Etikettarkiv: Ungdomar

Klimatsmart mat

Klara Perhamre
Klara Perhamre

Hösten 2015 startade karlstadsprojektet Klimatsmart Mat med Klara Perhamre som projektledare. I början av februari 2017 kunde vi läsa på Karlstad kommuns hemsida hur väl man har lyckats med att minska matsvinnet på kommunens skolor.

2016 var minskningen 30 ton mat, eller motsvarande 25 % av den totala matåtgången. Att minska matavfallet är ett av projektets mål, men hur är det med den övriga måluppfyllelsen?

Projektet består av ett antal projektmål, som att man vill öka andelen ekologiska inköp av livsmedel, minska inköp av kött och öka användningen av rotsaker och grönsaker, minska matsvinnet, minska andelen koldioxidutsläpp och information och utbildningen om nyttan med klimatsmarta val. Hur väl har man lyckats med detta?

ASP Bladet kontaktade Klara Perhamre för att ta reda på det.

Ekologiska livsmedel
Klara berättar att de under 2016 ökade andelen ekologiska livsmedel med 4 procentenheter, från 29 till 33 procent. Målet för 2017 är att de skolor som ännu inte är KRAV-certifierade ska bli det.

Skolkockarna har haft ett stort egenansvar för att projektet ska lyckas. Under 2016 har de haft som uppgift att köpa in mer klimatsmarta råvaror, öka andelen vegetariska inslag i maträtterna och tänka på att köpa in mer klimatsmart kött.

I ett försök att få barn och ungdomar att äta mera grönt och att pröva nya rätter, har man på flera skolor gjort om buffén. Man har gjort så att vegetarisk mat, kolhydrater och grönsaker är det första man stöter på när man kommer in i matsalen. Klimatpåverkan från köttkonsumtionen i kommunen har därför minskat med 35 % mellan 2015 och 2016.

Koldioxidutsläpp
Det finns en nära koppling mellan mängden mat som kastas och koldioxidutsläpp. När man började mäta hur mycket mat som slängdes på kommunens skolor landade man på 130 ton. Det innebär utsläpp på 760 000 kg koldioxid. Det motsvarar utsläppen från en bil som kör 88 varv runt jorden.

– Att matsvinnet har minskat med cirka 30 ton på grund- och gymnasieskolor innebär att vi sparar uppemot 800 000 kronor under ett år. Det innebär en stor miljövinst. Utsläppen från matsvinnet har minskat motsvarande vad en bil skulle släppa ut om den åkte 17 varv runt jorden, säger Klara.

Men förskolorna har lyckats ännu bättre! De har minskat sin klimatpåverkan från köttkonsumtion med 36 %.

Information och utbildning
Hur man lagar klimatsmart mat, det fick skolkockarna lära sig mer om under sportlovet 2016. Fokus låg på att visa att om man ökar mängden ekologiska råvaror så kan det löna sig ekonomiskt. På höstlovet fick kockarna lära sig laga vegetarisk mat. Gymnasiekockarna fick även jobba med vegansk mat.

– Skolkockarna har fått fördjupad utbildning i hållbarhetsfrågor och ekologiskt jordbruk samt genomgått KRAV:s internutbildning, fortsätter Klara.

Karlstad kommun är inte ensamma om att jobba med klimatsmart mat. I flera andra kommuner i Sverige har man valt att arbeta på ett liknande sätt. Men Karlstad har kommit en bra bit på vägen, och ännu bättre blir det kanske, då projektet ska pågå fram till december 2018.

Text: Patrik Alster
Foto: Privat

Bfree – En mötesplats för HBTQ-personer

gay-637453

Bfree är en mötesplats för HBTQ-personer. Under måndagskvällarna träffas de som vill på Tolvmansgatans fritidsgård. Syftet med platsen på Tolvan är att alla ska ha ett ställe att träffas och umgås på oberoende av vem man är och vilka åsikter man har.

Verksamheten på gården startades av personalen i syfte att alla ska ha någonstans att vara, oavsett vem man är och vad man står för. Med hjälp av kommunen blev Bfree den första mötesplatsen i länet skräddarsytt för HBTQ-personer och personer som stödjer dem.

Ungdomar som kommer hit har chansen att förenas med andra som är likasinnade. Träffarna innehåller allt från djupa samtal till biljardspel och skratt. Josephine, en rutinerad besökare på Bfree säger såhär.

– Det är jättekul att komma hit varje vecka. Här är vi alla vänner och det är alltid en mysig stämning!

Josephines är inte ensam, besökarna tycker att mötesplatsen på Tolvan är ett bra ställe att besöka.

Bemötande
För att nå ut till intresserade ungdomar använder sig Bfree av bland annat Facebook. De får även hjälp av Karlstads kommun för att hitta nya besökare samtidigt som erfarna besökare tipsar kompisar och bekanta.

Gemenskapen på träffarna är bra. Alla ska känna sig välkomna och känna att man kan vara sig själv hur man än är som person. Personalens mål är att alla ska bemötas utifrån vem man är och som enskilda individer. De tar inte för givet att alla som kommer är heterosexuella och använder heller inte pronomen som han och hon, då vissa av besökarna inte vet eller inte vill identifiera sig som något av könen, personalen kommenterar det såhär.

– Vi tycker att alla ska få vara som de vill och att det är helt okej.

Text: Anton Hastö Hardin

Ensamkommande flyktingbarn självmedicinerar med heroin

smoke-1031060

Svenska Dagbladet rapporterar att ett stort antal ensamkommande flyktingbarn missbrukar heroin. I många fall har de blivit bjudna på den första dosen av äldre landsmän som utnyttjar deras psykiska ohälsa som är en följd av flykten till Sverige.

Polis och socialtjänst har slagit larm om ett utbrett narkotikamissbruk bland ensamkommande flyktingbarn. Till Maria ungdoms akutmottagning i Stockholm har det skett en kraftig ökning av uppsökande narkotikaberoende flyktingbarn sedan 2015.

– Under hela förra året hade vi flera ungdomar som sökte hjälp varje dag. En övervägande majoritet är afghanska pojkar eller unga män som missbrukar heroin, säger Mathias Sjöberg, överläkare på Maria ungdomsmottagning.

Många av de ensamkommande barnen och ungdomarna använder narkotika för att döva sin ångest. De mår dåligt och bär på stora trauman både från sina hemländer och under flykten till Sverige.

– De gör ingen klassisk svensk missbrukarkarriär där man börjar med att röka cannabis och sedan successivt tar allt tyngre droger, utan det verkar som om de hoppar över flera steg och börjar med ett avancerat missbruk, oftast rökheroin, på en gång, säger Mathias Sjöberg.

I Stockholmsområdet har missbruket bland ensamkommande flyktingbarn medfört att heroinhandeln, som tidigare till största del varit centrerat till Sergels Torg (plattan), spridit sig till vissa förorter. Polisen i Stockholm har gjort flera tillslag mot bland annat tunnelbanestationerna i Rinkeby och Kista.

– Den bild vi har är att det är ensamkommande flyktingbarn som står för nio av tio fall där vi misstänker heroin, men alltså inte när det gäller andra droger. Det vi kan stå för är att vi har en ny trend att man handlar med heroin i främst Rinkeby och att köparna är ensamkommande, säger Christoffer Bohman, verksamhetsansvarig vid polisen i Järva.

Stockholm är inte ensamt drabbat. Även Göteborg och flyktingboende i Gästrikland och Landskrona rapporterar om ett ökat drogmissbruk.

Text: Ylva Alsterlind

Första linjen har fått pris för sitt samarbete med ungdomar!

Första linjen

Första linjen är ett samarbete mellan landstinget och kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Forshaga och Kil. Verksamheten har tilldelats den nationella utmärkelsen Psynkpriset 2016 i kategorin samverkan. Priset ges för förtjänstfulla insatser kring barn och ungas psykiska hälsa.

ASP Bladet har pratat med Christina Sand som är avdelningschef för Första linjen. Verksamheten finns till för barn och unga mellan 6-20 år och syftar till att så tidigt som möjligt erbjuda hjälp och stöd till de som har av olika anledningar lindring till måttlig psykisk ohälsa. På mottagningen arbetar två psykologer, fem socionomer, en sjuksköterska, en administratör samt avdelningschef.

– Det här är ju ett samarbete mellan kommun och landsting och att vi i personalen har så olika kompetens gör att vi har större möjligheter att ringa in problemet och ge de unga samt deras familjer den hjälp de behöver och vill ha, säger Christina

Under de snart två år som mottagningen funnits har cirka 1 200 barn och ungdomar sökt hjälp via Första linjen. Christina Sand berättar att det är nästan lika många pojkar som flickor som vill ha hjälp och att det de flesta sökande är mellan 16-19 år.

