ADHD EDDDE!

– Det är bra att vara lite galen, det leder ofta till spännande äventyr och upplevelser! Eric Donell tror på människans inneboende kraft att åstadkomma förändring.

Eric Donell kör verkligen så det ryker i sin späckade tvåtimmars enmansföreläsningsshow ADHD EDDDE! (alltså ”ADHD – är det det det är!”). Han berättar om diagnosen ADHD, som han själv har tillsammans med Tourettes syndrom. Han blandar animationer, musik, sång, roliga röstförändringar och kroppsspråk och lyckas med balansen att visa på de positiva egenskaper som ofta kommer med diagnosen, utan att för den skull backa för de svårigheter som också följer med på köpet.

Många Åhörare
Jag, undertecknad, sitter och slösurfar på Stadshotellets wi-fi i lobbyn när mina kollegor från föreningen Attention Karlstad/Värmland kommer. Vi följer pilar, går upp en trappa, ner en trappa, och upp igen till Franska salen. Eric Donell kramar oss alla tre och vi börjar ställa fram bokbord för incheckning av åskådare. Det är en stor föreläsningssal och omkring 60 stolar står i fyrkant mitt i det, för att rymma alla.

Folk börjar strömma in och jag bockar av dem så fingrarna blöder. Vi erbjuder gratis tidningar och vykort, och folk tittar på böcker och broschyrer som går att beställa. Eric säljer sina filmer och cd-skivor. I bakgrunden spelas snuttar av Erics musik, det är glatt och peppande men även lugnt. Sen blir det tyst. Jag tar min stol och sätter mig längst bak.

ADHD
I föreställningen följer vi bland annat sex personer ur ett inifrånperspektiv. Det är förskola, skola, vänner, kärleksrelationer och anhörigperspektiv. De olika personerna skildrar olika typer av ADHD. Alla personer med diagnosen klättrar inte i gardinerna, några med exempelvis ”ADD” är snarare dagdrömmare. Det finns tre typer av ADHD:
– ADHD-I (huvudsakligen bristande uppmärksamhet) den kallas ibland ADD, drömmare.
– ADHD-H (huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet) klättrar i gardinerna.
– ADHD-C (kombinerad presentation) både och.

Feel-good show!
Föreläsningen vänder sig till personal inom förskola, skola, vård, omsorg, myndigheter samt anhöriga och inte minst de med egen ADHD. “ADHD EDDDE!” lämpar sig för alla som önskar få en bättre förståelse för ett neuropsykiatriskt tillstånd som omfattar var 20:e person och därmed påverkar även personernas omgivning. I och med att Eric själv har neuropsykiatriska diagnoser ger han en unik inblick i hur det kan vara att leva med dem, och han är en förebild för hur bra man kan klara sig i livet.

När man lyssnar får man en ökad förståelse för ADHD, varför gör han/hon så, tips på bemötande och motivation, samtidigt som det är en föreställning man blir glad av. Man får även kunskap om olika svårigheter, missuppfattningar, fördomar och hur utanförskap kan se ut. Samtidigt betonar han de positiva sidorna som de olika neuropsykiatriska diagnoserna kan ge.

Eric Donell har skapat flera böcker, skivor, filmer och föreläsningar… och tänker inte ”växa upp och skaffa ETT jobb”. Han rör sig ständigt mellan olika arbeten och sammanhang och har haft över 30 olika arbeten. Han sitter även i styrelsen för intresseorganisationen Riksförbundet Attention.

Text: Maria Lundby Bohlin

Perceptionshantering och kepsfascister

Torbjörn Andersson är aspergerutbildare med bland annat magister på Psykologprogrammet. Han fick officiellt sin aspergerdiagnos 1996, och har sedan dess träffat över tusen svenskar med asperger eller högfungerande autism. ASP Bladets Maria Lundby Bohlin närvarade under en av Torbjörns föreläsningar om perceptionshantering hos personer med asperger.

Som chef på ASPI och föreläsare, arbetar han för ett bra vuxenliv för individer med aspergerpersonlighet. Företaget ASPI Utbildning AB och systerföretaget Andet har tre heltidsanställda och sysslar bland annat med föreläsningar och bokutgivning. Samtliga anställda har själva diagnosen aspergers syndrom.

