doft kan få en omedelbar och kraftfull effekt som inte kan förklaras rationellt.

DEN ETREISKA OLJAN
Den eteriska oljan finns i vissa växter och finns inkapslad i vissa hålrum som skyddar växten från solljus och medverkar i växternas ämnesomsättning. Minimikravet för att eteriska oljor ska vara lämpliga för aromaterapi är att den är 100 % ren från kemiska oljor (är helt ren) och inte utblandad med alkohol, resinolja, kamfer eller terpentin. Kvalitén på den eteriska oljan beror på hur växten odlats, hur man skördat växten och vilken destilleringsmetod som använts.

VEGETABILISK OLJA
Eteriska oljor är alldeles för starka för att användas direkt på huden och blandas därför med vegetabiliska oljor; som i sin tur hjälper huden att vara mjuk och frisk. Det är viktigt att den vegetabiliska oljan är kallpressad och av hög kvalité.

TIPS PÅ ANDRA ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
Vid skärsår tvättar man rent såret med vatten och en droppe tea-tree/citron. Sedan droppar man en droppe lavendelolja på ett plåster eller en kompress. Blöder det mycket kan man droppa på 1-2 droppar cypress och hålla hårt mot såret.

Vid bistick kan man massera in 1-2 droppar tea-tree olja direkt på bettet och upprepa vid behov.

 

FAKTA OM AROMATERAPI

Aromaterapi har funnits i många tusen år i Egypten och Kina. Den kom till Europa med korsriddarna och den moderna metoden kom till Sverige 1987. Terapin använder sig av eteriska lättflyktiga oljor som utvinns ur växtextrakt genom pressning och destillering av blomman, skalet eller bladen.

Själva behandlingen ser ut på olika sätt:

• Inhalation
• Massage
• Kompresser
• Bad
• Rumsarom

Teraputen har tillsammans med patienten/klienten ett samtal varefter rätt mix och dos av oljor bestäms. Behandligen följs upp av egenvård hemma.

Aromaterapi används till att lindra t.ex:

• Hudproblem
• Huvudvärk
• Dålig blodcirkulation
• Sömnlöshet
• Oro
• Stress

Doftterapi är en särskild del av aromaterapi som ofta används vid psykiska besvär. Doftsinnet påverkar oss genom nervceller som leder till hjärnans centrum för känslor, skapandeförmåga och sexuellt beteende. Genom dofterna försöker terapeuten att nå minnen och det undermedvetna.

Socialt Företagande – En Vinst För Samhället

Ett av regeringens mål är att så många människor som möjligt ska kunna ha ett arbete, och eftersom de är positivt inställda till socialt företagande i olika former gav de Nutek i uppdrag att undersöka hur situationen ser ut i Sverige för att kunna stötta denna företagsform.

ASP BLADET intervjuar Eva Johansson från Nutek som varit aktiv i utredningen om vad de kommit fram till.

Kan du berätta vad Nutek är?
Nutek är en statlig myndighet som ska verka för att det blir fler företag, fler företag som växer och för att alla regioner i Sverige blir starka och konkurrenskraftiga. Nutek ska verka för en hållbar ekonomisk tillväxt. Det betyder att utvecklingen ska ta sociala och miljömässiga hänsyn också. Vad är din roll i Nutek? Min uppgift är att arbeta för att det ska kunna bli fler och växande sociala företag, det vill säga företag som är till för att skapa arbetstillfällen för grupper som har svårt att få arbete av olika skäl. Man kan kalla de här företagen för ”arbetsintegrerande sociala företag”.

Berätta om regeringsuppdraget Nutek fick om att undersöka socialt företagande?
Nutek har varit projektägare för ett nationellt projekt inom programmet Equal, en del av Europeiska socialfonden. I det projektet samarbetade många organisationer och personer från olika delar av landet för att göra det lättare att starta och driva sociala företag.

Det var i det projektet som mycket av det undersökande arbetet gjordes. Då handlade det mycket om att ta reda på vilka sociala företag som finns, vad de gör, vilka problem de har haft eller har och vad de tycker skulle vara bra förslag för att underlätta för dem. Allt det undersökande arbetet gjordes i olika arbetsgrupper som skrev rapporter och arbetade fram förslag på vad till exempel regeringen skulle kunna göra. Andra förslag handlar om vad de sociala företagen kan göra själva eller tillsammans. Genom att informera om vilken viktig roll de sociala företagen har och om de svårigheter som finns så väckte vi regeringens intresse. Eftersom regeringen vill att så många som möjligt ska få arbete och också kunna vara företagare så bestämde de sig för att stötta utvecklingen. De gav då Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på hur man kan göra för att det ska bli fler sociala företag och för att det ska bli lättare att driva ett socialt företag.

