Malmö Open – en av världens största parasport tävlingar

Malmö stad står en gång per år för en av världens största parasporttävlingar, med allt från bordtennis till boccia lockar tävlingen till sig över 2 000 deltagare. Under denna helg används inte mindre än 12 olika arenor för att få allting att rulla på så bra som möjligt.

Jag som själv medverkade i simning, en av de 16 sporterna, tycker att det är en fantastiskt bra tävling och gemenskapen är obeskrivlig. Man får träffa personer som är som en själv och känner en gemenskap som inte går att hitta någon annan stans, samtidigt som man får göra det man älskar mest av allt då man utövar sin idrott.

Malmö Open som gick av stapeln andra helgen i februari är en stor tävling för funktionsnedsatta människor. Med inte mindre än 16 olika sporter och cirka 2 500 deltagare från totalt 25 länder är Malmö Open en av världens största evenemang för handikappade.

Arrangemanget som har pågått sedan 1977 har haft en bra påverkan på de deltagande och fört med sig många skratt och tårar. Besvikelse varvades med lycka under de dagarna som tävlingen fortlöpte.

Tävlingen som arrangerades av Föreningen Idrott För Handikappade (FIFH Malmö) fick en härlig inramning och med bra resultat. Under taket på Hylliebadet i Malmö hördes fullt med skrik från läktarhåll när det simmades på och klockades många fina tider. De som varit deltagande under helgen kan känna sig nöjda då de personliga rekorden ett efter ett avlöste varandra. Andra sporter som det tävlades i var bland annat bowling, fotboll och kälkhockey.

Idrottarna med olika sorters svårigheter och funktionshinder har under tävlingen gjort en heroisk insats i alla sporter, publiken blev minst sagt imponerad av deras resultat.

Malmö Open är ett bra initiativ av FIFH Malmö och det är ett utmärkt tillfälle att visa upp sig på för att få chansen i landslagets olika stadier. Enligt mig är Malmö Open en av de bästa tävlingarna under tävlingssäsongen.

Tävlingarna som utförs på olika ställen runtom i Malmö kopplas samman med transporter från de olika deltagarnas hotell till arenorna. Det känns som att hela staden är engagerad i tävlingen och att alla boende i Malmö tycker det är en rolig händelse där alla kan förenas med sporten man brinner för oavsett vem man är.

Om det skulle komma på tal att lägga ner tävlingen är jag övertygad om att det skulle bemötas av hård kritik, då det är så många som är berörande och tycker om den. Hela staden tjänar på den då idrottarna behöver boende under dagarna de tävlar och någonstans att äta. Tävlingen känns som en bra aktivitet där alla kan vara med alla utan några konflikter. Malmö Open förenar människor.

Fakta om Malmö Open:

Sporter: Friidrott, Boccia, Bowling, Matt-Curling, Biljard, El-Hockey, Innebandy, Fotboll, Goalball, Sportskytte, Kälkhockey, Simning, Bordshockey, Bordstennis, Rullstolsbasket, Rullstolsinnebandy.
Startades: 1977
Vart: Malmö stad
Antal sporter: 16
Antal deltagare per år: 2 000 – 2 500

Text: Anton Hastö Hardin

Bowling – skruvsport som ger eko

I Sverige har man spelat bowling sedan 1909. Idag har vi cirka 250 bowlinghallar i landet. I USA har man cirka 5000 bowlinghallar. Det är en sport som alla kan delta i, ung som gammal, rullstolsburen som gående.

I spelet Bowling ska man kasta iväg ett klot längs med en 19 meter lång bana, med målsättningen att slå ner så många käglor som möjligt. Det är tio stycken käglor, och om man slår ner allihop, kallas det strike. Om man exempelvis slår ner åtta stycken käglor och direkt i nästa kast slår ner de två kvarvarande, så har man gjort en spärr. En spärr är inte lika fördelaktigt poängmässigt som en strike, men är betydligt bättre än om det står kvar några käglor efter de två kasten.

I en bowlinghall är det vanligt att det finns åtta banor. Det varierar beroende på hur stor lokalen är. Man har en bokningslucka där man beställer tid för spel på en eller flera banor, och får låna skor. Vanligt är också att det finns en cafeteria där man kan köpa smörgåsar, fikabröd eller vissa maträtter och drycker. Det finns en mängd olika bowlingklot att välja bland om man inte har ett eget klot med sig.

Bowlingbanan är rak, och det finns två rännor som fångar upp klotet om man kastar snett. Käglorna är utsatta i andra änden av banan i en triangelform, som en pyramid.

När man kastat sitt första kast tar en maskin upp de resterande käglorna, om man inte har gjort en strike, det vill säga att man slagit ner alla tio käglorna. När maskinen räknat hur många käglor som är kvar, står ens resultat på displayen vid sittplatserna.

Det finns två sittplatser vid displayen med en TV i taket som visar ens resultat och den man spelar med. Banan man kastar klotet på är cirka 1-1,5 meter bred. Musiken som brukar spelas i högtalarna märker man inte av när man koncentrerar sig på spelet. När man kastar ska man vara följsam och smidig och kasta klotet så att det rullar istället för glider längs banan, då får man bättre resultat.

I en serie är det maximala poängtalet 300. Man kan inte få mer poäng än så. För att få 300 poäng måste man göra strike i varje försök. Det innebär strike tolv gånger i rad. Det är oerhört svårt att klara av, men en del spelare har klarat det. I Sverige har över 3 000 spelare klarat det någon gång.

Varje kägla väger ungefär 1,5 kilo och är gjorda av antingen plast eller lönnträd. Ett klot väger ungefär sju kilo. De är gjorda av hårdplast och en gummiblandning. Kloten har två eller tre hål för fingrarna i sig, som gör att man får bättre grepp när man svingar klotet i ansatsen. En del specialbeställda klot har inga hål alls. Man får då hålla i klotet, vilket förmodligen gör det hela betydligt svårare och framförallt annorlunda.

I Sverige har vi seriespel i bowling, då klubbar med oftast åtta spelare per lag möts. Vartannat år avgörs ett världsmästerskap. Damer och herrar tävlar i varsitt mästerskap.

Det finns även discobowling där man spelar hög musik och har specialbelysning för att få till en häftig och kul stämning.

Det är ganska svårt att spela bowling även om det kanske ser lätt ut först, men man bör höra med någon som är duktig på att spela för att kunna lära sig rätt teknik. Det gör att man får bättre kontroll och inte gör så många misstag. De som är riktigt duktiga skruvar klotet. Alltså att det spinner från centrum av banan till ena kanten och sedan träffar käglorna i en perfekt vinkel i centrum, för att få en så bra chans till strike som möjligt. De skapar också ett långsammare klot-tempo.

Framförallt gäller det att bli bra på att göra spärr. De riktigt duktiga spelarna är väldigt säkra på det. Det gäller att öva upp sin förmåga att sikta och att välja rätt strategi.

Fördelarna med bowling är att det går att spela året runt eftersom det är en inomhussport, och då slipper man snö och is, om man inte gillar det. Det är en kul sport, framförallt så här års, och de flesta kan spela. Även om det kan tyckas vara lite dyrt.

Text: David Hellgren
Foto: Stefan Ek

Vad är Livsglädje?

En söndag i slutet av oktober hölls den första Livsglädjemässan på Folkets Hus i Skoghall. Arrangemanget samlade femtiofem separata utställare, ett tiotal föreläsare, varav Anders ”Järnmannen” Olsson var populärast. Flera artister uppträdde på scenen. Det var även många mässbesökare och ASP Bladets reporter var en av dem.

Det var en brokig samling utställare; sportföreningar, skolor, jobbcoacher, spådomar, boklådor, smink, massage, kläder, hårvård, fotografer, målare, resebyråer, smyckeförsäljning och mycket annat.

Även föreläsarna var en brokig skara, en tidigare värsting i kretsen runt Paolo Roberto, som missbrukade och sålde narkotika i Stockholm; en kvinna som gått från 150 kilo till 50 kilo, utan hjälp av någon diet eller kirurgiskt ingrepp och flera andra, inspirerande talare. Dessutom presenterade några coacher sin verksamhet och sina idéer. Det var inte bara jobbcoacher, utan även mentala coacher och livsstilscoacher talade.

Den populäraste föreläsaren var Anders ”Järnmannen” Olsson, en av världens främsta simmare med flertalet SM-, EM-, VM- och OS-medaljer i olika valörer och ett stort antal andra tävlingar, från Vansbrosimmet och Vasaloppet till simtävlingen mellan Alcatraz och San Francisco. Inte nog med att han vann tävlingen 2011, han putsade dessutom banrekordet med fem minuter. I somras simmade han 28 mil utefter Klarälven på tolv dagar. Tanken var att samla in pengar till ett sommarläger för rörelsehindrade barn och ungdomar som ska gå av stapeln nästa år.

Alltid gillat idrott
Anders Olsson berättade om sin väg till simningen med både humor och självdistans. Han påstod själv att han inte brukar hålla föreläsningar i vanliga fall, men att han gillade temat ”Livsglädje”, därför tackade han ja till att ställa upp. Han brukar även åka runt till skolor för att tala och inspirera. Efter föreläsningen blev han mer eller mindre omringad av folk som ville tacka för en inspirerande föreläsning, uttrycka sin beundran eller bara säga hej. Dessutom fick ASP Bladets reporter en pratstund med honom.

– Jag har alltid idrottat med någonting och det populäraste var ishockey, fotboll och simning på fritiden. När vi hade gymnastik var jag alltid först in och sist ut.

Det är lätt att fråga sig vilken drivkraft som utlöser sådana prestationer. Måste man inte vara otroligt envis? Varifrån kommer energin? Kanske det var som den föreläsande kvinnan hade, som gick ned 100 kilo, utan hjälp av kirurgi eller dieter. Hon började lite sakta med att röra på sig, och efter hand utökade hon sitt träningsprogram.

– Nja, jag är väl inte speciellt envis, fråga min fru (skrattar), men jag vill tänja mina gränser för att se hur långt jag kan komma innan det tar, eller blir, stopp. Dessutom är jag så less på alla som säger ‘det går inte’, ‘så kan du inte göra’, ‘det klarar du inte’ och det säger både läkare och de som menar att de är välmenande. Då plockar jag fram det allra sista, bara för att visa att de har fel! Att göra det omöjliga möjligt. Hade jag lyssnat på dem, skulle jag ha legat kvar i sängen med ett helt berg av smärtstillande tabletter!

Tar det stopp någon gång?
Trots allt detta, så måste han väl ångrat vad han gett sig in på någon gång? Eller tänkt att det trots all järnvilja och envishet, ändå inte kommer att gå vägen? Ungefär som att bestiga Mount Everest barfota. Det måste finnas en gräns för allt. Eller vad tror Anders Olsson om det?

– När jag skulle simma Vansbrosimningen första gången och som även var min första tävling, satt jag i kallt vatten upp till hakan. Jag insåg att det inte skulle gå, så precis när jag skulle upp ur vattnet gick startskottet. Trots den missade starten, blev jag ändå nia totalt. Annars var Vasaloppet också en sådan tävling, även om jag tog mig runt med viss möda. Jag har både vinnarskalle och tävlingsinstinkt och är van att idrotta sedan jag var ung. Det tror jag har hjälpt till en hel del, det också.

ASP Bladets reporter frågar vilken av prestationerna han gjort, som han varit mest nöjd med? Finns det något han är mindre nöjd med? Precis som andra karriärer, finns det säkert både toppar och dalar. Om det sedan handlar om idrott, musik eller något annat har mindre betydelse.

– Det som var skönast att avsluta, var nu i somras när jag simmade längs Klarälven. Det var inte direkt jobbigt, men kylan och strömmarna var riktigt tuffa emellanåt. Dessutom hade jag fått in pengar till sommarlägret vilket kändes gôtt. Pinsamt nog har jag någon gång blivit diskvalificerad och det är väl ingen höjdare.

På frågan om hur planerna går med sommarlägret, berättar han nöjt att det går helt enligt planerna. – ”Klarälvssimningen” drog in lite mer än 500 000 kronor och det gör det lättare att få fler sponsorer.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Anders Olssons Hemsida

Tidningens reporter bad om några tips för den som vill börja träna/tävla på en blygsam nivå eller hitta/återfå motivationen.
– Våga försök och våga misslyckas, då är chansen att lyckas större!
– Det är bättre att försöka och misslyckas, än att inte försöka alls!
– Var inte rädd för att misslyckas!
– Alla kan inte vinna!