Etikettarkiv: utan bostad

Hemlöshet

Jag har under en längre tid följt de bostadslösas situation i Karlstad. Föreställ dig att inte kunna gå på toaletten när du behöver, inte ha tillgång till dusch, rena kläder och värme, sådant som vi med egen bostad tar för givet. Numera är det lag på att alla har rätt till bostad, men följs den verkligen? Jag har träffat en av dem som är hemlösa idag, och här följer hans berättelse om varför han inte fått, eller får en chans till ett eget boende.

Hur länge har du varit hemlös?
– Sedan 1991, cirka 19 år.

Hur kommer det sig att du varit hemlös så länge?
– Jag mådde så dåligt efter min motorcykelolycka att jag började ta till alkohol. Läkarna sa till mig att åtta månaders morfinintag inte skulle leda till beroende, men det gjorde det givetvis.

Varje dag kände jag sug efter morfin, och när jag inte längre fick det utskrivet gick jag tillbaka till alkoholen igen, i den fann jag ett lugn som jag tyckte passade mig. På den vägen fortsatte det. Jag började dricka varje dag och socialtjänsten fick upp ögonen för min situation. Jag fick ett delirium och man fick bryta sig in i lägenheten för att ta hand om mig. Det hela slutade med att jag stod utan bostad och var alkoholiserad.

Har du inte fått någon som helst hjälp av socialen för att få bostad?
– Hjälp och hjälp. Jag har pratat med dem, och bott på alla deras boenden. När väl den nya chansen till bostad kom, kändes det som jag bara var en i statistiken de ville ha bort från gatan ett tag. Då hade jag varit drogfri i 10 år och kände att det inte skulle gå. Stället jag erbjöds såg ut som ett bombnedslag. Det var fullt av tomburkar och gamla trasmattor hängde kvar i fönstren.

På vilken grund ger de dig inte egen bostad?
– De bara laborerar med mig och vill ha någon att prata med. ”Men du måste komma och prata med oss”, säger socialen. ”Om vad då? Jag har ju för fan pratat med er i 19 år” säger jag då, och får ju ändå ingen lägenhet.

Ska jag springa där och underhålla dem? Häromnatten var det 24 grader kallt ute och var menar man att jag ska ta vägen då? Ska jag lägga mig på en parkbänk?

Känner du dig mycket orättvist behandlad?
– Nja, orättvist och orättvist, men jag har fan inte gjort någon någonting. Jag menar som igår natt, då jag låg i en trappuppgång och sov. Några som bodde i huset kom, så jag reste mig för att gå. ”Ligg still” sa de, och gick sedan och hämtade smörgåsar och saft. Sedan kommer en granne och gav mig en banan. Men ska jag ha det så? Ligga och sova i trappuppgångar och få mat lite då och då. Har jag inget människovärde?

Vad säger socialjouren, får du ingen hjälp utav dem?
– Vadå hjälp? Jag menar, jag har hållit på med dem i 19 år. Ska jag behöva prata med dem i 19 år till för att få en lägenhet? Nej, det är bara för mycket. Den hjälp jag får kommer från allmänheten. Det är den enda anledningen till att jag inte frusit ihjäl!

Jag avslutade min intervju där. Några dagar senare fick Ingmar åka in med ambulans till sjukhuset på grund av andnöd. Detta har han troligtvis fått till följd av den stränga kyla som varit nu under vintern. Efter fem dygn blev han utskriven och fick en plats på Ulleberg, där han nu väntar på vidare beslut om bostad.

Text: Jane Alsing