Etikettarkiv: Solatassen

En efterlängtad invigning

32453452542Nu har äntligen Solatassen flyttat in i nya lokaler på Våxnäs. Det har varit en snårig resa som startade med den förödande branden för snart två år sedan. Lördagen tredje maj 2014 var det stor invigning för allmänheten och inbjudna politiker samt företrädare från Karlstads kommun.

I vårvarmt solsken invigdes Solatassens nya lokaler av Arbetsmarknads och socialnämndens ordförande Johanna Larsson.

– Jag har fått äran att klippa bandet till Solatassens nya lokaler. Jag måste säga det, att när jag träffade det här gänget första gången, blev jag jätteimponerad av vilken kraft och engagemang som finns. Sedan dess har jag varit en förespråkare för Solatassen, säger Johanna Larsson.

Med de orden klipptes bandet, som dagen till ära utgjordes av hopknutna hundbajspåsar, dörrarna öppnades till de stora och fina lokalerna. Snart fylldes de ljusa rummen med människor och ivriga hundar som ville utforska allt det nya.

Karlstads kommun representerades av socialdirektör Monica Persson som lovordade Solatassens kooperatörer för en fantastisk prestation.

– Jag är väldigt imponerad av kooperatörerna och hur de fått till det här. Helt otroligt! Det är nog väldigt många människor som hade gett upp för länge sedan, menar hon.

Arbetsmarknads och socialförvaltningen har brottas med många svåra frågor sedan branden i augusti 2012.

– Vi på förvaltningen måste ju ställa upp, men den kunskap vi hade räckte inte till. Det var alla möjliga frågor som plan- och byggfrågor, tekniska och juridiska frågor. Det var mycket som hände på samma gång. Om man ska få ihop allt det här, måste man ha tillgång till all den kunskapen, förklarar Monica.

För Solatassen har tiden sedan branden till invigningen varit en berg och dalbana. Men nu finns det chans till en nystart och en mer stabil tillvaro för kooperativet.

– Nu känns det otroligt skönt och en jättelättnad. Det känns nästan overkligt, säger Rebecca Johansson, kooperativet Solatassens ordförande.

Rebecca menar att lokalerna är ypperliga för verksamheten. När alla hundbås är klara, kommer det finnas plats för över trettio hundar. Det kan jämföras med Solatassens temporära lokaler i Råtorp där 19 hundar kunde tas emot.

Det stora utrymmena kommer att bli ett lyft för Solatassen som nu kan se ljust på framtiden.

– De här lokalerna är på 400 kvadratmeter och har tidigare varit kontor, berättar Rebecca Johansson, Solatassens ordförande.

Hon berättar vidare att de hittade den gamla kontorslokalen på den privata marknaden. Det krävdes en omfattande uppfräschning eftersom lokalerna hade stått orörda i nio år. Exempelvis fanns det inget kök och ventilationen var i dåligt skick. Ett lokalt byggföretag anlitades för den omfattande ombyggnationen.

– Allt båsbyggande och målande har vi gjort själva. Vi har lagt in mycket pengar till iordningställandet men vi ser det verkligen som en investering, avslutar Rebecca.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Solatassen i nya lokaler

Efter den förödande branden på Eriksberg i augusti, så har nu hunddagiset Solarassen fått tillgång till två stycken modulbyggnader på Råtorp. Det som saknas är ett bygglov för att kunna bedriva sin verksamhet i de nya lokalerna.

Man har ansökt om nytt bygglov hos Karlstads kommun och det kommer att gälla under ett års tid. Efter det så måste man flytta till en ny plats, men i dagsläget vet man inte vart det skall bli.

– Det man önskar är en lättillgänglig plats för kunderna och personalen, på det nya hunddagiset som förhoppningsvis skall starta om ett år, säger Magnus Kjellnér och Carin Nilsson som arbetar på Solatassen.

Solatassen har fått mycket stöd från sina kunder och även från Karlstads kommun sedan branden på Eriksberg. Kommunen har också hjälpt dem att få tillgång till de nya lokalerna på Råtorp.

Nystart

Man planerar att starta upp hunddagiset inom snar tid, en nyhet kommer att bli ett pensionat för hundarna som skall startas om ett års tid. Det finns efterfrågan på ett sådant pensionat redan i dag. Vid pensionatet skall hundarna kunna vara i flera dygn och personalen kommer att finnas på plats dygnet runt. Vid Råtorp planerar man att ha verksamhet uppdelad i två delar, i form av ett hunddagis och ett hundpensionat.  Detta är deras vision om verksamheten framöver.

20 personer arbetade tidigare på Eriksberg, vilket man även är nu. Man hade 17 stycken hundar att ta hand om på Eriksberg. På det nya hunddagiset som skall starta om ett år, så planerar man att utöka personalstyrkan, samt även kunna ta in fler hundar än man har i dagsläget.

Nu ser man fram mot det nya hunddagiset och gör allt för att komma igång så snabbt som möjligt.

Text: Olle Stagnér

Hunddagiset stiger upp ur askan

Solatassen är som fågeln Fenix som stiger upp ur askan och elden”, på det sättet beskriver Veronica Höijer, enhetschef på Vuxenavdelningen, kooperativet Solatassens efter att hunddagisets lokal brann ner till grunden mitten av augusti.

På Eriksberg i Karlstad, nära Skutberget, drabbades det sociala arbetskooperativet Solatassen av en förödande brand. Elden spred sig snabbt och medförde att deras lokal brann ner till grunden. Tursamt nog skedde detta vid en tidpunkt när varken hundar eller människor fanns i huset. Hundarna hade hämtats av sina ägare och personalen hade gått hem för dagen.

När brandkåren kom till Eriksberg var huset övertänt. Brandmännen kunde endast fokusera på att rädda intilliggande byggnader. Vid skrivande stund har heller inte polisen någon kunskap om brandorsaken. Men det ska genomföras en brandteknisk utredning så snart brandresterna har svalnat. Området är nu avspärrat och endast polis och räddningstjänst har tillträde dit.

TRÄNADE FÖR BRAND

Veronika Höijer säger att det inte går att förbereda sig på en händelse som den här. Men brandsäkerhet har dock varit på dagordningen, Solatassen genomförde en brandövning så sent som veckan innan det oerhörda ägde rum.

De övade på hur personalen skulle agera om det börjar brinna i lokalerna. Att huset sedan skulle brinna ned grunden kan man aldrig förberedas sig helt inför. Vi har en krishanteringspolicy och i förebyggande syfte finns ett brandskyddsarbete, förklarar Veronica för ASP Bladet.

2009 startades på kommunens initiativ Solatassen som ett socialt arbetskooperativ. Huset hundsäkrades och boxar byggdes åt hundarna. Personer som är ”långt från arbetsmarknaden” har dessutom kunnat få en anställning på Solatassen. Hunddagiset omfattar i skrivande stund 22-23 personer och 20-25 hundar.

EGEN EKONOMI

Kommunen arbetar med att stödja sociala företag bland annat med att utbilda handläggare. Personer som har kontakt med socialen och får ekonomiskt bistånd har rätt till en aktivitet på en bra arbetsplats. Kommunen ger också stöd till handledarna. Men, Solatassen betalade för sina lokaler på Eriksberg. Så därför när allt brann påbörjades sökandet efter ersättarlokaler nästan omedelbar.

Veronica berättar att de har knutit Teknik- och fastighetsförvaltningen till att söka efter en ny lokal och för att erbjuda sitt stöd; hunddagiset har en ersättningslokal i Råtorp och Solatassen.

Solatassen hyr sin egen lokal och hon säger att det är en svår fråga huruvida kommunen kommer gå in och medfinansiera en ny lokal. Kommunen försöker i alla fall hjälpa till rent praktiskt. Dagen efter branden träffades alla kooperatörer där Monica Persson med Teknik och fastighetsförvaltningen var med, för att ventilera tankar och diskutera det som hänt.

Vi pratade, känslan var ”hjälp, vad gör vi i morgon?” Vi hade också en dialog med handledaren och försöker stödja honom, berättar Veronica.

SÄLLSKAP VIKTIGT FÖR HUNDARNA

Man får enligt lag inte lämna sina hundar ensamma för mer än fyra-fem timmar så det är en viktig del att Solatassen och andra hunddagis finns, så att hundägare slipper åka hem på lunchrasten på jobbet för att rasta hunden. Och när ASP Bladet frågar om verksamhetens framtid, tvivlar inte Veronica:

Solatassens framtid är alldeles lysande! avslutar Veronica Höijer. De har en otrolig kraft i gruppen! De är som en fågel Fenix som stiger ur askan och elden. Man behöver inte oroa sig för att Solatassen inte kommer att återvända. Vi kommer att stödja dem framåt och jag har en stor tilltro för framtiden!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto:Stefan Ek

Mediagruppen på kooperativutbildning

Mediagruppen som socialt arbetskooperativ? Tanken har ventilerats en längre tid för att till sist slå rot. Nu går deltagare och anställda en kooperativutbildning på Sandbäcken, som i sin tur kan leda fram till ett nytt kooperativs födelse.

 

Genom ett antal träffar går de intresserade från en idé om ett socialt företag till en färdig verksamhetsplan. När kursen är färdig är det egentligen bara att låta företaget ”födas” om intresset fortfarande finns. Flera deltagare och anställda på Mediagruppen har hittills varit med på två kurstillfällen vid natursköna Sandbäcken – som har gett en grundkunskap om själva den kooperativa idéns kärna.

– Jag ser med spänning fram emot att få lära mig mer om hur ett kooperativ ska fungera, så det verkar vara en intressant kurs. Jag upplever att det har varit lärorikt och jag ser fram emot nästa kurstillfälle, berättar Thomas Andersson.

Thomas är en av de personer som känner sig nyfiken på det här med socialt företagande inom mediebranschen. I dagsläget jobbar han på Mediagruppen och skriver artiklar för ASP Bladet.

Imorgon kan förhållandet vara annorlunda och möjligtvis friare – såtillvida att verksamheten står på egna ben. Men det behöver inte alltid vara en dans på rosor att driva företag, hinder kan dyka upp på vägen. Av denna anledning konfronterades deltagare vid det andra kurstillfället inför olika dilemman som kan uppstå i sådana här verksamheter.

– Hittills har vi bland annat fått pröva på att i skilda grupper försöka hantera olika sorters problem som kan inträffa på arbetsplatsen. Jag tyckte att det var intressanta och givande diskussioner runt de olika frågorna.

Det känns viktigt att ha tydliga riktlinjer, man kan förstås inte ha allt nerskrivet – men en del kan man vara tydlig med från början, tycker Thomas Andersson.

Positiv inställning viktig En annan av de kooperatörer som kan komma att kläckas är Henrik Sjöberg. Precis som Thomas gillar Henrik att skriva och har en del tankar och åsikter kring kursen. Hans intryck är att det har varit en värdefull erfarenhet hittills.

– Det har varit bra. Jag känner att det är en fin balans mellan kursledaren och vi som är deltagare. Vi håller en bra och levande diskussion igång, både inom gruppen och med henne. Om det fungerar som det ska med sammanhållningen så kan nog detta bli av. Men vi måste inse både svårigheter likväl som möjligheter, även om vi bör ha en positiv inställning för att det ska fungera, säger Henrik Sjöberg.

Andra sociala arbetskooperativ som finns i Karlstad är: Brillianten, Solakoop (del av internationella Le Mat B&B) och Solatassen. I dagsläget jobbar man inom vitt skilda områden som bed and breakfast, second hand, cykelreparation, caféverksamhet med mera. Just Brillianten kröntes t.om. till årets värmländska kooperativ förra året.
För en utomstående kan denna bredd på verksamhetsområden kanske komma som en överraskning. Möjligtvis får också dessa tappra företag så småningom ytterligare ett tillskott med fokus på media.

Klart är i alla fall att den typ av arbete som utförs hela tiden breddas. Gällande frågan om skapandet av ett mediekooperativ ser Henrik stor potential.

– Det är en utmanande idé, men den är inte omöjlig att genomföra. Den bygger på delat ansvar som alla måste ta del av. Att lyssna på varandra är därför viktigt och ger nya möjligheter. Det kanske också är enklare att testa nya saker som kooperativ, tror Henrik Sjöberg.

Sociala arbetskooperativ bygger på en rad principer. Bland annat består dessa i att man ska fungera som ett företag där medlemmar tar beslut på demokratiska grunder. De inblandade driver det hela tillsammans och skapar strukturer där kooperativets medlemmar kan göra sina röster hörda och påverka verksamheten. Vägledande princip är: en person, en röst.

Framtiden får utvisa huruvida ett nytt socialt arbetskooperativ i form av ett medieföretag kommer att finnas tillgängligt i Karlstad. Om så blir fallet kommer vi garantera att återkomma till ämnet. Räkna med det.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

100% av mig

27/5 Blåsigt var det. Bordstälten fick surras fast ordentligt. Men solen sken. 100% av jag gick runt och ställde några frågor till människor som var 100% av sig själva. Vad som slår mig när jag lyssnar igenom intervjuerna nu efteråt är det stora engagemanget utanför staten Sverige. Kanske börjar en gräsrotsvälfärd växa fram, och ersätta den brokliga och förgängliga 1930-tals välfärden, som har urholkats genom åren, och som nu är märkligt borträknad?

Det finns ju många teorier om det här. Jag tycker att det både är sorgligt och glädjande. Det är som att begrava och förlösa. Människan är ett socialt djur. Oavsett vem man är. Man behöver hjälp, och man behöver hjälpa. Nationalstaten förtvinar. De olika väl surrade tälten på Sandbäckens gräsmatta är ett mycket intressant fenomen som berör det. Ett tecken på en folklig strategi när ideologierna och utopierna och berättelserna är döda, sönderlästa, och ur epilogen skymtas en prolog. Något nytt. Jag vill i alla fall berätta lite om vad jag fick berättat. Och upplevelsen var för mig något helt unikt.

Jag satt i solen och rökte när Veronika Höjer plötsligt kom fram och tyckte att jag skulle prata en stund med Ingela Wretling. Ingela är nämligen en viktig person. Jag blev genast nervös, eftersom jag inte hade en aning om vem hon var. Bara att hon hade inlett dagen med ett litet tal på en kvart som jag inte hade lyssnat på. Jag förstod när jag läste programmet för dagen att hon var ordförande för Arbetsmarknad och socialnämnden. Jag skrev ned några frågor lite snabbt, och plötsligt satt hon där redo att intervjuas.

Kooperativ och social ekonomisk företagsamhet, harklade jag ur mig, är det en strategi som kommunen jobbar aktivt med? Jag kände mig duktig. Och det var jag. Och det var det. För Ingela Wretling tror väldigt mycket på det här och att det har en stor utvecklingspotential för människor som jobbar inom de här kooperativen., och även för kommunen i sin helhet.
Vari ligger då nästa steg, är detta något som kommer utökas? Ja, svarade Ingela, hela tanken med det här är ju att det ska växa underifrån. Och som politiker, så kan man bara stödja när idéerna väl kommer, man kan ju inte driva den själv. Det måste komma från de människor som har nya idéer, och i den mån kommunen kan stödja och förverkliga idéerna, så kommer de göra det. Hon berättade vidare, när jag undrade om vad dagen egentligen kommer att leda till, att det är viktigt att ha ett forum där föreningarna kan träffas och få ett utbyte med idéer och tankar – för trots allt, är det ju så kunskap kan uppstå.

Och plötsligt började det blåsa rejält. Jag tittade med förskräckelse på de rangliga tälten, och folk sprang runt och försökte förankra bordstälten. Jag tänkte att det kunde tolkas metaforiskt, och det kan det givetvis göra om man anstränger sig lite, jag släppte dock den tanken för stunden. Men vad är visionen för dig, undrade jag, för att få in samtalet på ett lite mer personligt plan. Det misslyckades fatalt. Ingela vill få ut Karlstad på Sverigekartan när det gäller deras arbete med social ekonomi och socialt arbete. Och kommunen har medverkat på många olika mässor och konferenser. Dessutom, säger Ingela stolt, så nämns Karlstad som ett gott exempel i en skrift om social ekonomi. Jag frågade henne vad hon tyckte om dagen såhär långt, men kom precis på att den nyss börjat, och att man inte hunnit få något större intryck än. Men Ingela svarade artigt att hon trodde att det skulle bli en bra dag, och att det hela var ett mycket bra initiativ. Sedan hoppades hon på att det inte skulle bli regn, och jag tittade upp på en blå himmel, och förstod att samtalet härmed var över. Jag tackade henne för pratstunden.

Sedan satt jag där helt själv igen och tittade på människorna, som nu hade börjat röra sig bland tälten. En ung singer-songwriter hade ett musikinslag, och jag tyckte det lät bra. Jag visste ingenting om henne, och hon visste med all säkerhet ingenting om mig, men fint var det, och jag tog fram en cigarett och rökte den musikaliskt. Fick sommarens första myggbett, och bestämde mig för att gå runt lite bland borden och fråga de olika föreningarna och sociala företagen lite kloka och bra frågor. (Här kan man ju inflika att jag lider av social fobi, och att kloka och bra frågor inte kommer sådär spontant när man står där med darrande händer, men några frågor blev det i alla fall, eller försök till sådana…)

Arbetskooperativet och den ekonomiska föreningen Brillianten  Michael Brenner
Brillianten är ett arbetskooperativ, ett socialt företag som driver en rad olika verksamheter. Det drivs som en förening, har styrelsemöte en gång i månaden och även årsmöte där medlemmarna väljer ny ordförande och allt det där. Det här kan jag säga med en viss säkerhet, eftersom det var så Mickael Brenner presenterade det för mig. Vidare berättade han att de drivs med en såkallad ”empowerment-process” som teoretisk grund, vilket går ut på att varje medlem ska kunna och få utvecklas med egen makt över sin situation och sitt arbete, och därav kunna stärkas i sin självkänsla.

Arbetsmiljön är otroligt viktig. Både den fysiska och den psykiska, menar Mikael. Verksamheten som bedrivs är väldigt mångfasetterad, konstaterade jag när jag såg på skylten som beskrev den mångfasetterade verksamheten som bedrivs. Bland annat så bedrivs det ett café, en cykelverkstad och ett väveri, i och runt lokalen på Drottninggatan (strax intill busstationen). På caféet serveras olika sorters delikata mackor, godis och kaffe och hela faddirullan. Man har även utmärkt läge att, med hjälp av närheten till busstationen, locka ett stort utbud av kunder, och utöka den redan inte alltför knapphändiga verksamheten.

Men hur gör ni reklam för allt det här? undrade jag. Jo, en skylt står ständigt på Drottninggatan och broschyrer är upptryckta och låg prydligt uppställda på bordet, som av ett under skyddade från blåsten. Det finns även en hemsida och där kan man gå in och kolla vad som finns att erbjuda, möjligheter finns även att komma med kommentarer och synpunkter och annat internetskt. Cykelverkstaden är dock redan ganska inarbetad. Faktum är att den är ett av Sveriges första kooperativ i sitt slag. Och som om det inte är nog med det, så arbetar Brillianten även med företagstjänster av olika slag. Om vad bestäms av kunden. Så nya verksamheter och idéer knyts ständigt till Brillianten av medlemmarna och kunderna själva. Även om just företagstjänsterna, under kristider, gått något sämre, konstaterar Michael. Kooperativet omfattas för närvarande av ett trettiotal medlemmar, som jobbar mer eller mindre aktivt inom verksamheten. Lokalen ägs av kommunen, men något som Mickael ser som viktigt ät att våga förändra och anpassa lokalen för de behov som råder. Därför har Brillianten börjat hyra vissa delar av den. –    Men det gäller ju att börja i liten skala, försiktigt. Man kan ju inte göra allt på egen gång, tycker Mickael.

Föreningen 100% av mig
Musikunderhållningen avtog. Det blev inte tyst för det, men betydligt mindre ljudligt. Jag kom att tänka på att min nästa lilla frågestund skulle vara med Veronica Höijer och Fredrik Werling, som är en av arrangörerna och initiativtagarna till den här dagen. Jag skyndade mig dit och vi satte oss i den vackra matsalen i den vackra herrgårdsbyggnaden. Jag började genast fråga, och eftersom jag inte är en van frågeställare, var frågan ganska banal: Vad är det här för tokig tillställning? –    Ja, dagen heter ”100% av mig”, börjar Veronica, och tanken är att skapa en mötesplats för föreningar och social företag, ja allt egentligen som finns utanför det offentliga. För de som verkar inom den sociala ekonomin. Och det gör ju nästan var och varannan, man behöver inte ha något ”problem” för att vara med i det här, utan det kan vara idrottsföreningar, pensionärsgrupper, och ungdomar – ja det man gör utanför, för att kunna känna att man hör till någonstans. Och syftet med att anordna den här dagen är dels för att visa upp olika konstellationer av verksamheter som finns i Karlstad, men framför allt för att skapa en mötesplats för alla föreningar, att skapa ett forum där det finns möjligheter att dela kunskap och erfarenheter.

Meningen med ”100% av mig” är att den ska bli en förening, och att föreningen ska verka för att de sociala företagen och föreningarna får en extra drivkraft, och ett samlingsorgan för utbyte av erfarenhet. Men att man även finns där och hjälper upp att starta olika evenemang, och hjälper till att arrangera dem.

–    Det finns många här i huset, i verksamheten i Gemet, ungdomar som vill göra någonting som ligger lite utöver det vanliga, där det handlar väldigt mycket om att arbeta kvällstid. Att starta upp och ha evenemang här på då, och att det kan vara föreningen som driver detta. Och samtidigt fungera som en samarbetskoppling mellan olika föreningar, och skapa nya konstellationer, och nya evenemang, som det inte riktigt har funnits tidigare. Dagen innehöll en hel del olika uppträdanden och presentationer av en handfull föreningar. Allt från PRO till mindre organisationer, Och blandningen, menar man, har tydligt syfte. Det fanns ju allt ifrån energimassage, RFSU, till Världens mat (en mataffär i Kronoparken), och man ville visa mångfalden.

–    Internationella Kvinnoföreningen (IQF) är tillexempel här för att berätta om sin verksamhet, man vill knyta ihop allt det på något vis. En mångfald av kulturer, och en mångfald av mål och idéer, och en mångfald av intresseskapelser för företagen.

Arena-dagen är vidare någonting som har tänkts upprepas årligen, och med åren mer omfattande, större, fler organisationer och föreningar. Veronika och Fredrik menar att eftersom det här är första gången något liknande organiseras i Karlstad så känner de sig lite som nybörjare. Samtidigt så är det meningen att föreningen ”100% av mig” kommer skapa ytterligare evenemang som främjar samarbeten. Arenadagen är här för att stanna, och i fortsättningen är målet att föreningen 100% av mig, håller i och organiserar den.

”Gemet” – Tillverkningsgruppen

När jag kommit ut igen hade en hel del folk samlats. Eller ja, ”en hel del” är väl att överdriva något, för att inte säga ganska grovt. Men människorna såg intresserade ut, gick mellan borden och meningar och erfarenheter utbyttes. Förmodar jag i alla fall, tänkte jag när jag gav mig ut på gräsmattan, fylld av en samhörighet. En positiv sådan.

Mattias på ”Gemet, deltagare i tillverkningsgruppen

Verksamheten på ”Gemet” på Sandbäcken bygger på en social arbetsmarknadsrehabilitering för personer med psykisk ohälsa, och är en uppdelad i fem olika stationeringar: Bageri/Café, Verkstad, Trädgårdsskötsel, Kök och Tillverkning. Under en fyraveckorsperiod har den nya deltagaren chans att prova på de olika stationerna, för att sedan fokusera mer grundligt på en vald form. Jag frågade Mattias, deltagare i ”Tillverkningsgruppen” lite om vad han gjorde och hur han har tänkt runt att delta på ”Gemet”. Framför mig på bordet låg en mycket vacker samling läderföremål, armband, klockremmar, ringar och andra mycket fina saker. Föremålen finns för tillfället endast till försäljning i caféet som ligger i anslutning till Sandbacken, men en idé börjar växa fram om att starta ett arbetskooperativ och i framtiden öka produktionen och fortsätta med det här man har satt igång. Än så länge arbetar fyra personer med den här tillverkningen, och så finns det ett antal andra deltagare som provar på för att se om man kan tycka att det är intressant att fokusera mer på. Lokalen de arbetar i ligger på vindsvåningen i den stora herrgården, men om man tillslut väljer att starta ett kooperativ blir det nog till att flytta till en annan lokal. Detta är något man i så fall får ta ställning till när det blir aktuellt tillsammans med kommunen då givetvis, säger Mattias.

NBV – Kunskap genom varandra
Jag förflyttar mig lite motvilligt därifrån, och går vidare till nästa bord, som är dess totala motsats kan man säga. Nej, givetvis är det inte så, men NBV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet är ju i alla fall någonting helt annorlunda. Personen som jag får prata med heter Mona Sandström som berättar att NBV är helt politiskt eller religiöst obundna, och deras verksamhet går ut på att få folk att engagera sig i olika studiecirklar, och lära sig mer. Det är deras och folkbildningsarbetets syfte, att få folk att lära sig mer tillsammans med andra. Vara en förändrande kraft i samhället. Och fokus ligger på allt ifrån studiecirklar till  föreläsningar av olika slag och musikunderhållning. Ja, ett verkligt brett register helt enkelt.
På bordet ligger en mängd olika böcker och informationsbroschyrer. Jag undrar lite skojsamt om de är här för att kränga böcker? Så är det inte.
–    Nej, vi säljer inte, utan det här är ett axplock av vad vi erbjuder som studiematerial. Beroende på vad man vill göra och lära sig mer av. Om du tillexempel tycker om idén om en rättvisare värld, och kanske tycker om tanken att köpa ”fairtrade-produkter” så kan man tillexempel, med tre fyra andra låna en film och titta på den, och lära sig mer, och samtidigt bjuda hem sina kompisar för att få en gemenskap. Eller om du vill ut och resa, och göra det på ett etiskt sätt, så kan man till exempel läsa en studiecirkel som heter ”Välkommen till paradiset”. Hur man egentligen ska bete sig när man kommer till nya ställen i världen, för att inte trycka ned människorna i landet och bete sig oartigt.

NBV får endast bidrag av staten, och är alltså inte styrt av kommunen i någon större grad, även om de visst får ett litet kommunalt bidrag i en del av Värmlands kommuner, och inte heller av någon kyrka eller politiskt part, utan är obundna och fria. Eller ja, de olika studieförbunden som NBV samarbetar med har ju givetvis olika huvudmän som i sin tur är styrda av intressenter. Och i NBV:s fall så ”ägs” de av nykterhetsrörelsen. Men det innebär inte att man som person inte är välkommen att studera hos oss på NBV bara för att man inte är nykterist.  – Anledningen till att jag står här denna dag och informerar är att ett av NBV:s huvudstråk är just hälsa, och psykisk hälsa innefattas ju givetvis där.
Man har också ett väldigt gott samarbete med EBL-skolan, som tipsade om denna dagen, Det intressanta, tycker Mona Sandström, är att hälsa är ett så brett begrepp, det kan vara allt ifrån sorgehantering och hälsosam mat till självkänsla. Och NBV menar att man får gå hur djupt man vill i ett ämne, och att de ska finnas som ett alternativ oavsett. Vid frågan om undervisningen är avgiftsfris, så är det så att det beror på vilken skola man väljer, och hur upplägget är. En hantverkscirkel har ju oftast en handledare som är avlönad, och då betalar man en deltagaravgift. Men verksamheten i NBV bygger mycket på kamratcirklar. Vilket innebär att man är minst tre personer som tillsammans träffas minst tre gånger under minst tre timmar , och då har man en studiecirkel som NBV kan hjälpa till på ett eller annat sätt, till exempel låna ut en  lokal eller köpa varsin bok till deltagarna, som man sedan kan diskutera inom cirkeln. Och detta är givetvis kravlöst och avgiftsfritt.  – Vi vill att deltagarn ska uppnå kunskap om något som intresserar, och något som gör att man utvecklas som människa. Detta gör man lättast tillsammans, lärande genom varandra.

Solatassens hunddagis
Efter detta tackade jag Mona Sandström, satte mig i solen en stund och fick syn på en hund som också satt i solen. Tyckte plötsligt väldigt synd om hunden som satt och svettades där fastsurrad vid ett bord. Nu var det förvisso inte särskilt varmt, men det måste ändå vara ganska outhärdligt att ha en päls. Jag föreställde mig i päls fastsurrad vid ett bord en dag som denna, och rös av tanken. Då gick det plötsligt upp för mig att anledningen till att hunden satt där med sin päls måste vara för att presentera det nya hunddagiset Solatassen som jag hört så mycket bra om. Och att det var Solatassen hade jag rätt om, men annars fel för hunden var blott rekvisita utlånad av Karin Haster, Verksamhetschef på ”Gemet”, och istället var det Magnus och Marina, två människor utan päls och som varken satt fastsurrade, eller i solen, utan satt och hade det bra under bordstältet och pratade och hade det trevligt, som stod för presentationen. Och hunden var det inte synd om heller. Den satt förvisso fastsurrad i solen med päls, men blev klappad och omtyckt av varenda människa som gick förbi: Och tillslut var det bara mig kvar att tycka synd om, men det gick snabbt över efter en läsk och en cigarett.

Solatassen är alltså ett hunddagis, väldigt nystartat, som ligger idylliskt på Erikbergs gård några kilometrar från IKEA. Jag frågade hur det för ett nystartat hunddagis i dessa dar? Magnus svarade att det går bra. Än så länge finns där tre hundar, som har en egen hemsida http://www.solatassen.se , där man kan läsa lite om verksamheten och dylikt. Solatassen är ett arbetskooperativ som har sex stycken medlemmar och tre praktikanter. Fyra personer jobbar heltid där för tillfället. Jag förstod att verksamheten bara var i ett slags förstadium just nu, med tanke på personaltätheten och hundglesheten, men frågade om det var meningen att i framtiden bli ett självförsörjande arbetskooperativ? Och så var tanken. Men att man precis slagit upp portarna.  –  Jag är egentligen anställd här på Gemet, svarade Marina, men är utlånad dit. Och den långa token där (Marina pekar på en ganska lång tok) är handledare, och han vet verkligen allt om verksamheten.

Istället för att ta emot bidrag från kommunen så köper de in rättigheter till arbetsplatspraktiker av Solatassen, så om man bortser från hundarna är det så man finansierar verksamheten. Praktikanterna kan sedan bli medlemmar efter sex månader, berättar Magnus, och det är ju efter man sett hur det fungerar och hur de trivs. Men Magnus menar att det är ett väldigt bra jobb. Att man jobbar efter sin egen förmåga, och att acceptansen är stor för hur mycket man orkar jobba, och vad man klarar av. Hundar är dessutom väldigt tacksamma djur, snälla och ett mycket bra sällskap. Vilket jag betvivlar, men har förståelse för att man kan tro på.

Självhjälpsgrupper – Svenska Kyrkan

Från hundar till kyrkan. Och från dagis till självhjälpsgrupper. Jag är kanske inte beredd att köpa hela bibeln för att bli hjälpt. Kanske första moseboken, men resten? Det är ingenting man ska behöva göra heller, menar Eva Persson, även om hon förstås inte borde ha något emot det. Eva Persson är på Arenadagen för Norrstrands församling, Svenska kyrkan. Men främst är hon här för att presentera de självhjälpsgrupper som anordnas på Sensus studieförbund, med vilket de samarbetar. Främst i Karlstad, men det finns grupper över hela Värmland egentligen. Och vad gör då en självhjälpsgrupp?  –    Ja, då sitter man och pratar om någonting man har gemensamt, någon erfarenhet i livet som man vill prata om, förklarar Eva. Man träffar andra personer som är i samma situation. Och det är det att man känner igen sig, att det finns människor som har varit med om samma sak. Det gäller ju egentligen för alla människor, det finns alltid något i livet som man vill prata om.
Grupperna består av minst fem stycken. Och än så länge har nio grupper startats, kontinuerligt under året, och är alltså inte terminsbaserat. Fem kronor kostar kaffet om man nu dricker det, annars behöver man inte ens betala det. Kurserna är nämligen gratis. Och vad man behandlar är allt ifrån ”Leva med skilsmässa” till ”Jag duger-kurser”. –  ”Jag duger”-kursen är något om är väldigt populärt, det är den tredje gruppen som vi har igång här nu.

Och det är för alla. Alla människor. Det finns ingen speciell målgrupp. En ledare är med tre gånger, en igångsättare. Men det är inga direkt fria samtal, utan det går runt i en cirkel, en i taget, som delar med sig av sina erfarenheter och tankar och då är det ingen som avbryter deltagaren om man inte uttryckligen vill ha råd från de andra deltagarna. Många fortsätter att hålla kontakten, enligt Eva. Att det är många som fortsätter stötta varandra, och hjälpa till i vardagen.

sjalvhjalpsgrupp.com
, är hemsidan för den som är intresserad eller nyfiken om det finns någon grupp som passar. Här kan man också få allmän information om vad som händer och bedrivs i närområdet.

IQF – Med hjärta för världens kvinnor Det sista bordet jag valde att gå till var IQF – Internationella Qvinnoföreningen i Karlstad. Jag hade fått ont i nacken av allt blåsandet, och jag kände att mitt lilla reportage skulle bli för långt annars. Nu blev det för långt ändå, men skit samma. Jag fick göra ett axplock, som man brukar uttrycka sig. Det sista bordet jag gick till var IQF i Karlstad och pratade med Camilla Berglund. Nu vart det så illa att nästan hela min inspelning blåstes bort av vinden, så jag ber om ursäkt om det finns fel här och var.

IQF jobbar i alla fall utifrån tre områden: Integration, jämställdhet och mångfald. Utifrån detta försöker man skapa olika former av mötesplatser i form av projekt och verksamheter. Genom detta vill man då driva mot de mål man satt upp. IQF är en ideell förening, religiöst och politiskt obunden. Har ungefär 150 medlemmar i Karlstad för tillfället. Det blir säkert en anstormning nu efter mitt eminenta reportage. Jag frågade lite försynt vilka projekt man förde?
–    Ja, de är ganska många, berättar Camilla. Lättast är att gå in på vår hemsida iqfkarlstad.se, där kan man läsa om våra projekt. Det kändaste är ju kanske Café Iris på Klaraborg (gamla kårhuset). Och där har vi även en liten saluhall med rättvisemärkta matvaror. Och caféet är en verksamhet för kvinnor som har praktik och arbetsträning.

För att ni ska få uppfattning av några projekt som IQF jobbar med här i Karlstad, så kan nämnas (förutom Café Iris):
– Klara – Ett familjenätverk där ”svenska” familjer och invandrande familjer möts för att byta erfarenhet och motverka fördomar.
– Frida – Ett friskvårdsprogram som syftar till att öka kunskapen om den egna hälsan och behovet av motion och rätt kost,
– Athena Kvinnomakt i Karlstad – Empowerment av kvinnor som ska stimulera till deltagande i politik eller fackföreningsrörelse. Vänder sig till unga kvinnor som invandrat till Sverige.

Verksamheter som anordnas (exempel):
– Cafékvällar
– Svensk språkträning
– Friskvård
– Ungdomskurs

Man finansierar verksamheter och projekt bland annat med stöd från Karlstad Kommun, Landstinget Värmland. KBAB och så vidare… Hur ser er relation ut med Karlstad Kommun, vill ni bli fria den styrningen?  –  Jag tycker att det har fungerat bra, vi har haft bra uppbackning genom åren. Nu är det kanske lite svårare, med tanke på finnanskris och allt, så det har jag märkt. Men sen är det givetvis viktigt att kunna vara oberoende, och ha en självständighet, och att man ska kunna prata om vissa områden som kanske är lite känsliga. Men då är det viktigt att våga ta upp dessa frågor, utan att vara rädd att förlora föreningsstödet.

Målgruppen är då givetvis kvinnor. Invandrande kvinnor, nyanlända, men också kvinnor som bott här i tiotals år och fortfarande har svårt för det svenska språket. Det, menar Camilla, visar på ett stort utanförskap. Men man riktar sig också till svenskfödda kvinnor som har ett intresse för andra kulturer. En integration från bägge håll alltså.

Så…
Så jag åkte då tillslut tillbaka till Mediagruppen och ASP-Bladet. Med den där känslan jag skrev om i början. Att det bubblar bland gräsrötterna, om än att jag förstår upplevelsen var arrangerad och i koncentrerad form. Men strategierna finns där trots allt. Även om många är beroende av eldsjälar. Vackra, bedårande konstverk upphängda med betongkrok. Och något större intresse kunde jag inte skönja bland allmänheten, eller i lokalpressen.

Kanske är det inte illa nog än? Fortfarande är jag rädd att det engagemang jag sett den här dagen blott är den gamla vanliga skenheligheten. Kommunen börjar kanske bli rädda nu när allt fler blir utförsäkrade? Det gäller att det finns en tro på att en välfärd fortfarande är möjlig. En global sådan, som inte enbart är upphängd med en betongkrok eller någon nyliberal företagsfinansierad leksakstejp. Utan en tro på en bred front för varandra. Alla behöver hjälp. Om det är nu, eller om trettio år. Vad spelar det för roll? Och om alla behöver hjälp. Varför behöver inte alla hjälpa?

Text: Håkan Christensson

Offentlig Upphandling

En artikel om sociala företag och inbjudan till anbud från arbetsförmedlingen, ”Rehabilitering och sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning”

brillianten web
Lena Merayo, handledare Brillianten, och jag, var på en kurs om offentlig upphandling i Stockholm. Det var en mycket intensiv dag, som började tidigt med en tågresa i morgonsolen. Vår planering, och SJ:s tågtider, gjorde att vi hade bråttom både till och från kursen. Den anordnades av KFO, alldeles intill slottet. Vi fick springa för att hinna med tåget hem för att vi gick till fel spår. Men, vi lärde oss mycket– föreläsningarna var mycket innehållsrika.
Offentlig upphandling går till så att en myndighet eller kommun skriver ett dokument som beskriver vad de vill köpa. Detta kallas förfrågningsunderlag. Där beskrivs alla krav som ställs. Sedan ska de som vill sälja till myndigheten skriva ner sina förslag, det kallas att lämna anbud. Sedan väljs det anbud som passar bäst enligt förfrågningsunderlaget. Förfrågningsunderlaget från arbetsförmedlingen börjar med att beskriva hur det är för psykiskt funktionsnedsatta på arbetsmarknaden, för att sedan komma in på sociala företag. Sedan hänvisas till en studie som Nationell Psykiatrisamordning genomfört. Regeringen ska satsa 50 miljoner på rehabilitering av psykiskt funktionsnedsatta. Arbetsförmedlingen ska använda pengarna till 750 rehabiliteringsplatser på sociala företag.
I Pressmeddelandet ”Psykiatri-satsning 2009” från den 12:e mars 2009 står det under rubriken ”Uppdrag att upphandla tjänster för personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av psykisk funktionsnedsättning (december 2008)” att ”Regeringen vill särskilt stödja att sociala företag, såsom sociala kooperativ, får möjlighet att erbjuda sysselsättningstjänster. Regeringen tog beslutet den 18 december 2008.”
Sociala företag och kooperativ är en speciell sorts företag. Att tjäna pengar är inte den enda, och viktigaste, uppgiften. En mänsklig vinst kan inte räknas i kronor och ören. Det kan vara som för mig: Jag skulle annars sitta hemma och ändå få sjukpenning. Men jag tror att jag skulle ha blivit psykiskt sämre då. Att arbeta på Brillianten har gett mig en bättre syn på livet och mig själv. Och så är jag i ett socialt sammanhang, där jag har kamrater och känner engagemang och samhörighet. I Karlstad är de mer kända kooperativen Solakoop, med sitt Bed & Breakfast, och Solatassen med hund dagis verksamhet. Brillianten är ett av de äldsta sociala kooperativen i Sverige, beläget vid busstationen sedan 1990, och med en bred verksamhet: Cykelverkstad, secondhand, mattväveri, företagstjänster och café.

-Att ha en uppgift, att fylla en funktion och att vara behövd är viktigt för alla människor. Erfarenhet visar att arbetslöshet ofta allvarligt förvärrar prognosen för personer som har en psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Därför är det viktigt att vi hjälper dem som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden att hitta arbeten som är anpassade efter deras förutsättningar, säger socialminister Göran Hägglund i ett pressmeddelande från Socialdepartementet den 18 december 2008.

Text: Michael Brenner, Kooperatör på Brillianten

Solatassen

solatassen-webSolatassen är det senaste hund dagiset som öppnats i Karlstad och startade den 12 februari. De finns på Eriksbergs gård bortanför Bergvik. Förra året öppnades fyra st. så totalt finns det nu fem st. På ett hund dagis kan man lämna in sina hundar så blir dom omhändertagna under dagen.

Bosse Gustafsson är anställd av Karlstad kommun som handledare han säger följande om verksamheten:
Man startade en kooperatörskurs och en hundutbildning enligt Jordbruksverkets förordningar förra året. Förra sommaren var det sex personer som hade fullgjort utbildningen.  I juni fick man tillträde till fastigheten och fick hyra den av Karlstads kommun. Efter det så började man att göra i ordning huset.

Detta är det tredje sociala kooperativet i Karlstad och det är tio st. som arbetar  där nu sex stycken av dom är med i styrelsen där alla beslut fattas. Man har fått tillstånd att ha sex st. hundar på kooperativet men för tillfället så har man bara två.  Man räknar med att ungefär 20 st. hundar kommer att få plats när allt är utbyggt och då kommer det att vara ungefär 15 st. som arbetar där.

Vid introduktionen så kommer man överens med ägaren till hunden om vilka aktiviteter man skall ha för den under dagen. Exempel på aktiviteter kan vara promenader, lekar och pälsvård. Inga hundar får släppas lösa på dagiset. Framöver så kanske man kommer att starta kurser för att skaffa hund.

Marina har arbetat där i fyra veckor tidigare var hon på Gemet. Hon trivs bra på dagiset och hon tycker aldrig det är jobbigt att gå dit. Hon tänker skaffa hund själv framöver och därför får hon bra praktik på hunddagiset. Hon är även med på kooperatörsutbildningen. Marina är delaktig i alla arbetsmoment, som då omfattar t.ex. promenader med hundarna och snickeri.

SolatassenFör ett år sedan så hade ingen sysselsättning av dom som arbetar där. Men nu är dom egna företagare. Alla som arbetar där  arbetar 100% efter sin egen förmåga vilket innebära att en del arbetar fyra timmar per vecka och andra arbetar heltid. Ingen arbetar ensam med något om man inte själv begär det. Man löser problemen gemensamt i stället och blir på så sätt ett stöd för varandra.

”I första hand skall människorna må bra vilket gör att djuren också kommer att må bra”

Vid meningsskiljaktigheter mellan personalen så tar man upp problemet direkt innan det har blivit ett problem och försöker hitta en gemensam lösning  Arbetet planeras på ett sådant sätt att man skyndar långsamt man börjar med det som det är viktigt att bli klar med först. Nickas är en praktikant från Gemet som började i dag. Han skall utveckla sin arbetsförmåga och utvecklas som människa där.

Text & Foto: Olle Stagnér