Etikettarkiv: Utbildning

Samverkan på gatunivå

Urban Bengtsson är polis och jobbar inom Ungdomsgruppen, polismyndigheten i Karlstad. Bland annat utbildar han poliser i cannabis- och narkotikafrågor. Dagen till ära pratade han för konferensbesökarna på CCC.  

Han berättar bland annat om hur han samarbetat med skolan för att kunna få tag på unga missbrukare.

Ett exempel är hur polisen blev inkopplad i förhållande till en ung tjej, en minderårig, som blev skäligen misstänkt för användande av cannabis. Genom henne kunde man sedan få tag på den som försåg henne med drogen.

– Det är väldigt få som brukar själva, utan cannabis är en social drog, menar Bengtsson.

En praktisk konsekvens av samverkansidén är att Socialtjänsten exempelvis deltar på förhör med unga misstänkta missbrukare. Rent konkret är det ibland inte svårare än att lyfta på luren, och ringa de man behöver ha tag på. Rutinerna i de här fallen är dock tydliga.

– Hittar vi en ungdom på stan, en torsdagskväll, så kontaktar vi socialjouren och dennes föräldrar direkt så vi får med dem så fort som möjligt, berättar Bengtsson.

 Text: Robert Halvarsson

Färdiga schizofreniriktlinjer

Förra året var ASP Bladet på plats för att bevaka hur arbetsgruppen ”Framtidens psykiatri” resonerade kring framarbetandet av riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni. Nu är de färdiga, och vi ger dig som läsare några av slutsatserna från Socialstyrelsen.

Tidiga insatser är ett av de områden som man i Socialstyrelsens riktlinjer sätter fokus på. Andra är åtgärder för att öka individens deltagande och inflytande i vård och omsorg: att få till stånd så kallat brukarinflytande. Socialstyrelsen tar även upp utbildning, psykologisk behandling, kognitiv och social träning, arbete, boende och samordning. Tillsammans utgör de ett helt batteri med perspektiv som Socialstyrelsen vill se påverka praxis inom vård och socialtjänst.

Enligt Lars Högblom, som är enhetschef för patient- och medborgarservice, så handlade delvis processen att ta fram riktlinjer att ”utranchera icke-fungerande metoder”. Detta konstaterades även i ovan nämnda möte med ”framtidens psykiatri”.

Sättet att finna vilka metoder som är bättre än andra är att kika på hur det vetenskapliga underlaget ser ut. Socialstyrelsens rekommendationer sker utifrån en tiopoängsskala, där en etta representerar en väldigt högt rekommenderad åtgärd och tio står för saker som har väldigt liten dokumenterad nytta.

Mindre rekommenderade åtgärder 

Exempel på metoder som Socialstyrelsen rekommenderar i låg omfattning är bland annat att använda sig av trappstegsmodellen vid schizofreni och samtida hemlöshet. Trappstegsmodellen innebär krav på skötsamhet och behandlingsanpassning, något som riskerar leda till att brukare och klienter blir kvar längre tid i sin hemlöshet. Framför detta ställs ”Housing first”-modellen, som tar fasta på att bostad är och bör vara en social rättighet.

Ett annat område där man ger en låg rekommendation är kring psykodynamisk psykoterapi, där det vetenskapliga underlaget anses saknas. Framför den rekommenderas istället kognitiv beteendeterapi och även musikterapi, som enligt Socialstyrelsen stödjer sig på starkare evidens.

 Tidig upptäckt

En utmaning för tidig upptäckt av sjukdom är att allmänläkare har rätt redskap att tolka den psykotiskes ofta diffusa kroppsliga symptom.

Personen kan bedömas vara kroppsligt frisk och inte vara i behov av vård, därför är det viktigt att allmänläkarnas kunskap kring symptombilder är aktuella. Det kan spara mycket lidande i det långa loppet.

Vid insjuknande i psykos anser man också att ACT-modellen bör följas. En modell som bygger på familjeinterventioner och social färdighetsträning. Detta förklarar Socialstyrelsen på följande sätt: ”för personer som för första gången insjuknar i psykossjukdom, innebär att stöd, vårdplanering psykiatrisk behandling och psykosociala åtgärder finns tillgängliga och i stor utsträckning sker inom ett specialiserat team.”

Teamet bör bestå av personer med olika kompetenser, som psykiater, psykologer, arbetsterapeuter, socionomer och psykiatriskt vidareutbildade sjuksköterskor.

Delaktighet 

För personer som ligger inlagda på slutna psykiatriska avdelningar är det viktigt att kontakt sker mellan slutenvårdskliniker, öppenvård och socialtjänst. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bör dessutom erbjuda personer med schizofreni en personlig kontakt med personal från öppenvårdsteamet och socialtjänsten före utskrivning från psykiatrisk slutenvård.

Det som kallas för Modell för delat beslutsfattande anser också Socialstyrelsen bör tillämpas.

Något som har som syfte att hjälpa personerna att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa samt vård och stöd. På så sätt kan personens egna preferenser tydliggöras och skapa grogrund för gemensamma beslut om behandling.

Text: Robert Halvarsson Illustration: Maria Lundby Bohlin

Hur kan man underlätta arbetslivet för personer med NPF?

mimi-darbo-webMimmi Darbo berättar mer om vad MISA är och hur man jobbar.

Hur kommer man i kontakt med er som klient? Man kan höra av sig till oss och så kan man boka en tid för ett studiebesök. Ett första möte där man träffas och pratar om hur vi på misa jobbar.

Måste kommuner köpa era tjänster och sen förmedla kontakten till klienten? Vi har ju inget mot att folk betalar ur egen ficka men vi brukar rekommendera att man går via kommunen och söka genom dem, eftersom man har ganska stora möjligheter att få hjälp som klient. Oftast är det handläggarna som tar beslut utifrån LSS eller SoL och därför är det bra att man har med sig en handledare när man kommer till oss, så att det blir en bra kommunikation mellan berörda parter. Det skapar dom bästa förutsättningar för klienten.

Hur ser ett möte ut mellan er och klienten och vilka aktörer är med på mötet? Vi brukar fråga klienten vilka som man är intresserad av att ha med sig, så det kan se väldigt olika ut. Det kan vara en anhörig, kompis eller en handläggare från kommunen. Sen kan man ta det stegvis så man själv går in och pratar lite och känner sig för. Nästa gång kan handläggaren från kommunen vara med.

Jobbar ni över hela landet? Vi finns i Stockholm och Malmö för dagen, men är intresserade av att finnas på flera ställen, men då måste det finnas ett intresse för att betala för våra tjänster för det är ju det vi lever på.

Vad har ni för utbildning ni som jobbar inom MISA? Vi är socionomer, arbetsterapeuter, pedagoger, beteendevetare. Vi är även intresserade av att anställa människor med NPF problematik men det är lite svårt att få till det. Men vi har nog en på gång nu tror jag, säger Mimmi.

Har ni fått positiv respons från kommuner, lansting och försäkringskassan med flera? Man är ju ofta väldigt nöjd med resultatet men klagar på att vi kostar pengar. Det syns inte inom kommunens budget om dom går in med sådana resurser som man själva har, men när man tar in våran tjänst så blir det ju en synbar kostnad. Sen är det viktigt att man har ett bra samarbete så att kommunen får helheten klar för sig., och ser hur vi jobbar med klienten. Vägen till ett arbete är en resa som innehåller så otroligt mycket, allt från att gå ut och fika, till att bowla och hjälpa till med att vardagens innehåll. Det är viktigt att dom förstår hur resan till ett jobb går till. Alla klienter är olika och kräver att man anpassar sig efter dennes förmågor och det är det som handläggaren måste förstå på kommunen.

Hur hittar ni arbetsmarknad till era klienter? Vi ser det som en stor del av vårt jobb, och vi lägger mycket energi på just det området. Vi tycker inte att det är så svårt att få tag på arbetsgivare som är intresserade, men då måste man få tid på sej, och det har vi inom vårt uppdrag.

Hur ser resultaten ut hittills med dom som ni fått ut i arbetslivet? I starten av MISAs utveckling så var det en lite annorlunda syn från samhällets sida. Man var ofta nöjd med att bara ha en verksamhet för klienten, så vi fick ut alla. I dag 14 år senare har vi folk som går till anställning, som dåförtiden ibland vart LSSade, har haft en utredning som sagt att dom kan inte jobba och har ingen arbetsförmåga. Dom personerna har vi fått ut i anställning. Vi har 16 stycken i dag, vilket kan tyckas lite av dom ca 300 personer vi jobbar med, men om man tänker sig vilka personer det handlar om så är det bra gjort ändå.

Hur ser ni på framtiden inom MISA och vad har ni för mål och visioner? Vi hoppas att vi kan starta en filial i Karlstad, säger Mimmi och skrattar gott, sen tillägger hon, att hon hoppas att det finns fler kommuner som vågar satsa på alternativ. Kommunerna måste våga tro på att det finns andra som har kunskaper i att starta och bedriva den här typen av verksamheter. Det känns positivt i dagsläget, men man ska inte tro att det är så enkelt som att bara byta regering för att kommunerna ska bli intresserade av att söka hjälp inom privata verksamheter. Det är snarare tvärtom.

Vad har ni för framgångsfaktor och hur jobbar ni för att lyckas med era ambitioner? Det finns  forskning som vi tittar på, där det tydligt synliggörs vilken typ av stöd som behövs och vilka behov som finns. Man måste bli medveten om att det här behöver jag för att fungera, för att få en av framgångsfaktorerna synliga. Det andra är att man har möjlighet att ha en person som stöttar i situationer då man behöver det. Ibland kan det vara intensivt och andra gånger mindre intensivt. På en arbetsplats handlar det mycket om kunskapen hos arbetsgivaren. Min erfarenhet är att när man kommer ut till en arbetsplats så vill man inte veta så mycket, men sen när man går in i ett anställningsförfarande så vill man ha en kurs. Då måste vi på MISA vara redo att ge den kunskapen, säger Mimmi. Det är viktigt att ha god kommunikation med arbetsplatsen för arbetssituationen förändras hela tiden.

Detta ingick i tredje föreläsningen av Attentions och IFAs föreläsningsserie om människor med NPF*.

MISA är ett företag som jobbar med att coacha människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så att de kommer in i arbetslivet utifrån sina egna förutsättningar. Man är med på möten med arbetsgivare så att klienten får ut så mycket som möjligt av mötet utifrån sin egen situation. Man lyfter även fram klientens situation och ser om den går att utveckla på ett positivt sätt. Coachens roll blir att stötta och hjälpa klienten, så att dennes egen medvetenhet blir tydlig. Det är viktigt att påverka och förändra det som skapar problem, hjälpa till med kommunikation och göra scheman så arbetslivet blir lättare för klienten. Det är viktigt att vi som har NPF* problematik får känna att vi är lika mycket värda som alla andra och att vi duger som vi är. Vi gör det bästa vi kan utifrån vår situation. Coacherna som jobbar på MISA bygger sin stödfunktion på tidigare upplevda erfarenheter samt håller sig pålästa inom området.

Jag som skriver tycker MISA har framtiden för sig, då området i sig expanderar hela tiden och tur är ju det. Om du är intresserad av att veta mer kan du gå in på www.misa.se och läsa om hela deras verksamhet.

Text: Thomas Andersson

Fotnot *NPF= Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar