Få hjälp att hjälpa andra

Carin Wallman

Det är en gråmulen onsdag som ASP Bladets reportrar går mot en föreläsning som ska hållas vid Resurscentrum i Karlstad. Carin Wallman har jobbat med anhörigstöd sedan 2008. En givande föreläsning om anhörigstöd, riktat till de som hjälper eller vårdar en närstående.

Det kan handla om missbruk, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Som anhörig är det påfrestande att se på när en närstående har det svårt, fysiskt som psykiskt. Förut fanns det inte så mycket hjälp att få, men sedan år 2000 så har det blivit mer och mer hjälp som blir tillgänglig för de anhöriga. Nämligen – anhörigstöd. Med rätt stöd och vägledning så är den anhöriga bättre instruerad att hjälpa den närstående.

– Tänk på den varningen som ges ut av flygpersonalen innan man flyger, om det blir tryckförändring i kabinen så kommer syrgasmaskerna ner. Vad får man då för information? Jo att säkra sin egen syrgasmask först innan du hjälper ditt barn eller stolsgranne. Samma sak går att tillämpa när det gäller vård av närstående. Tänk på dig själv först, säger Carin Wallman på föreläsningen.

Det är väldigt vanligt med stressrelaterade åkommor som högt blodtryck hos anhöriga. Att ta hand om en närstående kan vara en väldigt påfrestande process, det är därför anhörigstödet finns. Det som erbjuds inom anhörigstödet är samtalskontakt utan journalförande, det vill säga att det som sägs där stannar där. Det hamnar inte i några akter eller journaler. Ett tryggt rum att kunna ventilera i.

Internet ett viktigt kugghjul
När det pratas om anhörigstöd så har internet en viktig funktion, anhoriga.se är en sida med väldigt mycket information. Där finns det utbildningar och annat matnyttigt att använda sig av. I Karlstad så finns det en facebooksida som är styrd av kommunen, där det läggs ut något relevant i ämnet minst två gånger per vecka.

Det är en djungel av definitioner att lära sig, ja, ett helt nytt vokabulär att bekanta sig med. Kanske är det inte just utbildningar man är ute efter, utan möjlighet att prata med andra och få en inblick i hur andra hanterar situationen. Det finns också gruppsamtal där man kan ta del av andras berättelser för att inse att det inte är ensamt i djungeln, även fast det kan verka så.

– Jag brukar prata om att ”hyvla ner tröskeln” för att lättare ta sig över den. Ungefär som en lägenhet handikappanpassas efter individen, så anpassas även det här anhörigstödet. Det läggs på den nivån som den anhöriga behöver det, berättar Carin Wallman.

Text & foto: Per Fäldt

Bäcken: med barnen i fokus

Sedan 2002 finns en verksamhet vid namn ”Bäcken” på Familjehuset på Norra Kyrkogatan. Det är en stödgrupp för barn och ungdomar, i åldrarna 7-20, vars föräldrar har psykiska problem.  Verksamheten är ett samarbete mellan Landstinget och Karlstads Kommun.

Tanken med Bäcken är att man ska arbeta förebyggande för att stärka barnen inför framtiden. Dessa barn söker vägledning från sina föräldrar men då mamma eller pappa har psykiska besvär kan behöva stöd även från andra vuxna. Exempel på föräldrarnas psykiska problem är depressioner och utmattningssyndrom.

Stigmatisering isolerar barnen
Stigmatiseringen runt frågor som gäller psykiska problem gör att det kan vara svårt att hitta dessa barn. De talar inte gärna om sina problem med någon utanför familjekretsen, vilket gör att man kallar dem för ”de glömda barnen”.
– Ofta har man inte pratat med barnet om föräldrarnas problem innan det kommer till Bäcken, för man vet inte hur man pratar med barn om dessa saker, säger Ann Lehndal Skansen som är samordnare för stödgruppsverksamheten och som tillsammans med Ulla Berner och andra stödgruppledare från Familjehuset, Barn- och ungdomspsykiatrin och Vuxenpsykiatrin driver verksamheten Bäcken.

Barnen känner sig ensamma i sin situation och skuldbelägger ofta sig själva, för de kan tro att de har bidragit till problemet. I dessa situationer kommer ofta föräldern i fokus och barnets behov riskerar därmed hamna i bakgrunden. Barn måste få vara barn, och inte behöva ta för mycket ansvar för en vuxen.

Igenkänning genom gruppsamtal
En stödgrupp på Bäcken består av 5-8 barn, som tillsammans med två gruppledare diskuterar hur det är att vara barn i en familj där en förälder har psykiska problem. Man träffas två timmar per vecka – vid ett femtontal tillfällen – och varje träff har ett specifikt tema. Genom samtal, lek och olika övningar får barnen hjälp att känna igen och sätta ord på känslor och behov. Man målar och ritar också. Exempel på teman är: känslor, roller och gränser.

Syftet med grupperna är bland annat att:
• barnen ska känna att de inte är ensamma, att det finns andra i samma situation
• ge känslomässigt stöd, få barnen att inse att inga känslor är fel
• stärka självförtroendet, ge barnen rätt att ta sig själva på allvar
• lära barnen hur man sätter gränser, att de har rätt att säga nej.
• inge hopp inför framtiden.

Ytterligare en stödgrupp på Familjehuset är ”Hopptornet”. De vänder sig till barn och ungdomar (7-16 år) med föräldrar som har missbruksproblem. Hopptornet som är ett samarbete mellan Familjehuset och Norrstrands Församling inom Svenska kyrkan har funnits sedan 1999.
För barn (7-12 år) som har skilda föräldrar finns stödgruppen ”Skilda Världar”, ett samarbete mellan Familjehuset och Familjerätt som pågått sedan 2008.
Under våren har en Bäckengrupp, en Hopptornsgrupp och två Skilda Världar- grupper varit igång och till hösten kommer nya grupper att startas upp så fort tillräckligt många barn eller tonåringar i en åldersgrupp anmält intresse. Det finns ännu platser kvar.

Verksamheten är kostnadsfri och personalen har tystnadsplikt. Man för heller inga journaler, så varken barn eller föräldrar blir registrerade. Stödgrupperna har en egen e-postadress där barn och föräldrar kan ställa frågor och anmäla till grupp: as.barnungdomsgrupper@karlstad.se

Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstad