Psykisk ohälsa är något som ökat under de senaste 20 åren. För att kunna göra något åt detta har regeringen och SKL tagit beslut om en ny överenskommelse, som ska gynna den psykiska hälsan för medborgarna.
Den nya överenskommelsen för 2017 innebär bland annat att det ska byggas ett nationellt resurscentrum för att öka kvalitén på vård som rör psykisk hälsa. Detta resurscentrum ska även bidra till att sprida och utveckla kunskap angående psykisk ohälsa och psykisk hälsa.
En folkhälsoutmaning
Den psykiska ohälsan har blivit en folkhälsoutmaning. Med överenskommelsen med SKL, Sveriges kommuner och landsting, finns möjligheten till en bättre struktur, ett ansvarstagande över hela samhället samt fler tidiga insatser, menar sjukvårdsminister Gabriel Wikström i SKL:s pressmeddelande.
SKL kommer att få totalt 885 miljoner kronor, som till största del kommer att fördelas till kommuner och landsting. Överenskommelsen för 2017 innebär även en mer jämn fördelning, då kommun och landsting kommer att få 250 miljoner vardera.
Stöd till barn och ungdomar
För barn och unga kommer även ett stöd på 150 miljoner att gå till initiativ för att förbättra psykisk hälsa. Ungdomsmottagningar i landet kommer också få 130 miljoner som stöd.
Det är en gråmulen onsdag som ASP Bladets reportrar går mot en föreläsning som ska hållas vid Resurscentrum i Karlstad. Carin Wallman har jobbat med anhörigstöd sedan 2008. En givande föreläsning om anhörigstöd, riktat till de som hjälper eller vårdar en närstående.
Det kan handla om missbruk, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Som anhörig är det påfrestande att se på när en närstående har det svårt, fysiskt som psykiskt. Förut fanns det inte så mycket hjälp att få, men sedan år 2000 så har det blivit mer och mer hjälp som blir tillgänglig för de anhöriga. Nämligen – anhörigstöd. Med rätt stöd och vägledning så är den anhöriga bättre instruerad att hjälpa den närstående.
– Tänk på den varningen som ges ut av flygpersonalen innan man flyger, om det blir tryckförändring i kabinen så kommer syrgasmaskerna ner. Vad får man då för information? Jo att säkra sin egen syrgasmask först innan du hjälper ditt barn eller stolsgranne. Samma sak går att tillämpa när det gäller vård av närstående. Tänk på dig själv först, säger Carin Wallman på föreläsningen.
Det är väldigt vanligt med stressrelaterade åkommor som högt blodtryck hos anhöriga. Att ta hand om en närstående kan vara en väldigt påfrestande process, det är därför anhörigstödet finns. Det som erbjuds inom anhörigstödet är samtalskontakt utan journalförande, det vill säga att det som sägs där stannar där. Det hamnar inte i några akter eller journaler. Ett tryggt rum att kunna ventilera i.
Internet ett viktigt kugghjul
När det pratas om anhörigstöd så har internet en viktig funktion, anhoriga.se är en sida med väldigt mycket information. Där finns det utbildningar och annat matnyttigt att använda sig av. I Karlstad så finns det en facebooksida som är styrd av kommunen, där det läggs ut något relevant i ämnet minst två gånger per vecka.
Det är en djungel av definitioner att lära sig, ja, ett helt nytt vokabulär att bekanta sig med. Kanske är det inte just utbildningar man är ute efter, utan möjlighet att prata med andra och få en inblick i hur andra hanterar situationen. Det finns också gruppsamtal där man kan ta del av andras berättelser för att inse att det inte är ensamt i djungeln, även fast det kan verka så.
– Jag brukar prata om att ”hyvla ner tröskeln” för att lättare ta sig över den. Ungefär som en lägenhet handikappanpassas efter individen, så anpassas även det här anhörigstödet. Det läggs på den nivån som den anhöriga behöver det, berättar Carin Wallman.
I slutet av oktober genomförde Vuxenavdelningen en konferens med fokus på socialpsykiatri, en fortsättning på en konferens som ägde rum tidigare under våren, som då hade tema beroende och missbruk.
– Vi som befinner oss i denna lokal har som gemensam uppgift att se till att personer med psykiska funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till, inledde Marita Halvarsson med att säga.
Socialpsykiatrin i Karlstads kommun riktar sig till de som är 25 år och äldre, med psykisk funktionsnedsättning vars störning är så pass omfattande att man har svårigheter att klara sitt dagliga liv och därför har behov av vård, stöd och/eller omsorg.
– Det är inom ramen för detta man beviljas stöd inom Vuxenavdelningen, berättar Mattias Hallberg, konferencier och till vardags verksamhetsutvecklare på Vuxenavdelningen.
Under dagen besökte fina gäster Vuxenavdelningens konferens. Däribland Mårten Jansson, mobiliseringsansvarig på NSPH, (Nationell samverkan för psykisk hälsa). I hans uppdrag stödjer han lokala patient-, brukar och anhörigföreningar, liksom kommuner och landsting för att utveckla dialogen om vad som behöver göras gällande psykisk hälsa. Mårtens prioriteringar är glasklara:
– Överst på listan står frågan om delaktighet och inflytande. Vi säger att personer med psykisk ohälsa måste vara mer delaktiga på alla nivåer i samhället. Vi vill få till en bra utveckling på det här området, vilket ju alla vill, inte minst staten. För att det ska bli möjligt måste personerna det rör få vara med, styra och driva på utvecklingen, berättar Mårten Jansson.
Inflytande bör inte bara handla om att kommuner bedriver så kallade brukarråd. Ett sätt att arbeta där man arbetar för brukarinflytande gemensamt med andra brukare, i samråd med de olika verksamheterna som kommunen står för.
Men inflytande kan också handla om hur man som individ upplever det stöd man får, exempelvis graden av egenmakt i en rehabiliteringskedja eller som kund i Socialtjänsten.
– Hur mycket har jag att säga till om gällande mina egna insatser? Känner jag att jag kan stå för de insatser jag blivit tilldelad, eller är det mer eller mindre något jag blivit tilldelad, illustrerar Mårten Jansson frågeställningen.
Ing-Marie Wieselgren, projektledare på Sveriges kommuner och landsting, utgick under sitt samtal från professionens utgångspunkt och vilka metoder man bör arbeta med. Hon har varit med om stora förändringar, och drar sig till minnes hur utvecklingen sett ut sedan 1983, innan psykiatrireformen genomförts.
– Skulle jag vilja backa tillbaka till det? Nä, verkligen inte. Det fanns många bra saker då som man skulle vilja ha tillbaka, men sättet vi tänkte på då, vem som visste bäst, det är verkligen jättestor skillnad idag, berättar Ing-Marie Wieselgren.
Överlag upplever Ing-Marie Wieselgren att samhället har varit bättre på att arbeta med den kroppsliga hälsan. Medellivslängden har ökat för de allra flesta. Men den psykiska hälsan har samhället inte varit lika bra på att tackla. Kanske för att det påverkar människor olika.
Ing-Marie Wieselgren pekar på de som arbetar inom socialpsykiatrin som en riskgrupp. Ironiskt nog. Ja, kvinnor i sociala yrken, så kallade ”kontaktyrken”, och människor som arbetar inom välfärden löper större risk för måttlig psykisk ohälsa.
För att hjälpa andra behöver man kanske även med andra ord hjälpa sig själv. Välmående människor i socialpsykiatrin som i sin professionalitet möter brukare utifrån deras önskemål, förutsättningar och gemensamt förverkligar det goda mötet.
Med avdelningskonferensen i ryggen hoppas Vuxenavdelningen förverkliga sin del av det sociala kontraktet.
Under konferensdagen föreläste Thomas Lundqvists bland annat om tidiga interventioner för ungdomar i riskzonen. Han uppmärksammade särskilt lärarna och skolans roll i att tidig upptäcka ungdomar som missbrukar cannabis och Spice.
Han menar att det är viktigt att identifiera riskgrupper. Den största riskgruppen är de med neurologiska och sociala problem som inte har fått adekvat hjälp i livet. Särskilt viktigt är det att det finns en förtroendeingivande person som kan kompensera för de brister som ungdomen kan ha på grund av sina problem. Denna person ska kunna fungera som stöd för ungdomen som har neuropsykiatriska och/eller sociala bekymmer.
Forskningen ger en bild av att ungdomar som tar cannabis och andra droger har en hög samsjuklighet i form av depressioner, beteendestörningar och trotssyndrom.
Lundqvist menar även att man måste arbeta med värderingar på ett aktivt sätt.
– Det är viktigt att man skapar allianser, och hur man skapar dessa, påstår Lundqvist.
Vi har ett annat kulturklimat idag, menar Lundqvist. Det kan betraktas som negativt, men i och med att kunskaperna har ökat – så har vi större förståelse för fungerande metoder och behandlingsarbete.
Goda råd
I möten med yngre cannabisrökare menar Thomas Lundqvist att man kan anamma ett antal konkreta råd för socialarbetare, vårdarbetare och andra som kommer i kontakt med dessa yngre personer.
Det är bland annat viktigt att spräcka den bubbla eller luftslott missbrukaren har byggt upp till följd av sitt användande av cannabis. Korttidsminnet blir ofta försämrat, därmed måste man vara tålmodig och upprepa den information man vill ska förmedlas. I och med att kognitiva funktioner som t ex koncentration, uppmärksamhet och minne är försämrade finns det förklaringar varför man missköter rutiner och tider.
– Ta diskussionen med den unge. Var konkret, rekommenderar Lundqvist.
Vill den unge generalisera om cannabis som medicin, bör man själv konkretisera. Att skära genom några av missförstånden men också styra över diskussionen till det som är relevant. Han exemplifierar detta med en hypotetisk diskussion med en ung cannabismissbrukare, som går igenom alla de uppfattningar som legaliseringsförespråkare använder.
– Du kan ju stå upp utan käpp. Du verkar inte sjuk, så varför ska du ha medicin? frågar Lundqvist retoriskt. Verkligheten är helt enkelt mycket mer komplicerad än vad den unge vill göra gällande.
Viktigt är också att i detta att inte hamna i argumentation men att vara konkret när diskussion uppstår.
ASP BLADET 