Etikettarkiv: Sverige

Hellre fler än färre anmälningar

Hur ska vi få ner anmälningsfrekvensen när det gäller sexualbrott? Det verkar vara den stora frågan just nu. Debattören Karl Andersson vänder på steken och menar att beskrivningen är skev och kvinnofientlig.

Varför skulle vi vilja få ner anmälningsfrekvensen? Jag anser att den behöver att öka!

Problemet är inte att kvinnor anmäler sexualbrott för ofta i Sverige, utan att kvinnor anmäler sexualbrott för sällan i alla länder, inklusive Sverige. Jag menar dock att man tydligare ser ett mindre mörkertal i Sverige jämfört med andra länder, detta eftersom vi har en bredare lagstiftning här, även om mörkertalet fortfarande är på tok för högt.

Men om vi nu ska gå efter anmälningsfrekvens – vilket de ultranationalistiska grupperingarna gör – så är Saudiarabien himmelriket på jorden för kvinnor, för landet har inte ens någon anmälningsfrekvens att tala om. I flera länder finns inte våldtäkt som brott i lagstiftningen, mannen får kräva sex och kvinnan måste lyda.

Det är bisarrt!

Lek med tanken. Om vi legaliserar alla typer av sexualbrott, så får vi också en låg anmälningsfrekvens. Sedan kan vi använda de låga siffrorna för att ljuga om verkligheten i politiskt syfte, såväl inrikes som utrikes. Problemet är då löst. Eller?

Det värsta är att det idag finns hundratusentals vuxna människor som saknar förmåga att förstå hur ett sämre samhälle hänger ihop med färre anmälda brott. Att ett samhälle där kvinnor har det bättre också innebär att kvinnor oftare anmäler män för sexuella ofredanden och våldtäkt.

Alltsammans är korkat. För som det ser ut nu påstår grupper långt ut på högerkanten att Sverige är våldtäkternas himmelrike, när allt tyder på att det är tvärtom. Vi talar om samma grupper som historiskt menade att kvinnorna aldrig borde fått rösträtt till att börja med.

Är inte det ironiskt?

Text: Karl Andersson

Äventyrsrally för SOS barnbyar

Hampus Robertsson och Elin Lenneér
Hampus Robertsson och Elin Lenneér

År 2014 startade Hampus Robertsson och Elin Lenneér det ideella projektet ”Äventyrsrally”. Genom det hjälper de utsatta barn för SOS barnbyar.

– Det fungerar på följande sätt: vi samlar in pengar på fritiden via internet till SOS barnbyar. Sedan reser vi med bil till länder där det finns och vi besöker barnbyar. En resa tar ungefär en till två månader. Vi har gjort två stycken resor, dels till Ulan Bator i Mongoliet och även till Marocko och Sahara, säger Hampus och Elin.

Det var 2014 som resan till Ulan Bator i Mongoliet genomfördes, men inte utan äventyr. Bilen gick i sönder i Tadzjikistan, så den fick fraktas hem på lastbil, resan fick fortsätta med flyg och liftning. Väl framme så besökte de SOS barnbyar. En barnby består av åtta till tolv hushåll med en mamma som kallas barnbymamma som agerar föreståndare för varje hushåll, hon har oftast maximalt åtta barn.
– I barnbyn brukar vi underhålla barnen med sång och musik. Vi får fin gemenskap med barnen på detta sätt, säger de.

Hampus börjar att planera en resa ett år innan den skall genomföras och det är visumansökningarna till alla länder som tar tid. Nu har de inte planerat för någon ny resa.

– Det sämsta med resorna är att de tar slut och att det inte finns tid till allt man vill göra. Det bästa är alla möten med människorna och gemenskapen med barnen, vi känner oss välkomna i alla länder. Ju fattigare människorna är desto mer bjuder de på sig själva och är mer givmilda, menar Hampus och Elin.

