Etikettarkiv: Stefan Berndtsson

Bland flyttlådor och inflyttningsglädje på Malmtorgsgatan

234234I skrivande stund står tomma flyttlådor kvar på gruppboendet vid Malmtorgsgatan, som vittnar om flytten från Fagottgatan. Flera personer, brukare och anställda, rörde sig mot centrala Karlstad, för att landa bredvid asylboendet Orion.

När chefer från Vuxenavdelningen, socialdirektör Monica Persson och nämndens ordförande Johanna Larsson gör entré, möts de av en både ombonad och trevlig atmosfär. Det luktar nytt i lägenheterna, och de är inredda i modern stil. Dagen till ära samlades boendets personal för att tillsammans med detta finfrämmat låta verksamheten förklaras invigd.

– Personalen har gjort ett jättefint jobb i flytten. Det är jättebra här och vi har varit igång i ungefär en månad, berättar enhetschef Stefan Berndtsson för ASP Bladet.
Gruppboenden finns i lite olika former, med sovande eller vaken nattpersonal, för att passa olika personers skilda behov. Gemensamt för samtliga personer som bor här är att de behöver extra stöd i vardagen. Det kan även ofta finnas olika typer av sociala aktiviteter, personalen funderar i skrivande stund på huruvida de ska börja laga mat gemensamt med brukarna. Samtidigt är det till syvende och sist en samling hem, där personer ska kunna leva ostört och göra saker som folk gör mest. För Stefans del har han känt av utvecklingen och skillnaden som uppstod i bytet av lokaler.

– Det är jättekul med en ny verksamhet, boendet på Fagottgatan var bra det med, men var kanske inte anpassat på samma sätt, tänker Stefan.

Två olika världar
Han ser en fördel med att de ligger ”vägg i vägg” med en helt annan typ av social verksamhet. Besökarna fick sig en titt på den – asylboendet Orion, vilket ligger en våning ovanför. I Orions fall är det ensamkommande flyktingar i ung ålder, utrustade med en vilja att upptäcka Sverige, som har lägenheter hos dem. Stefan berättar att deras egna brukare kommer bra överens med de ensamkommande, de upplevs som väldigt artiga.

– Våra brukare ska kunna träffa deras brukare, och se andra personer, säger Stefan.
På Malmtorgsgatan finns flera boendestödjare. En av dem är Per Larsson, han tycker det känns bra att vara här – han har funnits med ända sedan Fagottgatans gruppboende startade upp.

– Det är spännande med både större lokaler och fler brukare. Det känns väldigt roligt att vara med och starta upp ett nytt boende. Det verkar som att brukarna som kommit hit verkar trivas väldigt bra. Vi kommer att jobba mer individuellt med de boende. Det blir ett helt annorlunda arbetssätt och jag ser bara positivt på framtiden, berättar Per.
När undertecknad lämnar husen och dess respektive verksamheter, tänker han att de nog kommer att trivas rätt bra här. Aftonsolen lyser upp de kala grenverken och den tidiga decemberkylan håller ett löfte om vinter i sin famn – då är det särskilt skönt att tänka att människor har ett hem att gå till.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Sökes: Vikarie

Jag fick en fråga om varför vi på ASP Bladet inte uppmärksammar vikarierna, Sagt och gjort – jag bad en av sommarens vikarier, Jocke, på Fagottgatan om en intervju.

Vi slår oss ner i deras soffa och stämningen är lättsam. Jag ber honom berätta om sin bakgrund.

Jag är född och uppvuxen i Hagfors, är utbildad undersköterska och har jobbat inom demensvård och som personlig assistent. Började läsa till socionom och det har jag gjort nu i fem terminer.

Hur kommer det sig att du valde att söka som vikarie hit till Fagottgatan?

– Förra sommaren jobbade jag i Hagfors och det blev en himla massa pendling fram och tillbaka. Då tänkte jag att jag söker jobb i Karlstad istället och då gick jag på den här rekryteringsdagen som var på Karolinen. Där träffade jag Stefan Berndtsson på ett slags ”speedating”. Efter det ringde han upp mig och jag fick komma ännu en intervju. Så hamnade jag här!

Jag undrar hur Jocke trivs och han svarar bara i positiva ordalag.

– Jag trivs otroligt bra! Personalgruppen är bra, det är väldigt högt i tak här. Ingen kör sitt eget race utan man kan diskutera väldigt mycket, det är mycket ge och ta. Det var väldigt lätt att komma in gruppgemenskapen, de var väldigt välkomnande. Sen gillar jag sättet arbetet är ordnat på här också, det är väldigt flexibelt och mycket eget ansvar.

Jag ber honom berätta om vad han har för arbetsuppgifter och han säger att det är väldigt varierat. Det kan vara att hjälpa brukarna med vardagssysslor. Man stöttar i matlagning, tvätt, städning, medicindelning. Man kanske gör lite utflykter för att stimulera människorna man jobbar med.

Kommer du ha nytta av den här tiden i din framtid som socionom?

– Ja, absolut! För mig som jobbat mest inom äldrevården är det en helt ny erfarenhet och jag anser det väldigt nyttigt och givande att möta människor i olika situationer.

Under intervjuns gång märks det att Jocke trivs på sin arbetsplats. Och det är nog så viktigt, både för personalen och i slutändan de som brukar kallas för ”brukare”. ASP Bladet önskar honom lycka till i allt vad han företar sig i framtiden, men lite hoppas vi väl att han kommer tillbaka till Fagottgatan. Eller så dyker han kanske upp någon annan stans i Vuxenavdelningens olika verksamheter.

Text & Foto: Kajsa Jansson

IDROTTSPROFILEN – STEFAN BERNDTSON

När jag satt på tidningen en dag och funderade på vad mitt nästa reportage skulle handla om så kom jag på att jag skulle göra en serie om idrottsprofiler inom förvaltningen. Efter att ha hört mig lite för vilka som skulle kunna bli aktuella att intervjua så bestämde jag mig för att min första intervju skulle bli med ASP/ANAs Enhetschef Stefan Berndtsson. Stefan är tävlingscyklist i Mountainbike och Skövde är hans hemmaklubb.

Hur länge har du cyklat Mountainbike? Jag har varit aktiv och tränat målmedvetet sedan hösten 1993. Då började jag träna ordentligt och det var också då som jag flyttade till Karlstad. Innan det så körde jag lite spontant och tyckte att det var roligt och då bodde jag i Stockholm. I början var det en storstadssport för det var i storstäderna det föregick. Sen flyttade jag till Karlstad och då gick jag med i Karlstads Cykelamatörer. Där fanns det då några som körde Mountainbike så då blev det att man var med där. Sen började jag att tävla under våren 1994 och har hållit på sen dess och gör det fortfarande.

Finns det olika typer av Mountainbike? Jag kör det som kallas Cross Country och det motsvarar om du tänker dig längdåkning på skidor. Ungefär den varianten på cykel är det. Man kör på spår i skogen och det går både uppför och nedför så det är krävande.

Jag har förstått att du tävlar men vilka tävlingar är det som du ställer upp i? Sverigecupen kör jag som är en tävling som återkommer varje år. Den körs på olika ställen runt om i Sverige, upp till Sundsvall ner till Skåne men mycket körs i Mellansverige. Det körs ca sex till sju deltävlingar per säsong Västgötacupen är en annan tävling och det är en hemmatävling när jag kör för Skövde Cykelklubb som jag har kört för i tre år.

Hur många tävlingar deltar du i under ett år? Det blir mellan 20 – 30 tävlingar per säsong, ändå väljer jag bort väldigt mycket. SM är en tävling som jag brukar köra varje år och Nordiska Mästerskapen kör jag ibland. I år hade jag även fundering på att köra VM men dessvärre fick jag ställa in det pga sjukdom. VM gick i Frankrike så det var lite långt men jag har en kompis nere i Skåne som deltog och han blev faktiskt världsmästare. Tittar jag i efterhand hur jag hade kört tidigare så hade jag placerat mig bland dom 8-10 bästa på VM.

Har du vunnit någon tävling? Ja, tävlingar har jag vunnit men inga stora. En tredje plats på SM är det bästa jag har gjort och jag har även en knippe med fjärde och femte platser.

Hur mycket tid lägger du ner på din sport? Jag tycker att jag lägger ner för lite tid för att kunna hålla mig där jag vill. Klassen jag kör i är H50, herrar 50 eftersom jag är 52 år. Många tror att det inte kan vara särskilt jobbigt att köra i veteranklassen men det är väldigt krävande. Som det ser ut nu under vintern så kör jag ca 10 timmar i veckan och det är alldeles för lite. Man bör ligga på ca 15 timmar per vecka. Under vår och sommar blir det alltid längre för då kan man köra sina träningspass ute. Så under ett år så blir det nånstans 9-15 timmar per vecka. Under vintern så kör jag på min cykel som jag har hemma i garaget och då brukar det bli ett pass på 1-1,5 tim.

Varför blev det just cykel som du fastnade för?
Tidigare så var det löpning jag höll på med ganska mycket men jag fick problem med ett knä. Under den tiden så bodde jag i Stockholm och en dag såg jag en artikel att det skulle vara en Mountainbiketävling i slalombacken i Vällingby. Jag tyckte att det lät ganska roligt så jag bestämde mig för att åka dit och titta. Jag tyckte direkt att det såg jätteroligt ut så jag tänkte att de där måste jag prova på. Men det innebar också att jag var tvungen att köpa en cykel, så det gjorde jag.

Jag bodde i västerort när jag bodde i Stockholm och där hade dom redan klara spår i skogen att köra i. Så det var bara att slänga cykeln på taket och åka ut och köra. Det var så det började. Senare blev det lite långlopp osv. Jag fastnade direkt för cykel och tycker än idag att det är lika roligt som när jag började.

Mountainbike är väl en ganska ny sport? Ja det är det. Det började någon gång i slutet på åttiotalet med att Bernt Johansson gick över från att ha kört sk racer till att börja köra mountainbike.

Finns det gott om Mountainbikespår runt om i Värmland?
Det finns ett på Skutberget men i övrigt är det ganska dåligt. Det finns ställen runt om i Sverige som är klart bättre, bla min klubb Skövde som har gjort ett väldigt bra jobb med Billingen. Billingen har fem slingor som är väldigt bra att köra på.

Har du någon uppskattning om hur många det är som kör Mountainbike i Sverige?
Nej det har jag inte, men det har minskat radikalt. Den främsta andledningen är att man har bytt till att köra racer istället menar Stefan. Han säger även att det svänger och att det ett tag var väldigt populärt med just Mountainbike. Många av dom yngre som blir bra går ofta på Cykelgymnasiet i Skara. En del hänger kvar med att köra Mountainbike och en del går över till att köra racer.

Slutligen tänkte jag fråga dig om du har några sponsorer? Nej det har jag inte. Stefan berättar att han tror det beror på att sporten är så pass liten så sponsorerna är inte intresserade när dom inte kan göra någon reklam. Däremot i vanlig cykel eller racer som det också kallas, där finns det gott om sponsorer. Till sist frågar jag Stefan vilken målsättning han har inför kommande säsong. Med ett litet leende på läpparna så svarar Stefan att han siktar på topp tre i Sverige. Han tycker att han har kapacitet till att nå sitt mål. Jag avslutar våran intervju med att önska Stefan lycka till med sin satsning. Sen passar jag även på att tacka så mycket för att han tog sig tid för en intervju.

Text: Patrik Andersson Foto: Per Rhönnstad & Privat bild

Nu är det äntligen sommar igen!

© Mediagruppen / Foto: Robert OlssonDå var vi framme vid den tid på året, då man påbörjat sin semester, planerar den stundande semestern, eller bara njuter av att det är sommar.

Det eviga sommarsamtalsämnet vädret, dyker upp i år också. Hur skall det bli, kommer det att bli någon sol och värme? Detta är ju som alla vet, tyvärr inget vi styr över, utan man får förlita sig till turen och hoppas på att alla får det bra. Ibland är det skönt att bara vara ledig, oavsett väder.

För er som kommer in som vikarier i våra verksamheter i sommar, ni är hjärtligt välkomna och ni är väl behövda.

Slutligen önskar jag alla en bra sommar och en skön semester.

Stefan Berndtsson
Enhetschef, Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika

INTRODUKTIONSDAG FÖR ASP’s SOMMARVIKARIER

Torsdagen den 5e juni hade Avdelningen för Socialpsykiatri introduktionsdag för årets sommarvikarier. Enhetscheferna Stefan Berndtsson, Jörgen Estenstad och Sigge Säll presenterade för de deltagande ASP’s organistation, verksamhetsidé och utgångspunkterna för arbetet.

Deltagarna tyckte att dagen var både ”inspirerande” och ”positiv.”

Avdelningschef Inger Granhagen inledde dagen med information om ASP´s organisation, värdegrund och utgångspunkter för arbetet. Härnäst på programmet var ”Psykiska funktionsnedsättningar”.

FÖRHÅLLNINGSSÄTT
Här fick man information om hur man förhåller sig till brukare och vilka riktlinjer avdelningen håller sig till när det gäller detta. Inger Olsson ansvarade för programpunkten.

INFORMATION OM LAGAR & METODIK
Efter denna rivstart var det dags för en liten fika som snabbt följdes upp med information om lagstiftning, handläggning, arbetsmetodik samt Personlig Plan som finns inom avdelningen. Elisabet Nicklason och Thomas Österlie, båda handläggare, ansvarade för den här delen.
BRUKARINFLYTANDE
Strax innan lunchen var det dags för information om brukarinflytande. Thomas Fröding och Vasti Ekholm berättade om hur man jobbar mot ett brukarinflytande och de olika delar som detta innebär, t ex husmöten och brukarråd m.m.

HÄLSO & SJUKVÅRDSINFORMATION
Efter en välsmakande lunch var det dags att återgå till programmet. Mer bestämt, det var dags för Hälso & Sjukvårdsinfomation där deltagarna av Katarina Mithander, medicinskt ansvarig sjuksköterska, fick information om vad som gäller inom området.

PRESENTATION AV DE OLIKA ARBETSPLATSERNA
Medarbetare från ASP´s olika verksamheter presenterade sedan hur de idag jobbar på de olika arbetsplatserna. Här fick även deltagarna chansen att ställa sina egna frågor till de olika representanterna.
FACKLIG INFORMATION
Innan det var dags att avsluta dagen fick de även facklig information från SKAF/SKTF samt information om hur de lämnar in tjänstgöringsrapporter, sjukanmälan och div blanketter, detta med hjälp av Johan Asp och Margaretha Hedqwist.

Under hela dagen fick deltagarna chansen att träffa avdelningschef Inger Granhagen, sjuksköterskor, handläggare, assistenter, brukare, enhetschefer, sjuksköterskor, verksamhetsutvecklare, samt arbetsterapeuter.

BRUKARE BERÄTTAR OM SIN ERFARENHET
Det som var unikt för detta möte var att för första gången fick brukare vara med och informera om sina egna erfarenheter som stödtagare. Bla berättade brukarna om hur det var när det kommer hem personal till dem och hur de upplever hela situationen, t ex en kvinna känner att det var jobbigt när det kommer två personer för hon upplever då att hon kännner sig ”så liten” och ”obetydlig”. En annan berättade om hur viktigt det är att bo i ett trapphusboende eftersom det påverkar henne såpass positivt att hon orkar med att gå till arbetet. Vikarierna ställde själva i sin tur frågor till de brukare som var på plats.