Etikettarkiv: Svenska Kyrkan

I fokus: Frivilligcentralen

12333Månadens I fokus har besökt Frivilligcentralen och träffat samordnaren Agneta Färninger som berättar om verksamheten, och värdet av personer som lyser upp ensamma äldres tillvaro.

I dagens samhälle finns det många äldre personer som är ensamma. Det kan vara ett stort problem att inte ha någon att umgås med eller ha det svårt att ta sig ut. Det finns ett stort behov av personer som kan ta sig an ensamma äldre. Det är där Frivilligcentralen kommer in i bilden.

Frivilligcentralen förmedlar frivilliga insatser till personer som är över 65 år. Den som vill jobba som frivillig måste vara över 18 år.

Agneta Färninger har jobbat som frivilligsamordnare i två år. Hennes bakgrund ligger inom vården. Agneta arbetade i Hemtjänsten innan hon hamnade i Frivilligcentralens verksamhet.

Frivilligcentralen är ett samarbete mellan Röda Korset, Svenska kyrkan och vård- och omsorgsförvaltningen i Karlstads kommun. Verksamheten har nu funnits i tio år.

– Upprinnelsen var att man upptäckte att det fanns ett behov av Frivilligcentralens tjänster. Tidigare fanns det frivilligarbete inom exempelvis Röda Korset och Anhörigcentrum. Det man ville var att samordna det under samma tak, säger Agneta Färninger.

Det handlar om frivillighet både från den äldres och volontärens sida. Frivilligcentralens verksamhet bygger på samtycke och det går inte att tvinga någon att delta. Det vanligaste behovet är besök i hemmet. Volontären fikar och pratar med den äldre eller kanske går ut och promenerar. Det finns de som vill ut och handla exempelvis på Bergvik.

Andemeningen är att skapa ett socialt möte, där den äldre får möjlighet att göra saker som den inte kunde göra annars. Det finns en regel som bestämmer vad volontären får göra.

– Man ska inte som frivillig göra det som avlönad och utbildad personal ska utföra, förklarar Agneta Färninger.

Målet med verksamheten är att ingen ska behöva vara ensam. Nästa steg är att få göra saker som man önskar sig.

– Det är guldkanten i tillvaron som vi erbjuder, menar Agneta.

Om man vill bli volontär, tar man kontakt med Frivilligcentralen via telefon, mejl eller använder den intresseanmälan som finns på http://www.karlstad.se. För att ta reda på om personen är lämplig sker ett samtal med samordnaren. Utifrån detta samtal bedöms den ansökandes lämplighet. Efter denna bedömning träffar samordnaren några äldre som kan passa ihop med volontären.

– Sedan handlar det om matchning, så att det passar med intressen. Det kan vara så att den här tanten har katt, va synd, eftersom den här tjejen är allergisk. Det är mycket som ska stämma och det kan finnas önskemål från båda håll, förklarar Agneta.

Nu under våren har Frivilligcentralen haft en kampanj för att locka fler personer till volontärarbetet. På karlstadsbuss buss-tv har det visats en reklamfilm som har medfört en stor tillströmning av nya intresserade. Idag finns det över hundra frivilliga, men alla är inte i uppdrag.
Agneta har mycket på bordet just nu med att matcha ihop lämpliga volontärer med äldre.

Agneta Färninger menar att Frivilligcentralen fyller en viktig funktion. Hon tror att frivillighet kommer att bli mer och mer viktigt i framtiden. Agneta hoppas att det blir naturligt att man hjälper varandra. Frivilligcentralens volontärer gör en bra insats med att göra livet lite lättare för de äldre.

– De frivilliga gör fantastiska insatser. Det är guld värt, verkligen, avslutar hon.

Text och foto: Henrik Sjöberg

Vägen till en matkasse – med Julänglarna

12345678909876543

ASP Bladet fick en pratstund med Julänglarnas grundare i Karlstad, Andreas Kullberg. Vi fick ta del av hur verksamheten grundades, och hur den har utvecklats. Hur kan gemene man dra ett strå till stacken, och hjälpa en familj i behov, till en riktigt god jul?

– Jag gick runt och tänkte på vad jag kunde göra för människor som inte har det så bra. Då det finns Thanksgiving i USA, borde det gå att få till något liknande i Karlstad. Jag köpte själv in mat och fyllde upp fem kassar. Julskinkan i varje kasse skänktes av en butik. Sedan tog jag kontakt med Lasse Söderberg vid Svenska kyrkan, och frågade om han visste var det fanns behov. Det visste han, säger Andreas Kullberg.

Gåvor och insamlingar
Familjerna som får Julänglarnas hjälp, har Andreas ingen aning om vilka de är. Det sköter de som är proffs på socialt arbete. För att kunna få ta del av Julänglarna, krävs att det finns en kontakt med frivilligorganisationer likt Bryggan, Svenska kyrkans diakoner eller den kommunala socialtjänsten. De vet vilka som är i behov, och garanterar att hjälpen framkommer till rätt familjer. Julänglarna ser till att samla ihop pengar som de sedan fördelar.

På Facebook har Julänglarna sin egen sida där det finns information om hur man kan gå till väga för att skänka gåvor och presenter. Bland annat finns det möjlighet att skänka pengar via Swish. Där kan man också få information om var man kan lämna in saker på olika platser i Karlstad.

– De senaste fem åren har utvecklingen varit enorm. Vi hoppas kunna hjälpa 150 familjer att få en bra jul år 2015! Förra året hjälpte vi 130 familjer, varav drygt 270 barn. Naturligtvis hade vi i den bästa av världar inte varit behövda. Men när det finns behov är det bra att vi finns, berättar Andreas vidare.

Inte bara pengar önskas. Även upplevelser tas tacksamt emot. Sådant som för en familj i behov kan vara svårt att få uppleva, såsom ett besök hos frisören, badhuset eller bowlinghallen.

– De behövande kommer få presentkort, så de kan köpa sin egen julmat. Det är mycket lättare om de själva får välja mat de tycker om, och hur stor julskinkan ska vara till exempel, säger Andreas.

Julkonsert
Den 19 December anordnas en julkonsert i Tingvallakyrkan. Det är gratis inträde och Gospelkören framför där sina toner. Andreas är själv en av deltagarna i kören. Det är en viktig konsert för insamlingen, eftersom alla pengar som skänkes går oavkortat till Julänglarna. De senaste två årens julkonserter, har inbringat runt 20 000 kr vardera!

Det finns även möjlighet att i Tingvallakyrkans café köpa gåvokort på valfritt belopp. Något som fallit väl ut.

Framtiden
Julänglarna är ett korttidsprojekt som startar på hösten och pågår fram till jul. Varje år görs nya överläggningar om projektets fortsatta existens. Karlstadsbon är givmild; ungefär 2000 personer bidrar, med allt från 20 kr och uppåt. Även företagen har börjat visa intresse för välgörenheten och hjälper till med att skänka pengar, vilket borgar för en fortsättning.

http://www.facebook.com/julanglarna, SWISH: 123 421 98 53,
Bankgiro: 5654-9819

Text: Tony Lövgren
Foto: Lotta Tammi

Växtplats Viken

123123123Charlotta Hedström, diakon i Vikenkyrkan, önskar alla varmt välkomna till en gemenskap som ska vara öppen för alla. – Idag öppnar vi dörrarna och bjuder in till vårt gemensamma vardagsrum och kök.

Invigningstalet fortsätter med Monica Persson, socialdirektör på arbetsmarknads- och socialförvaltningen, hon önskar alla varmt välkomna. Hon har med sig Per-Inge Liden, ordförande för arbetsmarknaden och socialnämnden samt Marita Halvarsson, avdelningschef på vuxenavdelningen.

I talet berättar Monica hur idén föddes. Hon satt på sitt kontor vid Kungsgatan och funderade på hur man kan lösa olika frågor angående människor som har problem eller någon form av utanförskap i samhället.

– Som socialdirektör företräder jag arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Där ansvarar jag för sociala frågor som gäller olika svårigheter för människor, berättar Monica.

Funderingar
På samma gång funderade diakon Charlotta Hedström på hur man ska kunna hjälpa. Ingemar, som har haft ett långvarigt missbruk bakom sig, satt även han på sitt håll och funderade på hur man ska lösa situationen. Det var många olika frågor som dök upp och behövde besvaras. Ingemar som i dag har varit nykter och drogfri i ett par år ville göra något för att hjälpa andra. Han jobbar nu för att stötta sina medmänniskor i Vikenkyrkan.

– Jag satt på min kammare och tänkte, medan Ingmar och hans bror satt på sin och tänkte, och i dag inviger vi Växtplats Viken, säger Charlotta.

Växa fram
Genom Ria blev Ingemar tipsad om Charlotta, varpå han och hans bror Tommy tog kontakt med henne. Där kom de fram till att alla tre hade haft liknande tankar. Från detta möte där de började samarbeta tillsammans, tog det cirka ett år från planering till slutresultat. Det är utifrån Charlottas verksamhetsplan de har jobbat.

Ingemar och Tommy hade också varit i kontakt med kommunen för att berätta att något behöver göras för missbrukare. Där träffade de Per Johansson som tände på idén. Monica Persson blev kontaktad, och efter några möten bjöds också Charlotta med varpå allt knöts samman och föll på plats.

123213

Tanken
Charlotta har jobbat som diakon både inom Ria och Stadsmissionen. Hon berättar att det finns många människor som tycker att de inte passar in någonstans. Det var under dessa förhållanden som tanken växte fram att man skulle öppna en drogfri verksamhet dit alla människor är välkomna.

– Det finns så många ensamma människor, som är långtidssjukskrivna, ensamma eller lever i någon form av missbruk, berättar Charlotta.

Hjälpa
Ingemars dotter Sandra, som är beteendevetare i psykologi, har stöttat sin pappa i hans idé om att hjälpa andra människor. Hon säger att man måste våga sätta ned foten.
– Den drabbade måste nå botten innan det vänder tillbaka för att bli bättre, berättar hon.

Plan
– Under behandlingstiden bör man besöka personerna för att göra en planering. Att ha en plan att erbjuda när personen kommer ut underlättar och är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att vara med från början så inte personerna faller tillbaka i sina dåliga vanor, tillägger Ingemar.

Idén fick han efter att ha varit på behandlingshem ett antal gånger. Om det inte finns något att gå till eller inget att göra, då är det lätt att falla tillbaka.

Detta kan nu Växtplats Vikenkyrkan hjälpa till med, är tanken. Alla ska vara välkomna, gammal som ung, ensam eller tillsammans.

– En mötesplats där man känner sig välkommen, en plats där man kan vara med för att påverka från början, säger en nöjd Marita Halvarsson.

Kristina Traulsen, som är präst i Vikenkyrkan, hoppas att det kommer att växa och bli stort.

– Jag finns till om någon vill prata, jag har mitt rum här bredvid, avslutar Kristina.

Text och foto:
Lotta Tammi

Vad är POSOM-GRUPPEN?

SONY DSCFör tjugo år sedan gick kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Kil, Forshaga och Munkfors samman med Svenska kyrkan för att bilda Psykiskt och socialt omhändertagande (POSOM-GRUPPEN) som är ett stöd vid olyckor och katastrofer.

Verksamheten startade efter den svåra bussolyckan som skedde 1988 i Norge, där många svenska ungdomar från Kista i Stockholm var inblandade. Man såg hur bra Norge tog hand om anhöriga som drabbades, kring svåra stora händelser.

– Med kommunen och kyrkans hjälp, har man byggt upp en grupp av frivilliga människor, som ska kunna vara ett stöd för drabbade personer, vid svåra olyckor och större katastrofer, säger Pia Holmstrand.

POSOM-GRUPPEN består av cirka ett sjuttiotal frivilliga stödpersoner som tillhör Karlstadsregionen, i gruppen ingår Grums, Forshaga och Munkfors. Hela verksamheten leds och styrs av representanter från landstinget, skolor, fritidsverksamheter, räddningstjänsten, polis, svenska kyrkan, socialförvaltningarna och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB).

Aktiveras vid kris
Pia berättar vidare:
– Posom-Gruppen aktiveras när det sker en större olycka. Till exempel vid en bil, buss, tågolycka eller en brand. Gruppen stöttar och hjälper personer som blivit drabbade i samband med olyckan, eller andra tragiska händelser. Det är det ansvariga befälet på plats som ringer SOS-alarm och säger att det nu har skett en tragisk händelse och att familjen behöver stöd. Då kan man aktivera en eller två personer som åker ut och ger det stöd personerna behöver.

Vid en aktivering av gruppen, kan stödet bestå av att ordna de praktiska sakerna i ett kaotiskt skede. Den drabbade kanske behöver hjälp med att ringa in någon anhörig eller ett försäkringsbolag. Eller bara en medmänniska att prata med. Stödet ska vara en förlängning av samhällets ordinarie resurser, en första hjälpinsats, fram tills att landstinget, svenska kyrkan eller andra kommunala verksamheter tar över.

Bli en medmänniska
Den som uttrycker önskan att bli stödperson blir kontaktad av någon i ledningsgruppen för vidare samtal. Utbildningen sker i samarbete med Sensus, där man i första skedet lär sig att bäst ta hand om människor som har hamnat i katastrof. Beroende på typ av olycka/kris, försöker ledningen hitta posom-stödjare, som passar till det behov som händelsen har. De strävar efter också efter att få ett brett spektra på ålder och erfarenhet, och att stödjarna ska kunna jobba i den egna kommunen. Att alltid jobba minst två och två. Det ställs inga särskilda krav på förkunskaper, utan det är ditt intresse, av att vilja hjälpa och stötta dina medmänniskor i kris, som är den största meriten.

Text och foto: Lotta Tammi

Om du vill veta mer om POSOM eller bli stödperson, kontakta Räddningstjänsten via e-post: posom@karlstad.se

Rädda familjerna!

Tidigare skiljde sig inte folk även om de kanske borde ha gjort det. Idag skiljer sig folk kanske för lätt? Här kan familjerådgivningen göra god nytta, där får man möjlighet att samtala kring sina problem och förhoppningsvis få hjälp att vardagen skall bli mer friktionsfri.

Familjerådgivningen i Karlstad ligger på Västra Kyrkogatan 3 nära Domkyrkan. Lättaste sättet att få kontakt med dem är att ringa eller mejla och boka en tid för ett första möte, där man avgör hur man ska gå vidare. Man kan gå till familjerådgivning som familj, par eller enskild om man har samlevnadsproblem, är i en kris eller har mycket konflikter.

Vem söker hjälp?
Det finns flera anledningar att söka hjälp hos en familjerådgivare. Det kan vara exempelvis; svårigheter att samtala, gräl, otrohet, svartsjuka, funderingar om skilsmässa, problem i det sexuella samlivet. Det kan även finnas svårigheter i rollen som förälder eller styvförälder, kriser, att finna känslor för varandra, avsaknad av goda överenskommelser angående praktiska och ekonomiska frågor eller konflikter inom familjen. Vid kyrkans familjerådgivning råder sträng sekretess, inga journaler förs och man får vara anonym.

Vad innebär familjerådgivning?
På träffarna får man samtala i lugn och ro med varandra om de svårigheter man har. Av rådgivaren kan man få hjälp att knyta upp låsta positioner och se nya möjligheter. Man får även möjligheten till en ökad förståelse för sin egen och partnerns värderingar och livsåskådning. I familjerådgivningen jobbar Katarina Hultkranz och Åse Berling. De har olika bakgrund men är båda psykoterapiutbildade med specialisering på relationer, de har även utbildning och beredskap att tala om livsåskådningsfrågor då de arbetar med kyrkan. Ett samtal kostar 120 kronor.

Föreläsningar
Förutom direkt hjälp hålls också föreläsningar för såväl allmänhet som professionella, handledning och konsultation till personer som arbetar inom Svenska kyrkan, kommuner, Landsting och annat där man jobbar med människovårdande yrken. Både Katarina och Åsa har lång yrkeserfarenhet och Katarina är dessutom handledarutbildad.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad

Man kan få kontakt med familjerådgivningen genom telefon eller mejl:
054-141421
familjeradgivningen@svenskakyrkan.se
Besök: V Kyrkogatan 3
Familjerådgivning i Svenska Kyrkan
054-141421
familjeradgivningen@svenskakyrkan.se
Besök V Kyrkogatan 3

Ungdomsbussen

Hösten 2008 tog sig domkyrkoförvaltningen i Karlstad en funderare på vad man kunde göra för att bli mer närvarande i stadens ungdomsmiljöer, resultatet blev att skapa en mobil mötesplats: Ungdomsbussen.nu.

Ungdomsbussen är ett samverkansprojekt mellan Karlstads domkyrkoförsamling och kommunen och har utvecklats i samråd med olika organisationer och samarbetskommittén för barn och unga. Själva bussen är Karlstads kommuns gamla bokbuss, med vissa modifieringar utförda av elever på Nobelgymnasiet. Man riktar sig huvudsakligen mot ungdomar i åldrarna 14-25, den ålder då många driver runt på stan eftersom de har svårt att komma in på något uteställe. Man vill vara en trygg samlingsplats som ska utgöra ett komplement till Trygga Karlstad och utgöra en viktig del i det drogförebyggande arbetet.

Målet – ökad vuxennärvaro

Tanken är att öka vuxennärvaron bland unga som rör sig ute på kvällar och nätter, speciellt runt torget där mycket händer. Det är ju så att många unga har svårt att hitta någon vuxen att både få prata med och få vägledning av. När Ungdomsbussen skulle marknadsföra sig under förra årets skolavslutning, skrev man: ”Mörka tankar är tunga att bära ensam – dela dem gärna med oss som finns i bussen.”

Projektet består idag av 15 utbildade volontärer, i åldrar från 20 till 75. Dessa, tillsammans med anställda inom kyrkan, arbetar med ungdomsbussen. Under sommarlovsperioden är man mestadels parkerad på Stora torget i Karlstad, på fredags- och lördagskvällar, men kommer även att dyka upp sporadiskt vid andra helger under året. Då ambitionen är att vara där det händer saker kommer man inte enbart att finnas i Karlstad. Bussen ska vara i miljöer där ungdomar rör sig, varför man exempelvis närvarade vid förra årets musikfestival i Arvika.

Jag kommer ihåg att det fanns ett liknande ställe för min generation. Då var det Kungsporten som gällde, där det på baksidan fanns plats för dem som hade blivit lite för fulla eller bara var ledsna. Det som var schyst med detta ställe var att man inte obligatoriskt ringde polisen. De bistod med den hjälp de kunde, bland annat genom att ordna med skjuts hem. Målet verkade inte vara att plocka upp så många berusade minderåriga man kunde, utan att vara ett stöd för dem som behövde hjälp. Det var bra att de lät oss vara där tills vi nyktrat till, utan vare sig moraluppläxning eller hot om att ringa polisen. Moraltjat går knappast in hos en skitfull 15-åring. Även där var nog det viktigaste att de bara fanns till hands.

Den som är intresserad av att delta i Bussprojektet som volontär, kan höra av sig till projektledare Charlotta Hedström. Hon nås på telefonnummer 054-14 14 85. Om du är mellan 14 och 25 år och behöver någon att prata med kan du också höra av dig till Charlotta (på samma nummer). Hon är diakon på Svenska kyrkan och har givetvis tystnadsplikt.

Text: Christer Adrian Foto: Per Rhönnstad

Läs gärna även:

Några snabba frågor med Charlotta Hedström, Ungdomsbussen

Brukarkonferens i Munkfors

Den 9 september hölls en öppen psykiatrikonferens i Svenska kyrkans församlingshem i Munkfors. Bortemot ett hundratal besökare gästade konferensen och givetvis var även ASP Bladet där.

Peter Vang Piscator (t.v), präst och initiativtagare till konferensdagen, tillsammans med Lennart Berg (t.h), ordförande för RSMH i Säffle.

Församlingsprästen initiativtagare
Peter Vang Piscator som är präst i Munkfors tog initiativet till denna dag:
– Jag blev inspirerad av en konferens som hölls av RSMHs lokalförening i Säffle, och ville arrangera något liknande här i Munkfors. Min förhoppning är att nya RSMH-föreningar kommer att bildas i norra Värmland och att det som har fungerat i Säffle även kan fungera hos oss. Därför tog jag initiativet att kontakta Lennart Berg som är ordförande i Säffles RSMH-förening om att arrangera den här konferensen.

Avgiftsfritt
Ingen avgift togs ut för att besöka konferensen. Församlingshemmet lånades ut av kyrkan och maten bekostades av landstinget. På så sätt kunde alla som ville, gästa denna konferensdag.

Dagens upplägg
Brukarkonferensen inleddes med ett invigningstal av landshövdingen för Värmlands län, Eva Eriksson. Hon förmedlade ett brev från kungen och ett stipendium till Lennart Berg och Ellenor Carlsson, representanter för RSMH i Säffle, för föreningens arbete med Säfflemodellen.
– Vi ville börja dagen med något som fungerar, vilket är fallet med verksamheten i Säffle. Även att ge kännedom om olika verksamheter som berör oss. Avslutningsvis ville vi lyfta fram hur det ser ut idag i våra kommuner här i norr, berättar Peter Vang Piscator.

Konferensens budskap
– I första hand är vi varandras medmänniskor och behöver bemöta varandra utifrån det. Länge har den psykiatriska professionen ställt sig över de så kallade patienterna, men patient är jag bara i det ögonblick som jag konsulterar exempelvis en läkare, och även om jag är patient så ska vi möta varann i ögonhöjd. Ingen av oss står längre över den andra. Detta hoppas jag att vi har lyckats förmedla under dagen, avslutar Peter Vang Piscator.

Text: Karl-Peter Johansson

Foto: Per Rhönnstad