Etikettarkiv: Thomas Andersson

Attention Värmland

bjorn-hoffmanAttention har en viktig roll i samhället gentemot människor som har ett neropsykiatriskt funktionshinder. Som stöd åt den som har funktionshindret samt deras familjer. Sen är det en jätteviktig uppgift att sprida information i samhället så kunskapen och förståelsen ökar.

Attentions styrelseordförande Björn Hoffman svarade på frågor runt området NPF och Attention

När bildades föreningen i Karlstad? Det bildades 2003 och i början förde den en ganska tynande tillvaro. När ja kom till föreningen 2005 tro2 jag det var 34 medlemmar bara. I dag är vi betydligt flera 317 medlemmar. Så medlemsantalet har ökat stort och det utan att vi marknadsfört oss på något större vis säger Björn.

Hur har medlemmarna fått tag på er/ eller fått medvetande om er existens? Dels från mun till mun, men det är inte så många. Vi är ju på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) och informerar familjer som fått ett barn diagnostiserat med en NPF diagnos. Det ingår i en utbildning som BUP har och då kommer vi dit och informerar om oss och våran verksamhet.

Det vi märkte när vi kom till dessa träffar var att föräldrarna inte visste någonting om diagnosen som deras barn fått, så efter hand ändrade vi vårat sätt att bemöta dom på. Är ju viktigt att familjer får information utifrån deras egna kunskaper. Det finns ju mycket okunskap om ämnet. Men det var en hel del som blivit medlemmar därifrån.

Vilken målgrupp av människor vänder ni er till?
Om vi tittar i våran verksamhets berättelse så står det att vi skall hjälpa dom funktionshindrade och deras anhöriga. Det är portalen, de viktigaste. Sen kommer det näst lika viktigaste och det är att se till att samhället får information och kunskap om människor med funktionshinder.

Viktigt att lärare, kuratorer och liknande får kunskapen om dessa människor så dom vet om hur man har det med sitt funktionshinder. Allt för att underlätta för den som har funktionshindret.

Hur jobbar ni aktivt med att förändra situationen för era medlemmar? Det är att upplysa dom som har med våra medlemmar att göra, viktigt att skapa förståelse om hur människor med funktionshinder. Dom som jobbar med dessa människor behöver få information så dom vet hur människorna dom har att göra med har det.

Har ni stött på några problem med att informera berörda människor inom dom olika yrkena? Nej vi har inte stött på några bekymmer än så länge alls. Problemet är hur vi som ideell förening ska orka, många i vår styrelse har själva personliga erfarenheter från området och dom har jobb och allt tar sin tid för alla inblandade, så vi kan bara ge med oss så mycket vi förmår.

Finns det i dag någon informationsträff gentemot skolorna om NPF? Nej det finns inget och det finns ingenting som säger att det ska vara det heller. Sen finns det någon skola som har begärt att få någon information. Tyvärr så efterfrågas det inte av skolorna och dom har så mycket annat att jobba med så denna biten blir lidande. Det tycker jag som skriver är helt bedrövlig då det är i skolan som många av oss med problematiken börjar på att spåra ur.

Det resulterar ofta i en känsla av utanförskap och genererar dåligt mående, eller i slut ändan till kriminallitet och beroendeproblem. Så hoppas skolorna inför denna information som en normalitet. Barn i skolan som kräver lite mer uppmärksamhet oavsett diagnos eller inte kommer oftast i kläm på grund av ekonomi. Bedrövligt att man redan som barn ses som siffror i en budget. Måste ju gå att tänka om för dom som sitter med beslutsmakten.

Attention har tillsammans med IFA kört en föreläsnings serie under hösten och vinter. Har den varit givande? Har ni märkt av om den har fått mycket uppmärksamhet? Ja det är klart, tidningarna har ju varit där och skrivit om det. Sen hör man folk prata om det. Jag tro det har varit väldigt givande och har uppskattats.

Hur kom den här föreläsningen till? Helst fantastiskt säger Björn. Det var Cecilia Cekestrand på jobbcenter som märkte att hennes klienter hade lite särskilda behov, så hon förstod att det fanns en problematik inblandad i en del av dessa människor. Så hon ville veta mera om området. Så hon började lära sig men insåg ganska snabbt att hennes medarbetare borde veta om mera än dom gjorde med. Så hon tog kontakt med oss och frågade om vi kunde hjälpa till med en föreläsnings serie och då föreslog vi en serie där dom olika funktionshinder togs upp. Så det slutade med en nota på 100 000 som hon tog med sig upp till sin chef och fick det hela godkänt.

Detta är enda gången i Sverige som en kommun har stått för initiativet och ekonomin. Det är helt unikt och många av föreläsarna som vart här har medvetet sänkt sina arvoden för att dom ville så gärna kunna vara med att ta tillfället i akt och sprida sina erfarenheter. Så detta skall Cecilia och kommunen ha mycket kredit för att dom vart med och anordnat denna serie.

Hur ser Attentions framtidsvision / målsättning ut? Målsättningen är att fortsätta utbilda ute i samhället, föreläsningsserien är ett bra exempel på hur vi kan arbeta och hur vi vill arbeta. Nu kan man ju hoppas att skolorna tar efter och anordnar en liknande dag för sina anställda som IFA gjorde.

Det känns jätteviktigt att lyckas nå ut med information till alla berörda parter i samhället som genom sina jobb träffar på dessa människor. Samt givetvis informera och stötta familjer och dom som själva har problematiken. Målet är ja att underlätta för människor med problematiken i samhället vi lever i och då är det viktigt med att informera alla berörde parter i samhället.

Text: Thomas Andersson

HÄLSOKARTLÄGGNING

Katarina Mithander fick i uppdrag att se över kost och aktiviteter hos brukarna inom Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika

Inom gruppboenden har brukarna stora möjligheter att påverka inköp och vilken mat som serveras. Eftersom personalen har ansvar för inköp och tillagning av maten får brukarna väl sammasatt kost. Inom serviceboenden är det betydligt svårare för personalen att påverka brukarna, många gånger prioriteras cigaretter före mat fastän personalen är kostmedvetna är det svårt att påverka brukarna. Vid de flesta tillfällen personalen lagar mat på serviceboenden kommer dock de flesta brukarna och äter.

dsc05316Katarina Mithander Hälsostrateg på avdelningen för socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika har tillsammans med en dietist sammanställt frågor som riktar sig till personal inom dom olika gruppboendena.

Det har under en tid framkommit i media att människor med psykiska funktionsnedsättningar inte sköter sin kost.  Några har även viktproblem på grund av fel kost. Viktproblemen kan också bero på att man får läkemedel vars biverkan är just viktuppgång.

Katarina fick i uppdrag av ledningsgruppen på avdelningen för socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika att se över hur kosthållningen fungerar inom vår verksamhet.

Hon tog hjälp av en dietist och utifrån dietistens kunskaper så togs det fram olika frågor som rörde kosten. Sen gick hon ut till alla gruppboenden och all annan personal inom verksamheten.
”Jag gick ut helt förutsättningslöst” – säger Katarina, det viktiga var att få en bild av hur det för dagen ligger till med kosten. Det var inte någons enskilda uppfattning som gällde utan rena fakta om hur det ser ut för dagen. Jag sammanställde sedan svaren jag fick.

Det jag kort kan säga om det är att personalen uppfattar att det är mycket enklare att påverka dom som är inne i boendena. Därför man kan aktivt vara med och påverka på ett annat sätt än dom som bor i egna lägenheter, dom är svårare att kunna påverka. Tyvärr så prioriterar dom ibland inte maten eller så räcker inte pengarna helt enkelt till. När jag sedan redovisade detta inför nämnden så fick jag ett nytt uppdrag, och det var att ta reda på vad brukarna själva säger om deras situation när det gäller kosten.

Nu så kommer jag att vara på Restaurangen Olivlunden i aktivitetshuset Spegeln de dagar det finns tid över till det. Tanken är att jag ska försöka få till möten med människorna som äter på Olivlunden. Så dom får säga vad dom tycker om kosten. Sen även ställa frågor om hur dom gör med maten när dom kommer hem från jobbet. Jag kommer även att ställa frågor till dom som bor inom gruppboendena och höra med dom om hur dom ser på maten som serveras där.

Text: Thomas Andersson  Foto: Robert Olsson

På jobbet – Meta Fredriksson Monfeld

metaMeta Fredriksson Monfeld jobbar som  finansiell samordnare i Samordningsförbundet Samspelet där Karlstad kommun är en av parterna. Det är viktigt att det är den enskilda medborgaren som kommer i fokus och inte den egna organisationens kostnader, eventuella vinster eller besparingar. Individens nytta och samhällets nytta är huvudfokus.

Vad innebär ditt jobb som finansiell samordnare? Det innebär att försöka förvalta dom pengar som arbetsförmedling, försäkringskassan och kommunerna som i dag är både Karlstad, Hammarö, Grums och Kristinehamns kommuner samt Landstinget bidrar med för att få åtgärder till personer som i dag inte kan få hjälp via dom här respektive myndigheterna.

Det är för att få dom som i dag inte har möjlighet att komma in i arbete till att få hjälp med åtgärder för en arbetslivsinriktad rehabilitering så att dom ska kunna slussas ut i arbete eller studier efter det här.

I dag kan personer tyvärr bollas fram och tillbaka mellan olika myndigheter för att ingen har ett helhetsansvar men det är här vi kommer in och samordnar kontaktnätet för individen så att det blir så bra som möjligt för den enskilde. Som finansiell samordnare har jag en pott med pengar som styrelsen beslutat om vad pengarna skall vara till, sen för personen som är med i det här så kan en del ha sjukersättning eller aktivitetsersättning, samt försörningsstöd. Sen finns det dom som inte har någon ersättning men då dom börjar hos oss så kan kanske tex arbetsförmedlingen gå in och lägga på ersättning.

Meta tillägger att hon har väldigt mycket kontakt med IFA och Solareturen samt Gemet och andra olika platser som kan hjälpa till med att få ut personen i sysselsättning. Jag är ansvarig inför styrelsen för de projekt vi startar.  Futuro startade i november 2008 och Växtkraft startar nu i början av februari. Jag ansvarig inför styrelsen att rapportera hur det fungerar samt sen är jag den som sätter igång och köper upp åtgärder till deltagarna, så jag handlar ganska mycket..

Jag har möjlighet att köpa en plats på Solareturen, Gemet eller tex Solatassen, jag kan även köpa nerupsykiatriska utredningar samt samtalskontakt. Allt utifrån vad individen behöver för stöttning för att komma vidare.

I dag har vi tyvärr inte möjlighet att finnas till för alla men innan sommaren så planerar vi att starta upp mer verksamhet.. Som det ser ut i dag så kommer klienterna från handläggare inom ovan nämnda myndigheter då dom känner att deras klienter behöver denna form av åtgärd.

I dag kan personer tyvärr bollas fram och tillbaka mellan olika myndigheter för att ingen har ett helhetsansvar men det är här vi kommer in.

Vad har du för mål med ditt jobb? Mitt mål är att via Samspelet (www.samspelet.se) som vi kallar det ska kunna stötta människor till att dom mår bättre, samt förhoppningsvis ska kunna jobba eller studera i slutändan och vara egenförsörjande.

Vad har du för svårigheter som du stöter på i ditt jobb? Det som jag upplever som svårigheter är när dom fyra parter som jag jobbar tillsammans med ser till sitt eget intresse i stället för att se till individen som behöver hjälp. Det är viktigt att det är den enskilda medborgaren som kommer i fokus och inte den egna organisationens kostnader, eventuella vinster eller besparingar.

Hur skulle du beskriva dej själv?
Som en sann optimist, målmedveten, Trygg och Arbetspositiv.

Vad har du för yrkesbakgrund?
Jag är narkos sköterska från början och jobba som det i 20 år. Tröttnade tillslut på det för avsaknaden av mänskligt tänkande. Sen började jag 97 som processledare på nåt som dom kallade för hälsofrämjande sjukhus och samtidigt började jag på att läsa på universitetet mycket mera.

Sen har jag jobbat väldigt mycket med hälsa mot då patienter och medborgare och anställda inom Lanstinget, på sista tiden höll jag bara på med rehabilitering inom Lanstinget. Så det har blivit mer och mer hälsa och mindre och mindre med sjukdom. Sen har jag reflekterat över att förr fanns det inte så mycket forskning inom nerupsykiatrin men det har kommit mycket mer i dagens läge inom det området säger Meta.

Vad har du för framtidsvisioner inom ditt jobb? Att kunna hjälpa så många personer som möjligt att komma in i samhället. Många lever i dag i utanförskap av en eller annan anledning och det är viktigt att kunna nå ut till dom med den hjälpen vi har att erbjuda. Våra visioner är att vi ska kunna hjälpa å många som möjligt.

Text: Thomas Andersson

ADHD uppmärksammas koncentrerat

Tomas Andersson föreläser för personal inom Arbetsmarknads- & Socialförvaltningen om ADHD-problematik utifrån sitt eget perspektiv, som drabbad. Han har ett komplicerat liv bakom sej med kriminalitet och droger. Först efter han fått diagnosen ADHD och därmed adekvat medicinering, har livspuzzlet gått att lägga.

”Bilden av mej själv klarnar och jag får äntligen, efter 41 år rätsida på livet”

adhd

Varför vill du berätta om det här för personal som jobbar i förvaltningen? Jag tror det är viktigt att dom som jobbar med oss ADHD-människor, får inblick i hur vi fungerar. Det är viktigt att man får en djupare förståelse för vårat problem, och det kan i förlängningen skapa bättre tillit oss emellan. Just tilliten till myndigheter, som personal på boenden och liknande faktiskt representerar, är ett jättestort berg att bestiga för såna människor som oss.

Misstroendet mot myndighets-personer sitter djupt rotat i alla slags missbrukare, och visst är vår egen bild av ”dom”, många gånger väldigt onyanserad, precis som deras bild ibland är av oss, som klienter. Det blir en slags ömsesidig misstro mot varandra, som uppstår genom omedvetenhet.

Om jag bjuder lite på mej nu, så kanske det öppnar en dörr någonstans… möjligen bara på glänt, men det räcker för att ny förståelse ska komma in.  Jag har ADHD först, men sen har jag också missbrukat narkotika! Det finns så starka samband här.

Vad finns det för samband med ADHD och drogmissbruk? ADHD och drogmissbruk går på nåt sätt hand i hand med varandra. Det ena är ett diagnostiserbart tillstånd och det andra är, i mitt fall symptomet. Det kan vara svårt att se skillnaden för den som inte insatt. Människors uppfattning om ADHD blir ändå mer abstrakt i samband med amfetaminmissbruk, eftersom amfetamin är en drog som orsakar precis dom besvär som en ADHD-person har som sitt ”normaltillstånd”. Då undrar man självklart; ”Vad är vad här, egentligen?”

En ADHD-person, reagerar helt motsatt mot andra på amfetamin. Man blir lugn, får struktur och ordning på tankarna. En person som gett intryck av att vara rastlös, irrationell och helt sanslöst ostrukturerad, kan helt plötsligt framstå som den klokaste och lugnaste filbunken i världen, och alla i omgivningen säger; ”Men Tomas, vad lugn och sansad du var i dag då… och vad fräsch du ser ut. Det var väl roligt, och vad glad jag blir…”.  Dom har trott att det är då jag varit drogfri. Egentligen var det ju helt tvärt om!

Det är detta som gjort att andelen ADHD-diagnoser uppmärksammats så koncentrerat just kring amfetamin-missbrukare.

Amfetamin fungerar som lugnande medicin för en spretig och okontrollerbar ADHD-hjärna. Helt plötsligt hamnar alla papper rätt i pärmen!  Men, amfetamin är olaglig narkotika, som kräver illegala pengar, som gör att man hamnar i (ytterligare) ett fullständigt kaos av kriminalitet och missbruk med svåra konsekvenser.

Mot den här betongväggen har många av oss stångat våra pannor blodiga genom åren. Ska man känna sej hel och fungera någorlunda som en människa inuti, så krävs det ofta medicin av något slag. Medicinerar man inte, kan man få leva med ett inre kaos som är fullständigt outhärdligt, även för omgivningen, och livskvaliteten uteblir till slut helt. Man blir en riktigt Jobbig typ.

Självklart finns det grader här också, som med så mycket annat. ”ADHD-Helvetet brinner med olika temperaturer”, kan man säga. En del blir bara lite svedda i skinnet medans andra får koka riktigt ordentligt!

Det är nog det viktigaste jag har att säga; Låt inte människor få ”koka” för länge med dom här problemen. Man kan inte begära att vi själva ska förstå vad som är fel, och själva inse att vi kanske behöver utredning och medicin.  Det måste vårdgivaren förstå åt oss.

För mej känns det som att just den åtgärden räddade mitt liv. Det är jag så otroligt tacksam för idag.

Helena Båtman