Övning kan mildra autismsymptom

Symptomen vid grav autism kan bli mildare. Det visar en studie vid University of Manchester UCL (University College London). 152 barn mellan 2-4 år var med i undersökningen.

Många familjer lägger mycket pengar på terapeuter för att deras barn ska lära sig och utvecklas med hjälp av träning, men oftast med olika resultat som följd. Metoden i studien tränade istället föräldrarna att hjälpa sina barn.

Sättet som studien bedrevs på har stor potential menar Jonathan Green, professorn bakom studien. Han hoppas också att fler kommer använda sig av den. Fördelen med träning på det sättet, jämfört med om barnet får hjälp av en terapeut, är att den har möjlighet att påverka vardagslivet, menar han. Han betonar också att metoden inte ska ses som ett botemedel mot autism.

– Resultatet är en förbättring av själva kärnsymptomen vid autism, sådana som man tidigare trott varit väldigt svåra att förändra, menar han.

Andra symptom vid autism finns emellertid kvar. Dock så verkar det som att föräldrar som tränas att hjälpa sina barn på samma sätt som i studien, kan leda till att en del autistiska symptom/drag mildras med tiden.

Familjerna besökte en klinik två gånger i veckan under ett halvår. Övningen gick ut på att de blev inspelade vid agerande med en låda med leksaker. När barnet gav en förälder en leksak eller sa något som kunde tolkas som en förfrågan, svarade de och la till ett ord. Familjerna gjorde även övningen hemma varje dag. På det sättet fortsatte övningen under ett halvår, men med minskad intensitet ju längre tiden gick.

Den största förändringen märktes vid uppföljningen sex år senare. Barnen som tidigare var gravt autistiska, inte kunde svara eller inte svarade på tilltal, hade ändrat beteende. Kommunikationen mellan barn och förälder hade blivit bättre, även relationen mellan barnet och andra barn. Social kommunikation och repetitivt beteende hade också förbättrats. Det var dock ingen förbättring gällande ångest, utmanande beteende eller depression.

Text: Matilda Eriksson

Integritet i den digitala världen

Barn och unga spenderar en allt större del av sitt vakna liv uppkopplade på nätet. Det är inte enbart i underhållande syfte utan även som hjälp i skolarbete. Nätet är en plats för utveckling, umgänge och samvaro. Men med stora möjligheter följer också problem.

Den senaste undersökningen av ungas medievanor från Statens Medieråd visar att i åldersgruppen 12–16 år ligger internetanvändningen på hela 98 procent. Det är en avsevärd ökning de senaste åren. E-post och chattande har fått stå tillbaka markant till förmån för umgänge via sociala medier. Istället för att mötas fysiskt möts man digitalt.

Det händer något med oss människor när vi kommunicerar på distans med andra. När vi befinner oss på ett så kallat ”behörigt avstånd”. Helt plötsligt gäller andra regler för vårt förhållningssätt till varandra. Vi gör saker som vi aldrig skulle göra annars. Om vi vore helt nära, öga mot öga. När vi befinner oss på distans, själva bakom vår skärm, finns det också en tendens att vi börjar lämna ut personlig information som vi annars aldrig skulle göra.

Datainspektionens senaste undersökning om integritet från 2011 säger följande:
”… det blir vanligare att unga lägger upp bilder, skriver kommentarer under eget namn och inte minst det senaste året även lägger upp videoklipp på sig själva. Teknikutvecklingen och den ökade förekomsten av communities där man kan dela med sig av information om sig själv är till stor glädje för många unga. Samtidigt får den snabba utvecklingen stora konsekvenser för möjligheten av att vara privat. ”

Tänk efter före
Det är också en väsentlig skillnad i att vara privat på nätet och att vara personlig. Att vara väldigt personlig i sin kommunikation online innebär inte att man för den sakens skull måste vara privat. Du kan säga mycket utan att lämna ut dig själv på ett sätt som kanske får en bitter eftersmak. Ju mer du öppnar ditt allra innersta så gör du dig mer sårbar. Detta gäller både rent tekniskt (personuppgifter, lösenord och så vidare) som känslomässigt.

Ju mer man investerar i sin digitala identitet, desto mer sårbar blir man, och anonymiteten ger ett bedrägligt skydd. Det man har sagt och gjort i tron att man är helt anonym eller osårbar kan få tråkiga konsekvenser om ens alias blir röjt. Så, å ena sidan ska man inte agera under sin verkliga identitet, men å andra sidan kan man heller inte känna sig fullständigt trygg ens under ett alias.

Ofta vill vi bara att ett begränsat antal personer ska se en bild eller film. Lägg därför inte bilderna publikt och öppet. Ge bara tillgång till människor du redan känner och litar på. Och glöm inte att den person du litar på idag kan vara din ovän i morgon. En partner som smekt av sig kläderna framför webbkameran kan bittert få ångra detta när relationen är över. Att sprida just detta material kan uppfattas som den perfekta hämnden för ett brustet hjärta och en sårad stolthet. Detta händer hela tiden. Effekterna i den digitala världen kan dock bli absurda. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ta kontroll över det man publicerar på nätet. En bild online går inte att ta tillbaka, framför allt inte om det är en bild av stort allmänintresse.

Så återigen. Impulsiva handlingar kan lätt leda till att man i slutändan sitter där och biter i det sura äpplet. Har man väl lagt ut information och bilder på nätet är det försent.

I cyberspace finns ingen delete-knapp.

Har du blivit oschysst behandlad på nätet?
Gå in på Datainspektionens webbplats: www.krankt.se

Text: Kajsa Jansson
Foto: Ellen Berner

Kan vi börja tala om FAS 3-fällan?

Livet börjar tufft för våra unga, som ska fajtas om både utbildning och jobb. Månadens debattskribent undrar om inte FAS 3 har fler nackdelar än fördelar. Har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig ur det hela.

Många av våra unga har fastnat i ekorrhjulet. Med en dålig start redan i grundskolan gör det inte lättare för tonåringar och unga vuxna att klara av utbildningen i gymnasiet. Risken blir då stor, att den unge bli utestängda från arbetsmarknaden. Risken att de blir apatisk sittande framför datorn eller mobilen ligger nu nära till hands. Det kan i olika fall leda till ensamhet när många tonåringar sitter själva större delen av dygnet, det kan i sin tur skapa ett dåligt självförtroende. Det är lätt att fastna i ett mönster och vända på dygnet, att sova på dagarna och spelar datorspel på nätterna. Självbilden kan lätt rubbas och känslan av att inte synas eller behövas, förstärks hos den unge individen som inte har hunnit skaffa sig så många livserfarenheter.

Ingen återvändo
På grund av detta hamnar många i arbetsförmedlingens åtgärder. Där erbjuds söka-jobbkurser och kurser i hur man lär sig att skriver CV. Man träffar även en coach som ska lär en hur man söker jobb på bästa sätt. Men för det mesta inte brukar leda fram till några förändringar. Efter tre och ett halvt år av åtgärder och arbetslöshet, slussas de vidare till fas- tre. Som är sista åtgärden och där slutar all hjälp. Dit är nu flera tusen unga arbetslösa på väg, till regeringens så kallade jobb- och utvecklingsgarantin.( fas-3). Har de unga väl hamnat där kan det bli svårt att komma vidare, har man otur kan ungdomarna bli kvar till pensionen. FAS-3 är sista anhalten.

Text: Lotta Tammi
Foto: Kid Overgaard