Fenomenet näthat har på senare tid fått stort utrymme i media, speciellt efter Uppdrag gransknings program Män som näthatar kvinnor som sändes 6:e februari i SVT. Men vad menas med näthat?
Vad är näthat?
Det är personer som trakasserar, mobbar och hotar andra på internet. Det sker ofta i kommentarsfält i sociala medier, i artiklar, nätforum eller direkt till det utvalda offret i personliga mail.
Uppdrag gransknings reportage hade fokus på hur kvinnor i media hatas av män. Män som med extrema ordalag och grova sexuella inslag trakasserar och hotar. Givetvis är det inte bara kvinnor och offentliga personer som drabbas, eller att det bara är män som står för hatet. Även många privatpersoner kan vittna om påhopp på internet.
Vem hatar?
Vanliga ämnen som tenderar att generera mycket näthat är kvinnofrågor, invandring och muslimer. Spekulationerna haglar tätt, både vad gäller vilka som näthatar och varför. Många hävdar att det oftast är Sverigedemokraternas anhängare, eller ”fotsoldater” som de brukar kallas. Det kan nog ligga en del i den generaliseringen, men det vore också att kraftigt förenkla det hela.
Andra hävdar att det helt enkelt är (oftast män) som står utanför samhället och gemenskapen. Otrygga, besvikna och rädda människor som inte känner sig hörda och efterfrågade. En annan grupp kan vara ”vanliga” ungdomar som genom Internets anonymitet vill framföra sina åsikter och tankar om saker de bryr sig om. Varför deras kommentarer tenderar att bli hatiska, sexistiska och hotfulla är en annan fråga.
En förklaring kan vara just anonymiteten på internet. Vet ingen vem man är, samt att man saknar ett ansikte, en person framför sig när man pratar, är det klart det blir lättare att bre på. Diskussionsklimatet på Internet har också alltid varit mer grovt till att börja med. Lägg då till den eventuella sociala frustration och utanförskap personen känner i ett ständigt uppdaterande hav av information. Då gäller det att göra intryck, bli hörd. Den som skriker högst vinner.
Brott och straff?
Vidare finns ingen tydlig lagstiftning gällande dessa beteenden på internet, vilket också kan bidra till att man blir extra oaktsam. ”Du är så jävla ful och värdelös att jag kräks din slyna” skulle i juridisk mening kunna vara en förolämpning, men att det blir åtal är ytterst ovanligt. ”Jag ska skära halsen av dig och lämna kniven uppkörd i fittan” är dock ett solklart brott.
Att leda bevisen till en specifik gärningsman som uttryckt de olaga hoten är på flera sätt svårt. Hur ska man bevisa att just personen i fråga var den som satt vid datorn då hoten skrevs? Om hoten skett på exempelvis Facebook så krävs internationell rättslig hjälp eftersom verksamheten inte ligger i Sverige. Problemen är för svåra att lösa inom svensk lag. Det skulle krävas ett internationellt samarbete mellan polis och bolag som Facebook och Twitter i sådana fall.
Varför?
Många näthatare som konfronterats och ställt upp på intervjuer är allt från ungdomar, medelålders män och invandrare. De får frågan: varför? De flesta hävdar att det bara var på skoj, inte så allvarligt menat eller att de inte tänkte på hur den utsatte kan reagera.
Andra har mer politiska agendor. Folk som spenderar stor del av sin tid på forum och kommenterar allt de kommer över för att värva fler meningsfränder. De riktar sitt hat mot PK-media, som de ofta kallar det dominerande medieklimatet för. Där är siktet inställt på kvinnor, feminister, invandrare, muslimer och politiskt korrekta. Medias homogena fördömande mot dessa människor kan också förstärka avståndet mellan de båda. De upplever än mer att de inte blir tagna på allvar.
Värt att nämna är också de som hatar näthatare samt deras eventuella politiska agendor. Även de kan göra sig skyldiga till samma ton, men att de riktar sitt hat mot hatarna. En ond cirkel tycks uppstå under slöjan av cyberrymdens anonymitet. En ”bättre ton” på nätet är vad många efterfrågar. Hur man uppnår detta är en annan fråga.
Text och illustration: Martin Bäckström-Ledin
ASP BLADET 