Våld i nära relationer

Den 21: e oktober samlades delar av Socialförvaltningen i Familje-avdelningens lokaler för att informeras om förvaltningens arbete gällande våld i nära relationer. Eftermiddagen fokuserades på frågeställningar kring exempelvis vilken akut hjälp våldsutsatta får, och vad som sker när barn bevittnar våld i nära relationer.

Anna-Karin Bohl inledde mötet med att definiera begreppet våld. Våld är en handling som är riktad mot en medmänniska i syfte att smärta, skrämma, kränka eller att mot sin vilja göra eller avstå från att göra någonting.

För att sättas sig in i vålds-perspektivet visades en animerad film. Den var framtagen av SKR- Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund. Filmen tog upp våld i hemmet från ett barns perspektiv. Vi fick höra barnens berättelser om hur de upplevde situationen hemma. Rösterna i filmen var från autentiska samtal. De tecknade figurerna levandegjorda på ett tydligt sätt de barnen hade varit med om. Ljudupptagningarna kom från Kvinnojouren i Stockholm.

– Prata istället föra att slåss, var ett citat från filmen som belyste vad barnen vill och vad vuxna har svårt att göra. Det var en mycket talande film och alla församlade satt tysta och lyssnade på barnens egna ord. Det var obehagligt men väldigt viktigt att få höra och se.

ASP-bladet fick också en pratstund med Ann-Karin Bohl som verksamhetssamordnare (utvecklare) och har ett förvaltningsövergripande uppdrag.

– Människor som lider av psykisk ohälsa och samtidigt är utsatta för våld i en nära relation har en dubbel utsatthet, säger Ann-Karin.

Hon fortsätter med att göra resonemanget tydligare med att säga: – Om man är t.ex. kvinna med psykisk ohälsa och dessutom har en förståndsnedsättning så kan bilden se helt annorlunda ut. Problematiken skiftar beroende på den drabbades livssituation.  Bohl menar vidare att det sociala sammanhanget spelar en stor roll.

Den här komplicerade bilden som de drabbade lever i kräver nya lösningar. Ann-Karin Bohl säger att vi som förvaltningen behöver bli bättre på att ställa frågor om våld. 2008 hade länsstyrelsen en tillsyn som pekade på att man måste bli bättre på att våga fråga när man tar emot och arbetar med människor som drabbats av våld i en nära relation.

– All personal inom socialtjänsten måste ha en grundläggande kunskap om hur våldet ser ut, säger Bohl.

Denna kunskap ska vara baserad på den i första stycket nämnda definitionen av våld. Utifrån denna definition innefattas psykiskt, ekonomiskt, materiellt och sexuellt våld. Det är ibland svårt att dra gränsen mellan vad som är våld och inte våld. Hon belyser detta med ett exempel med sexuellt våld.

– Att ställa upp på sex för att få en säng för natten, ser jag som våld. Och då är det många som är utsatta, hävdar Ann-Karin Bohl.

Hon vill också visa på att skillnaden mellan fysiskt och psykiskt våld. De flesta av oss vet att det är fel att slå någon men hur många förstår att ord också kan skapa djupa sår. Att uppleva verbal misshandel är också en form av våld som bryter ned den man lever med.

Enkla, snabba lösningar på dessa problem finns inte, säger Ann-Karin Bohl. Vad vi kan se är att det måste finnas anpassning. En anpassning utifrån den drabbades situation. Att våga fråga och sedan veta vad man ska göra. Detta är uppmaningen och uppdraget som förvaltningen måste anamma.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

FAKTA: VÅLD MOT KVINNOR

Med våld mot kvinnor avses misshandel ( i alla dess former) våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Med psykiskt våld avses bland annat sexuella trakasserier och sexuellt förödmjukande på arbetsplatser, i skolor, massmedia, press och reklam. Våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

• Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna. Här begås den största delen av misshandelsbrotten.
• 1997 anmäldes 19.046 misshandelsbrott mot kvinnor. 40% av dem ledde till åtal. Mörkertalet är mycket stort.
• 78% av misshandelsbrotten begicks av en nära bekant till kvinnan.
• Var 20:e minut misshandlas en kvinna av en närstående man.
• Var 10: dag dödas en kvinna av en närstående man.
• 1997 anmäldes 1297 våldtäktsbrott på kvinnor. På tio år har sexualbrotten ökat med 80 %
• Minst 90% av alla offer för sexualbrott är kvinnor.