SOS barnbyar bildades i Europa efter andra världskriget. Det är en organisation som arbetar med utsatta barns rätt till en trygg uppväxt. I Sverige finns inga barnbyar, men i Finland finns det sådana. Det är framförallt kvinnor som tar hand om barnen inom barnbyarna, och oftast är ett engagemang ett livslångt åtagande. Barnen har förlorat antingen den ena eller bägge av sina föräldrar. SOS barnbyar driver också skolor för barnen.

I Sverige har Hampus och Elin varit ute och föreläst på skolor och även haft fotoutställningar om sina resor.

– Det viktigaste är att man gör något för andra, så världen blir bättre. Det mår vi alla bra utav, avslutar de.

Text: Olle Stagnér
Foto: Henrik Sjöberg

Hip-hop musik i mitt liv

Arpad Bihary
Arpad Bihary

Låt mig presentera vem jag är. Jag kallas för Arpad B. och jag har gjort Hip-hopmusik i drygt 10 år, framför allt som låtskrivare och rappare, men jag har även producerat den senaste tiden. Jag vill berätta om musiken, både generellt, och hur det påverkat mitt liv.

Hip-hopmusiken började under 1970-talet i de fattiga delarna av Bronx, New York, på kvarterskalas som var populära bland afrikanska amerikaner. Den har utvecklat mycket och idag är den en av de populäraste musikgenrerna i hela världen. Hip-Hopmusik är oftast en blandning av stiliserad rytmisk musik och en rimrik rytmisk blandning av prat och sång.

Den mest kände rapparen hette 2Pac, som var aktiv under 1990-talet. I dagsläget är artisten Drake mest populär. I åratal har Hip-hop gått genom jättemånga olika artister, producenter och trender; den har alltid förändrats på olika sätt. De flesta säger nog att glansperioden var 1990-talet, men det finns självklart olika uppfattningar om detta.

Jag hörde Hip-hop först när jag var ungefär 10 år gammal och jag älskade den direkt, jag har lyssnat på genren sen dess. Vid slutet av gymnasiet började jag skriva egna texter och sen spelade jag in min första låt. Att skapa min egen musik blev mitt främsta intresse 2009, det är då jag började ta det seriöst, hade min första spelning och började göra låtar regelbundet.

Sen dess har jag släppt mer än 50 låtar på olika internetsidor och musiktjänster (i början på Myspace, sen YouTube och på Soundcloud och i dags läge även på Spotify, iTunes, Tidal, Deezer med flera). Jag har också uppträtt i Sverige, Ungern och Rumänien på olika ställen och evenemang. Min största spelning någonsin var i Karlstad på Kronoparkensdag 2015, då bland annat stora svenska artister som Molly Sandén och Dani M uppträdde samtidigt. Idag befinner jag mig på ett litet skivbolag som heter Import Music Group och är på gång att arbeta på mitt första projekt i skivbolaget.

Jag kommer fortsätta med vad jag gör, att skapa Hip-Hopmusik, det har blivit mitt liv. Jag hoppas bli känd, göra musik på heltid, turnera och skapa många nya låtar. Oavsett om det händer eller inte, är jag jätteglad att ha Hip-hop i mitt liv, för att jag kan uttrycka mina känslor och tankar på ett artistiskt sätt och sprida ett positivt budskap till de som lyssnar. Jag vill tacka alla som har stöttat min karriär hittills och alla som kommer att göra det i framtiden, det betyder mycket mer för mig än ni kan förstå.

Text: Arpad Bihary
Foto: Ylva Alsterlind

Arpads musik
Besök honom på Soundcloud för att lyssna på hans låtar: https://soundcloud.com/arpadbmusic

Hans hemsida hittar du på:
http://arpadb.com/

Europas unga dricker mindre

Bruket av alkohol och tobak fortsätter att minska bland Europas ungdomar. Trots det har berusningsdrickandet inte minskat och Sverige är det enda landet där tjejer dricker mer än killar.

The European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs (ESPAD) har vart fjärde år sedan 1995 samlat in jämförbara data om sextonåriga europeiska skolelevers erfarenhet av olika droger. Alla länder i Europa kan delta och under de 20 år projektet pågått har deltagarantalet varierat mellan 23 och 39 länder.

Nedåtgående trend
Resultatet av undersökningen i Sverige jämfört med övriga deltagande länder i Europa visar på en nedåtgående trend av ungdomars bruk av alkohol, tobak och droger. En anledning tros vara att man umgås mer via sociala medier och att det inte kräver det falska mod alkohol ger. Men trots att färre ungdomar dricker alkohol har inte berusningsdrickandet minskat. Drygt var tredje elev har druckit sig berusad den senaste månaden och resultatet ligger på samma nivå som när den första undersökningen gjordes 1995. Bara Danmark och Estland visar ett högre resultat. Undersökningen visar också att svenska flickor är de enda som druckit mer alkohol vid det senaste berusningstillfället än sina jämnåriga pojkar.

CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning som sammanställt Espads undersökning vill ändå understryka att de svenska ungdomarna ligger bra till på de flesta andra jämförelserna.

– Alkoholkonsumtionen visar på en tydlig nedgång i alla data och andra undersökningar vi jämför med. Jag tycker ungdomarna är värda en applåd, säger Håkan Leifman, direktör för CAN, till tidningen Accent.

Sammanställningen (Rapport 159) finns att ladda ner på: http://www.can.se

Text: Ylva Alsterlind

 

Ingen förlust att #delapådet

Länsstyrelserna runt om i Sverige vill uppmärksamma delad ledighet för föräldrar. Myten att gå miste om pengar om man delar på föräldraförsäkringen lever till viss del kvar. Män tar fortfarande ut färre föräldradagar än kvinnor. I Värmland tog kvinnorna ut 74 procent av alla föräldradagar under 2015, medan männen tog ut 26 procent.

För att skapa mer jämställdhet mellan män och kvinnor gällande föräldraledighet startas därför en kampanj. Den kommer att handla om normer som påverkar hur det är att vara förälder och om ledighet. Länsstyrelsen Värmland hoppas på att sprida kunskap om föräldraledighet och att skapa diskussion om normer som påverkar hur det är att vara förälder. Med hjälp av ökad kunskap hoppas de kunna skapa insikt i hur jämställdhet ser ut i Värmland.

Man kommer bland annat att kunna se kampanjen i form av affischer men även på internet. På http://www.delapådet.se, står det bland annat om myter och fakta samt en del tips. På sociala medier kommer man kunna se den i form av en hashtag: #delapådet.

”Ska du redan börja jobba? Är det verkligen bra för barnet?… fick ingen pappa någonsin höra” är ett exempel på en text som sprids genom kampanjen. Med kampanjen hoppas Länsstyrelserna att man som förälder ska tänka till lite över det gemensamma ansvaret.

Kampanjen utgår från den nationella jämställdhetspolitiken och dess delmål, ”en jämn fördelning av det obetalda hem-och omsorgsarbetet”. För Länsstyrelsen Värmland blir den ett steg i riktningen mot delmålet och även mot visionen Ett jämställt Värmland.

Text: Matilda Eriksson

Sara kämpar mot könsapartheid i Sverige

Sara Mohammed
Sara Mohammad

Sara Mohammad kom till Sverige 1993, efter att hon lämnat sitt dåvarande hemland där hon trakasserades och levde under hedersrelaterat våld. I Sverige har hon haft ett mångårigt engagemang för att opinionsbilda runt hur kvinnors frihet kringskärs av det som kallas för hederskultur.

Sara står självsäkert vid podiet på Karlstad CCC under Socialchefsdagarna. Hon har gjort en lång resa genom livet, och är idag en av Sveriges främsta föreläsare kring hedersvåld, samt är talesperson och grundare av Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF).

Hedersvåld har debatterats flitigt de senaste åren, och GAPF har varit en av de organisationer som har varit i centrum för att driva samtalet framåt. Sara Mohammed berättar om anständighetspoliser som kväver kvinnor och flickors frihet, inte bara i länder med fundamentalistiskt styre, utan även i Sverige.

