Och i media visas det som vanligt upp en negativ bild av familjehem…

Hur ska vi göra med de barn och ungdomar som lever i svåra livssituationer och får ett beteende som de vuxna i deras omgivning inte klarar av?

Forskning visar att det är bättre att placera barnet/tonåringen i ett familjehem än på en institution, men det blir allt svårare för socialtjänsten att rekrytera familjehem och få behålla de familjehem de redan har. Jag förstår att det kan vara svårt att motivera en familj att öppna upp sin familj för ett främmande barn som ofta har en svår problematik, och jag tror att den bild av familjehem som visas upp i tidningar och TV är en stor orsak.

En onyanserad bild
När läste du något positivt om familjehemsvården senast? När såg du ett tv-program som lyfte fram det fantastiska känslan det ger när det barn som är placerad i ett familjehem gör framsteg och den positiva påverkan det har på hela familjen?

För någon veckan sen handlade ”Kalla Faktas” program om den vanvård som en tonåring sägs ha utsatts för, där de berättade hur vissa familjehem inte genomgått utredning eller inte blivit godkända av socialtjänst men dyker upp i privata organisationer. Det var bara elände och elände som visades. Men hur många procent av familjehemmen handlade programmet om egentligen?

Jag tror att de familjehem som inte fungerar är i en rejäl minoritet, jag tror också att det finns fler bra privata organisationer inom familjehemsvården än dåliga, men den negativa bilden förmedlades som en sanning i ett tv-program, som dessutom heter ”Kalla Fakta”.

Hösten 2011 skrek media ut att bara 55% av de barn som placerats av socialtjänsten har gymnasiekompetens, men det var inte hela sanningen. 55% representerar de barn som omhändertogs av samhället efter att de fyllt 12 år. För de barn som placerades före 10 års ålder är det 71% som klarar gymnasiekompetensen.

Med tanke på att resultatet är lågt hos ”vanliga” svenska barn där det är 86% har betyg som gör att de får söka in till gymnasiet, säger dessa siffror mer om skolan än placerade barn. Är det inte fantastiskt att så många av de barn som omhändertagits av samhället och all den problematik som dessa barn har, klarar grundskolan med godkända betyg? Hade de placerade tonåringarna klarat gymnasiekomptensen om de inte blivit omhändertagna av samhället?

Ett exempel
Jag läser i gårdagens ”Gefle Dagblad” om ett familjehem/jourhem i Hudiksvall som smutskastats ordentligt och framställts som alkoholister i TV och tidningar. De gjorde fel den där kvällen när familjehemsmamman drack två glas vin, men felet de gjorde var att de som jourhem inte får dricka alkohol genom att placeringar kan ske akut.

De där två glasen vin användes av en biologisk mamma till ett barn som var uppväxtplacerad i familjehemmet, i TV berättade den biologiska mamman att det fanns ett alkoholmissbruk i familjehemmet och det fick enorma proportioner, fast Jennie Blomstrand, chef för barn och ungdomsenheten på socialtjänsten sa: ”Vi känner inte igen bilden om alkoholproblem som media har rapporterat:”

Hur påverkas vi?
Vilka blir påverkade mest av den negativa bilden som visas upp? Det som händer är att de som placeras i familjehem riskerar att stigmatiseras och värderas både av sig själv och människor i omgivningen på ett sätt som kanske i längden gör att han/hon inte når sin fulla potential som människa.

Och det blir allt svårare att rekrytera kompetens till familjehem, men hur tror du en ”vanlig familj” tänker om uppdraget när det som visas om att familjehemsvård för det mesta är negativt? Hur tror du det känns för den biologiska föräldern som testat allt och tvingas ta till en familjehemsplacering som sista åtgärd när det bara berättas om vanvård?

Det är dags att visa upp den möjlighet till förbättring som en familjehemsplacering faktiskt är och att livet som familjehem också kan var fullständigt underbart.

Text: Eva-Lena Edholm,
Föreläsare och handledare
Foto: Kenta Jönsson

Hemsida:
www.evalenaedholm.se

Blogg:
www.evalenaedholm.se/blogg

Twitter:
@evalenaedholm.se

Facebook:
www.facebook.com/EvaLenaEdholmForelasareHandledareOchKonsult?ref_type=bookmark

Blogg på Sociala Nätet:
http://www.socialanatet.se/blogg/eva-lena/

En Aspekt av Göteborg

Förfalskade läkemedel kan vara en hälsofara

I en artikel i senaste numret av Apotekets kundtidning “Apoteket” nr 6 2012 skriver Agneta Borgström om förfalskade läkemedel.

Svenska tullen och Läkemedelsverket deltog 2012 i en internationell razzia som leddes av Interpol. Målet var att slå till mot olagliga läkemedel. De tabletter som beslagtogs har ännu inte analyserats, men de flesta är troligtvis narkotikaklassade läkemedel, potenshöjande medel, antibiotika och bantningsmedel. Dessa tabletter var de vanligaste i två tidigare razzior.

– Du har ingen aning om vad falska läkemedel innehåller. Det finns en stor drivkraft hos folk som gör detta för att tjäna pengar, så man tar det man har. Du kan få i dig gift eller fel mängd av olika substanser. Detta säger Maria Gustafsson som är utredare på Läkemedelsverket.

Hon säger vidare att ”dessa falska läkemedel kan innebära en risk för livet”. Som exempel tar hon upp en händelse från Pakistan där hundratals människor dog av blödningar efter att ha fått i sig hjärtläkemedel som visade sig innehålla malariamedicin. I fjol (2011) såldes falska läkemedel för 75 miljarder dollar över hela världen och är en väldigt stor och lukrativ industri. Även i vårt land har dessa falska läkemedel upptäckts, men de har ännu inte lyckats nästla sig in i vården eller på apoteken. Tullen fastnade cirka 20 000 tabletter under hösten 2012.

– Som patient behöver man inte vara orolig, vi har ett bra system i Sverige. Men det finns fall i den vanliga handeln i Europa. I Storbritannien fick 25 000 personer ett falskt läkemedel på apotek för några år sedan. Även om patienterna inte fick några allvarligare skador kan man ju inte säga säkert vilka medicinska konsekvenser det kunde ha fått, fortsätter Maria Gustafsson.

De nya aktörerna inom apoteksbranschen gör att det är svårare att kontrollera att läkemedlen är vad de utger sig för att vara. Dåliga läkemedel går ofta inte att utskilja med blotta ögat, utan de måste analyseras i ett laboratorium. För att undvika dessa farliga preparat har EU skapat nya riktlinjer. I detta uppges det att de ska märkas med en 2D-märkning, denna sägs vara svårare att förfalska än tidigare och gör dem även enklare att spåra.

– Det är mycket svårt att förfalska en sådan kodning, dessutom får vi en unik identitet på varje förpackning som gör att vi kan spåra den, säger Lars Rönnbäck, rådgivare på Apoteket AB, som har testat kodningen på 100 000 förpackningar med bra resultat.

Det är på internet som det stora antalet illegala läkemedel finns. Allt fler internetapotek säljer mer och mer medel för att vi ska må bra, exempelvis i form av bantningsmedel, Viagra samt narkotiska preparat. Detta är en stor marknad. Som moteld kommer man inom EU satsa på att ta fram en gemensam symbol för legala internetapotek, för att på så vis hjälpa kunderna att fatta goda val.

– Symbolen kan visa vägen till de apotek som har tillstånd i det aktuella landet och ska bygga på nationella regler, säger Maria Gustafsson.

Vid en enkätundersökning svarade tre av tio svenskar att de mycket väl kan tänka sig att köpa läkemedel via en utländsk internetsida. Detta är även en trend bland ungdomar. De köper i första hand olagliga preparat för att bygga upp sig, sova bättre, gå ner i vikt, etcetera. Svenska män tillfrågades av opinionsbolaget Novus om sina inköpsvanor gällande läkemedel, där uppgav tre procent av de tillfrågade att de köpt potensläkemedel utan recept. Phizer AB konstaterade att falska läkemedel kan innehålla bland annat råttgift, bly, målarfärg och borsyra, vilket analyser har styrkt. Ändå finns starka drivkrafter att trots allt göra vad samhället anser vara fel val.

– Många tycker också att det är jobbigt att gå till läkare när de enkelt kan köpa på internet, fortsätter Maria Gustafsson.

Tullen i Sverige noterar att antalet försändelser i vanliga brev har ökat, men saknar nödvändiga resurser och satsar på att i första hand stoppa narkotiska preparat.

– Vi hinner inte med att kolla alla försändelser. En vanlig dag inkommer 170 000 brev, bara till Arlanda, säger Per Holgersson, nationell specialist på Tullverket.

Text: Liselotte Frejdig

Olika åsikter om Schizofreni

I fackförbundet Visions tidning om socialarbete, Social Qrage, behandlar de enorma åsiktsskillnaderna i hur schizofreni betraktas. Psykologen Lennart Lundin ser det som en hjärnsjukdom, något som Alain Topor inte håller med om.

Den schweiziske psykiatrikern Paul Eugene Bleuler införde 1911 beteckningen schizofreni (1911) för vad som tidigare kallats dementia praecox . SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) sammanställer på regeringens uppdrag en bok om läkemedelsbehandling vid schizofreni. I den beskrivs schizofreni som en kronisk och invalidiserande hjärnsjukdom.

Många forskare har ansett sig ha kunskap om tillståndet men fortfarande är schizofreni en svårbedömd diagnos. Två psykologer som har olika åsikter om schizofreni är Psykologerna Lennart Lundin och Alain Topor.

Lennart Lundin menar att schizofreni är en kronisk hjärnsjukdom och att det bekräftas av en mängd fysiska förändringar hos patienten.  Han påpekar att forskare har konstaterat hur schizofreni påverkar i stort sett alla kroppens system från energiförsörjning till hjärnstammens process av information.

Alain Topor anser att det saknas godtagbara bevis som talar för att schizofreni är en sjukdom.

– Idag finns övertygande vetenskapliga bevis för att psykofarmaka kan bidra till att göra vissa symptom kroniska, säger han.

Topor menar att läkemedel bara dämpar symtomen och inget annat. Han ställer sig även frågande till om det överhuvudtaget finns något som heter schizofreni. Han föredrar begreppet ”allvarlig psykisk problematik”.

Inte helt oense

Enligt Lennart Lundin är psykofarmaka den mest primära i behandlingen av schizofreni, eftersom han hävdar att de patienter som tar medicin regelbundet lever längre än de som inte gör det. Han avfärdar dock inte betydelsen av det sociala nätverket utan menar att det också är en viktig detalj.

Alain Topor menar att sociala relationer är av stor betydelse och att de medicinska aspekterna har en mer underordnad roll. Oavsett deras olika åsikter är de dock eniga om att ingen annan än brukaren/patienten kan avgöra när han eller hon är på återhämtningsvägen. Topor och Lundin är också av den åsikten att de sociala relationerna spelar roll för läkningsprocessen.

Text: Gunilla Björkegren

Läs mer:

http://www.sq.nu/content/dubbla-bud-om-schizofreni