Orättvis bedömning av utvecklingsstörda föräldrars förmågor

Ny svensk forskning pekar på anmärkningsvärda brister i hur domstolar och socialtjänsten hanterar omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning. Det framgår av en debattartikel som  ett antal forskare författat i Dagens Nyheter.

Forskarna skriver att föräldrar med IF, intellektuell funktionsnedsättning, ofta blir mycket ifrågasatta. Framgångsrika föräldraprogram till trots, omhändertas 30 procent av barnen. En siffra som enligt artikeln är större än för någon annan grupp.

Tidigare ansågs det kostsamt för välfärdsstaten att individer med IF skaffade barn. Av den anledningen bedrevs tvångssterilisering fram till 1970-talet. Dagens argument är istället att förälderns IF utgör en riskfaktor för barnets utveckling, skriver artikelförfattarna.

”Omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning motiveras med felaktiga eller bristfälliga hänvisningar till anknytningsproblem hos barnen. Ny forskning visar att barn till föräldrar med utvecklingsstörning mycket väl kan ha trygg anknytning.” skrivs i artikeln.

Forskarna beskriver en underlåtenhet, från myndigheternas sida, att skilja mellan allmänna risker vid IF och enskilda individers situation.

Man tar upp ett exempel där en kvinna med IF fick sitt nyfödda barn omhändertaget, trots att socialtjänsten inte utrett föräldrarnas förmåga att sörja för barnet. Ett andra, liknande fall beskrivs också i debattinlägget.

”En två månaders svensk bebis vars mamma hade IF, omhändertogs nyligen främst eftersom socialsekreteraren menade att bebisen inte utvecklat någon anknytning, då bebisen grät i mammans närvaro. En anknytningsrelation är dock utvecklad först efter 6-9 månader, gråt är det bästa tidiga exemplet på anknytningsbeteenden, och upprepade längre separationer från omvårdare är skadligt för barns utveckling.”

Artikelförfattarna presenterar konkreta förslag på förändring. ”För att diskrimineringen ska upphöra måste socialtjänsten bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga utan fördomar, utveckla rutiner som motverkar risken för vanvård och ge omvårdnadsfokuserad föräldrautbildning.”

”Hur ska föräldrar med IF kunna bedömas rättvist, om myndigheterna med makten på sin sida samtidigt har fördomsfulla uppfattningar och bristande kunskaper?”

Text: Peter Sundström

Med intresset som motor

Michael Jackson, förhörsteknik och psykiatri. Vad har det gemensamt? Alla saker har varit specialintressen för Maria Lundby Bohlin, och bildat guldklimpar i hennes vardag. Många personer med Asperger syndrom har specialintressen, som Maria.

Specialintressen är en stor del av Marias liv. Det är intressen som under en lång tid blir väldigt intensiva.

– Michael Jackson, förhörsteknik och politik är några av de specialintressen jag har haft, framförallt intresset för Michael Jackson var tidigare extremt, berättar hon. Tack vare att Maria lyssnat, läst och skrivit om Michael Jackson så har hon lärt sig mycket engelska.

– Jag satt hemma framför datorn, när jag var arbetslös, och upptäckte Aspergerforum.se, det var det enskilt viktigaste stället för att lära mig om Aspergers syndrom. Och lära känna andra med samma diagnos. Dessutom finns ju Vuxenhabiliteringen, där man kan få hjälp med olika slags kognitiva hjälpmedel och hjälp med att planera och strukturera sin vardag, säger hon.

Om hemsidan aspergerforum.se tillägger hon:

– Det är ett väldigt bra hjälpmedel ifall man vill lära sig mer om Aspergers syndrom.

Intresset kan ändras
Personer i Marias omgivning kan ibland ha svårt att förstå hennes intressen. Vad är så spännande med Michael Jackson, exempelvis? Men man kan lika gärna se det så här: varför vill man inte lära sig mer om kungen av pop?

– Jag njuter av att läsa om min favoritsysselsättning, ifall man hittar rätt vinkel så lär man sig mer. Jag tror att man kan ha väldigt stor nytta av sina intressen.

Maria tror att de flesta personer på liknande sätt använder sin tid till att via datorn lära sig mycket engelska.

Text: Ellen Berner Foto: Per Rhönnstad

Aspergers syndrom – En viktig del av livet

Under flera år har Maria vetat att hon har Aspergers. Hon har hunnit att fundera mycket på vad det kan ha för betydelse för hennes personlighet.

– November 2007 fick jag veta att jag hade Aspergers syndrom och ADHD, när det gått så lång tid så kändes det bra. Jag visste nånstans att jag skulle få de diagnoserna, för jag kände igen mig i många av de egenskaper som hör till diagnoskriterierna.

Det finns flera teorier om att Aspergers syndrom skulle kunna vara en del av personligheten. Maria tror att det kan stämma.
– Det har hänt flera gånger att jag gått fram till folk på stan och sagt, ”Hej, jag har Aspergers syndrom och det tror jag att du också har!”. Då har de svarat, ”Va? Hur vet du det?”

Maria funderar liksom många andra över situationen med ny diagnosmanual.
– Jag skulle gärna se att Aspergers syndrom finns kvar som diagnos, även i framtiden.

Att få diagnosen Autismspektrumtillstånd kan vara jobbigt för en del, Maria tror att man kan bli stämplad och misstas för att ha en utvecklingsstörning. Asperger förutsätter dock att man är normalbegåvad eller mer.
– I och med att 75 procent av de med autism har en utvecklingsstörning, kommer jag att fortsätta kalla mig ”aspie”.

Källor:
Wikipedia.se
1177.se
autism.com

Ett bra liv med utvecklingsstörning

Har man en IQ under 70 har man en utvecklingsstörning. Detta gör att man kan få svårt att lära sig saker och komma ihåg och förstå. Det finns inget botemedel mot utvecklingsstörning, men med rätt hjälp och stöd kan påverkade människor leva ett bra liv.

Har man en utvecklingsstörning har man en nedsatt intelligens, men man har också svårigheter med teoretisk förmåga, såsom att läsa, skriva och räkna. Man kan ha svårigheter med hur man umgås med andra och praktiska svårigheter såsom att äta, tvätta sig, klä sig och städa. Det går inte att bota en utvecklingsstörning, men man kan få träning och hjälp som gör vardagen enklare.

Att ha en utvecklingsstörning påverkar hela tillvaron, det blir svårt att lära sig vissa saker. Man kan ha en lindrig, måttlig eller svår utvecklingsstörning. Hos de lindrigt drabbade märks funktionshindret ibland inte förrän i skolåldern, medan de måttliga eller svåra kan märkas hos ett spädbarn. Det finns många orsaker till utvecklingsstörning. Det kan vara ett kromosomfel, en skada under tidig graviditet eller förlossning eller ske den första tiden efter födseln.

EN PROCENT DRABBAS
En person med en utvecklingsstörning kan ha svårt att tänka abstrakt och att komma ihåg saker. Det tar längre tid att lära sig och förstå saker. Den vanligaste diagnosen bland kromosomavvikelserna är Downs syndrom. De som drabbas har ofta en måttlig utvecklingsstörning och ett karakteristiskt utseende som dock kan variera mellan olika personer. Ungefär en procent av befolkningen har en utvecklingsstörning, där ungefär en tredjedel har en måttlig eller svår utvecklingsstörning.

STORA VARIATIONER
En del med lindrigare svårigheter kan i vissa fall klara sig helt själva, medan de med svårare störning oftast behöver personligt utformad hjälp resten av livet. Det är viktigt att stötta framåt utan att ställa för höga krav. Man ska acceptera barnet som det är. Förälderns viktigaste uppgift är att hjälpa barnet till en så självständig framtid som möjligt; barnet ska träna på att klä av och på sig, äta och sköta sin personliga hygien.

SAMSJUKLIGHET
Det är vanligt att personer med utvecklingsstörning dessutom har andra funktionsnedsättningar, till exempel epilepsi, CP (cerebral pares), autism eller nedsatt syn. En svår utvecklingsstörning i kombination med ett svårt rörelsehinder brukar kallas flerfunktionshinder.

VÄXA UPP
Barn med utvecklingsstörning kan utvecklas på ett liknande sätt som andra unga utan funktionshindret, men de kanske tar färre trappsteg och spenderar längre tid på varje steg. Skillnaden mot ”vanliga” barn syns alltmer ju äldre barnen blir, de har samma behov och känslor som andra men kan uttrycka sig annorlunda, till exempel mer direkt eller långsammare. De kan behöva direkta upplevelser och konkreta saker för att förstå, uppmuntran är mycket viktigt.

Hur man fungerar som vuxen beror på hur svår utvecklingsstörningen är. Vid svåra tillstånd visar personen vad han eller hon vill med kroppen, rösten och ansiktsuttrycket. Vid måttlig utvecklingsstörning kan personen förstå enklare saker, men behöver hjälp med mat, kläder, tider och pengar. Vid lindrig utvecklingsstörning kan personen bo själv i en lägenhet, läsa lättare texter och kan använda pengar även om de kan ha svårt att förstå pengarnas värde. Trots det behöver en del av dessa människor hjälp och stöd.

Text: Maria Lundby Bohlin

Livet är en puck rätt i krysset

ASP Bladet har träffat en kille som trots svårigheter lever livet. Ishockey är en stor del av hans liv.

Christoffer är 26 år och bor i Grums. Han har ett sällsynt genetiskt syndrom, Williams syndrom, som bara 5-10 personer om året föds med i Sverige. Karaktäristiskt för diagnosen är vissa utseendemässiga drag och en intellektuell funktionsnedsättning. Andra symtom är fysiska avvikelser, problem med benstomme samt lindrig utvecklingsstörning.

Människor med detta syndrom är också särpräglat empatiska, har hög psykosocial förmåga och uppfattas ofta som mycket kärleksfulla av sin omgivning.

Det var ett TV-inslag i TV4 28 februari som väckte ASP Bladets intresse. I reportaget fick man se hur Christoffer Skåån spelade med Karlstad Hockey i en match mot Sunne. Christoffer fick vara med som alla andra, en i gänget trots sitt handikapp. Han gjorde till och med ett mål. På bilderna från TV kunde man se hur laget firade tillsammans med Christoffer.

Anita, Christoffers mamma, berättar att Christoffers kontaktperson är involverad i Karlstad Hockey. Under flera år har Christoffer funnits med runt laget, ibland är han med i båset, ibland är han ombytt och är med och tränar på isen. Den 27 februari fick Christoffer till och med vara med och spela i en riktig seriematch.

Gjorde mål
ASP Bladet frågar Christoffer om hur han tyckte att matchen gick?
– Den gick åt helvete men jag lurade backen och sen så sprätte jag upp den i krysset. Jo, så var det, säger Christoffer stolt.

Han var inte nöjd med lagets insats, men man kan se att han är stolt över ögonblicket tillsammans med laget. Det här är ett minne Christoffer kommer att ha resten av sitt liv.

Vad är det som gör att du tycker just ishockey är kul?
– Det är att umgås med grabbarna och det är kul att vara på isen. Sedan får man skjuta och smälla på. Vi har jäkligt roligt ihop innan matcherna. Då tar jag och grabbarna en öl eller två ihop, säger Christoffer och skrattar. Det är en sanning med modifikation enligt mamma Anita. Christoffers sanning är inte alltid som andras sanningar.

En viktig person i samband med hockeyn och Christoffer är Kjell Lorén. Loréns filosofi är att alla ska vara med. Detta tänkande genomsyrar Karlstad Hockey. Tack vare detta synsätt har Christoffer funnits med i klubben i många års tid.

Intrycket av Christoffer är att han är en skön kille, ibland säger han de mest oväntade saker. Runt Christoffer blir det lätt till skratt, både från honom själv och från hans familj. Under hela intervjun så sitter hela familjen med i köket och det märks att alla bryr sig om Christoffer. Han verkar ha stor uppbackning från hela familjen, hockeylaget och sina kompisar.

Vad hade du gjort om du inte spelade hockey?
– Då hade jag kört folkrace. Det är en sport för mig, svarar han snabbt och skrattar.

Har du körkort?
– Nej, det har jag inte men jag kan köra som en idiot ändå, ‘plattan i mattan’.

Man kan inte annat än gilla hela familjen. Det är mycket givande och tagande och det är en skön stämning. Alla behandlar Christoffer som vem som helst, trots hans handikapp. Christoffer är för hockeylaget, och för många andra, en stor glädjespridare.

Text och foto: Christer Adrian