– Tro inte att jag är omedveten om mäns våld mot kvinnor i Sverige överlag. Eller hur löner och bolagsstrukturer ser ut. Men det är skillnad på det och hur hedersvåld och hederskulturer ser ut, berättar Sara Mohammad.

Sara Mohammed berättar engagerat och tydligt kring det våld hon själv sett, och väjer inte för smärtsamma ämnen som könsstympning eller rå misshandel.

– Hur många gånger har jag inte misshandlats av vattenslangar? Jag har träffat många pojkar och flickor i Sverige som vittnar om samma sak. Om personer som kontrollerar och rapporterar avvikande beteenden, säger Sara Mohammad.

Kvinnor och flickor betraktas som mindre värda, och smutsiga i hederskulturer. Brott för att upprätta denna ”heder” är dessutom sällan genomförda av enstaka individer, utan är kollektiva. De bygger på familjestrukturer eller gemensamma värderingar inom expanderade familjer, så som klaner, vilka legitimerar och organiserar övergrepp mot de flickor som går över gränsen.

– Det handlar bland annat om att bevisa att det finns blodiga lakan på bröllopsnatten. Idag har oskuldskontroller flyttat till Sverige. Det är absurt att vi ska ha det så i det här landet, berättar Sara Mohammad.

För att vända på den utvecklingen önskar Sara bland annat att Sveriges kommuner ska ta större ansvar. Bland annat att de inrättar så kallade hederssamordnare, genomför kontinuerliga utbildningar hur man bäst möter de som är drabbade av hedersvåld, liksom att man inte visar överdriven anpassning för familjers beteenden utan sätter barnet först.

Sara riktar sig direkt till socialcheferna med förhoppningen att socialtjänsterna ska bli bättre på att bejaka unga flickor och kvinnors mänskliga rättigheter.

– Jag har sett det som min livs uppgift att bekämpa våldet som begränsar och mördar kvinnor. Vi kan tala om rasism och islamofobi när vi diskuterar det här våldet, men ansvaret ligger på våra axlar. Jag vill inte uppleva könsapartheid igen, säger Sara Mohammad.

Text & foto:
Robert Halvarsson


Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime
GAPF bildades 2001 och kom att få sitt namn till följd av de två unga kvinnorna Pela och Fadime, som mist livet till följd av hedersvåld. På GAPFs sida kan man se på Fadimes tal till Riksdagen. Se deras hemsida här: http://gapf.se/

Sex miljarder har inte minskat sjukskrivningarna

343454Rehabiliteringsgarantin har inte bidragit till att minska sjukskrivningarna enligt Riksrevisionens kartläggning. Ändå har det satsats cirka sex miljarder kronor på åtgärden sedan den infördes 2008, skriver DN på sin hemsida.

Tanken bakom rehabiliteringsgarantin var att förebygga sjukskrivningar på grund av mildare psykisk ohälsa och smärtproblematik, samt få tillbaka personer som redan hunnit bli sjukskrivna i arbete så fort som möjligt. Berörda personer ska bland annat få tillgång till behandlingar med kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell psykoterapi (IPT), skriver vårdguiden.

Problemen runt garantin har varit många, exempelvis har väntetiderna på behandling varit upp till ett år långa i vissa landsting. Detta främst på grund av brist på legitimerade psykologer och terapeuter. Riksrevisionen tycker också att behandlingsformerna blivit allt för centrala, och hindrat individanpassade åtgärder, skriver DN.

Det har inte heller gjorts några systematiska utvärderingar hur det går för patienterna efter avslutad behandling.

– Satsar man såhär stort på någonting bör man också försäkra sig om att det får resultat, säger Margareta Åberg som är riksrevisor, till DN.

Riksrevisionen föreslår att garantin ska göras om eller helt tas bort.

– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt när det gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit, säger Åberg i DN.

Runt 40 procent av alla sjukskrivningar i Sverige idag äger rum till följd av psykisk ohälsa.

Text: Therese Nilsson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin