Etikettarkiv: twitter

Informationstrött!

23456Känner du dig informationstrött? Det gör jag. Det kom smygandes i mer märkbar form för ett par år sedan, och har nu kulminerat i dagens media-trötthet inför allt som har med nyheter, åsikter och ställningstaganden att göra. Inte så att jag slutat engagera mig, men det gäller att lära sig sortera och välja sina strider. Nedan veckar jag pannan en stund över ämnet.

De flesta av oss nyttjar dagligen sociala medier såsom Facebook, Instagram och Twitter. Detta också med en viss frenesi, om jag tillåter mig att generalisera. Tänk vad otroligt mycket information man scrollar förbi på exempelvis Facebook med en enda fingerrörelse på den smarta telefonen. Information och åsikter man varken bett om eller uppsökt själv. Däremot är det upp till en själv att begränsa användandet av dessa medier. Klarar du det? Klarar jag det?

Folk fyller år, delar sina privata bilder, berättar om sina liv, vill att man ska spela spel, kommenterar nyheter, bråkar om politik, delar åsikter, förväntar sig svar, länkar till artiklar, föreslår sidor, delar evenemang, lekmannatycker om de världsliga tingen och påtrycker sina värderingar om allt tänkbart, med mera, med mycket mera, med ännu mera.

Tag ställning!
Allt detta skall din stackars hjärna ta ställning till och sortera vikten av. Hur många viktiga saker och frågor bör du engagera dig mer i? Måste du, och varför? Räcker det om jag klickar på gilla? Ska jag kommentera och ge mig in i en diskussion? Ska jag scrolla förbi och strunta i det?

Du skall dessutom avgöra vad som är trovärdigt och korrekt i detta informationsträsk. Orkar du stanna upp och bedöma det, eller nöjer du dig med att det låter bra vid en första anblick, för att sedan gå vidare till allt nytt som poppat upp under tiden?

Har vi kapaciteten?
Allt detta som vår nuvarande internetålder för med sig, reser många frågor och orosmoln för mig. Är vi som människor ens skapta att hantera så här mycket information på ett bra sätt? Har vi kapaciteten? Min personliga och högst ovetenskapliga teori är: nej. Jag kan åtminstone konstatera detta då det gäller mig själv.

Även om man, som jag tror många gör, snabbt scrollar förbi merparten av informationsflödet, så tar hjärnan ändå ställning till allt den ser susa förbi. Den tar ett beslut, och antingen avfärdar eller fastnar vid det. Det är naturligtvis en högst personlig fråga hur mycket man påverkas av det man ser. Som jag redan nämnt börjar det bli ohanterligt för mig, då det mesta tenderar att fastna.

Troligtvis blir det värre för att jag i grunden är väldigt samhällsintresserad och har en fäbless för observation av mänskligt beteende. Jag har med andra ord svårt att hålla mig borta från nyheter och medföljande åsiktslaviner från privatpersoner. Det är framförallt det sistnämnda jag känner mig spyfärdigt trött på.

När jag upplever att folks dumhet är total är det något jag inte bara kan skaka bort, utan det fastnar som en sur disktrasa som måste skrapas bort med analyser och rationaliseringar. Jag påminns åter om tanken att vi inte klarar av att hantera all denna information.

Svart-vita tankar
En konsekvens jag tycker mig ha sett, är att man inte orkar bry sig eller fördjupa sig nämnvärt om det man läser. Eftersom informationsflödet aldrig upphör och ställningstagandena är många, tror jag att vi automatiskt vill ta snabba beslut och gå vidare till nästa grej som tillfälligt stjäl vår uppmärksamhet. Då blir det lätt svart-vitt. På omedelbar känsla beslutar man sig för eller emot något. Detta är bra och detta är dåligt. Den har fel och den har rätt.

Känns det spontant rätt, eller att någon (vem som helst) säger något man redan kände eller trodde, så ställer man sig bakom det utan vidare analys. Inga ytterligare efterforskningar, koll på trovärdighet, fakta eller källor. Det har ju poppat upp hundra nya ämnen och åsikter att ta ställning till, och dessutom är det skönt att bekräfta det man redan tror. Snabbt vidare till nästa grej. Avbetat och klart!

Det är jobbigt att röra sig i gråzoner, stanna kvar och inse att man har mer att lära och att man kanske har fel. Risken att fastna i den svart-vita fållan av ren bekvämlighet eller utmattning tror jag också finns. Jag är ledsen, men allt består dessvärre av olika nyanser grått. Det är sällan så enkelt som man vill tro.

Tiden vi lever i
En annan tanke jag lekt med är hur folk förr i tiden (säg för femtio år sedan och bakåt) skulle uppleva vår tid. Då kanske man fördjupade sig ordentligt i en hjärtefråga som rörde sitt eget närområde. Det fanns inte särskilt mycket information om den övriga världen och om andra människor att snabbt tillgå. Man visste möjligtvis vad grannen tyckte om saken i fråga. Det fanns ordentligt med tid till ett fåtal specifika ämnen att ta ställning till. ”Ska vi verkligen riva Skomakare Anders skomakeri till förmån för en dansbana?”

Skämt åsido. Jag tror ni förstår min skojfriska tanke om skillnaden mellan dåtidens och dagens radikalt annorlunda tillvaro. Poängen är att jag generellt sett inte tror att vi orkar engagera oss på ett djupare plan längre. Det blir för mycket.

Det finns säkerligen många som inte upplever dagens informationsflöde som något problem. De kanske inte har intresset, eller väljer att göra något annat med sin tid. Kanske är de mer selektiva eller hårdnackade än mig, vad vet jag?
Oavsett hur man hanterar detta så tror jag att var och en har sin egen metod för att komma ut helskinnad. Själv har jag med skäl av ren självbevarelsedrift fått lära mig att bli bra mycket mer restriktiv i mitt internetsurfande, framförallt på sociala medier. Men det är inte lätt alla gånger, när så mycket av vår värld opererar genom dessa medier.

All heder till den som anstränger sig för att lära sig mer, vågar erkänna att man kan ha fel, är nyfiken och objektiv och trots allt orkar navigera i internets tveksamma informationskatakomber med vettet och hälsan i behåll.

Text & illustration:
Martin Bäckström-Ledin

Den nya tidens mobbning

Illustration för Lottas krönika om NätmobbningSlutresultatNätmobbning är allt mer vanligt förekommande. Nästan varje dag uppmärksammas genom nyheter det utbredda näthatet. Organisationen Friends har frågat 1070 stycken unga i åldrarna 10-16 år om deras nätvanor. Resultatet visar att det är tjejer som tillbringar den mesta tiden framför datorn. Användandet av verktyg som Facebook, Instagram och Twitter blir allt större och populärare.

Metro skriver den 18 mars i år om en sextonårig tjej som blivit mobbad och kränkt hela sin skoltid. Mobbarna påpekade att hon borde banta, sluta med musiken samt att hon inte borde leva. Den 28 juni 2013 skrev Metro ytterligare en artikel om två flickor från Göteborg, för att de kränkt flera personer via Instagram. Flickorna fick betala ett skadestånd på 570 000 kronor till 38 målsägande.

Nätmobbningsforsking
Linda Beckman på Karlstads Universitet har i en avhandling studerat både nätmobbare och de som nätmobbas. Linda har kommit fram till att i traditionell mobbing, som att fysiskt eller verbalt kränka andra människor på skolgården, är pojkar överrepresenterade. Men trenden har vänt, nu är det flickorna som står för den största delen av mobbningen genom Facebook, Twitter med mer. Killarna ägnar sig i huvudsak åt tv-spel och filmklipp, medan flickorna lägger ut bilder på sig själva, bloggar i större utsträckning och blir därmed lättare kritiskt granskade, kränkta och mobbade.

Linda menar att mobbning är ett mångfacetterat fenomen som behöver förstås och angripas från flera olika perspektiv.

– Forskning har visat att det faktiskt går att minska mobbning på skolor. Det är dock viktigt att relationer och värdegrund är ett ständigt prioriterat ämne och att vi aldrig tolererar mobbning eller kränkningar i någon form, poängterar hon.

Föräldrar till hjälp
Elza Dunkels, som jobbar på Friends, ger följande råd till alla föräldrar: Var uppmärksamma på era barn och deras nätvanor, prata mycket, lägg dig i var de surfar runt. Ser du förändringar hos dina ungdomar? Ta kontakt med skolan, där finns proffsen! Som förälder kan man jobba i samverkan med skola och kompisar för att minska möjligheterna till mobbning. Det är i regel på skolorna där mobbning startar.

Förebygg mobbningen
Forskning pågår hela tiden hur man ska förebygga och främja skolmiljön. Det sker mätningar i grundskolan av elevernas hälsorelaterade vanor och stress, detta ger möjlighet att följa eventuella förändringar i skolmiljön och elevernas psykiska hälsa. Samarbete sker med lärare, skolsköterskor, kuratorer och föräldrar. Skolorna får sedan ta del av resultaten av forskningen för att använda som verktyg i projektarbetet i hälsofrämjandet.

”Att inte säga i från eller acceptera näthat är inte okej om man är utsatt eller upptäcker att någon i ens närhet är det. Om du ser hör eller märker att något inte står rätt till i din omgivning så är det din skyldighet som medmänniska att rycka in för att hjälpa. Näthat är inte coolt eller ens fräckt”, skriver överlevnadsguiden.se

Text: Lotta Tammi
Illustration: Janni Littorin

Hit kan du vända dig om du eller någon du känner är mobbad:
BRIS: (Barnens Rätt i Samhället) www.bris.se
Rädda Barnen: www.rb.se
Unga Örnar: www.ungornar.se
Ung SIOS: www.ungsios.org

Vem vill #mådåligt?

Sveriges Radio P3 gick i mitten av november ut med en uppmaning. Man vill samarbeta med radiokanelens lyssnare och uppmuntra dem att dela med sig av sina erfarenheter av att må dåligt.

Att detta initiativ kallas för #mådåligt är på grund av att mikrobloggen Twitter låter sina användare dela med sig av sina erfarenheter genom så kallade ”hashtags”. Skriv några meningar och märk orden med #mådåligt, så kommer alla som vill kunna läsa dina ord. Detta kan både vara uppmuntrande samt något man antagligen bör vara försiktig med, då avtrycken man sätter på nätet är att betrakta som offentliga. Vem som helst kan läsa dem.

Ämnena redaktionen på P3 avhandlat har varit många. Annefrid Johansson är en av de röster som P3 har talat med. Hon berättar om frågor som rör prestationsångest. P3 skriver: ”Annefrid är mitt uppe i en hetsig tentaperiod, samtidigt jobbar hon halvtid och tränar flera gånger i veckan. Hon bläddrar i sin kalender som är knökfull. Det finns ett tomt hål, det är för lunch. Men helst hade hon sett att hon haft en kortare lunch och gjort något vettigt istället.”

Prestationsproblematiken, att hela tiden leva på topp som högpresterande yngling skapar bekymmer. Framförallt när återhämtning och den ack så viktiga vilan sätts på undantag.

Fattigdomssjukan

Men att må dåligt kan handla om många olika saker. I Johanssons fall slutade det med utbrändhetsymptom, trots relativt ung ålder. För andra är det ekonomin man upplever som det främsta gisslet. Benny är en man som efter att räkningarna är betalda enligt egen utsago har 50 kronor kvar att leva på. Han lider så att säga av ”fattigdomssjukan”. Något som också innebär att han upplever sig att inte ha råd med att försöka ordna en samtalskontakt, genom sitt landsting.

– Tanken har ju slagit mig att jag kanske behöver jag gå och prata med någon. Men jag har ju inte pengar nog att göra det. Så det finns ju ingen möjlighet att vända sig till någon, för då får jag ju ytterligare en utgift som jag måste betala och då förvärrar jag min egen situation, berättar Benny för P3.

P3 fokuserar dock inte bara på personer som mår dåligt, utan även vägen tillbaka. En väg som självklart kan se ut på många olika sätt.

#Måbättre

I programmet har man tagit upp självskadebeteenden med psykologen Anders Wellsmo, som gett tips till de främst yngre lyssnarna hur man hanterar egna eller andras problem. Svaren han gav i en chatt är tydliga; prata med närstående eller sök hjälp om du upplever att du inte kan hantera din ångest och gör dig själv, eller andra, illa.

Men att söka hjälp kan vara avlägset för många. Könsmässigt är det dessutom främst tjejer och kvinnor som söker hjälp från vården. Män vill oftare lösa problem själva, vilket programmet bland annat har skildrat genom en diskussion med frågan: ”Hur gör vi det mer ok för killar att söka hjälp?” I det sammanhanget pratade man med maskulinitetsforskaren Lucas Gottzén, som valde att lyfta fram olika maskulinitetsideal, och hur de kan krocka med tanken på att man kan behöva hjälp vid olika delar av livets skeenden.

– Jag tror att killar både vill och kan prata om känslor, men när man mår riktigt, riktigt dåligt har det gått för långt. Så man behöver komma tidigare in och hjälpa killar att börja prata om det, konstaterar Gottzén i P3.

Det kan också handla om att man är ovan att identifiera männens självskadebeteende som egentligt självdestruktivt beteende. Stereotypt kan en ung kvinna uppleva liknande ångestlindring och ge utlopp för självdestruktivitet genom att skära sig i armarna, som en man upplever av att dricka för mycket alkohol.

Radioprogrammets strävan är att ”vara så transparenta som möjligt och vi bjuder in alla att dela med sig av sina erfarenheter och att diskutera det vi gemensamt kommer fram till.” I dagsläget har man ett tiotal artiklar på sin hemsida, satsningen leds av radiojournalisterna Johanna Rudbäck och Isabell Höjman.

Text: Robert Halvarsson

Illustration: Martin Bäckström-Ledin

För att ta del av #mådåligt, sök på det via www.sverigesradio.se, eller www.twitter.com.

Röster om #mådåligt:

”Efter år av att hålla demonerna inne får jag varje dag påminna mig själv om att det är ok att be om hjälp. #mådåligt”

”Det där med att umgås med människor som inte fattar. De som aldrig frågar hur man mår #mådåligt”

”Ingen skäms för att man blir sängliggande en dag pga förkylning Jag blir ibland sängliggande pga bråkig hjärna. Ingen skillnad. #mådåligt”

ASP Bladet & Facebook på två sätt

Facebook logo
Image via Wikipedia

Första och största nyheten är detta: Vi finns numera på Facebook, så har du ett konto där är du mer än välkommen att bli fan av vår sida. Andra stora nyheten är detta, för en vecka sedan rapporterade vi om nyheten att man kan sprida våra reportage via Twitter. Nu kan man utöver det dela med sig via Facebook, maila reportage direkt till vänner och även skriva ut det ifall ni vill direkt från vår sida.

Vi hoppas ni kommer få stor glädje av att sprida artiklarna vidare och att dela ert intresse med andra.