För en tid sedan presenterades Socialförsäkringsutredningen. I den finns förslag om att utförsäkringarna ska tas bort när andra åtgärder kommit på plats. Frågan är när? Ambitionen är fin, men räcker inte i sig självt, menar representanter från Solrosuppropet i månadens ASP Bladet.
Nästan fem år har Parlamentariska socialförsäkringsutredningen, PSFU, jobbat. Man har suttit i 48 hela dagar och jobbat med detta under dessa år vilket utredningens ordförande Gunnar Axén kallar för ett maraton. Vi i Solrosuppropet och andra som blev utförsäkrade har andra referensramar på vad ett maraton innebär.
Slutbetänkandet från PSFU, som presenterats, innehåller både förslag och bedömningar där det som klassas som bedömningar behöver utredas vidare. Utredningen ska nu ut på remiss.
När det kommer till huruvida utförsäkringarna kommer att stoppas kan man i utredningen läsa att ”Det är kommitténs uppfattning att insatserna för återgång i arbete skyndsamt bör utvecklas och förstärkas så att den bortre tidsgränsen i princip inte behövs.”
Kommittén gör bedömningen att det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen bör tidigareläggas för de som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Där ser vi att det finns stora brister i dag som behöver åtgärdas. En vettig rehabilitering kan inte bestå av endast arbetsprövning, arbetsträning eller arbetsförmågeutredning, utan det måste ske på en individuell basis. Alla kan inte jobba sig friska.
Vidare skriver kommittén: ”När de förstärkta insatser som kommittén föreslår är införda kan den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ersättas av en regelbunden kontroll”.
Vid en tidigare presskonferens fick Gunnar Axén en direkt fråga om villkoret för att avskaffa utförsäkringarna. Där svarade Axén att måluppfyllandet av andra insatser inte är en förutsättning för att stoppa utförsäkringarna.
Ingemar Eriksson, kommitténs sekreterare, säger dock att utförsäkringarna stoppas när och om andra insatser tagit över så att utförsäkringarna inte längre behövs. Vi i Solrosuppropet ställer oss frågande till om det finns någon som helst nytta med utförsäkringarna. Inget har visat på någon positiv effekt av dem.
Nu verkar det ju som att alla partier anser att utförsäkringarna inte har fungerat, varken för att få folk friska eller för att minska sjuktalet som nu ökar igen. Frågan är vad regeringen nu kan göra.
Vi vill ha en fungerande, trygg, rättssäker och förutsägbar sjukförsäkring. En rehabilitering där vård och behandling ingår och inte bara består av att jaga ut sjuka på arbetsmarknaden för att se hur lång tid det tar innan de brister. Tidpunkter för stöd och insatser istället för tidsgränser utan hänsyn till diagnos och individ, tidsgränser där fattigdom och otrygghet ska vara incitament som läker.
Att stupstocken ska bort enligt PSFU är det ingen tvekan om, frågan är bara när. Och hur kommer rehabiliteringskedjan att se ut framöver? Hittills har vi haft tidsgränser om tre månader, sex månader, ett år samt 914 dagar. Med det nya systemet kommer vi sannolikt få tätare kontroller av arbetsförmågan och en noggrannare uppföljning.
På gott och ont. Gott är att många som i dag går sjuka utan åtgärder skulle kunna få hjälp. Ont är att det finns en risk att människor som redan mår väldigt dåligt av psykisk eller somatisk sjukdom stressas in i arbeten de inte klarar av.
Nu ska förslaget ut på remiss och när regeringen sedan får det på sitt bord igen så finns det ju i utredningen uttryckt att ”dessa kontroller bör senast inledas efter 18 månaders sjukskrivning. Den tekniska utformningen av detta får göras i den vidare beredningen.”
Där har regeringen möjlighet att göra teknisk verklighet av sina intentioner.
Intentioner kan vara vackra men är en liten tröst i ett fattigt hem – nu vill vi se lösningar.
Text: Monica Armini och Lisbeth Forsberg
aktiva i Solrosuppropet
ASP BLADET 