Etikettarkiv: stockholms universitet

Våga säga Nej

234Vi ska vara effektiva och förväntas hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Men tänk dig för både en och två gånger. Allvarlig utmattning kan drabba vem som helst, enligt stressforskare Torbjörn Åkerstedt vid Stockholms universitet.

Torbjörn Åkerstedt berättar för Metro att du kan märka på en person som är alltför utmattad att denne beter sig annorlunda.

– Symptom kan vara att man lätt blir irriterad och börjar glömma bort saker. Det är då man ska börja ta signalerna på allvar. En person som är på väg mot utmattning går hela tiden runt och känner sig uppskruvad, som en fiolsträng. När det inträffar kommer det inte någon sista varning.

Säg nej
Sjukskrivningarna kryper ner i åldrarna. Även om du tycker om ditt jobb är det ingen garanti för att du inte ska hamna i utmattningsfällan. Kvinnor som stressar tillhör största riskgruppen, i och med att de i högre grad dubbelarbetar. De sköter både hemmet och försörjning. En bra sak är att lära sig säga nej för att undvika att gå in i väggen, och prioritera vad som är bra för både kropp och sinne.

Det gäller att känna igen symtomen när de kommer smygande. Som exempel lätt irritation, sömnsvårigheter, tidigt uppvaknande, stirrighet, glömska, känslosvallningar, magont och värk i kroppen, meddelar Metro.

Undvik katastrofen
Försök prioritera glädje, umgås med familj och vänner. Att göra sådant som är kul och lättsamt, inte bara det som är duktigt. Ta hjälp av andra lyssna på om någon ser och säger ifrån till dig. Våga säga nej, hellre en gång för mycket än att du tar på dig sådant du känner att du inte orkar med.

Försök att slappna av och njuta av vardagen genom ett bad eller en god bok, beroende på vad som ger just dig njutning.

Text & foto: Lotta Tammi

Källa: Metro, utbrändhet kan drabba dig, 20 oktober 2014

När Olle blir underkänd

Barnen är det viktigaste vi har. Detta är en sanning som upprepas ofta. Att därför försöka förstå varför det kan gå så snett för vissa, under tiden som andra vandrar genom livet utan större blessyrer är därför intressant, inte minst för den sociala forskningen.

Bo Vinnerljung är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och föreläste för Region Värmland om sambandet mellan skolprestationer och barns långsiktiga utveckling. Med sin skånska dialekt och ett avslappnat sätt åskådliggjorde han kunskapsläget pedagogiskt för åhörarna, som befann sig där inom ramen för Nya perspektiv.

Som bakgrund finns registerstudier till underlag, en databas som innehåller svenska medborgare födda mellan 1972 till 1981. Dessa är 930 000 personer sett till antalet, bland dem har 7000 barn vuxit upp i samhällets vård och 9000 barn levt i familjer med socialbidrag under tre års tid i sträck.

– I min forskning har jag arbetat mycket med utsatta barn och har försökt att förstå deras utvecklingsvägar, berättar Bo.

Två utsatta grupper

Fokus har hamnat på två specifika grupper. Dels barn som har vuxit upp i samhällets vård samt de barn som har levt i familjer som har haft socialbidrag under minst tre år i sträck. Dessa har man konstaterat tillhör högriskgrupper för bland annat psykisk ohälsa. Med andra ord, de mår sämre än genomsnittet.

Gemensamt verkar också vara att man får sämre betyg än andra. Betyg i sig kan förstås bero på en hel del orsaker. Vi har bland annat olika kognitiva förutsättningar, koncentrationsförmåga och arbetsminne, vilket speglas i betygen. Ofta tänker vi oss också att elever som mår dåligt eller har det taskigt hemma får sämre betyg, men det är inte allt.

– Nyligen kom det en mycket gedigen kunskapsöversikt från Svenska vetenskapsakademin, som konstaterade att orsaksvägen även är den omvända. Skolmisslyckanden orsakar beteendeproblem, det orsakar också dålig psykisk hälsa, berättar Bo.

Det finns en högst mänsklig faktor bakom denna orsakssamverkan. Tänk dig själv, berättar Bo, att du sitter där och försöker allt du kan – men trots detta aldrig löser de där mattetalen du har framför dig. Hur känner du dig till sist, när ditt allra bästa inte är gott nog?

– Jag sitter där dag efter dag, många timmar om dagen. Om alla andra fixar detta och jag sitter där dum som ett spån, kanske jag vill göra något annat för att få uppmärksamhet, illustrerar Vinnerljung problemet.

Betygen centrala

Innan de studier som Bo Vinnerljung har varit med och tagit fram tog sin början, visste man redan vikten av att klara av skolgången hyggligt var extra viktigt för de som har det kämpigt hemma. Det kan betraktas som kungsvägen ut ur utsatthet och in i någon sorts normalitet.

Det man dock inte visste var att betygen i grundskolan är en förutsägande faktor bakom utvecklingen hos alla barn. Med sitt powerpointdiagram visar Bo upp hur de med låga betyg begick självmordsförsök flera hundra procent mer än de med höga betyg. Skillnaden är så stor att det bara finns ett ord som lämpligtvis kan användas om den, den är extrem.

Även grov kriminalitet och narkotikamissbruk hann avhandlas, som alla visar samma häpnadsväckande förhållande. Och detta förhåller sig liknande, alldeles oberoende huruvida barnen har föräldrar som ekonomiskt sett har det bra ställt, eller mindre bra.

– Barn från arbetarhem som har hyggliga betyg har ingen större risk att hamna i allvarlig kriminalitet än pojkar ifrån fina hem med hyggliga betyg, summerar Bo Vinnerljung en del av sitt resonemang.

Bo ville dessutom göra tydligt att skillnaderna inte handlar om någon ”statistisk gymnastik”, där små skillnader blåses upp bortom rim och reson. Samtidigt finns orsaker för hopp, för om en stor del av problemet syns redan i skolan, är ju lösningen också den delvis skolrelaterad:

”Vill man förbättra socialt utsatta barns dystra framtidsutsikter – måste man hjälpa dem att klara sig bättre i skolan”, var orden projektorn visade upp för publiken.

Om detta blir vägledande tänk i landets skolor samt hos de politiker som lägger an de ekonomiska ramverken, kan den som vill se till kronor och ören i slutändan antagligen räkna hem betydande minskning av utgifter sett till både missbruk och kriminalitet. Då kanske heller det inte behöver bli någon katastrof om eleven ”Olle” skulle till att kugga i matte.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Robert Olsson