PRAKTISK PSYKOLOGI
Torbjörn har arbetat som aspergerutbildare i tio års tid. Han har under åren träffat över tusen vuxna personer med asperger, vilka alla är olika sinsemellan.

Han menar att forskningen kring asperger tenderar att fokusera för mycket på orsaker. Man borde istället forska på hur man kan leva ett bra liv med sin asperger. Han menar vidare att en del föreläsare är kvar i ett synsätt som var vanligt för 30 år sedan.

– Förr kunde man vara professor i filosofi och vara totalt socialt inkompetent, men det fungerade, för de hade assistenter som skötte det övriga.

Torbjörn tycker att psykologprogrammet var intressant. Han beskriver medstudenter och lärare av olika slag; både de freudianska med oidipuskomplex och de nyare som gillade kognitiv beteendeterapi. Sen fanns det dem med ”Tourettes syndrom”, som tyckte det var roligt att bara skriva det mest provocerande de för stunden kunde komma på.

Sociala svårigheter
De största problemen med Aspergers syndrom är ofta relaterade till de sociala normerna. Det finns personer som kan klassas som svårt drabbade, som exempelvis tjänar 50 – 60 000 kronor i månaden, men som har problem med det sociala eller med hygien.

– Det är svårt att lära gamla hundar prata, säger han, medvetet felaktigt, och ler.

Det kan krävas mycket energi och fokus att se någon i ögonen vid samtal, inte minst för personer med Aspergers syndrom. De kan exempelvis tycka att det är bekvämare att se ut genom fönstret vid samtal eller i skolan. Att inte ha ögonkontakt gör att det är lättare att fokusera på det som sägs utan att bli distraherad.

Vuxna med asperger blir ofta trötta och överbelastade av något intryck som blivit för starkt eller för mycket. De kan också ha svårt att filtrera ljud och höra vad en specifik person säger i en sorlande miljö, även om hörseln i sig är perfekt. En annan svårighet som är mycket vanlig bland individer med Aspergers syndrom, är Prosopagnosia (ansiktsblindhet). Alltså svårigheter att känna igen ansikten, till exempel om de är på ”fel” ställe, jämfört med där man oftast ser dem.

TYPER AV YTTRINGAR
Torbjörn berättar vidare att tankar, inlärningsförmåga, känslor och det allmänna beteendet är sådant som kan påverkas negativt vid överstimulering. Alla kan störa sig av billiga flimrande lysrör i ett klassrum, men vid NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) är personen ännu känsligare.

– Så varför inte låta ADHD-killen, och de andra, ha keps på sig i klassrummet om de vill? Det gör att elevens energi håller längre i skoldagen. Kepsfascism är bara en kvarleva från förr, då män inte skulle ha hatt på sig inomhus.

Oväntad och ovälkommen beröring är också sådant som kan skapa obehag. Lätt beröring är ofta värre än hård. Därför kan till exempel lapparna i kläder och vissa tygers textur vara jobbigt. Om en röd tröja kliar, så kan en del med asperger generalisera detta och inte gilla någon röd tröja.

Matsituationen kan också kännas obehaglig av flera skäl. Det kan vara felriktad god vilja att tvinga aspergereleven att äta tillsammans med andra i skolmatsalen. Skolmatsalar är stora, stökiga, det är inte alltid tydligt hur man ska gå för att kunna lägga på mat och dryck i rätt ordning och det finns jättemånga bord att sätta sig vid, hur vet man vart man ska sitta? Dessutom kan det vara hög ljudvolym, ”konstig” konsistens på maten, många lukter, smaker och oförutsägbar beröring.
Övning ger färdighet

Torbjörn berättar att det är enklare att acceptera och överleva överstimulans om man hittar problemen och blir medveten om dem. Man kan alltid lära vidare. Analysera vad som stör dig. Du kan exempelvis tycka att det är jobbigt att diska på grund av allt ljud, klirrande, lukten av matrester och diskmedelslukt. Välj diskmaskin? Reglera belastningen i den mån det är möjligt. Han talar vidare om att ”skaffa överkapacitet”, så man klarar av oväntade och jobbiga situationer.

– För mig handlar det om att kunna hålla en föreläsning, trots att en blåsorkester övar i rummet intill!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Ylva Alsterlind

Musik spelar på känslorna

Att musik påverkar oss är ingen hemlighet. Olika delar av hjärnan aktiveras när melodier av känslor når våra öron.

Musik kan betyda olika saker för olika människor. För mig är musik någonting jag blir stärkt av inombords. Hela tiden, överallt. Vare sig det är hemma när musiken släpps fri genom högtalare eller på en tågresa via hörlurar kopplade till mobilen. Den hjälper mig att fly bort från världens alla sinnesintryck. Lugnar ner mig när jag känner mig upprörd eller stressad.

Enligt forskaren Stefan Koelsch påverkar musik oss mer än vad vi tror. I en artikel från Dagens Nyheter står det bland annat om att personer med afasi kan få en förbättrad talförmåga genom musiklyssnande. Engelsmannen Nick van Bloss har Tourettes syndrom och utför 40000 tics om dagen, men när han väl sätter sig vid pianot försvinner alla ticsen.

Jag tror verkligen på teorin om att musik påverkar våra känslor och vårt mående. Det är mycket tack vare musik som jag har växt som person och vågar stå för den jag är. Men minns ni de gånger som man känt sig förargad och lite irriterad då man suttit på bussen utan hörlurar för att de är kvar hemma…? För mig är just ett sådant tillfälle extra jobbigt, eftersom jag har behov av att kunna stänga av ljuden utifrån.

På hemsidan ”den kulturella hjärnan” står det att forskare nu kommit fram till att musik som innehåller känslor aktiverar olika delar av hjärnan. Glad musik kan få oss att andas snabbare och skratta, medan sorglig musik kan få oss att känna vemod och gråta. Men varifrån kommer dessa känslor? Vi vet vilken slags musik det rör sig om, redan innan signalerna har skickats upp till hjärnan. Därefter anpassar kroppen rörelserna efter musiken. På så sätt kan även olika slags känslor, kopplade till det vi hör, komma fram.

Vilken sorts musik blir ni glada av? Jag blir glad av musik som innehåller ett snabbt tempo, eller en låttext med ett tydligt budskap. Men även låtar som man känner igen, tycker jag om, för då kan jag sjunga med och slipper tänka vad som kommer härnäst. Men vilken slags musik blir ni sorgsna av? För min del är det mest ballader, eller låtar där artisten har en kraftfull röst och sjunger om ett aktuellt ämne, som gör mig lättare berörd när jag är ledsen.

Som avslutning har det visat sig att barn med autism reagerar väldigt starkt på just känslosam musik. Musikterapi kan därför vara en bra hjälp för barn, att lättare sätta ord på sina känslor och få bättre kontakt med andra. Musikterapi har därför visat sig ge ett positivt resultat i de flesta fall, detta kan man läsa på ”den kulturella hjärnan”.

Källor: Dagens Nyheter 2009-03-20
kulturellahjarnan.se 2014-03-18

Text & foto: Ellen Berner

IDROTT OCH MÅNGFALD

Konferensen Idrott och mångfald syftar till att öka kunskapen om mångfaldsfrågor inom idrotten. Årets tema är ”Dolda funktionsnedsättningar – kan alla vara med?” Intresset för konferensen är stort.

Deltagarna kommer från idrottslivet, skolor, kommuner och frivilligorganisationer i hela Sverige. Upplägget är en mix av forskning/fakta, föreläsningar, goda exempel och diskussioner. UR Samtiden i Kunskapskanalen kommer dessutom att filma konferensen och sända den under våren.

Dolda funktionsnedsättningar kan vara någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). De vanligaste diagnoserna är ADHD, Aspergers syndrom, autism, Tourettes syndrom och OCD (tvångssyndrom). Konferensen arrangeras av Värmlands idrottsförbund, Karlstads kommun och Karlstads universitet i samarbete med ett flertal andra organisationer.

Halv nio på morgonen börjar Susanne Wolmesjö, som är fil. mag. i pedagogik och jobbar på Bosön Idrottsfolkhögskola, med sitt ämne ”Rörelse är en underskattad medicin”. Hon inleder med en order till den morgontrötta publiken:

– Stå upp! Bra. Varsågoda och sitt!

SNASK I BARNENS MATLÅDA
Hon berättar att hon brinner för ämnet idrott och att hon varit rörlig sedan barnsben. Hon utbildade sig till sjukgymnast, blev friskvårdare och idrottslärare. Senare fick hon även ett volleybollstipendium för att bli proffs i USA. Dagisfikat i USA var Snickers, Coca-cola, jordnötssmör och sylt.

De barn med dålig motorik i skolan, så kallade Spider kids, har 20 år senare sämst hälsa och sämst social kompetens. Det behövs rörelseträning.
– Plocka äpplen! Det är lättare att koncentrera sig om man har fysisk aktivitet. Det är jobbigt och farligt att sitta stilla.

SAMARBETE
Markus Blomqvist, verksamhetsansvarig på People and Technology AB i Stockholm, pratar om Fritidsnätet, som han säger är ett lyckat samarbete över kommungränserna. Passion för människor och teknik. Aktivitet för en meningsfull och mer stimulerande fritid, samt fler sociala kontakter.

AKTIVA, FÖRÄLDRAR OCH LEDARE
Anna Wennerlund Cruickshan är mor till ett aktivt barn med Aspergers syndrom. Det är viktig med trygghet.
– Jag är extra hönsig!

Vad ska personer med osynliga funktionshinder träna? Inom ridsporten så finns ett säkerhetstänk, både andra och hon själv kan skadas om hon får ett utbrott bland hästarna. Mindre grupper är bra, då varje enskild kan få mer hjälp. Nackdelen är att hon då får rida med vuxna med Downs syndrom.

Sociala missförstånd i lagsporter kan uppstå. Detta har lett till en rak höger på en lagkamrat i volleyboll. Det behövs ibland särbehandling även om man i grunden inte vill att det skall vara särbehandling alls. Folk vet för lite.

FÖRST MEN SIST
Azita Iranipour har två barn. En son på 14 år som tränar sex dagar i veckan som målvakt i ishockey. Han har ADHD och mild Asperger. Det är utmaningar varje dag. Planering och struktur är väldigt viktigt. Varje dag får de skriva upp exakt vad som skall göras och vilken tid. Saker måste flyta, är handduken glömd? Man måste lotsa och mentalt förbereda inför varje match.

Sonen är beroende av en ledare. Han är först på träningen, men är ändå alltid sist på isen. Konflikter minskar med förståelse. Det bästa för en person med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) är att få brinna för något i något sammanhang. Var inte rädda för att be föräldrarna om hjälp. Fysiskt självförtroende! Idrott är en medicin, en livförsäkring.

IDROTTARE ELLER KRIMINELL
Helen Wesström är en sprinter och har själv Aspergers syndrom och ADHD. Hon simmar mycket. Helen säger att hon är galet dum-envis. Att hon har en overdrive som inte finns hos andra. – Jag tror på vad folk säger och är bolldyslektiker. Jag måste få utlopp för rörelserna, och om jag inte tränar blir jag deppig. Antingen skulle jag blivit idrottare eller kriminell.

Aila Ibanez på Riksidrottsförbundet, har bara haft ADHD-diagnosen i två månader. En klassisk replik från föräldrar till barn med NPF-problematik är ”skärp dig!”, vilket sällan leder till något gott. Man måste vara öppen med diagnosen i idrotten annars fungerar det inte. Att vara aktiv i ett positivt sammanhang.

TALANG I ALLA
Idrotten ska inte hitta talanger. Idrotten ska finna talangen i alla. Alla har rätt att vara med i idrotten. NPF-symtom som hyperfokus, koncentration, kreativitet och snabbhet är bra att ha i idrotten. Bra idrott har många vinster.

För mer information, besök gärna: http://www.idrottochmangfald.se

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi