Etikettarkiv: Therese Karlsson

Hjälpmedel hjälper

Den tredje mars 2011 hölls ett seminarium om kognitiva hjälpmedel.  Föreläsningen ingick i en seminariedag på Karlstads universitet som anordnades av fakulteten för samhälls- och livsegenskaper.

En undersökning gjord av FoU(Forskning och Utveckling) Välfärd Värmland som behandlar tillgängligheten av kognitiva hjälpmedel i Värmland, var utgångspunkten för ett av seminarierna under seminariedagen. ASP Bladet var där och fick höra Therese Karlsson och Kajsa Jansson tala om hur kognitiva hjälpmedel kan underlätta tillvaron för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Therese Karlsson är adjunkt på Karlstad universitet och även anställd av FoU. Kajsa Jansson är brukare med erfarenhet av kognitiva hjälpmedel. Hon har även i en artikelserie i ASP bladet skrivit om vilka hjälpmedel som finns att tillhandaha.

– Kognitiva funktioner är processer som hjälper till att skapa ordning, ge sammanhang och göra världen begriplig. De bearbetar och förmedlar information och är kopplade till minnet.  De kognitiva funktionerna hjälper oss att klara av livet på ett bättre sätt, Therese Karlsson
– Om de kognitiva funktionerna är nedsatta kan man få svårt att komma ihåg saker, säger Therese. Hon menar vidare att problemen också innefattar svårigheter som att ta initiativ, planera sin tillvaro och lära in nya saker.

Det finns en mängd hjälpmedel som kan underlätta vardagen. Kajsa Jansson har som brukare erfarenhet av en del av dessa hjälpmedel. Hon har skrivit en artikelserie i ASP bladet om kognitiva hjälpmedel. Kajsa säger att de ska förebygga, förbättra och kompensera nedsatt och förlorad kognitiv funktion.  För att få ett fungerande vardagsliv behövs strukturer och strategier. Ett lämpligt hjälpmedel kan vara en hjälp till behövlig balans i vardagslivet.

En gemensam sortimentslista finns sedan 2008 där landstinget och värmländska kommuner kan förskriva hjälpmedel. Men det tillsattes inga ekonomiska medel från början. Detta medförde att tillgången på hjälpmedel var obefintlig. Det var först i slutet av 2009 som situationen förändrades till det bättre.

Therese Karlsson säger att undersökningen som hon och Per Folkesson gjorde, visade att det var svårt att hitta en kvalificerad person som kunde förskriva ett hjälpmedel. Det finns dessutom ett begränsat sortiment som medför att det blir svårare att hitta rätt hjälpmedel till visst ett behov.

– Väldigt få vet att det finns hjälpmedel. Det gäller både brukare och vårdpersonal, hävdar Kajsa Jansson.  Hon säger vidare att det saknas kunskap bland personal inom vården om de hjälpmedel som finns.
– Det behövs nytänkande, menar Kajsa.

Therese Karlsson berättar att undersökningen visade att kognitiva hjälpmedel och kognitivt stöd inte är en del av det totala stödet. Det är helt enkelt inte implementerat i verksamheten.

Förskrivningen av hjälpmedel styrs av vad som sägs i Hälso- och sjukvårdslagen. Där står det att landsting och kommuner var för sig ansvarar för hjälpmedel. Den enskilde får inte hamna i kläm mellan kommun och landsting utan förskrivningen måste ske smärtfritt. Kommuner och landsting har i Värmland ett gemensamt ansvar för hjälpmedel inom hälso- och sjukvård. En kostnadsnyttobedömning som nationalekonomen Per Dahlbäck har gjort, visar att kognitiva hjälpmedel bidrar till en positiv ekonomisk situation både för den enskilde samt för samhället.

En annan aspekt som Therese och Kajsa tog upp är rättighetsperspektivet. En person som bryter benet får direkt kryckor eller om det är en ännu en allvarligare kroppsskada, en rullstol.

– Varför gäller inte samma tänkande för psykiskt funktionshindrade, undrar Kajsa Jansson.

Kognitiva nedsättningar bör lyftas fram i fler sammanhang, tycker Kajsa och Therese. De menar vidare att detta skulle avdramatisera problemen och hjälpmedelsanvändningen.  Användningen kan hjälpa till att öka livskvaliteten, ge en självständighet och delaktighet inte bara i arbete eller studier, utan främjar också en fritid som känns rolig och innehållsrik.

Exempel på olika hjälpmedel

Handdatorer: ger struktur och hjälper att komma ihåg.
Mobiltelefonen: bra för påminnelser
Timstock: hjälp om du har problem att uppfatta
Medicinkarusell: låter tills du har tagit medicinen
Tyngtäcken: ger bättre kroppsuppfattning och nattsömn används som alternativ till sömnmedicin.
Shake Awake: förstärkt väckarklocka
Almanacka: klassisk påminnare

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Låg tillgänglighet till hjälpmedel

Den 26 augusti genomförde FoU Välfärd Värmland på Karlstads Universitet ett seminarium där de presenterade en rapport under bearbetning om kognitiva hjälpmedel. På plats samsades arbetsterapeuter och brukare med personer från både landstings och kommunpsykiatrin. ASP Bladet fanns på plats för att bevaka tillställningen.


Enbart en av tio har idag tillgång till den typ av kognitiva hjälpmedel som de anses behöva, berättade Per Folkesson för seminariets åhörare. Med denna insikt gav Hjälpmedelsinstitutet FoU Värmland i uppdrag att undersöka tillgängligheten till hjälpmedel hos målgruppen.

I centrum för rapporten står brukarna själva, som i ett antal nedskrivna intervjuer får sin röst hörd till följd av det gedigna arbete Per Folkesson och Therese Karlsson har genomfört. Även om saker är i förändring; vilket också rapporten är ett uttryck för, berättar Therese Karlsson att tillgängligheten är starkt beskuren.
– Tillgängligheten till förskrivningsbara kognitiva hjälpmedel har varit starkt begränsad till specifika kommunala verksamheter i ett fåtal kommuner, under den tiden som intervjuerna genomfördes. Kunskapen om psykiska funktionsnedsättningar och kognitiva hjälpmedel upplever vi som personbundna till de arbetsterapeuter som har ett specialintresse kring detta, berättar Therese Karlsson.

De tre huvudfaktorerna som Per och Therese Karlsson lyfter fram varför tillgängligheten är låg är: bristande kunskap, små ekonomiska resurser och att vi talar om ganska komplexa organisationer. Det finns flera huvudmän, med andra ord ska kommun och landsting dra åt samma håll. Men när det gäller stöd för hjälpmedel finns det inget som säger att inte arbetsförmedling, försäkringskassa och arbetsgivare skulle kunna ha ett intresse av att stötta den som är i behov av detta.

Många gånger är också behovet okänt både av personen som skulle kunna dra nytta av hjälpmedel samt av omgivningen. Kopplingen görs inte mellan funktionsnedsättning och hjälpmedel. Förutsättningarna är därför låga att rätt hjälpmedel till slut ska kunna hamna hos rätt person. Lättast att få hjälpmedel förskrivna är de som har kontakt med socialpsykiatrin, som ju har också har arbetsterapeuter knutna till sin verksamhet.
– Man vet inte vilka rättigheter man har och vart man ska vända sig. Det är något som framkommer tydligt i många intervjuer. Får man inte information om vad som finns att få är det också väldigt svårt att få ett brukarinflytande utöver det stöd som ges. Information är en grundläggande aspekt för inflytande och egenmakt, menar Therese Karlsson.

Under seminariet fick även arbetsterapeuten Gunilla Barse Persson och Marit Granberg Eskel, doktorand i sociologi, agera opponenter. Att opponera innebär i universitetsvärlden att man sätter sig in i texten för att kunna komma med kritik som förhoppningsvis leder fram till att slutresultatet blir bättre. Även åhörare kunde under seminariet komma med olika infallsvinklar.

En diskussion som väcktes var skillnaden mellan funktionshinder och nedsättning. En inte helt självklar fråga, då samtal om vilka ord man bör använda ständigt förs överallt i samhället. En annan huruvida en rättighetsbaserad lagstiftning skulle kunna vara en väg framåt, vilket socialpsykiatriskt engagerade Görgen Göstas tror. Therese Karlsson och Per Folkesson listar även förslag på åtgärder i rapporten. Bland annat vill man se spridning av information samt ökad kunskap och kompetens.
– Det anses vara en dold målgrupp och en dold problematik. Vi har hållit på att harva med detta hur länge som helst. Men det är inte en dold problematik utan man väljer att inte se. Det handlar om diskriminering och stigma. Man blundar för problemen, säger Marit Grönberg Eskel, doktorand i sociologi och opponent för dagen.

Text: Robert Halvarsson Foto: Kajsa Jansson