Möten ska öka kvinnors trygghet

I stadsdelen Våxnäs hölls den 20 november ett första möte i en serie träffar riktade mot kvinnor. Syftet? Att öka känslan av trygghet för stadsdelens kvinnor.

Robin Olsson jobbar för Räddningstjänsten och är specialiserad på kriminologi. Han är även kopplad till den studiecirkel genom vilket träffarna organiseras, som i sin tur sker genom Trygghetscenter. ASP Bladet kontaktade honom innan första mötet. Han berättar att det inte är första gången de har gjort något liknande:

– Vi jobbar för att öka tryggheten för Karlstad som stad, och då har vi valt att genomföra de här studiecirklarna. Vi hade ett liknande arbete på Rud i fjol, där det handlade om att ge information om brott och hur man kan förebygga det, samt hur man kan skapa ett tryggare och trivsammare bostadsområde, berättar Olsson.

På Rud hade detta koncept visat sig vara framgångsrikt. Något som man givetvis har med sig i bagaget inför mötena vid Fredricelundsskolan på Våxnäs. Intresset vet de sedan tidigare kan vara stort, så var det åtminstone på Rud.

– Vi hade ett tiotal anmälda till den studiecirkeln, men när vi kom till lokalen fanns det ett 40-tal kvinnor som väntade att på få komma in, säger Olsson.

Varför vänder man sig då främst mot kvinnor? Här kommer upplevelsen av otrygghet in. Räddningstjänsten skriver på sin hemsida följande: ”Genom olika undersökningar vet vi att kvinnor känner sig otrygga i sitt bostadsområde. Detta är ett problem, då kvinnorna kanske avstår från att gå ut och uppleva staden.”

Personlig otrygghet

Känslan av trygghet är till sin natur personlig och påverkas av flera olika faktorer. Inte minst spelar medias rapportering roll. Om all skildring av en stadsdel är negativ, riskerar även de boendes upplevelse av säkerhet färgas och påverka hur man rör sig i det offentliga rummet.

Alternativt kan man känna att rapportering kring andra städer och länder också skulle säga någonting om tryggheten på den egna boendeplatsen. Undersökningar pekar som sagt på att det är just kvinnorna som känner sig utsatta, därmed blir det naturligt att rikta sig mot dem.

– Otryggheten är större, samtidigt är utsattheten inte lika stor som för männens del. Vi läser i tidningen om brott som händer i Kiruna och Stockholm samt andra delar av världen, och det gör att man idag ser brottslighet och kriminalitet på ett annat sätt än man gjort förr. Det kan inge en känsla att det bara blir ”värre och värre”. Samtidigt kan man prata om vilka faktorer som spelar in i brottslighet och vad som har hänt under en längre tid, berättar Olsson.

Under mötena kommer bland annat Ungdomar för Trygghet, Brottsofferjouren och Räddningstjänsten att delta och föreläsa.

Text: Robert Halvarsson

Foto: Per Rhönnstad

Debatt – En kultur i kulturen

Det finns många subkulturer. En del av subkulturerna kan utgöras av klädstil och viss typ av musik. Exempel på dessa kan vara punkare och hip-hopare. Det finns också delar av vissa subkulturer som inte är särskilt bra, bland annat när de har en drogliberal syn eller romantisering av kriminalitet.

Alternativa livsstilar, främst bland ungdomar, men även bland vuxna, kallas med ett socialantropologiskt begrepp för subkultur: en kultur i kulturen, där de ur ett sociologiskt perspektiv känner en samhörighet och en bekräftelse inom gruppen. De som tillhör en subkultur, eller en blandning av olika subkulturer, är avvikande från de kulturella normer och värderingar som finns i samhället i övrigt.

VEM ÄR SUBKULTURELL?

Ofta kan man känna igen vissa av subkulturerna med speciell musik och klädstil, eller sätt att bete sig på. Grupperna kan utmärka sig genom att de består av ett visst kön, ålder eller etnisk tillhörighet. I några av subkulturerna finns en gemensam religion, sexuell läggning eller gemensamma åsikter. Ibland definieras en subkultur genom att den inte anses ha samma värderingar som den stora kulturen har, men denna definition är omtvistad.

Musik är förmodligen den starkast sammanhållande faktorn för grundande av subkulturer, tillsammans med politiska åsikter. En del av dessa sätter sig emot de normer som finns i det övriga samhället och i vissa fall kan detta till och med leda till en växande kriminell karriär.

UNGDOMSGRUPPER OCH KRIMINALITET

I olika subkulturer finns olika typer av riskbeteenden och/eller kriminalitet. Givetvis är det så att inte alla är kriminella, men ändå finns det vissa grupper där vissa beteenden är vanligare. Vissa grupper av ungdomar i förorterna tycker att det ”är roligt” att tända eld på byggnader och bilar för att sedan kasta sten på brandkåren. Jag tror inte att politikernas svar ”fler fritidsgårdar” löser hela problemet, men att det är en viktig förebyggande åtgärd.

Bland punkarna, de med tuppkam, är alkohol vanligt. Det är inte kriminellt, men det kan lätt leda till missbruk, i synnerhet då det konsumeras stora mängder. Inom ravescenen förekommer en hel del droger; för att orka dansa dag och natt lång tid i sträck kan vissa uppleva att de ”krävs”. Ravearna dansar till rytmisk musik och blixtrande ljus. Hallucinogena droger ”hjälper” också till upplevelsen.

MED KRIMINALITET SOM LEDORD

Hip-hop-kulturen innefattar flera element. Bland annat breakdance och rap-musik. Den senare handlar ofta handlar om droger, prostitution, våld, vapen och allmän misär och under-dog-känsla – reell eller framställd. Ofta ingår att man ska vara ”street” och medelklassindivider kan därmed försöka framställa sig som fattiga. Ofta finns drogandvändning och försäljning med i bilden, med tillhörande stölder för att bekosta bruket. I de här kretsarna finns mycket graffiti, målningar av vilt skiftande kvalité, som ”pryder” tunnlar och tåg och andra platser. Syftet är, förutom nöjet, att bli sedd. Dock leder klottret till försenade tågavgångar och högre skatter eftersom man inte vill visa upp nedklottrade tåg.

Hos vänster- och högerextremister förekommer ibland politiskt våld som metod. Det kan vara olaga affischering och graffiti eller grövre brott såsom hot och misshandel. Det förekommer ibland motdemonstrationer, främst från autonoma (vänsterextrema) håll, där det kastas gatusten och bengaliska eldar. Medan det från den nationalistiska sidan har förekommit attacker på Pride-marschen, och förekommer så kallade ”dödslistor”, hets mot folkgrupp och olaga kårverksamhet; alltså att skapa sammanslutningar som kan liknas vid beväpnade privata arméer.

Bland skinheads, vilka oftast inte har en politisk åsikt (tvärtom vad det kan uppfattas som på löpsedlarna), finns alkohol och därefter följande misshandlar. Utöver detta finns läktarvåldet med misshandel och kastning av bengaliska eldar, olagliga slagsmål med publik, streetracing och hundkamper.

Vanligt förekommande idag är också datorintresserade hackers, som på Internet göra saker som är olagligt. Till exempel att ta sig in på skyddade webbplatser, stjäla någons hemsida eller, vilket är vanligare och inte räknas som hacking; att ladda ner upphovsrättsskyddad film och musik.

RENLEVNADSMÄNNISKOR

Några subkulturer är mer skötsamma. Kristna ungdomar begår sällan brott. Ej heller synthare och personer som är Straigt edge. Detta innebär att man försöker vara så skarp renlevnadsmänniska man bara kan; äter vegetariskt, inte dricker alkohol eller ta andra droger, inte ha sexuella utsvävningar med mera. Andra ”ofarliga” grupper är HBT-aktivisterna i Pride-rörelsen och scoutgrupper.

Några delar av subkulturer kan vara kriminella, eller ligga på gränsen av vad som är tillåtet i samhället de vistas i. Men de flesta är ungdomar och vuxna som trivs i en roll där man inte bara är en kopia av medelsvensson.

Text: Maria Lundby Bohlin

Där ungdomar brukar finnas

ASP bladet har träffat Magnus Wallgren, Processledare i alkohol och drogfrågor i Karlstad kommun, för att prata om ungdomar och missbruk. Magnus är även drivande i Krogar mot knark och Stoppa langningen. Grunduppdraget i hans arbete är att sänka den totala alkohol- och drogkonsumtionen i Karlstads kommun.

Krogar mot knark är ett nationellt nätverk som finns i ett fyrtiotal svenska kommuner. Syftet med nätverkets verksamhet är att minska och försvåra användandet av narkotika i krogmiljöer. 2002 var starskottet för Krogar mot knark i Göteborg, Malmö och Stockholm. I Karlstad inleddes arbetet 2005 med att få krogar och restauranger att delta i Krogar mot knarks vision om ett drogfriare krogliv. I Karlstad finns det åtta uteställen som samarbetar inom ramen för nätverket.

Förebyggande samarbete

Unga människor vistas ofta i krogmiljöer och i dessa miljöer finns risken att utsättas för narkotika både indirekt och direkt. Genom att Krogar mot knark samarbetar med krogarna kan riskerna minskas.

– Uppdraget är att det ska bli en tryggare miljö för ungdomar på krogen, säger Magnus Wallgren.

Magnus säger att det är viktigt att krögarna tar fram rutiner för hur arbetet ska skötas.

– Krogar mot knark utbildar ordningsvakter och krögare för att de ska veta hur man agerar, säger han.

Magnus menar vidare att krogarna ska ha en tydlig policy i dessa frågor. I marknadsföringen ska det synas att krogen arbetar aktivt mot narkotika.  Han säger vidare att kunskapen har ökat hos krognäringen och att man idag vet mer hur man bättre hanterar narkotikaproblematiken.

Samarbetet i Krogar mot knark baseras på regelbundna möten, där polismyndigheten, alkoholhandläggare och företrädarna från Krogar mot knark träffas. Samarbetsparterna diskuterar hur problematiken ser ut i Karlstad och vad man kan göra.

– Det viktigaste i samarbetet är att krögarna och polismyndigheten kan ha direkt kommunikation mellan varandra, menar Magnus.

Polisen spelar en viktig roll i det förebyggande arbetet. De finns i närheten av krogarna under helgerna för att ge en lugnande effekt, så att inte bråk bryter ut.  Polisen finns även inne på krogarna och det är så vanligt förekommande nu att krogbesökarna ofta inte tar någon större notis om det.

Stoppa langningen

Magnus Wallgren har förutom sitt arbete i Krogar mot knark även ett engagemang i Stoppa langningen. Målet med Stoppa langningen är att minska langningen av alkohol till våra barn och unga och att få till en attitydförändring och kunskapshöjning kring langningens konsekvenser.

– Inför större högtider som exempelvis Valborg träffas vi i storgrupper för att diskutera vad som ska göras, förklarar Magnus Wallgren.

Storgrupperna utgörs av fältarbetare, vaktbolag och polis. Det man diskuterar är var någonstans det kan bli stökigt. Fältarbetarna som Ungdomar för trygghet, Fritidsledare i fält och Socialförvaltningens fältarbetare rör sig på de platser där ungdomar brukar finnas. De vet vilka ställen det brukar vara stökigt och vad som krävs för att lösa de våldsamma situationerna.

En positiv trend är att alkoholkonsumtionen bland ungdomar har minskat. Detta har varit fallet under många år. Magnus säger att enligt den senaste undersökningen är siffrorna de lägsta sedan man började mäta 1971. Risken finns däremot att minskningen av alkohol har ersatts med en ökning av narkotika. Det finns mycket som tyder på det och det är därför som förnyade satsningar mot cannabismissbruk har startats.

När det gäller framtiden önskar sig Magnus Wallgren att Krogar mot knark blir en kvalitetsstämpel för krogen. Krogens varumärke förstärks genom att man är med i nätverket och jobbar aktivt och seriöst med dessa frågor.

Magnus menar att det har blivit svårare att ta narkotika på krogen. För att den utvecklingen ska fortgå behövs Krogar mot knark även i framtiden.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Ett samhälle utan idrott – lika med högre brottslighet

Jag fick till uppgift att skriva om ungdomar som är på glid. Om det var så att många fler kanske skulle hålla på med kriminalitet och droger om inte idrotten fanns. Mycket utav det här skulle bara bli spekulationer, så det är nog helt omöjligt att ange någon siffra.

Det finns nog ingen förening som jag kan peka ut som skulle vara bättre än någon annan förening på att ta om hand om personer med exempelvis drogproblem. Jag vet inte med säkerhet om det bara är en gammal klyscha att en del strulpällar tas upp av boxningsklubbar. Sant eller inte, men det är ett ryckte som alltid gått.

För det är ju så att idrottsrörelsen berör nästan varenda person i samhället. Håll i er nu, för siffran är imponerande, över tre miljoner personer är medlemmar i någon förening, detta enligt svenska Wikipedia. Ca: en tredjedel av Sveriges befolkning är alltså medlemmar i en förening.

Riksidrottsförbundet är organiserat i 21 distrikt och har 69 specialidrottsförbund. Det finns cirka 22 000 idrottsföreningar i Sverige. Att vara medlem i en förening innebär inte att alla dessa tre miljoner människor utövar idrott, även om den stora massan gör det, utan de kanske bara är stödmedlemmar. Å andra sidan finns det ytterligare ett gäng föreningar som inte är anslutna till Riksidrottsförbundet och så har vi ju alla människor som motionerar på egen hand. Med de här siffrorna så förstår nog de flesta vikten av idrott både för unga och gamla. Självklart så skulle fler personer hålla på med droger och andra kriminella aktiviteter om inte idrotten fanns.

Det är mycket som är häftigt inom idrotten. Att den engagerar människor från olika samhällsskikt, personer som aldrig skulle träffas annars gör det inom idrotten. Den lär ut en massa normer. Idrotten står för rent spel, den tar avstånd från droger, våld och dopning med mera. Sen att det finns undantag kan man aldrig komma ifrån, det gäller inom alla områden i samhället.

Skulle problemen dyka upp, låt oss säga inom ett idrottslag, så tror jag det beror på personerna inom föreningen hur situationen hanteras. Mycket beroende på vad folk runt omkring har upplevt i sina liv. Sen lär idrotten ut mycket som de kanske inte tänker på själva, exempel att det lär folk att kunna jobba i grupp, något som är nog så viktigt i dessa tider. Det lär personer att bli sociala, man får ständigt träning att umgås i grupp. Man lär sig ta hänsyn för varandra.

Ja det är sådana här saker som vi inte tänker på, men tar man sig en funderare så ter det sig självklart att många fler människor skulle vara på glid utan idrottsrörelsen. Inte nog med att den är viktig för den enskilde personen utan den är även viktig för städer, kommuner, ja hela samhället.

Idrotten som motvikt

Om jag håller mig till min egen stad, Karlstad, så spelar idrotten en stor och viktig roll och fungerar som en motvikt mot kriminalitet, våld, droger, rasism och mycket annat som är negativt. Den är också viktig för Karlstad som stad. Karlstad har ju som vision att bli 100 000 personer i sinom tid och då spelar idrotten en viktig roll. Det är viktigt att vi har bra idrottsföreningar eftersom många väljer högskoleort beroende på vilka elitidrottsföreningar som finns i staden. Det kan spela roll vad föreningen har för vision.

Folk, speciellt unga personer skulle hålla på med mer bus om det inte vore så att idrotten fanns. Då syftar jag också på den spontana idrotten, den som var så stor under min uppväxt. Nu kanske många undrar: Var det någon skillnad på idrotten förr gentemot idag?

Ja det kan jag lova alla er som inte växte upp på 70- talet, att vi fick slita själva för att exempelvis spola upp en rink. Jag kommer ihåg hur vi tömde sopcontainerna och fyllde dem med vatten, sen fick vi dra dem till planen och välta ut vattnet över planen. När det gällde fotboll gjorde vi våra egna linjer och mål. Jag kanske låter som en farfar men läget var så att vi gjorde det mesta själva, för att vi skulle kunna leka. Det var sällan det var uppdukat. För egen del så hoppas jag att spontanidrotten kommer tillbaka.

Det här får ju mig att känna mig urgammal, men jag kan inte låta bli att säga att det var bättre förr. På den tiden vi gjorde det mesta själva. Jag önskar att spontanidrotten kom tillbaka för ungdomens skull, för den har personligen gett mig så otroligt mycket; socialt, fysiskt och mentalt.

Text: Christer Adrian