På väg till Kroatien

Den sista juni 2014 börjar min nedräkning inför min semester. Vädret är kallt och grått som det har varit i stort sett hela juni. Min ledighet börjar först tredje veckan in i juli, då bär det av mot varmare breddgrader och mycket sol. Jag längtar så.

Äntligen börjar den långa färden
Målet med vår resa är Kroatien. Vi bilar genom Danmark och Tyskland, där vi gör olika besök i kulturstäder. En av dem är den vackra staden Würzburg som finns på UNESCOs världsarvslista. Där kan de stoltsera med sitt vackra residens som omges av en stor park på ena sidan och ett stort kullerstenstorg på andra sidan. När vi känner oss mättade på kultur, reser vi vidare mot Österrike och Tyrolen.

Där sover vi en natt på ett gasthaus. På morgonen när vi kliver ut på joddlarbalkongen infinner sig en mäktig och underbar känsla, när man ser de stora bergen bada i det tidiga solljuset och den mjuka vinden dra susande ner för bergen. Man ryser i hela kroppen av välbehag.

Efter den goda hotellfrukosten går färden mot Italien och Passo dello Stelvio som är en serpentinväg som stiger rätt upp i höjden, till hela 2758 meter över havet. Passet ligger inklämt mellan Schweiz och Italien.

De 48 hårnålskurvorna upp mot toppen är så skarpa att man nästan möter bilens egen bakände i dem. När vi kommer högst upp på berget finns det rader av restauranger och souvenirshopar. Vi tar en kopp kaffe för att lugna ner oss efter den omtumlande resan upp. Sedan är det dags för nedfärd på andra sidan berget.

När vi åker nedför bergsluttningen Lombard är det ”bara” 36 kurvor som vi ska ta oss igenom innan vi är nere på fast mark. Kurvorna är förvisso inte lika skarpa som de som var på vägen upp till toppen men här saknas det räcken på vägens sidor. Det kittlar i fötterna och jag vågar inte titta över stupet på min sida.

Till vackra Venedig
Som tur är får vi inte så många möten på resan ned för berget, men det kändes tillräckligt rysligt iallafall. Väl i Italien besöker vi det sköna Venedig, en stad som ligger i nordöstra delen av Italien, vackert belägen i en lagun i Adriatiska havet. Staden är bokstavligt talat byggd på vattnet på miljontals träpålar av ek och alm som slogs ner i den sandiga och leriga jorden.

Venedig grundades redan under senare delen av antiken då små orter bildades på de många öarna. De flesta som bosatte sig där var flyktingar från norra Italien. Människorna som flydde hit sökte skydd från hunnernas invasion år 452.

Vi vandrade hela dagen kors och tvärs över broar och kanaler med alla sina gondoljärer, vi promenerar i de smala gränderna som är så smala att man knappt kan mötas i dem. Det är mycket imponerande med alla stora gamla byggnader.

Venedig har över fyrahundra broar och hundrafemtio kanaler. Det är lätt att gå vilse i alla prång och skrymslen. Man blir ganska sliten efter en hel dag, och man orkar inte gå igenom allt på en och samma gång.

Olmen som bor i grottan
Efter besöket i Venedig är det dags att åka vidare mot Slovenien och Postojnagrottan, en av Europas största och längsta grottor som är öppna för allmänheten. Den är cirka 20 kilometer lång, mycket av grottan ligger under vatten och är fortfarande outforskad. Floden Pivka har format gångarna och har varit i centrum för forskning sedan 1700-
talet.

Grottan är känd för det blinda stjärtgroddjuret olmen. Den blir mellan 24–30 centimeter lång och andas med yttre gälar. Olmen kan bli upp till 100 år. Föda äter den endast vart tionde år.

Grottan har droppstensstalaktiter och stalagmiter. De bildas genom att det droppar kalkhaltigt vatten från taket eller sipprar upp kalkhaltigt vatten från sprickor i golvet. Vackra figurer har därför bildats under tusentals år av droppande.

Besöket i grottan tar en och en halv-timme. Den del av grottan som är öppen för allmänheten är över 5 kilo-meter lång. Den första kilometern tar man tåget ner i grottsystemet. Tåget far med hög hastighet in i gångarna, väl framme guidas vi till fots genom grottan.

Ena stunden befinner vi oss hundra meter under marknivå för att i nästa stund vara på fyrtio meters höjd över grottans ingångsnivå. Vid slutet av vandringen är det dags att ta tåget tillbaka ut ur grottan. Luften i grottan är sval och lätt att andas, man fascineras av de många konstverken som har bildats av evigt droppande under lång tid. Känslan var magisk när man vandrade i grottans gångar och labyrinter.

Det turkosa havet
Snart är vi vid resans mål, Kroatien. Vi åker utmed den Adriatiska kustremsan så mycket som är möjligt. Havet har en härlig turkos färg. Vattnet ser rent och inbjudande ut men är ganska kallt så det blir bara ett snabbt dopp.

Vi åker ut på en av öarna som har broförbindelse med fastlandet. Krk är den näst största ön i Adriatiska havet och har en yta på 405,22 kvadratkilometer. Invånarantalet är 19 286 personer.

Där besökte vi en fin gammal stad som bär samma namn som själva ön. Staden grundades första århundradet efter Kristus av liburnerna och illyrerna. Krk har även dominerats av venetianer i flera hundra år, vilket man också kan se på arkitekturen på flera ställen.

Den mysiga marknaden
Vi åker över till fastlandet där vi besöker olika städer längs vägen som Senj, Zadar, Biograd, Sibenik och Trogir. I Split, som är Kroatiens näst största stad, vänder vi för att åka tillbaka till Trogir.

Staden grundades redan 300 år före Kristus och finns med på UNESCOs världsarvslista, vacker med sina många smala gränder och mysiga restauranger.

Vi passar på att gå på den populära marknaden där de säljer allt från; olivoljor, frukt, grönsaker, korvar, ost till kläder och souvenirer. Stämningen som råder på marknaden är glad och livlig. Det är mysigt att gå där och fylla sina sinnen med färger och dofter.

Kurorten med det läkande badet
Vi styr nu färden mot Ungern. Där gör vi ett besök vid Balatonsjön som ligger i sydvästra delen av Ungern och är landets största sjö. Den ligger där mycket vackert med sina lummiga parker och bördiga omgivningar.

Ungrarna kan även stoltsera med den populära kur-orten Héviz, där vattnets läkande mineraler och behagliga temperatur har varit populär sedan badkulturen utvecklades på 1700-talet.

Vi gör också ett besök i Veszprém, som enligt legenden grundades på sju kullar precis som Rom. Vi passar också på att göra en avstickare till den fina staden Györ med alla sina vackra barockbyggnader.

Staden har anor från tiden före Kristus födelse. Nu börjar det bli dags att börja tänka på hemfärden. Vi tar motorvägen A3 genom Österrike för att sakta ta oss tillbaka till vardagen.

Text och foto: Lotta Tammi

Statlig arbetsminskning på schemat?

Finansdepartementet föreslår nytt system för korttidsarbete, rapporterar SvD näringsliv. Remisstid för förslaget gick ut den 31 januari.

Idén om korttidsarbete innebär en överenskommelse mellan arbetsgivaren och de anställda där både arbetstid och lön tillfälligt minskar, och skulle kunna användas av företag när efterfrågan faller kraftigt. Enligt överenskommelsen, om den blir verklighet, skulle tre parter vara centrala för att ett sådant system för korttidsarbete skulle bli verklighet. Arbetsgivare, arbetstagare och stat.

Finansdepartementet tänker sig att arbetsgivare, arbetstagare och stat skulle dela på kostnaderna kring korttidsarbete, staten skulle i denna idé kunna stå för en tredjedel – men förslaget förutsätter dock att EU-kommissionen skulle godkänna förslaget.

Sådana stöd skulle dock enbart kunna ges vid synnerligen ”djupa lågkonjunkturer”. Sådana sysselsättningsstöd skulle vara aktuella vid 1990-talskrisen samt under finanskrisen, i synnerhet under 2009.

Syftet med förslaget är att minska antalet varsel under lågkonjunkturer. Även kommunekonomin påverkas kraftigt av sysselsättningsgraden, då man hämtar skatteintäkter från kommunmedborgarna som är beroende av att de uppbär lön. Finansminister Anders Borg menar att detta system skulle utgöra ett ekonomiskt försvar vid kraftig ekonomisk nedgång:

– Det är viktigt att det finns ett tydligt ramverk som anger riktlinjer för när det statliga stödet vid korttidsarbete ska aktiveras samtidigt som det vid varje kraftig nedgång bör finnas utrymme att göra en samlad bedömning av läget i ekonomin för att därigenom säkerställa att det statliga stödet används på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt, säger finansminister Anders Borg i en kommentar.