Hur gick det till när ni samlade information? Åkte ni runt och besökte de sociala företagen/sociala arbetskooperativen?
Lite grand har vi åkt runt och besökt sociala företag men sociala företagare har också varit med i de arbetsgrupper som fanns i projektet och använt sina erfarenheter och kunskaper i arbetet. Sen gjorde vi en enkät genom att några personer både skrev (e.post) och ringde till alla sociala företag vi kunde hitta.

Genom enkäten fick vi en del information om problem och möjligheter men framför allt fick vi veta vilka företag som finns, vad de gör och vilka som arbetar i dem. Det finns i en skrift som heter Sociala företag i Sverige 2008. Den kan man beställa från Skoopi, som är de sociala arbetskooperativens intresseorganisation. Vi har också samarbetat med Skoopi och fått mycket information och kunskap från dem. Sen har vi haft väldigt många konferenser och möten där vi kunnat diskutera olika saker med både sociala företag och med andra myndigheter.

Vad kom ni fram till när det gäller Finansiering, konkurrens med andra företag, vilka arbetar i de sociala företagen och hur kan anställningen se ut?
Det verkar som om det finns två sätt som sociala företag vanligen startar på. Antingen så är det en redan existerande verksamhet till exempel inom kommunen som utvecklas och ”knoppar av sig” till ett socialt företag.

I de fallen behövs ofta inte så mycket extra pengar till finansiering av själva starten. Det mesta finns ju på plats så att säga och kommunen eller andra myndigheter fortsätter att delfinansiera det sociala företagets verksamhet genom att köpa platser, besluta om verksamhetsbidrag och ibland stå för kostnaderna för handledare mm.

Samtidigt säljer ju företaget varor eller tjänster och får intäkter från den verksamheten också. Hur stor andel det är av företagets omsättning varierar mycket. Det andra vanliga sättet att starta på är som projekt, till exempel med pengar från den Europeiska Socialfonden, Allmänna Arvsfonden eller kommunen mfl. Då behövs det mer pengar för starten, till investeringar och för att utveckla och marknadsföra verksamheten. Projektmedel kan oftast inte användas till att köpa saker som datorer, maskiner eller fastigheter och då behöver företaget låna pengar i bank eller på annat sätt. Det har visat sig vara svårt för många sociala företag eftersom de då ofta är nystartade, har en annorlunda affärsidé, medlemmar/delägare som inte har fasta jobb eller andra säkerheter och dessutom valt att jobba som ett kooperativ.

Det är ganska många som oroar sig för att sociala företag ska ha fördelar i konkurrensen med andra företag. Det man då oroar sig för är att samhället stödjer företagen med skattepengar. Det man inte tänker på är att alla företag kan anställa personer med till exempel funktionsnedsättning och få stöd för det. I praktiken har det sällan uppstått problem. De sociala företagen samarbetar med andra företag lokalt och ofta har man affärsidéer som inte konkurrerar med andra företag. Men kanske kan det komma att se annorlunda ut om några år när sociala företag och andra företag i högre utsträckning kan konkurrera om att utföra tjänster åt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Det är viktigt att de sociala företagen inte konkurrerar med låga priser utan med kvalitet på varor och tjänster. De som arbetar i de sociala företagen är i första hand personer som av olika skäl haft riktigt svårt att få och/eller behålla ett arbete under en lång tid. Den yttersta orsaken kan man säga är att arbetsmarknaden idag utestänger människor av många olika orsaker. Ibland för att en person inte kan jobba lika fort och länge på grund av en funktionsnedsättning eller om att det kostar tid och pengar för ett företag att ge extra stöd till anställda. Men ofta handlar det om en rädsla eller oro för det man inte känner till eller vad som skulle kunna hända om man till exempel anställer någon som tidigare missbrukat eller suttit i fängelse.

Anställningarna i sociala företag är allt oftare lönebidrags- och trygghetsanställningar. Då har personen en ”vanlig” anställning men företaget får stöd från samhället till lön och arbetsgivaravgifter mm. I många sociala företag ”arbetar” personer som en del av sin rehabilitering eller i stället för att delta i daglig verksamhet/sysselsättning. I de fallen har man oftast kvar sin ersättning från Försäkringskassan. Sen finns det en massa olika varianter på hur samhället och de sociala företagen tillsammans hittar lösningar.

Finns det vinster för samhället när det gäller sociala företag och sociala arbetskooperativ?
Ja, det finns stora vinster för samhället. Hur stora de är beror lite på vilken bakgrund de har som arbetar i det sociala företaget, om de har anställningar med eller utan anställningsstöd och hur bra det går för företaget ekonomiskt.

Den största delen av samhällsvinsten beror på att samhällets kostnader för de personer som nu arbetar har blivit mindre eller helt försvunnit. Det handlar till exempel om kostnader för sjukhusvård, öppenvård, kriminalvård, försörjningsstöd mm. Även om samhället har kvar kostnader för till exempel lönebidrag eller annat stöd så är det mycket lägre kostnader.

Genom att ordentligt undersöka och jämföra kostnaderna ”före och efter” i några sociala företag så har man kunna beräkna samhällsvinsterna för just de sociala företagen. Då visar det sig att samhället får betydande vinster men att det varierar mycket beroende på medarbetarnas bakgrund. I ett socialt företag där medarbetarna tidigare varit aktiva narkomaner och kanske kriminella kan samhällsvinsten vara 1 miljon kronor per person och år. I ett annat där medarbetarna har arbetshinder på grund av långvarig psykisk ohälsa är vinsten kanske ”bara” 125 – 250 000 kr per person och år. Men även det är mycket pengar i en kommuns budget.

Sen får man ju aldrig glömma att det i första hand handlar om möjligheterna till ett värdigt liv, ökad livskvalitet och möjlighet att välja liv för medarbetarna i företagen.

Vilka skillnader finns det mellan sociala kooperativ och socialt företagande? Fördelar och nackdelar? Vad har de gemensamt?
Egentligen kan man nog inte prata om skillnader på det sättet. Sociala företag är ett lite vidare begrepp som vi bestämt oss för att definiera så här:

Sociala företag driver näringsverksamhet
– med ändamål att integrera människor i samhälle och arbetsliv
– skapar delaktighet för medarbetarna – empowerment
– återinvesterar sina vinster
– är fristående från offentlig verksamhet

Sociala arbetskooperativ är ett sätt att organisera och driva sociala företag och i praktiken så är de allra flesta sociala företag just sociala arbetskooperativ. Fördelen med det vidare begreppet socialt företagande är att det gör det möjligt att välja lite olika former i olika situationer.
Till exempel så kan en redan existerande förening vilja starta ett socialt företag och då kan man välja att bilda ett aktiebolag som ägs av föreningen.

Då finns det fortfarande ett demokratiskt inflytande i företaget men i lite andra former. De sociala arbetskooperativen tycker jag har stora fördelar i att det blir så påtagligt och viktigt att alla har möjlighet och skyldighet att påverka och ta ansvar för företaget. Jag tror att den möjligheten och känslan av att det jag gör och tycker är viktigt har så stor betydelse för hur vi mår och utvecklas som människor.

Vad tycker du om de sociala företag/sociala kooperativ som finns nu; 2008? Finns det förändringar/förbättringar att göra?
Jag tycker att de sociala företagen/kooperativen gör ett jätteviktigt och bra arbete för att se till att fler kan få möjlighet att arbeta, 100 % av sin förmåga. Tyvärr finns det fortfarande alldeles för få sociala företag och alltför få som känner till att de finns och vad de gör. Framför allt skulle fler som arbetar med arbetsmarknads- och rehabiliteringsfrågor behöva veta mer.

Det finns mycket att göra för att det ska bli fler sociala företag och för att de som finns ska kunna utvecklas och bli ännu bättre. Till exempel så behövs det satsas på utbildning till dem som startar, driver och arbetar i sociala företag. Så att man kan bli kunnigare som företagare men också utvecklas i yrket och affärsverksamheten i företagen. Det behöver finnas tillgång till pengar att låna till exempel till investeringar och utveckling. I en del fall är de sociala företagens verksamhet väldigt nära knuten till exempelvis kommunen och gränser och uppdrag blir otydliga. Det tror jag skulle vara bra att förändra på sikt så att det blir tydligare att sociala företag utför ett uppdrag åt samhället och ska ha betalt för det.

De som handlar upp tjänster och varor i kommuner och andra myndigheter skulle kunna vara bättre på att göra upphandlingar så att fler små företag och sociala företag kan vara med och konkurrera om uppdragen. Sen behöver vi alla mer kunskap om de sociala företagen, deras verksamhet, vad som är bra och mindre bra och inte minst vad som skiljer mot andra verksamheter med liknande målsättning. För att vi ska få det så behövs pengar till forskning under längre tid och ett samarbete mellan forskare inom olika områden.

En hel del av detta finns med i det programförslag som jag berättade om tidigare så nu får vi se om regeringen tycker likadant och bestämmer sig för att avsätta pengar till att underlätta utvecklingen av fler och växande sociala företag.

Text: Eva Johansson & Sofia Lagerkvist