Etikettarkiv: Sveriges Radio

Stress och psykisk ohälsa allt vanligare hos män

stress-illustration

Sveriges Radio P4 rapporterar att allt fler män upplever stress och psykiska besvär på grund av jobbet. Samtidigt är stressbesvär på jobbet nästan dubbelt så vanligt bland kvinnor. De fysiska besvären minskar medan de psykiska blir allt vanligare.

Arbetsmiljöverket har på uppdrag av Statistiska Centralbyrån (SCB) genomfört en telefonundersökning på 15 000 personer om hur de upplever arbetsrelaterade besvär. Resultatet visar att mer än var femte person (motsvarande en miljon invånare) som är sysselsatt har arbetsrelaterade psykiska eller fysiska besvär. Personer som arbetar inom vård och omsorg, sociala tjänster och utbildning står för den högsta andelen av arbetsrelaterade besvär.

Det är fortfarande vanligare att kvinnor har arbetsrelaterade problem men andelen av män har under de senaste åren stadigt ökat.

– Det har visat sig att också män som arbetar under samma villkor; såsom hög arbetsbelastning, brister på resurser, ohälsosamma arbetstider och kränkande särbehandling, drabbas i samma utsträckning som kvinnor, säger Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket, i ett pressmeddelande.

Sömnproblem, ångest och depression
De vanligaste problemen bland kvinnor är sömnproblem, oro, ångest, depression och andra psykiska besvär. Bland männen är det problem med ryggen som är mest förekommande och därefter oro, ångest, depression och andra psykiska besvär.

– För att kunna angripa arbetsrelaterad psykisk påfrestning, oavsett kön, behöver arbetsgivare arbeta förebyggande, på samma sätt som man gör med den fysiska belastningen. Orsakerna finns oftast i hur arbetet är organiserat och i det sociala samspelet på jobbet, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

”Det som sägs i radio ska ingen anmärka på”

radio

Vår tids censur beter sig möjligtvis annorlunda än den vi ofta ser i historieböckerna. Men, när Anders Zorns fotografier försvinner från Facebook, eller ett par ammande bröst skyls av digitala moralister, talar vi fortfarande om censur.

Nutida censur är på sätt och vis effektivare än den statliga motsvarigheten. Statens censur är enkel att se och kritisera, idag utövas censur istället av många olika aktörer. Av såväl maskiner, tjänstemän, opolitiska byråkrater och inom det privata näringslivet rensas det opassande ut. Den liberala ivern för yttrandefrihet mäktar heller inte riktigt med att uppfatta censuren då den inte utövas av staten.

Ibland blir censur-ingrepp ofrivilligt komiska eller motsägelsefulla. Jag var inte den enda som ryggade tillbaka då orsaken blev offentlig varför en radioteater baserad på Ödön von Horvaths anti-fascistiska roman ”Ungdom utan gud” (1937) stoppades av Sveriges Radio. Till sist slank den ändå, språkligt förändrad, igenom Sveriges Radios finkänsliga censorer.

Förlagan för teatern är en ganska kort roman, ett verk som försöker skildra en av totalitär propaganda förråad ungdom och en lärare som försöker behålla sin anständighet. Läraren oroas över den tidsanda han lever i, där föraktet för ”lägre stående raser” är tongivande. Att ifrågasätta de ungas allt grövre tongångar är förenat med fara.

Eleverna i romanen uttrycker sig givetvis rasistiskt. Det var här skon klämde. Att låta karaktärerna prata på det sätt som var tänkt, framstod som otänkbart.

I ett stycke i boken rättar läraren uppsatser. Han har fastnat för den mest stötande texten. En där eleven skriver att: ”alla negrer är sluga, fega och lata”. I ren självbevarelsebedrift tänker han först låta den glida igenom. Han vet att priset är högt för att kritisera elevernas människoförakt. De är hjärntvättade av radion, och skolan ska förbereda pojkarna för ett liv i det militära.

I radioteatern förvandlas de opassande orden till: ”de i kolonierna”, eller kort och gott ”dom.” Det kanske inte verkar som en stor sak, om det inte vore för att dessa justeringar på sitt sätt gjorde det hemska mer aptitligt.

Horvath själv fick se sina böcker eldas upp av nazisterna. Han var tvungen att skriva romanen då han befann sig i exil, men låter ändå obehaget kantas av inlevelse och absurd svärta. En annan typ av angrepp drabbar verket idag, nästan 80 år senare. Ett samhälle där moderna människor med humanistiska värderingar ser censuren som ett verktyg i de godas tjänst.

Om originalinspelningen av radioteatern trots allt hade spelats upp, hade kanske en och annan lyssnare blivit arg. Är det så farligt? Kanske hade ilskan kunnat vara en bra utgångspunkt kring ett samtal om den smärta som vår kontinent bär på. Som vi har fått som arvegods.

Vi hade kanske kunnat resonera, utifrån verket, om den brutala verklighet som utgjorde inspiration till Horvaths roman?

Kanske, kanske inte. Möjligtvis har vi som samhälle alltför länge inbillat oss att det är de egna känslorna som är den bästa måttstocken för vad som är rätt och fel. Att det värsta som kan ske är att påminnas om att det finns människor som inte delar ens värderingar.

”Allt tänkande är dem förhatligt”, reflekterar läraren över sina elever i Ungdom utan gud. Att hata tanken är antagligen ett mycket vanligare fenomen än vi skulle önska. Även välmenande människor kan göra sig skyldiga till den synden.

Text & foto: Robert Halvarsson
Foto på Ödön: Public Domain

På väg mot bättre psykisk hälsa

122I Mars 2015 började en psykiatrisk akutbil användas i Stockholms län. Projektet ska hålla på i två år och det främsta syftet är att förebygga självmord, men enheten tar även hand om människor som befinner sig i annan psykisk akut kris, rapporterar SVT Stockholm.

Bilen, som också kallas PAM (psykiatrisk akutmobilitet), åker på larm som vidarebefordras från SOS Alarm. Detta sker sju dagar i veckan på breda arbetstider, skriver Vårdförbundets tidning på sin hemsida.

Vårdförbundet uppger vidare på sin hemsida att ombord på PAM finns en ambulansförare och två psykiatriska specialistsjuksköterskor. Istället för en bår, finns sittplatser som ska underlätta för ett första samtal.

Tidigare var det polisen som skickades i väg på larm gällande akut psykisk ohälsa. Björn Cewenhielm är tillförordnad chef på regionsledningscentralen på Stockholmspolisen och han säger till Sveriges Radio P4 Stockholm att den psykiatriska akutbilen varit avlastande för polisen i många fall.

– Vi kanske hade varit enda resursen på plats som hade kunnat följa med patienten, eller den omhändertagna, till någon typ av mottagning och sedan skulle hon eller han kanske slussas vidare och till slut hamna rätt, säger han till P4.

22Samarbetet ett steg framåt
Från mars till och med augusti har PAM och polisen åkt på över 500 larm tillsammans, men polisen har i många fall kunnat lämna platsen i ett tidigt skede. Mottagandet har varit positivt även från andra involverade.

– Det har gått jättebra. Vi har fått positiv respons både från dem vi möter ute, personer som mår akut dåligt, men även från ambulanspersonal och räddningstjänst, säger räddningschefen och en av ledarna för PAM-projektet Mikael Carlsson till Sveriges radio P4 Stockholm. Han fortsätter:

– En stor skillnad som vi ser är avstigmatiseringen av psykisk ohälsa. Som det har varit tidigare och fortfarande är; mår du akut psykiskt dåligt så blir du ofta hämtad av polis, och det kan vara jättejobbigt. Du är ingen brottsling för att du mår psykiskt dåligt, säger han till P4.

Inspirerade av PAM-enheten i Stockholm har även ett antal folkpartister i Västerbottens läns landsting föreslagit en psykiatrisk akutbil som ska åka runt i länet, skriver den lokala tidningen Norran på sin hemsida.

Om projekt kommer genomföras i fler landsting är ännu oklart, men landstingsrådet i Stockholm, Anna Starbrink hoppas i alla fall att PAM ska göras permanent och utvidgas, uppger SVT Stockholm.

Text: Therese Nilsson
Foto: Fredrik Nilsson

Mindre stress för lesbiska föräldrar

venus5Barnmorskan och doktor Catrine Borneskog vid Uppsala universitet presenterade en avhandling i mitten av december. Där redovisar hon resultat från 165 lesbiska par och 151 heterosexuella par. Resultatet visar att de lesbiska paren både är min­dre stressade och mer nöjda.

Lisa Ljuslin och Jennie Stålfors fick en son för en tid sedan. För P3 Nyheter på Sveriges Radio berättar de, att de tror att IVF-behandlingen är mer påfrestande för heteroföräldrar.
– Vi visste ju om att vi inte kunde få barn på vanligt sätt. He­teropar måste ju försöka själva först. Det känns säkert som ett nederlag varje månad tjejen får sin mens och inget barn växer i magen, säger de till P3 Nyheter.

– Det går att se på de långa och stora mätningarna att lesbiska par har ett bättre resultat jämfört med heterosexuella par, berättar Catrine Borneskog, också hon för P3 Nyheter.
I sin avhandling har hon tittat närmare på symptomen, ångest och depression. De har även mätt stressen hos föräldrarna och resultatet visar alltså att de lesbiska paren är mer tillfreds med sin situation.

– Det är givetvis spekulationer, men jag tror att de tänker igenom hela familjebilden på ett annat sätt, fortsätter hon. Det ökar möjligheten till i att lugn och ro skapar rutiner som gör att de är mer förberedda att bli föräldrar, avslutar hon för Sveriges Radio.

Text: Liselotte Frejdig
Illustration: Robert Halvarsson

Förebyggande åtgärder saknas

Det saknas ett förebyggande och systematiskt arbete i hälften av Sveriges kommuner, för att motverka psykisk ohälsa på jobbet. En kartläggning från kampanjen Hjärnkoll pekar på detta.

Kommunerna är tillsammans en av landets största arbetsgivare, men saknar ofta information om hur sina medarbetare mår på jobbet. Endast sex av tio kommuner, 63 procent, har gjort en inventering av existensen av psykisk ohälsa bland kommunens medarbetare.

– Tre av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen egen eller som närstående eller arbetskamrat. Kommunerna som tillsammans är en av Sveriges större arbetsgivare, bör lägga större vikt vid att arbeta systematiskt med att förebygga och upptäcka psykisk ohälsa, säger Rickard Bracken, projektledare på Hjärnkoll i ett pressmeddelande.

De kommuner som faktiskt har utbildat sina chefer om psykisk ohälsa, är jämförelsevis bättre på att ha rutiner och riktlinjer för att hitta tecken på ohälsa hos sina anställda. Utbildningsnivån hänger ofta också ihop med större ambitioner för att förminska psykisk ohälsa. 65 procent av de utbildade personalcheferna berättar att deras egen kommun arbetar mot psykisk ohälsa. Till skillnad mot de 34 procent av personalcheferna som inte utbildats.

– Det är väldigt viktigt att arbetsgivare tänker på det här med psykisk ohälsa på sina arbetsplatser. Medarbetarna mår väldigt bra av att veta att de har stöd hos arbetsgivaren för att kunna prata om en psykisk ohälsa, säger Mia Carlström som arbetar för kampanjen i Karlstad i en intervju med Sveriges radio Värmland.

Och Projektledaren Rickard Bracken håller med Mia:

– Alla kan göra något för att motverka psykisk ohälsa och för att personer som lever med psykisk ohälsa ska slippa diskriminerande attityder och bemötande. Kommunerna bör i sin roll som arbetsgivare satsa på att utbilda chefer och arbeta mer förebyggande.

Text: Joanna Halvardsson

Vem vill #mådåligt?

Sveriges Radio P3 gick i mitten av november ut med en uppmaning. Man vill samarbeta med radiokanelens lyssnare och uppmuntra dem att dela med sig av sina erfarenheter av att må dåligt.

Att detta initiativ kallas för #mådåligt är på grund av att mikrobloggen Twitter låter sina användare dela med sig av sina erfarenheter genom så kallade ”hashtags”. Skriv några meningar och märk orden med #mådåligt, så kommer alla som vill kunna läsa dina ord. Detta kan både vara uppmuntrande samt något man antagligen bör vara försiktig med, då avtrycken man sätter på nätet är att betrakta som offentliga. Vem som helst kan läsa dem.

Ämnena redaktionen på P3 avhandlat har varit många. Annefrid Johansson är en av de röster som P3 har talat med. Hon berättar om frågor som rör prestationsångest. P3 skriver: ”Annefrid är mitt uppe i en hetsig tentaperiod, samtidigt jobbar hon halvtid och tränar flera gånger i veckan. Hon bläddrar i sin kalender som är knökfull. Det finns ett tomt hål, det är för lunch. Men helst hade hon sett att hon haft en kortare lunch och gjort något vettigt istället.”

Prestationsproblematiken, att hela tiden leva på topp som högpresterande yngling skapar bekymmer. Framförallt när återhämtning och den ack så viktiga vilan sätts på undantag.

Fattigdomssjukan

Men att må dåligt kan handla om många olika saker. I Johanssons fall slutade det med utbrändhetsymptom, trots relativt ung ålder. För andra är det ekonomin man upplever som det främsta gisslet. Benny är en man som efter att räkningarna är betalda enligt egen utsago har 50 kronor kvar att leva på. Han lider så att säga av ”fattigdomssjukan”. Något som också innebär att han upplever sig att inte ha råd med att försöka ordna en samtalskontakt, genom sitt landsting.

– Tanken har ju slagit mig att jag kanske behöver jag gå och prata med någon. Men jag har ju inte pengar nog att göra det. Så det finns ju ingen möjlighet att vända sig till någon, för då får jag ju ytterligare en utgift som jag måste betala och då förvärrar jag min egen situation, berättar Benny för P3.

P3 fokuserar dock inte bara på personer som mår dåligt, utan även vägen tillbaka. En väg som självklart kan se ut på många olika sätt.

#Måbättre

I programmet har man tagit upp självskadebeteenden med psykologen Anders Wellsmo, som gett tips till de främst yngre lyssnarna hur man hanterar egna eller andras problem. Svaren han gav i en chatt är tydliga; prata med närstående eller sök hjälp om du upplever att du inte kan hantera din ångest och gör dig själv, eller andra, illa.

Men att söka hjälp kan vara avlägset för många. Könsmässigt är det dessutom främst tjejer och kvinnor som söker hjälp från vården. Män vill oftare lösa problem själva, vilket programmet bland annat har skildrat genom en diskussion med frågan: ”Hur gör vi det mer ok för killar att söka hjälp?” I det sammanhanget pratade man med maskulinitetsforskaren Lucas Gottzén, som valde att lyfta fram olika maskulinitetsideal, och hur de kan krocka med tanken på att man kan behöva hjälp vid olika delar av livets skeenden.

– Jag tror att killar både vill och kan prata om känslor, men när man mår riktigt, riktigt dåligt har det gått för långt. Så man behöver komma tidigare in och hjälpa killar att börja prata om det, konstaterar Gottzén i P3.

Det kan också handla om att man är ovan att identifiera männens självskadebeteende som egentligt självdestruktivt beteende. Stereotypt kan en ung kvinna uppleva liknande ångestlindring och ge utlopp för självdestruktivitet genom att skära sig i armarna, som en man upplever av att dricka för mycket alkohol.

Radioprogrammets strävan är att ”vara så transparenta som möjligt och vi bjuder in alla att dela med sig av sina erfarenheter och att diskutera det vi gemensamt kommer fram till.” I dagsläget har man ett tiotal artiklar på sin hemsida, satsningen leds av radiojournalisterna Johanna Rudbäck och Isabell Höjman.

Text: Robert Halvarsson

Illustration: Martin Bäckström-Ledin

För att ta del av #mådåligt, sök på det via www.sverigesradio.se, eller www.twitter.com.

Röster om #mådåligt:

”Efter år av att hålla demonerna inne får jag varje dag påminna mig själv om att det är ok att be om hjälp. #mådåligt”

”Det där med att umgås med människor som inte fattar. De som aldrig frågar hur man mår #mådåligt”

”Ingen skäms för att man blir sängliggande en dag pga förkylning Jag blir ibland sängliggande pga bråkig hjärna. Ingen skillnad. #mådåligt”

Praktiska medietips

Hantera massmedia är inte det lättaste. Det krävs både kunskap och insikt för att kunna förstå hur media fungerar. ASP bladet var den 23 maj inbjudna till en kursdag med temat ”Effektiva massmediekontakter för ideella organisationer och brukarråd”.

Föreläsaren Ted Bergdahl har lång erfarenhet av mediearbete. Han har bl.a. jobbat på SVT och Sveriges Radio, varit pressansvarig på Alkoholkommittén, Mobilisering mot narkotika och Sveriges Kommuner och Landsting. Nyligen blev han dessutom ny informationschef för Vänsterpartiet.

Ted är kommunikationskonsult, moderator och föreläsare, och erbjuder sina tjänster genom sitt kommunikationsföretag. Föreläsningen hölls på Sveriges Kommuner och Landstings huvudkontor på Södermalm, med en vacker utsikt över Stockholm.

Även om man är en liten organisation eller förening är man en betydelsefull kugge i samhället. Ted Bergdahl använde Al Gore som exempel på hur man kan använda massmedia för att få ut sitt budskap.  Han skapade stor mediepublicitet kring den globala uppvärmningen och folk började prata om den.

– Jag vill att ni blir lokala Al Gores i era frågor, uppmanade Ted Bergdahl.

Han fortsatte vidare med att säga att det finns mängder av saker som organisationer och föreningar kan förmedla om sina medlemmar och de problem de stöter på. Ted uppmanade åhörarna att göra det på ett sådant sätt att folk i samhället börjar prata om det.

Han tyckte att även ideella organisationer och brukarråd kunde lära av Gores förhållningssätt. Det gäller att ta plats och ”blåsa upp sig”, som han uttryckte det. Det är viktigt om man vill hantera massmedia på ett bra sätt, för att kunna påverka lokala beslutsfattare och senare kanske på nationell och internationell nivå.

– Publicitet på redaktionell plats är värd sex till sju gånger reklamvärdet. Oavsett hur trovärdiga ni uppfattar er själva så kommer folk att uppfatta er mer trovärdiga om ni uttalar er via en artikel än via en annons, säger Ted Bergdahl.

Var först på plan

Han menar att den som vill nå ut inte enbart bör tänka reaktivt. Det vill säga, denne bör inte enbart reagera på samhällsklimat och vad som figurerar i tidningar och press. Riktigt framgångsrika föreningar och organisationer skapar samtalsämnen och sätter agendan i debatten.

Det handlar inte alltid om vem som har mest resurser eller störst organisationer. De numera rikskända påskuppropsmanifestationerna startades exempelvis av en katolsk kvinna. Det är alltså möjligt för en enskild människa att använda massmedia som ett verktyg för sina idéer och sedan lyckas med gott resultat.

­

­­– Den som är först ute på banan är den som styr dagordningen. I­ kontakten med media är det mycket viktigt att reagera snabbt på det som har hänt. Det gäller att agera proaktivt mot massmedia, ligga steget före, och inte bara svara på tilltal, menar Ted Bergdahl.

Köp dig tid

Att vara förberedd är a och o vid kontakten med journalister. 15-minutersregeln som ofta tas upp i kurser i mediehantering är en bra sak att använda sig av. När en journalist ringer och ber om en kommentar kan det vara bra att säga att man återkommer inom 15 minuter. Då har man tid att ringa en chef eller någon annan sakkunnig som kan hjälpa till.

Ted tog upp ett exempel. När han jobbade på Mobilisering mot narkotika tillsammans med Björn Fries ringde en tv-journalist och ville ha svar på en specifik fråga. Eftersom Bergdahl och hans kollega inte visste något om ämnet i fråga använde de 15-minutersregeln för att snabbt googla och samla information. Björn Fries ringde sedan tillbaka till journalisten och framstod då som en expert i ämnet. Detta är ett bra bevis på hur viktigt det är att vara förberedd i mötet massmedia.

 Text: Henrik Sjöberg & Robert Halvarsson

Foto: Henrik Sjöberg