Ständiga medicinbyten i subutexprogrammet

I subutexprogrammet i Karlstad, där jag har ingått som patient i ca: 10 år, behandlas patienterna som försökskaniner. Från att jag hade samma medicin i åtta år så har de börjat byta medicin väldigt ofta för oss patienter.

 Det är nästan så att man lever i en avtändning, och det kan jag lova alla att det inte är roligt. De nya medicinerna, som enligt mig inte är lika bra som den ursprungliga medicinen,leder till en massa sidomissbruk som inte tolereras. Och då åker man ut ur programmet på sikt.

Jag vill göra klart för alla att det inte är sjuksystrarna som jag och vi patienter tycker illa om, för de är underbara. Det är handlandet av den eller de personerna som är ansvariga för inköpen av vilken sorts subutexmedicin vi ska få, som jag ifrågasätter. Jag själv har fått tre olika subutexmidiciner i tre veckor i rad och jag kan lova att det är mycket stor skillnad på vilken medicin man får, det är som natt och dag.

En stor anledning till detta byte är att myndigheterna tror att det inte går att injicera den nya medicinen Suboxone till skillnad från den gamla subutexmedicinen. Myndigheterna tror att Suboxone inte kommer att figurera på svarta marknaden på samma sätt som Subutex gjorde. Jag tror däremot att omsättningen kommer att vara den samma på svarta marknaden. Själv tar jag avstånd från att injicera men jag känner folk som har injicerat Suboxone.

Det som gör mig förbannad är att ingen frågar oss om hur vi mår efter alla dessa byten. Tydligen så är det väl någon inköpschef som inte bryr sig om hur vi mår. Utan han eller hon köper helt enkelt det som är billigast för dagen. Det är långt ifrån bara jag som mått skit med alla dessa byten. Det är så stor skillnad så att det är svårt att förklara, men jag ska försöka jämföra de sämre med de bättre:

Påfrestande för psyket

Äter jag av de sämre så fryser jag hela tiden, samt att jag blir otroligt lös i magen. Inte nog med det utan det är jäkligt påfrestande för psyket att inte veta vilken medicin man ska få från gång till gång. Det är också surt att inte läkaren lyssnar på oss, för det är faktiskt bara vi som äter medicinerna som vet vilka konsekvenser det får. Äter jag av den ursprungliga medicinen som jag anser bättre, så försvinner många av de negativa bieffekterna.

Sluta då, tänker säkert många. Tyvärr så är det inte så enkelt. Det ger en avtändning upp till ett halvårs tid och jag känner ingen som har klarat av detta, utav de som åkt har åkt ut ur programmet. Heroinavtändningen varade i cirka fem dagar och den är svår som den är att klara av. Hur skulle det då gå med en avtändning på ett halvår? Det är nästintill omöjligt.

Det som hänt folk som åkt ut ur programmet är att de har börjat med droger igen, och det är det sista jag vill. All den drogfria tid de har haft går totalt till spillo. När man som bäst behöver hjälp då kastar de ut en på gatan. Kanske inte direkt, men om man fortsätter med något sidomissbruk så hamnar man inte bara utanför medicineringen, utan man har fått ett mycket större beroende än vad man hade innan man gick med i programmet.

Så vad blir konsekvenserna om man blir utslängd? De flesta hamnar på ruta ett och på bara några dagar så tappar eller förlorar man allt man byggt upp. Eller så slutar det med ett självmord. Låt mig säga att detta är en sjukdom, för ingen vill bli en knarkare, allt man vill är att må bra.

Knappt några återfall

Jag kan ju säga att när vi började med subutexprogrammet för cirka tio år sedan, så var programmet i Karlstad det programmet som det gick bäst för i hela Sverige. Det var knappt några återfall. Det gick helt enkelt jävligt bra för så gott som alla som gick på Kurage, som det hette på den tiden. Kurage hade en lokal som vi kunde vara på, vi gjorde även många aktiviteter där. Men som med mycket annat så kostade stället för mycket att driva så alla vi som var från Kurage fick byta till ett ställe som heter Beroendeenheten. De här två ställena är som natt och dag.