– Ångest, nedstämdhet, oro och stress är de vanligaste problemen. Många av de negativa känslorna och tankarna är kopplat till skolsituationen, berättar Christina.

Pris för samverkan
Verksamheten fick 2016 utmärkelsen Psynkpriset för sin samverkan med unga. Priset instiftades 2010 och i kategorin samverkan utdelas utmärkelsen till konkreta exempel eller verksamheter där samverkan bidragit till praktisk nytta för barn och ungas psykiska hälsa.Christina anser att de hade aldrig kunnat starta denna typ av verksamhet utan ett samarbete med unga.

– De ser saker ur sitt perspektiv och hjälper oss att sätta fokus på vad som är viktigt för dem. Den här verksamheten bygger ju på att barn och unga ska tycka att det är lätt att få kontakt och hjälp. Då måste det finnas kontaktvägar och en miljö som barn och unga känner sig bekväma i.

Christina berättar att ungdomsgruppen bland annat har varit med och färgsatt mottagningen. De unga har uttryckt ett behov av att personalen ska kunna tillhandahålla självhjälp. ”Vad kan jag själv göra för att må bättre?” De tycker även att skolan bör ta upp ämnet psykisk ohälsa i mycket större utsträckning. Ungdomarna har också haft önskemål på en webapplikation för att kunna kontakta och boka en tid hos Första linjen. En sådan app är i princip klar och Christina tror att den kommer sättas i drift efter sommaren.

– Många barn och unga känner sig inte bekväma med att prata i telefon eller anpassa sig efter telefontider, menar Christina.

I applikationen kommer det att finnas skrivfält och man kommer även kunna använda sig av emoji-symboler om man tycker det är svårt att formulera sina besvär i ord. Det kommer också att finnas kryssalternativ för att på ett enkelt sätt förmedla sitt mående samt behov av hjälp.

Kontakt
Första linjens lokaler ligger på Drottninggatan 1B i Karlstad och har öppet dagligen. Man kan också sms:a på 070-244 95 11 eller mejla forstalinjen@liv.se. På http://www.liv.se finns ytterligare information.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Första linjen

ADHD-Medicin är inte knark

Louise Hamilton
Louise Hamilton

Louise Hamilton är kommunpolitiker i Kristinehamn och arbetar även som skolsköterska. Hon skrev nyligen ett inlägg på Facebook om ADHD, som redan fått flera kommentarer och många ”gilla”. För ASP Bladet utvecklar hon tankarna ytterligare.

Jag blir ledsen när man talar om medicineringen vid ADHD för unga, som att man ger barn ”droger”. Den terapeutiska dosen ligger en bra bit under vad en amfetaminist förbrukar! Jag har haft många elever under mina tio år som skolsköterska som använt centralstimulerande medel. En del mår illa av tabletterna, vissa märker ingen skillnad och många klarar sig utan medicin efter vissa anpassningar.

För vissa innebär medicinen att de nu klarar skolan, kan fokusera och komma ihåg det de hör eller läst och blir mindre rastlösa. Som en följd av detta ökar dessutom självkänslan. Att påstå att det är fel att ge just dem som svarar bra på läkemedlen dessa preparat är som att förmena en allergiker sitt antihistamin, eller en bipolär sitt litium. Glöm heller inte att många med svåra smärtor också får legalt förskrivna droger, i högre doser dessutom. Vem vill neka dem smärtlindring?

Därmed inte sagt att det inte förekommer överförskrivning, för det gör det. Och läkemedlen behöver ofta kombineras med extra stöd, struktur och anpassningar. Men ett barn som tar ”ADHD-medicin” är inte narkoman – och det minskar risken att hamna i självmedicineringsträsket i tonåren. Tro mig, jag har sett alltför många vuxna med för sent diagnosticerad ADHD som blivit beroende av alkohol eller amfetamin i höga doser för att få hjärnan att sluta koka. Med förödande konsekvenser.

Jag har upplevt ett par solskenshistorier om hur ungdomar som haft det riktigt kämpigt fått nya liv när vakenhetsgraden höjts på kemisk väg. Den ena handlar om en helt underbar elev med stora inlärningsproblem och usel självkänsla. Förflyttning till särskolan diskuterades och i sena tonåren blev eleven äntligen utredd (trots att modern föreslagit utredning redan i grundskolan).