Socialdemokraterna har på nationell nivå uppmanat regeringen att införa ett sådant system, liknande det som redan finns i Tyskland. Detta hävdar man skulle ha lett till att den tyska industrin ska ha kunnat rädda 100,000-tals jobb. Även facklige representanten Anders Ferbe för IF Metall, Landsorganisationen (LO), pekar på att en sådan reform skulle vara samhällsnyttig.

– Det är bråttom med att regeringen vidtar olika typer av åtgärder, både för att lindra för människor som annars riskerar att bli arbetslösa, men också för att införa möjligheter att brygga över konjunkturnedgången, säger Anders Ferbe, IF Metalls ordförande till SvD.

Tillväxt en tvångströja?

Övergången från en större inhemsk arbetsmarknad i industriyrken till förmån för tjänsteyrken, och högre arbetslöshet är ett historiskt faktum i Västeuropa. Detta betraktas på EU-nivå inte som något positivt, Antonio Tajani, EU:s kommissionär för industri och företagsamhet hoppas på reindustrialisering.

Alla är dock inte ense att minskad produktion eller konsumtion, som träder i kraft vid exempelvis ekonomiska kriser som något i sig negativt, en allt större mängd miljöjournalister och en och annan ekonomijournalist anser att nationell tillväxt och stimulans riktad mot bibehållen eller ökad produktion är direkt skadlig, då detta riskerar leda till skenande klimatförändringar, överutnyttjande av naturresurser och dränerade ekosystem.

Anders Wijkman, Romklubbens ordförande och tidigare kristdemokratisk EU-parlamentariker, menar att den kris vi befinner oss i är mycket, mycket större och bredare än en finansiell kris. Han berättar i en intervjufilm av produktionsbolaget Andersö&Boman att han önskar se ett helhetsgrepp på krisernas samband och även då inkludera klimat och resursfrågor i detta. Till syvende och sist handlar också sysselsättning och lönearbete och om människors välfärd, lönen är för många medel till fullt samhällsdeltagande.

För SvD menar ekonomijournalisten Andreas Cervenka att tillväxttanken, som även Karlstads kommun delar näringslivspolitiskt, blivit till en tvångströja. Om vi skulle utgå från nuvarande önskad tillväxt, blir den exponentiell, dvs., förra årets bruttonationalprodukt plus förra årets tillväxt blir det nya normaltillståndet som det nya året måste överträffa.

”Som det ser ut nu kommer världsekonomin år 2100 att vara mellan femton och tjugo gånger större än idag. I en värld skapad i Microsoft Excel är detta inget problem. Men i verkligheten finns något som envisas med att inte växa alls: antalet jordklot”, skriver Cervenka via SvD.

Finansdepartementet utgår dock ifrån regeringens tillväxtmål och sysselsättningspolitiskt har samtliga efterkrigsregeringar betraktat låg sysselsättningsgrad i den mätbara ekonomin som något negativt. Detta har man i Sverige blocköverskridande grundläggande enhet kring, om Finansdepartementets förslag ser verkligheten kommer därmed den tyskinspirerade näringslivspolitiken med statligt stöd till näringsidkare vid fördjupad ekonomisk kris att kunna bli verklighet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Fairtradecafét Café Mimulus

Det finns en del företag i Karlstad som är anslutna till fairtrade. Ett sådant är teater Mimulus. Jana Himmel är en av de som arbetar där. Hon är uppväxt i Tyskland där fairtrade bedrivits sedan 1980 – talet. Inom hennes familj köpte man fairtrade varor. Tyskland är lite före Sverige vad gäller fairtrade.

Hon kom till Karlstad för åtta år sedan därför att hennes syster bodde här. Tillsammans startade de teater Mimulus. För två år sedan började de att göra i ordning ett café. I mars i år invigde de det. Alla som arbetade på teatern tyckte att man skulle ha ett fairtrade café.

– Fairtrade innebär att man skall tänka på människorna som producerar varorna. Ingen skall må dåligt för att jag köper den här varan. Det skall vara bra arbetsförhållanden och inget barnarbete skall bedrivas. Vi har fairtrade med ekologisk odling, säger Jana.

Det te de använder köper de från en organisation i Tyskland som köper direkt från bönderna i Indien. Sitt kaffe köper de från ett rosteri i Stockholm som i sin tur köper råvaran från en kvinna i Ruanda som odlar sitt kaffe själv. Sitt mjöl köper de från Björkeholms kvarn i Lysvik. De har själva kommit på varifrån de skall köpa sina råvaror. Vissa saker blir lite dyrare i caféet.

– I teater Mimulus jobbar man ideéllt för att främja fairtrade och ekologisk odling säger Jana.

 Text: Olle Stagnér