Etikettarkiv: Statens Folkhälsoinstitut

Att spela sig till beroende

Trots att så många som 75 procent varje år förändrar sina spelvanor till det bättre, är spelproblemen konstanta i Sverige. Detta på grund av att nya spelare tillkommer hela tiden, varav en del är återfall. Många personer har problem med spelandet i någon form.

Överdrivet spelande är kort och gott ett folkhälsoproblem som ger allvarliga konsekvenser för hälsa, ekonomin och det sociala livet.

Så började det
Statens folkhälsoinstitut skriver att Sveriges moderna spelhistoria inleddes 1897, i form av att det så kallade Penninglotteriet startades. ”Spel på hästar blev lagligt 1923 och stryktips 1934. Bingo, spelautomater, restaurangkasino och olika lotterier tillkom under decennierna efter andra världskriget. Fram till cirka 1980 följde spelbolag principen att tillgodose allmänhetens spelbehov men inte stimulera det”, skriver Statens folkhälsoinstitut på sin hemsida.

Statens folkhälsoinstitut hänvisar till en undersökning visas det att spel idag är mer lättillgängliga genom Internet och att antalet spelformer har ökat. Marknadsföringen är intensivare och spelen blir snabbare och mer utvecklade. En annan undersökning visar också att män har lättare att fastna i spelproblem än vad kvinnor gör, då de generellt spelar oftare och för högre insatser eller provar mer riskfyllda spelformer. Kvinnor som utvecklar spelproblem, gör ofta det senare i livet. Enligt folkhälsoinstitutet ökar kvinnors spelproblem snabbare i framtiden.

Spel som snabbast framkallar beroende är snabba spel som Jack Vegas, kasinospel och spel som bedrivs över nätet. Exempelvis internetpoker, som är det mest beroendeframkallande spelet.

Behandling
Studier visar att tolvstegsbehandling och kognitiv beteendeterapi (KBT) är effektiv behandling för att minska spelberoendet. Kamratföreningar, anhöriga och vänner är viktigt stöd för en spelberoende som försöker sluta spela.

Text och Foto: Lotta Tammi

Källa: Statens folkhälsoinstitut, FAS (Forskning för arbetsliv och socialvetenskap)

Fakta: Tecken på att du har problem med spelandet:
– Du tänker ständigt på spel.
– Börjar spela för större summor för ökad spänningseffekt.
– Har tappat kontrollen över att begränsa spelandet.
– Blir irriterad vid försök att sluta spela.
– Spelar för att söka lättnad från nedstämdhet.
– Försöker vinna tillbaka pengar som du förlorat på spel.
– Ljuger för anhöriga och andra personer.
– Begår brott för att finansiera ditt spelande.
– Har eller förlorat en relation, anställning på grund av spelandet.

Om du stämmer in på ovanstående beskrivning kan du ringa Stödlinjen för spelare och anhöriga på telefon: 020-81 91 00. Där får du råd och hjälp de ger dig information om vilket stöd som kan passa dig bäst.

Rena nålar och rent samvete?

I Sverige har debatten om sprututbytesprogram för injicerande narkomaner pågått i tjugo år. Åsikterna är häftiga för och emot. ASP Bladet följer upp debatten för att se vart den befinner sig här och nu.

Gör rena sprutor att färre använder varandras sprutor och på så sätt riskerar smittas av HIV, hepatit och gulsot? Legitimerar fria sprutor droganvändandet? Når hälsa och omsorgspersonalen personer med missbruk, som de annars inte skulle fått tag i? ASP Bladets Robert Halvarsson har tidigare skrivit om sprutbytesprogrammet vilket är en del av skadereduktion, eller så kallad ”harm prevention”; vad har hänt sedan dess?

I Malmö och i Lund började man redan 1986-1987 med ett sprututbytesprogram, i fruktan för en epidemi av HIV bland sprutnarkomaner. Det var osäkert om det var lagligt med en sådan verksamhet, men den socialdemokratiska regeringen lagliggjorde verksamheten så sent som 2006. I Stockholms läns landsting har de rödgröna varit för programmet, medan de borgerliga har varit avvaktande. I juli 2012 sades ja till sprututbytesprogram även i Stockholm, då man sett goda resultat i Skåne, skriver Jenny Stadings för Accent, en tidning om narkotika.

Sverige och flera andra europeiska och centralasiatiska länder skrev 2004 under den så kallade Dublindeklarationen, där länderna lovade att stärka jobbet mot HIV, AIDS och Hepatit. Målet var att man skulle nå 60% av alla intravenösa missbrukare, men som det ser ut nu så nås max 5% av missbrukarna i Sverige, genom programmen i Malmö och Lund.

GENERALDIREKTÖRERNA RYTER TILL

Lars-Erik Holm, generaldirektör Socialstyrelsen, Johan Carlson, generaldirektör Smittskyddsinstitutet och Sarah Wamala som är generaldirektör Statens folkhälsoinstitut menar i en debattartikel att Sverige bör följa Finlands exempel och stärka hälsoarbetet mot de mest utsatta och menar att sprututbytesprogrammen är en viktig del av detta. De poängterar dock att de vill se en vetenskapligt säker utvärdering av programmet så ändringar kan göras om behov finns, skriver generaldirektörerna.

Under 2008 rapporterades 28 nya fall av HIV i Sverige, samt 1074 fall av Hepatit C. I Skåne, där sprututbytesprogrammen finns, rapporteras några få fall av HIV, medan det i Stockholm rapporteras omkring 20 personer som smittats genom sprutmissbruk, en siffra som varit stort sett stabil sedan mitten av 1980-talet. Antalet personer som smittas med Hepatit C är också lägre i Skåne och det sker en nedåtgående trend, men generaldirektörerna påpekar att det är svårt att dra några slutsatser angående Hepatit C.

Sedan 2006 har Sverige en lag som tillåter landstingen att starta sprututbytesprogram som smittskyddsåtgärd, ändå finns det bara i Malmö och i Lund, även om det nu införs i Stockholm, i Skåne har det funnits sedan mitten av 1980-talet. I övriga Sverige så pågår debatten fortfarande om huruvida sprututbyte är en bra idé eller inte. Kan detta bero på alla kringkostnader? Socialstyrelsen skriver om hårda krav för verksamheten; man måste ha läkare för hälsorådgivning, tillgång på motiverande samtal, information hur man skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar, tester och vaccinationer. Det är inte bara en person som delar ut sprutor som behövs.

Behandlingsprogrammet är skapat för att motivera personer att sluta missbruka innan de ådrar sig kroniska sjukdomar som HIV och Hepatit C. Även samhället vinner på det, menar förespråkarna, i och med att sjukdomarna och tillhörande behandling genererar stora samhälleliga kostnader.

GRATIS UTAN TIDSBOKNING

Alla länder i Europa har infört sprututbytesprogram idag enligt en debattartikel, det vill säga alla utom Sverige och Grekland, med undantag för mottagningarna i Malmö och Lund. I det drogrestriktiva Finland har det införts så kallade lågtröskelmottagningar, dit personer kan gå för att byta sprutor, få vaccinationer och få tester gratis oavsett om de är påverkade – och – utan att boka tid!

Internationellt är det en i stort sett enighet om att sprututbyte kan hindra HIV-spridning. Bakom det står Världshälsoorganisationen (WHO), amerikanska Medicinska institutet (IOM), FN-organet Unaids och narkotikabyrån UNODC samt EU:s motsvarighet ECNN.

MOTSTÅND

De som är emot sprututbytesprogrammet säger att programmet inte hindrar smittspridning, då även de som faktiskt tar emot rena sprutor fortsätter att dela sprutor, men i samma debattartikel i Svenska Dagbladet skriver man att av de 25 nya smittade av HIV, så fanns bara en person i Skåne, resterande var i Stockholm, där de inte har något program. Detta visar att programmet inte ger någon on/off-effekt, man kan inte förvänta sig att missbrukare slutar ta narkotika dagen man inför programmet, men det visar på att det minskar risken för spridning på ett bra sätt.

FÖR ELLER EMOT?

Debatten för eller emot är skarp. Motståndarna mot sprututbytesprogrammet menar att att det inte minskar smittspridningen, och att inte skattepengar skall gå till olaglig verksamhet.

Företrädarna menar att smitta minskar och att vården kommer i kontakt med denna ljusskygga grupp och kan ge dem vaccin och stödsamtal för att motivera avgiftning.

Nils Stenström, som jobbar vid institutionen för socialt arbete vid Mittuniversitetet i Östersund utvärderar programmet. Han menar på att få får sitt behov av sprutor täckt utav programmet, men att programmet kan vara effektivt genom testning och vaccinationer.

Skånes smittskyddsläkare Hans-Bertil Hansson håller inte med om rapporten. Det går inte går att dra några slutsatser att sprututbyte inte minskar smittspridningen, säger han till TT, och nämner att bara ett enda fall av HIV funnits i Skåne, jämfört med tjugofyra stycken i Stockholm. Han är trygg i överblicken av tunga narkomaner och att testningen av dem är mycket omfattande.

– Här är mörkertalet väldigt litet.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad

Psykisk ohälsa bland unga hbt-personer

Regeringen gav i dec -08 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att göra en fördjupad analys av unga hbt-personers hälsotillstånd. Till detta anslogs 440 000 kronor. Rapporten blev klar i feb -10 och är ett samarbete mellan bland andra Statens Folkhälsoinstitut, RFSL Ungdom, och Sveriges Förenade HBTQ-studenter.

Osynliggörande, diskriminering, mobbing och våld; dessa är de fyra största orsakerna till psykisk ohälsa bland unga hbt-personer. 19 procent av 16–25-åringar i denna grupp har utsatts för våld av anhöriga. Det är dubbelt så mycket som de som inte tillhör denna grupp ungdomar. Så många som 25 procent av de unga, 16–29-åringar, hbt-kvinnorna säger att de försökt begå självmord. Motsvarande siffra för övriga unga kvinnor är 8 procent.

Andreas Jonsson, som föreläser om psykisk ohälsa bland unga hbt-personer uppger:
”Under den senaste tiden har dock fler fall av självmord på grund av psykisk ohälsa i samband med mobbing av sexuell läggning blivit uppmärksammade i media. Att komma ut som bi/gay eller transsexuell är för många en både tuff och svår process. Att dessutom bli mobbad, kanske till och med hotad på grund av sin sexuella läggning påverkar givetvis.”

En stor andel av hbt-ungdomarna uppger att de har lågt förtroende för myndigheter som polis, skola, sjukvård, socialtjänst och arbetsförmedling.  Den främsta orsaken är att de känner sig diskriminerade av myndigheterna.
– Samtidigt är det centralt att påpeka att de allra flesta mår bra. Att ha en sexuell läggning eller könsidentitet som avviker från heteronormen är inte en riskfaktor i sig. Det är omgivningens brist på acceptans och otryggheten i samhället som leder till ohälsa. Detta säger Per Nilsson, som är Ungdomsstyrelsens generaldirektör, för Riksorganisationen för kvinnojourer (ROKS).

Ungdomsstyrelsen kräver i rapporten att informationskampanjer sätts i gång i skolorna, att kompetensen bland myndigheter höjs och att det skapas fler mötesplatser för ungdomarna.
Jag frågar Andreas Jonsson hur han arbetar med dessa frågor. Han berättar om vikten för dessa människor av bland annat tillhörighet, självkänsla och trygghet:
”Sedan i mars 2012 föreläser jag runt om i Sverige om mobbning, självkänsla och attityd genom projektet ’Superman’. Det jag pratar om är vikten att våga vara sig själv fullt ut, oavsett sexuell läggning, religiös tillhörighet eller sociala beteenden. Jag utgår från mig själv och har delat in min story i tre olika delar.

Tillhörighet. Jag är uppvuxen som pastorsson och är bokstavligt talat uppfostrad i kyrkan. Som barn och tonåring stormtrivdes jag i kyrkan och hade svårt att se något annat sätt att leva mitt liv. Kyrkan var den plats jag hängde i all min fritid och jag gjorde allt för att känna en tillhörighet med de andra ungdomarna i kyrkan. Samtidigt som jag trivdes i min roll som pingstvän och frikyrklig brottades jag med tankar om vem jag var, hur det kunde vara så att jag tände på killar och hur jag, som trodde på Jesus inte skulle vara accepterad om jag berättade vem jag egentligen var.

Självkänsla. Under hela min uppväxt blev jag utsatt för både fysisk och psykisk mobbing. Jag blev slagen och förnedrad över hur jag såg ut, vad jag hade på mig och hur jag betedde mig. Min självkänsla var stundtals så låg att jag såg självmord som ett alternativ för att få slut på allt. Mitt i allt detta var jag den mest osäkra av alla. Jag visste inte vem jag var eller om jag ens kunde vara den som jag innerst inne ville vara.

Trygghet. Under alla år av mobbing, förvirring och stunder av förtvivlan lärde jag mig tillslut att hitta tryggheten. Tryggheten i att vara älskad för den jag är. Tryggheten i att tillslut våga berätta om den resa jag gjort, vem jag är och hur jag klarat mig genom elden.

Jag arbetar dagligen med syftet att få fler våga prata. Mitt mål, min dröm och min förväntan är att ge ett ljus i tunneln för den tjej, kille, man eller kvinna som befinner sig där just nu. Jag har under mina föreläsningar, debatter och genom mina texter fått enormt mycket gensvar. Människor från hela Sverige hör av sig till mig och de flesta uttrycker sig med en tacksamhet att ’äntligen vågar någon prata om dessa ämnen’. ”

Utöver stödet som bland annat positiva förebilder ger, på en övergripande nivå – arbetar man även med frågan lokalt.

Gymnasieskolorna i Karlstad-Hammarö har tillsammans med Elevhälsan arbetat fram en Likabehandlingsplan. Denna utformas för varje läsår, hänsyn tas till hur senaste läsåret har varit. I denna står att all diskriminering, hot, våld och kränkningar av både lärare och elever inte tolereras. Ansvaret är främst hos rektorn, men även lärare, mentorer och elever har ett ansvar att anmäla om de ser eller hör något. Efter en anmälan gör rektorn en utredning.

Detta arbete har gjort att Elevhälsan vid Karlstad-Hammarös gymnasieskolor blivit hbt-certifierat av RFSL Värmland och 2 maj i år kommer Elevhälsan genomföra ett seminarium tillsammans med RFSL Värmland.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Källor:
Samtal med Andreas Jonsson
Hemsidor:
Uppsala Universitet
Karlstads kommun
Regeringskansliet
ROKS, Kvinnojourerna i Sverige
RFSL Ungdom

Fakta:
HBT står för Homo- och Bisexuella, samt Transpersoner. RFSL står för Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigade. Begreppet heteronorm används för att beskriva den samhälleliga antagande att alla är heterosexuella, och att annan sexuell läggning eller identiteter är ”onormala”.