Till vår förvåning visade hen sig inte vara svagbegåvad utan led av en svår ADD och dyslexi. Efter en kort tids medicinering var det en helt ny person som kunde koncentrera sig, komma ihåg vad hen hört och som klarade skolan med godkända betyg.

Varför är ADHD så vanligt idag, varför delar man ut läkemedel till så många ungdomar? Ja, det vet man ju inte. ADHD är en ”symtomdiagnos”, man kan inte peka på ett ställe på kroppen och säga att ”här sitter felet”, eller ta ett enkelt blodprov som påvisar diagnosen. Miljögifter, kolhydrater, färgämnen tror många. Mental överstimulans i kombination med fysisk passivitet kanske också påverkar. Men när jag gick i skolan på 60-talet hade jag också klasskamrater som uppvisade symtom på denna omstridda diagnos. Och tittade man närmare på dem så nog fanns det en förälder med likartade symtom. Forskningen om orsakerna till ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser är långt ifrån mål, man bör akta sig för att uttala sig tvärsäkert.

För trettio år sedan trodde man att såväl plötslig spädbarnsdöd som anorexi berodde på kärlekslösa mödrar. Fel,fel,fel!

Angående centralstimulantia vid ADHD/ADD lyder reglerna: försiktighet vid förskrivning, noggrann uppföljning, och utsättning av medicinen vid biverkningar som inte ger sig eller vid felanvändning. Och för oss medmänniskor: stigmatisera INTE vare sig användarna eller deras föräldrar!

Text: Louise Hamilton
Språkrör för Miljöpartiet Kristinehamn och Kommunalråd

Och i media visas det som vanligt upp en negativ bild av familjehem…

IMG_2928Hur ska vi göra med de barn och ungdomar som lever i svåra livssituationer och får ett beteende som de vuxna i deras omgivning inte klarar av?

Forskning visar att det är bättre att placera barnet/tonåringen i ett familjehem än på en institution, men det blir allt svårare för socialtjänsten att rekrytera familjehem och få behålla de familjehem de redan har. Jag förstår att det kan vara svårt att motivera en familj att öppna upp sin familj för ett främmande barn som ofta har en svår problematik, och jag tror att den bild av familjehem som visas upp i tidningar och TV är en stor orsak.

En onyanserad bild
När läste du något positivt om familjehemsvården senast? När såg du ett tv-program som lyfte fram det fantastiska känslan det ger när det barn som är placerad i ett familjehem gör framsteg och den positiva påverkan det har på hela familjen?

För någon veckan sen handlade ”Kalla Faktas” program om den vanvård som en tonåring sägs ha utsatts för, där de berättade hur vissa familjehem inte genomgått utredning eller inte blivit godkända av socialtjänst men dyker upp i privata organisationer. Det var bara elände och elände som visades. Men hur många procent av familjehemmen handlade programmet om egentligen?

Jag tror att de familjehem som inte fungerar är i en rejäl minoritet, jag tror också att det finns fler bra privata organisationer inom familjehemsvården än dåliga, men den negativa bilden förmedlades som en sanning i ett tv-program, som dessutom heter ”Kalla Fakta”.

Hösten 2011 skrek media ut att bara 55% av de barn som placerats av socialtjänsten har gymnasiekompetens, men det var inte hela sanningen. 55% representerar de barn som omhändertogs av samhället efter att de fyllt 12 år. För de barn som placerades före 10 års ålder är det 71% som klarar gymnasiekompetensen.

Med tanke på att resultatet är lågt hos ”vanliga” svenska barn där det är 86% har betyg som gör att de får söka in till gymnasiet, säger dessa siffror mer om skolan än placerade barn. Är det inte fantastiskt att så många av de barn som omhändertagits av samhället och all den problematik som dessa barn har, klarar grundskolan med godkända betyg? Hade de placerade tonåringarna klarat gymnasiekomptensen om de inte blivit omhändertagna av samhället?

Ett exempel
Jag läser i gårdagens ”Gefle Dagblad” om ett familjehem/jourhem i Hudiksvall som smutskastats ordentligt och framställts som alkoholister i TV och tidningar. De gjorde fel den där kvällen när familjehemsmamman drack två glas vin, men felet de gjorde var att de som jourhem inte får dricka alkohol genom att placeringar kan ske akut.

De där två glasen vin användes av en biologisk mamma till ett barn som var uppväxtplacerad i familjehemmet, i TV berättade den biologiska mamman att det fanns ett alkoholmissbruk i familjehemmet och det fick enorma proportioner, fast Jennie Blomstrand, chef för barn och ungdomsenheten på socialtjänsten sa: ”Vi känner inte igen bilden om alkoholproblem som media har rapporterat:”

Hur påverkas vi?
Vilka blir påverkade mest av den negativa bilden som visas upp? Det som händer är att de som placeras i familjehem riskerar att stigmatiseras och värderas både av sig själv och människor i omgivningen på ett sätt som kanske i längden gör att han/hon inte når sin fulla potential som människa.

Och det blir allt svårare att rekrytera kompetens till familjehem, men hur tror du en ”vanlig familj” tänker om uppdraget när det som visas om att familjehemsvård för det mesta är negativt? Hur tror du det känns för den biologiska föräldern som testat allt och tvingas ta till en familjehemsplacering som sista åtgärd när det bara berättas om vanvård?

Det är dags att visa upp den möjlighet till förbättring som en familjehemsplacering faktiskt är och att livet som familjehem också kan var fullständigt underbart.

Text: Eva-Lena Edholm,
Föreläsare och handledare
Foto: Kenta Jönsson

Hemsida:
www.evalenaedholm.se

Blogg:
www.evalenaedholm.se/blogg

Twitter:
@evalenaedholm.se

Facebook:
www.facebook.com/EvaLenaEdholmForelasareHandledareOchKonsult?ref_type=bookmark

Blogg på Sociala Nätet:
http://www.socialanatet.se/blogg/eva-lena/

Tema Familjen: Läsvanor hos barn och ungdomar

PER_4495_01Enligt den nyligen publicerade PISA rapporten hamnar Sverige långt ner på listan över barn och ungdomars läsande och skrivande. Hur ser då de som arbetar med barn och ungdomars läsande på detta? ASP Bladet fick en pratstund med två bibliotekarier på Karlstads stadsbibliotek.

Enligt en undersökning som Läsrörelsen, barnkulturhuset Junibacken gjort tillsammans med undersökningsföretaget YouGov, så har antalet föräldrar som läser högt för sina barn i åldrarna 0-9 år, minskat med mer än hälften, från åttiofyra (1984) till trettiofem procent (2012). Så sent som 2003 låg siffran på sjuttiofyra procent.

Denna undersökning görs vartannat år och YouGov ringer till ett tusen småbarnsföräldrar. Trettiofem procent av föräldrarna läser varje dag för sina barn och trettio procent någon dag i veckan. Dessutom har lästiden minskat från en halvtimme till en kvart varje vecka.

Dessutom lockar TV, dataspel och film ofta mer än att läsa. En bok tar ett tag att komma in i, och en film har action redan från första början. För att locka fler till läsning har biblioteken ett samarbete med Barnavårdscentralerna i Karlstad. När barnen är tio månader får de en bok, kanske ”De små barnens bok” eller ”Barnens bok” och när de blir lite större får de ”Frippe lagar allt” eller ”Nöff nöff, Benny”. Det stora tappet bland läsare är främst hos tonåringar. Annika och Christina säger att även om läs- och skrivfärdigheterna i Sverige har gått ner, sker ändå utlånen någorlunda konstant.

Vad lånar läsarna då? Astrid Lindgren ligger nästan alltid på topplistan över lånade böcker, precis som bokserierna om Pettson, Mamma Mu och Alfons Åberg. För lite större barn dominerar ”LasseMajas detektivbyrå”, ”Dagbok för sina fans” och spökhistorier utlåningen. Även filmer och TV-serier kan locka till ökad utlåning. Bibliotekarierna nämner böckerna om ”Barna Hedenhös”, ”Hungerspelen” och Twilightserien.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

När ASP Bladets reporter frågar om lästips nämner Annika Järnesund och Christina Neu:

  • ”En hund och hans pojke”, av Eva Ibottson
    ”Spela för livet”, av Michael Williams
    ”Strimmor av hopp”, av Ruth Sepetys och
    ”Vita streck”, av Sara Lundberg.