Etikettarkiv: tvångsvård

LPT & LRV

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

 

LPT Denna förkortning står för Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, som stiftades 1991 och reglerar hur man med tvång får ge psykiatrisk vård.

För att ge tvångsvård enligt LPT krävs att tre förutsättningar är uppfyllda. För det första att patienten lider av en allvarlig psykisk störning. Med det avses i första hand ett tillstånd av psykotisk karaktär, innefattande symtom som störd verklighetsuppfattning, vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Hit räknas även allvarliga depressioner med självmordstankar, alkoholpsykoser samt klara och särskilt allvarliga demenstillstånd. Den andra förutsättningen är att det ska finnas ett oundgängligt behov av vård. Konkret innebär detta att det ska finnas risk för att patientens liv är i fara eller i varje fall att patientens hälsa allvarligt riskerar att försämras. Därtill ska bedömningen vara att detta inte kan avhjälpas på något annat sätt än genom psykiatrisk slutenvård. Den tredje förutsättningen är att patienten själv motsätter sig en sådan form av vård.

Genom ett så kallat vårdintyg, som utfärdas av en läkare efter en särskild läkarundersökning, intygas att det föreligger sannolika skäl för att de tre förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. För att en sådan undersökning ska få genomföras krävs enligt lagen skälig anledning. Ett vårdintyg får inte vara äldre än fyra dagar.

Vilken som är behörig att fatta själva beslutet om tvångsvård, styrs av det beräknade vårdbehovet. Om vårdtiden anses bli under fyra veckor, så kan en chefsöverläkare med kompetens inom psykiatri fatta beslutet. Det krävs alltså en självständig bedömning av två olika läkare. Befaras däremot den nödvändiga vårdtiden överstiga fyra veckor, måste frågan domstolsprövas.

I övrigt, reglerar LPT rättssäkerheten, tvångsvårdens innehåll, möjlighet till permissioner och möjligheten till en stödperson som bistår patienten i dennes personliga angelägenheter.

LRV Förkortningen står för Lagen om Rättspsykiatrisk Vård, och stiftades också den 1991. Lagen reglerar hur rättspsykiatrisk vård får ges och vilka förutsättningar som gäller.

Enligt brottsbalken gäller i huvudsak att den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte ska dömas till fängelse. Endast om det finns synnerliga skäl kan påföljden bli fängelse.

I brottsbalkens 31:a kapitel och paragraf 3 kan man läsa: ”Lider den som har begått ett brott, för vilken påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.”

Finns det risk för att den som har begått brottet återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag, får rätten besluta att vården ska vara förenad med särskild utskrivningsprövning. I annat fall sker vården utan särskild utskrivningsprövning. Har rätten förordnat särskild utskrivningsprövning, ska permissioner och utskrivning först prövas av en förvaltningsrätt. Finns inget förordnande, så är det chefsöverläkaren ensam som fattar sådana beslut.

En förutsättning för att rätten ska kunna överlämna en person till rättspsykiatrisk vård, är att det finns tillräckligt medicinskt underlag, vilket inhämtas genom så kallad liten och stor sinnesundersökning.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad

Behov av boende och bostad inom avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika

Under flera år har ASP i årsredovisningar och ramyttranden,  boendeinventering och boendekartläggning m.m. påtalat det ökade behovet av  platser i särskilda boenden och lägenheter för gruppen personer med psykisk funktionsnedsättning.

Socialstyrelsen ger kritik efter inventering

En endagsinventering baserad på den 6 maj 2008 har gjorts av Socialstyrelsen. Då tvångsvårdades 3 066 personer, hälften enligt LRV och hälften enligt LPT. Den dagen hade ca 40 procent av de tvångsvårdade permission. Av psykiatrins ca 4 000 vårdplatser upptogs 1 800 platser av tvångsvårdade patienter. Socialstyrelsens inventering och analys visar att det finns skäl för alla aktörer hjälpas åt för att utveckla den psykiatriska tvångsvården.

De personer som vårdas med stöd av LPT och LRV har ofta stora vårdbehov och behöver omfattande vårdinsatser. Ändå visar Socialstyrelsens endagsinventering och den analys som gjorts att de flesta som vårdades den aktuella dagen endast fick läkemedelsbehandling. Det var bara en mindre grupp patienter som också fick psykologiska behandlingar och omvårdnads-/rehabiliteringsinsatser mm.

En stor grupp av patienterna har barn, men det var få som fick t ex familjestöd eller psykologiska insatser. Det finns alltså ett behov inom tvångsvården att etablera kontakt med patientens familj och övriga nätverk.

– Den psykiatriska tvångsvården är mycket tungt belastad med hög beläggning. Det påverkar vårdmiljön, vårdinnehållet och patientsäkerheten för patienterna och därför är det viktigt att alla aktörer hjälps åt för att förbättra situationen inom tvångsvården, säger Anders Printz, chef för nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder.

Källa: 2009-02-23, Socialstyrelsens pressmeddelande: ”Tvångsvård är ett stort ansvar”

frodingshojd

Motsvarande svåra bostadssituation för personer med missbruksproblematik har påtalats från ANA. Vi kan nu konstatera att situationen är akut. Detta märks tydligt i flera avseenden: På korttidsboendet Eriksdalsgatan har boendetiderna blivit allt längre.  Boendet har under året haft full beläggning och den uppsatta maxtiden tre veckor för vistelse har inte kunnat hållas. Flera brukare har bott på Eriksdalsgatan under hela 2008. Bristen på lägenheter och boendeplatser i särskilda boendeformer har omöjliggjort för dem att flytta vidare. Tillgången på korttidsplatser har därmed varit så gott som obefintlig.

Antalet personer som är medicinskt färdigbehandlade ökar. Idag måste vår avdelning pga brist på boendeplatser betala 3 524 kronor per dag till Landstinget eller fatta besluta om externa placeringar.
Antalet ej verkställda gynnande beslut avs särskilt boende ökar. Idag har avdelningen fyra gynnande beslut som inte är verkställda, och vi räknar med flera under året. Främsta orsaken till ökningen är det nya vårdformen i LRV-lagstiftningen. Länsstyrelsen utövar tillsyn och kan hos staten ansöka om sanktionsavgift för kommunen. Resursbrist är inte ett godtagbart skäl. Sanktionsavgifter kan variera per ärende från 10 000 kr till en miljon kr.

På våra egna interna rehab- och boendeverksamheter inom missbruksvården (Ullebergsgården, Gökhöjden, Bore/Hjorten) varierar beläggningen under januari mellan 72 % och 90 %, beroende på aktuell drogsituation, efterfrågan och kravet  på lediga platser för akuta situationer.
Alternativet för dem som är i behov av särskilt boende blir istället externa placeringar. Under 2008 har kostnaderna för externa placeringen för gruppen personer med psykisk funktionsnedsättning ökat. Vi har tidigare klarat behovet med en budget motsvarande 1,5 årsplaceringar. Under 2009 kan kostnaden för externa placeringar komma att uppgå till fem årsplaceringar; 3,6 miljoner kr.

Alléns gruppboende fyller inte längre de krav som finns på särskilt boende vad gäller lägenhetsstandard och arbetsmiljö för personal. Nybyggnationen vid Stockfallet projekterades som ersättningsboende för Allén, med utökning en utökning med 11 boendeplatser. Varken investerings- eller driftskostnader prioriterades i den politiska processen.

Våra brukare/klienter har stora svårigheter att få egna lägenheter på öppna bostadsmarknaden. De som skulle kunna flytta till eget boende blir kvar i gruppboendet eller rehabverksamheter. De får inte möjlighet att utvecklas vidare till självständighet och flödet i verksamheten hämmas.

Vi ser en klar diskriminering på bostadsmarknaden för de målgrupper vi ansvarar för. Vi arbetar med människor som tillhör de mest utsatta., och deras behov av grundtrygghet utifrån sin funktionsnedsättning och förmåga är stort. Deras möjlighet att få en bostad inom den öppna bostadsmarknaden är starkt begränsade. Garantier om boendestöd är sällan tillräckligt.

Antalet ärenden vid ASP har ökat med 50 % sedan 2006. Handläggarna har en ökad arbetsbelastning och behovet av bostadsinsatser är stort. I många ärendet är boendet och stödet i boendet det centrala problemet. Att arbeta med bostadsanskaffning och vräkningsförebyggande åtgärder är viktigt.

Omvärldsförändringar har bl.a inneburit nedskärningar inom psykiatrin, med färre slutenvårdsplatser och kortare vårdtider. Nya diagnosgrupper har kommit till. Missbruksvården möter personer med allt svårare och tyngre missbruk. Droger är idag lätt att få tag i och missbruket börjar i allt yngre åldrar.

Den allt mer desperata situationen på bostadsmarkanden innebär risker för att våra klienter också blir mer desperata, vilket på sikt kan bli ett allvarligt arbetsmiljöproblem och öka kostnader för säkerhetsåtgärder i form av larm och ombyggnationer.

Sammanfattning: För att kunna tillgodose våra målgruppers behov och uppfylla Socialtjänstlagens krav; för att kunna arbeta med framförhållning, planering och med goda hemmaplanslösningar som ger kontinuitet och stabilitet för målgrupperna,  så krävs fler platser i särskilda boendeformer och ökad tillgång till egna lägenheter (spridda och samlat i trapphus).

Text:  Karl-Peter Johansson

RÄTTSPSYKIATRI I FÖRÄNDRING

Nyligen har nya föreskrifter kommit som rör öppenvård inom psykiatrisk tvångsvård (LPT) och rättspsykiatrisk vård (LRV). Samtidigt har beskedet kommit att byggprojektet med en helt ny klinik för rättspsykiatri i regionen stoppats. ASP-bladet har träffat Kent Parling, verksamhetschef för rättspsykiatrin i Värmland.

Kort om Kent Parling

Han tillträdde som chef för den värmländska rättspsykiatrin i november 2007. Parling efterträdde den tidigare chefen Peter Levin. Kent Parling som är utbildad psykolog, har tidigare arbetat på Regionsjukhuset Karsudden, som företagskonsult med fokus på utveckling, som personaldirektör i Landstinget Dalarna och senast innan tillträdandet som psykolog i Enköping.

De nya föreskrifterna

Vi bad Parling berätta om de nya föreskrifterna: – Tidigare kunde en patient som kommit så pass långt i sin behandling vara långtidspermitterad från oss. Permissionen kunde vara en längre eller kortare tid och blev patienten sämre kunde den avbrytas. Men nu gäller istället att om han eller hon är så långt fram i planeringen, så kan vården övergå till Öppenvård. Denna öppenvård kan vara förenad med vissa föreskrifter; att sköta sin medicin, fortsätta en samtalskontakt eller en behandling. Den intagne behöver alltså inte vara färdigbehandlad utan är fortsatt inskriven inom rättspsykiatrin, och det är länsrätten som beslutar om en patient ska övergå till öppenvård, berättar Parling.

Innebär detta något nytt för vår region?
– Inte direkt, men i den bästa av världar skulle det kunna innebära att tiden inom sluten vård blir kortare. Därför är samverkan mellan oss och andra vårdgivare, såsom allmänpsykiatrin och kommunerna, väldigt viktig. Ifall om en kommun är dåligt förberedd och inte har ordnat med bostad eller andra stödåtgärder åt en intagen, så innebär det ju att vi inte kan skriva ut personen till öppenvård, utan det måste finnas ett genomtänkt stödprogram kring patienten, säger Kent Parling.

Nu när byggplanerna stoppats, vad kommer hända istället?
– Vår vårdsyn innebär att vården i och för sig inte är knuten till en byggnad. Fast nu när planerna om bygget tillsammans med Örebro har stoppats, så gäller det att hitta alternativ. För som det är nu så är byggnaderna här på Marieberg utdömda sedan 2003, både när det gäller patientarbete och som arbetsmiljö. I de alternativ vi tittar på, finns dels Kristinehamn, dels Karlstad och dels övriga delar av länet med. Ett alternativ handlar om att samordna rättspsykiatrin med det nya psykiatrihuset som håller på att byggas i Karlstad och att ha mer öppnare vårdformer förlagda hit till Marieberg. Det finns nämligen en del byggnader på området som till rimliga kostnader kunde rustas upp för det ändamålet. Den första vårdtiden när man vårdas under de strängaste betingelserna kan det mycket väl samordnas med allmänpsykiatrisk slutenvård, men i det senare skedet av den rättspsykiatriska vården när patienten ska återanpassas till samhället, kanske inte en sjukhusmiljö som i Karlstad det allra bästa, poängterar Kent Parling. Det är dock viktigt att påpeka att detta är interna diskussioner och än så länge är inga beslut fattade.

Regeringen har ju anslagit extra resurser till psykiatrin för de tre kommande åren. Vad hoppas du att dessa kan användas till inom ditt verksamhetsområde?
– Psykiatrin i Värmland i stort behöver mer resurser, men jag förväntar mig friska pengar specialorienterade direkt till rättspsykiatrin, för har politikerna planerat ett byggprojekt för en halv miljard kronor som nu inte blir av, så borde det finnas en hel del nya resurser.

De som är intagna för rättspsykiatrisk vård hos er, hur pass delaktiga är man i vården?
– Vi jobbar med individuella vårdplaner kring varje patient och i det arbetet ligger att förmå patienten ta ansvar för sitt eget liv. Man kan säga att den som vårdas hos oss har ansvar i att ta sig härifrån så fort som möjligt. Medelvårdtiden ligger på 4-5 år och medan man är intagen försöker vi att arbeta för att den intagne ska behålla sitt sociala nätverk och att det ska locka att leva utanför avdelningen. För en del är tiden hos oss en parantes i deras liv, men för en liten del som är van vid att vistas i fängelse, på institution och liknande, så är vistelsen hos oss bara ytterligare något i deras vanliga tillvaro. Då gäller det för oss att försöka bryta den processen och visa på att ett annat liv är möjligt, avslutar Kent Parling.

SE HELA INTERVJUN HÄR!