Bytet av mediciner började dock redan på Kurage. För cirka tre år sedan kom en medicin som heter Suboxone. Jag hade gått på den vanliga Subutex b8:a, den som klassades som bäst. En dag när jag kommer till Kurage så hade de helt plötsligt bytt ut den vanliga Subutex b8:a, som funkade, mot den nya medicinen; Suboxone. Jag kan lova att jag kände stor skillnad, jag blev sängliggande första veckan fast jag gick i skola på den tiden. Den andra veckan så mådde jag lite bättre, i alla fall så pass bra att jag tog mig till skolan. Men jag mådde ändå långt ifrån lika bra som jag gjorde på den gamla subutexmedicinen.

Ni som läser detta kan kanske förstå att det är fruktansvärt jobbigt för psyket för den som aldrig vet från gång till gång vilken medicin denne får. Detta leder till att många har tagit hjälp av andra mediciner för att mer eller mindre överleva. Men vad händer då?  Jo, då skrivs man ut ur programmet.

Dåligt behandlade av myndigheterna

Jag motsätter mig det myndighetspersonerna påstår, nämligen att det inte är någon skillnad på medicinerna. Har man upplevt de olika varianterna av medicinerna, vilket jag gjort, så känner man skillnad. Du kan aldrig läsa dig till vissa saker här i livet och det här med droger är ett sådant exempel. Du kan aldrig veta hur det känns att ta en drog även om du läst en massa böcker, men aldrig testat själv, det bara är så. Vem tror ni kan min kropp bäst? Myndigheterna eller jag? Varför inte ta lärdom av mina erfarenheter.

Svenska brukarföreningen skriver dessutom följande på sin hemsida, en uppfattning som bekräftar mina åsikter:

”Vi har under åren mottagit åtskilliga samtal, fallbeskrivningar och e-mail ang. tvångsbyten från Subutex till Suboxone. Så gott som alla berättar om att dom mår sämre och har fått olika biverkningar efter bytet.

 

Men nu är det som det är och jag får väl försöka lära mig att leva med den sämre medicinen. För hur som helst så är livet bättre med läkemedel än utan.

 

Text: Bosse Persson

 

Fakta:

Subutex blev godkänt som läkemedel 1999. Den funkar som ett antabus mot heroin och andra opiater. Tar du heroin efter att du tagit subutex så funkar heroinet helt enkelt inte. Subutex är en mildare form av metadon och enbart subutex kan inte överdoseras. Däremot kan det ge andningsstillestånd om det kombineras med alkohol och benzodiazepiner.

Källa: Wikipedia, http://tinyurl.com/burtdyv

 

KURAGE STÄNGER…

I slutet av juni stänger Kurage på Tingvallagatan, och verksamheten flyttas till Beroendecentrum på Centralsjukhuset.

Bland oss deltagare (ca 25 personer) har stället gått under smeknamnet ”Basen”. För de läsare som inte vet vad Kurage är kan jag upplysa att det är en plats för frivilligvård, dit man kan vända sig om man har missbruksproblem. Man går dit varje vardag för att få en medicin som heter Subutex (eller Suboxone), som blev godkänd som läkemedel 1999. Människorna som kommer till Kurage har prövat det mesta som finns i behandlingsform. När behandlingshem m.m. inte har hjälpt är Subutex och Suboxone sista utvägen för att kunna bli fri från heroin.

För att kunna delta i projektet måste du uppfylla vissa kriterier. Det tar minst tre månader av utredning och kissprover för att få detta läkemedel. Långt ifrån alla som kommer dit för prövning lyckas komma i behandling. Medicinen är ett opiatämne – och är sålunda narkotikaklassat – och funkar som ett antabus mot heroin. (Enkelt uttryckt tillfredställer det samma receptorer som endorfiner, och binder sig till dessa, vilket dels ger en stimulering av endorfinsystemet, dels hindrar andra opiater att bindas till dessa receptorer. Om personen vill dra i sig heroin uteblir följaktligen effekten.)

Nåja, tanken var inte att skriva så mycket om mediciner, den stora grejen är att alla projektdeltagare kommer att omplaceras till Beroendecentrum. Det kanske inte låter som en stor sak, men för vissa har Kurage kommit att bli ett andra hem. Om man går till en plats varje dag så skapas givetvis relationer till både personal och andra vårdtagare.

Något som varit bra är att de tre som jobbar där, Krister, Annika och Anette, kan oss utan och innan. Den som till exempel försöker ljuga om ett återfall är chanslös. Sånt ser de direkt. Sen har det varit jäkligt skönt att ha haft någon som man alltid kunnat gå och prata med, både när man mår dåligt eller bara för att småprata. Det är sånt jag kommer att sakna, och jag tror att de flesta håller med mig.

Text: Christer Adrian

Illegalt metadon tar allt fler liv

Under perioden 2006-2008 har antalet personer som dött med metadon i blodet tredubblats. 80 procent av dessa ingick inte i något program för läkemedelsassisterad behandling (LAB). Detta har rest farhågor om att det på senare år kraftigt utbyggda metadonprogrammet läcker till den illegala marknaden.

Det har skett en kraftig ökning av metadonrelaterade dödsfall under senare år, där blandförgiftningar (förgiftningar där metadon bedöms ha haft en avgörande verkan) varit den vanligaste dödsorsaken. Under den aktuella perioden – då dödstalen tredubblats – har nyöppnade metadonmottagningar skjutit upp som svampar ur jorden: från 6 stycken år 2005, till dagens 76 enheter.

En misstanke som framförts är att heroinister, som har läkemedelsassisterad behandling med metadon på recept, finansierar planerade återfall med att sälja vidare på gatan. En annan motivationsfaktor till att man vill sälja sitt metadon kan vara att det blockerar heroinets ruseffekt.

Likheter med tidigare fall
Teorin att metadonprogrammet läcker är huvudsakligen grundad i att liknande mönster har funnits i ett flertal utländska metadonprogram, där en kraftig utbyggnad inneburit ett större läckage. Forskarna som framfört hypotesen har kanhända också dragit en parallell till vad som hände i början av 2000-talet, då det nya läkemedlet Subutex lanserades.

Subutex är (liksom metadon) en medicin som hämmar suget efter opiatbaserade droger, men då Subutex är mindre toxisk (giftig) anses den säkrare. Då den nya medicinen inte åtföljdes av några restriktioner kunde vilket allmänläkare som helst skriva ut den, vilket ledde till ett omfattande läckage ut på gatan.
Följden blev att Socialstyrelsen slog till bromsen och skapade nya riktlinjer för LAB av opiatmissbrukare, med start från den 1 januari 2005. De nya föreskrifterna innebar en åtstramning i förskrivningen av Subutex, men också en sänkt tröskel för att kunna få metadonbehandling.

Skepsis mot läckageteorin
Det finns dock skepsis mot misstanken att missbrukare i programmet läcker. Deltagare säger sig vara tveksamma till påståendet. Deras bild är snarare att man ogärna säljer vidare. En annan vinkel på problemet är att den ökade förekomsten av metadon på den illegala marknaden existerar bara för att efterfrågan på det har stigit. Detta pekar i så fall på att metadonprogrammet inte är tillräckligt dimensionerat efter vårdbehovet.

I en undersökning genomförd bland deltagare i Malmös sprututbytesprogram svarade hela 85 procent att de använde illegalt buprenorfin (Subutex) i självmedicinerande syfte, detta för att ”avgifta” sig själva samt motverka abstinensbesvär. Samma bevekelsegrund är givetvis också tillämplig för metadon. Ett problem för vissa heroinister som önskar sluta droga är att metadonprogrammet inte ens är tillgängligt i deras lokala landsting.

Att det brister i utbyggnaden att LAB får också till effekt att det på vissa orter finns en kompetens- och kunskapsbrist kring metadonets effekter och verkan, och en ovan brukare kan lätt överdosera medicinen. Varifrån det illegala metadonet kommer har ännu inte kunnat fastställas. De mest sannolika ursprungskällorna är ökad smuggling, svårövervakad internethandel, och läckage från metadonprogrammet.

Kontroverser kring metadonbehandling
Metadonbehandling är en bevisat framgångsrik metod mot heroinberoende och har inneburit minskat missbruk, minskad kriminalitet och att antalet drogöverdoser sjunkit. Den har också underlättat möjligheten för social rehabilitering, där före detta missbrukare kunnat hitta tillbaka till arbetslivet – och inte minst till ökad självkänsla och självrespekt. Men det betyder inte att behandlingen är okontroversiell. Den klassiska kritiken mot metadonet är att samhället ersätter en drog med en annan, som dessutom bekostats av skattemedel.

Metadonet intas en gång per dygn. Det finns två olika varianter: man kan ta sin dos dels i form av tabletter, dels genom vätska utblandad med saft. Det bryts huvudsakligen ner i levern och portioneras, bit för bit, ut i kroppen. Verkningstiden ligger på 24-36 timmar, vilket innebär att ruseffekten uteblir.  Detta till skillnad mot heroin, som går direkt ut i kroppen, och har en intensiv verkningstid på cirka fyra till sex timmar.

Sverige – pionjärnation
Sveriges metadonprogram startade redan 1966 (på Ulleråker i Uppsala), men då under epitetet ”forskningsprojekt”, eftersom behandlingen finansierades med forskningsmedel. Först 1983 tog riksdagen beslut om att göra metadonbehandling för opiatmissbrukare till en etablerad vårdform. Verksamheten hade dock ett tak som innebar att max 200 personer fick delta i behandlingen samtidigt. Taket höjdes efter hand, och togs bort helt år 2005. I år beräknas cirka 1700 personer få metadonbehandling mot opiatmissbruk, och räknar man även in dem som får medicinen som smärtlindring är antalet 3800.

Text: Christer Jansson Foto: Per Rhönnstad

Pröva aldrig narkotika! En före detta missbrukare berättar om vägen ut ur drogtillvaron

Hur kul är det att få självmordstankar veckan innan löningen kommer? Det var vad som hände mig i slutet av min heroinkarriär. När jag var 16 år gammal dog min far, vilket innebar att jag kom att ärva cirka 50 000 kronor. Med lite hjälp från banken kunde jag genom fond- och aktieinvesteringar nästan tiodubbla värdet på dessa pengar – och med hjälp av dessa var det sedan tämligen lätt att knarka, för jag slapp att jobba eller stjäla ihop slantarna för att ha råd med narkotika. När det var som värst hade jag nästan en kostnad på 1000 kronor om dagen, och har man en kostnad på 1000 kronor per dag tar pengarna till slut slut.

Vad brukar de flesta som tar droger göra i en sådan situation? Valet brukar på något sätt leda till kriminalitet. Men där hade jag min inre spärr, och jag är mycket glad över att jag inte valde att börja stjäla, råna folk, med mera. Man har många valmöjligheter när det gäller att tjäna snabba pengar. Vad det var som gjorde att jag inte gick vidare vet jag inte till hundra procent, kanske klokhet, rätt uppfostran eller feghet … jag vet inte.

Jag är en person som alltid har försökt göra rätt för mig (om vi nu bortser från att jag tagit narkotika). Min inställning var att ”det sårar väl ingen annan än mig själv”. Idag vet jag bättre – min mor och yngre bror har lidit något så inåt helvete mycket! Så här med facit i hand förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Visst, jag är inte utbildad psykolog, men tror mig ändå ha en relativt bra känsla för vad som är rätt eller fel, eller varför det gick som det gjorde.

Det hela började med att vi yngre, speciellt jag och ”M”, såg upp till de äldre – och många av dem rökte hasch. Själv har jag skrivit dagbok sedan jag var 15, och med hjälp av den kan jag se hur det hela utvecklade sig. Det hela började tämligen oskyldigt med att jag och ”M” köpte lite hasch en fredag – vilket snart utvecklades till en vana – och under första halvåret räckte haschet oftast så att vi även kunde röka på lördagen. I dagboken kan jag se att det hände att vi efter endast ett halvår ibland även rökte under veckorna. På det här viset fortsatte det under några år. Under denna tid jobbade jag mestadels på restauranger, jag tränade regelbundet, men fortsatte ta narkotika.

Det är svårt att se tillbaka i tiden och vara ärlig mot sig själv. Jag tror man är duktig på att försköna och förvränga sitt förflutna, att vi människor har förmågan att glömma det som varit jobbigt, vilket förmodligen är bra, annars hade man väl blivit tokig.

Ett bra exempel på detta är hur man minns lumpartiden. När jag berättar för någon om hur lumpen var så är det inte de tråkiga stunderna jag minns, utan snarare de roliga. Det jag försöker säga är att det givetvis fanns stunder med narkotikan som var positiva, men de överväger inte alla negativa saker som den förde med sig.

Jag skulle kunna skriva många negativa saker med att ta droger, men nöjer mig med att här endast berätta om vissa delar. En aspekt är att man får ett varierat mående: ibland tycker man sig vara bäst i världen – medan andra ser dig som en dåre. Ekonomin är permanent jobbig, du har alltid skuld och skam i kroppen, och tänderna blir bara sämre och sämre. Även överdoser ingår i missbruket. Att få ett beroende är väldigt kostsamt på många vis. Vänner dör.

Kanske tjatar jag nu, men allt jag försöker säga är att allt har två sidor, narkotika har en bitter eftersmak: efter solsken kommer regn.

Med facit i hand, var det förmodligen dumt att jag hade så mycket pengar. Jag önskar jag kunnat investera i något jag inte kommit åt, men … ingen ide att gråta över spilld mjölk.

Du som kanske varit i kontakt med, eller har vänner som håller på med någon form av narkotika, vill jag varna både en och två gånger. Pröva inte! Kanske är du killen som lyckas göra det bara någon gång, men hur vet man att man inte blir den som bara fortsätter och fortsätter? Hur vet man innan vem som blir körd i botten? Jag vet inte. Och jag tror ingen annan vet heller. Du kommer att ångra dig när du väl står där, utan bostad, utan jobb och dina riktiga vänner har försvunnit.

Förr eller senare blir man också fast för polisen, och när de väl fått upp ögonen för dig kan jag lova att de inte ger sig förrän du åkt fast. Vad det i sin tur leder till vet väl alla: fängelse. Har man tur, och det är första gången, kan man få behandlingshem.

Till slut befann jag mig vid ett vägskäl, ställd mot väggen av livet. Tanken att fortsätta droga, med alla dess konsekvenser, skrämde mig, dessutom var jag så trött på hela skiten att det blev lättare att bita ihop och motivera sig att ta fajten med avtändning och abstinens.

När man väl klarat av de här sakerna så väntar en kontroll som inte heller är så rolig. För att få lägenhet så krävs urinprover och hembesök under en längre tid.

För att få tillbaka sitt körkort krävs att man visar upp ett läkarintyg på att man varit nykter en längre tid, och det intyget är inte billigt. Med andra ord så kan det bli väldigt dyrt när man försöker återta det man en gång hade. Sedan har vi det här med skuld och skam. När jag ser tillbaka på tiden som drogaktiv, är det obegripligt för mig att jag inte tog mer hänsyn till hur min familj mådde. Hur mycket fick inte de lida och skämmas? De käraste jag har är min mor och bror. De två är de sista jag vill göra illa. Det måste ha varit ett helvete för dem att se sin son och bror gå ner sig i drogträsket. Idag, som drogfri, försöker jag gottgöra dem detta.

I början av min drogkarriär var allt mycket positivt, men med tiden, i och med att jag tog allt tyngre droger (heroin), blev allt bara dyrare och dyrare, värre och värre. Mina sparade pengar höll på att ta slut och det blev svårt att få eller behålla ett jobb, eftersom jag hela tiden var tvungen att ha heroin.

Heroin verkar på så sätt att när man har drogen i sig så fungerar man relativt bra, men tar man inget på runt åtta timmar så börjar man bli sjuk.

Det börjar som en förkylning, men blir bara värre och värre. Man blir plågsamt sängliggande i minst fem dagar. Det är med andra ord ett helvete att få avtändning. Efter att man upplevt en avtändning ett par gånger lovar man sig själv att det aldrig ska få hända igen. Jag minns att jag mådde så dåligt att självmord var ett alternativ för att slippa avtändningen, men som tur var är det långt från tanke till handling. Istället sökte jag hjälp och går sedan åtta år i ett program som heter ”Kurage”, där jag får en medicin som heter Subutex, som gör att det värsta heroinsuget försvinner.

Många tycker nog att det här är fel, att jag bara har bytt ut en sak mot en annan. Jag bryr mig inte speciellt mycket av vad andra tycker, utan är glad att denna lagliga medicin finns.

Meningen är att man ska försöka återskapa sådant man gått miste om eller blivit av med. Sådant som egen lägenhet, utbildning, körkort, med mera. Sedan är det meningen – om det går riktigt bra – att man ska trappa ner och helst klara sig utan medicin. Jag är väl inte där än, men hoppas en dag bli så stark att jag klarar mig utan Subutex.

Nå. Vad vill jag ha sagt med min text? Jo, att du ska tänka dig för både en och två gånger om du hamnar inför valet att prova droger. När jag väl testade fanns inte en tanke på att bli beroende och att det skulle leda till heroin. Nej, passa dig, hela ditt liv kan bli ödelagt.

/”C”