Råd till kvinnor som misshandlas:
*Kom ihåg att även örfilar, sparkar, hot ,tvång till sex, tilltal i form av fula ord är olika former av misshandel och därmed brottsliga handlingar!
* Du är inte ensam! Berätta för någon du litar på om det du blivit utsatt för. Kom ihåg att det aldrig kan vara ditt fel.
* För dagbok – anteckna varje hot och övergrepp du utsätts för.
* Dokumentera skadorna. Beskriv i text och försök att fotografera skadorna.
* Ta kontakt med en kvinnojour – där får du råd och stöd. Alla som arbetar på kvinnojouren har tystnadsplikt. Telefonnummer till närmaste kvinnojour hittar du i telefonkatalogen eller via polisen.
* Män som misshandlar är livsfarliga! Kvinnomisshandel är alltid ett brott. Gör en polisanmälan!

Vart vänder jag mig i Karlstad?
Annelie och Sara jobbar som kuratorer på Stödcentrum och Nyckeln i Karlstad. De vänder sig till dom som är över 18 år, skrivna i Karlstads kommun och blivit utsatta för våld i en nära relation. Med nära relation avses make/maka, registrerad partner, sambo, särbo, flick/pojkvän eller person som tidigare haft någon av dessa relationer. Dessutom: förälder/annan person i föräldraställning, barn/styvbarn och syskon. Det vanligaste våldet är mäns våld mot kvinnor, men våld förekommer även i samkönade realtioner, kvinnors våld mot män och mellan vuxna barn och äldre föräldrar. Det våld som utövas kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt. Även hedersrelaterat våld tillhör Stödcentrums område.

De arbetar vardagar, måndag till fredag. Telefonnumret dit är 054-56 44 40. Under de tider de inte finns på kontoret finns det möjlighet att lämna meddelande på deras telefonsvarare. De lyssnar av telefonsvararen flera gånger om dagen (vardagar).
Det finns även möjlighet att e-posta till dem: stodcentrum@karlstad.se
På tisdagar mellan kl. 10-12 kan du träffa dom på Trygghetscenter, Drottninggatan i Karlstad

Se även: kvinnojour.com

LARS EDVINSSON: En förebild, och en medmänniska

Att det skulle vara ont om människor ute på stan en fredagskväll i Karlstad är ju en absurd tanke. Men många ungdomar upplever det så. I alla fall om man ska tro Lars Edvinsson, ordförande för Nattugglorna här i Karlstad. Och honom borde man ju tro på. ASP-bladet utgår från det. Vi gjorde en liten intervju för att säkerställa saken.

Vilka är Nattugglorna? Nattugglorna är en styrelse på fem personer. Vi vill att alla vuxna Karlstadsbor skall vara med, man går ut och vandrar bland ungdomarna, framförallt på fredagskvällar. Vi är som sagt en styrelse, men vi hoppas få fler “Nattvandrare”.

Bör man själv ha barn i tonåren för att aktivera sig? Nej, det behöver man inte alls. Det viktigaste är att man är en vuxen förebild, som är  ute bland ungdomarna och umgås och pratar med dem. Man ska inte vara polis utan en vanlig medmänniska.

Vilket är ert egentliga syfte? Syftet är att åstadkomma en dämpande roll bland ungdomarna i city, dvs förhindra bråk och dylikt. Det har också visat sig att ju fler vuxna som är ute och vandrar ju lugnare blir det. Från och med i år är vi klädda i röda jackor istället för gula, främst för att färgen tycks verka mer lugnande, och inte skapa så mycket dispyt som den gula gjorde.

Är ni ute och vandrar varje fredag året om? Nej, vi har uppehåll under sommarlovet och framförallt på vintern, då många är hemma hos varandra när det är kallt. På somrarna är ungdomarna på semester eller i sommarstugan på landet med föräldrarna. Runt valborg börjar vi nattvandra igen och håller på till skolavslutningen. Vidare så börjar vi igen när skolorna startar och håller på till Alla Helgons-helgen. Varför det är just fredagar är för att vi har frågat ungdomarna, de säger också att fredagarna är bättre för att på lördagarna är det alltid någon som har föräldrafritt hemma. Det är inte många vuxna som ställer upp på nattvandring, vi ser helst att fler ställer upp. Tar sitt ansvar.

Hur är ungdomarnas syn på er verksamhet? Ungdomarna är väldigt positiva och glada när de ser oss, de säger: ”Det här måste ni göra fler gånger. Det är lite tunt med människor runt omkring oss, vi vill ha fler vuxna ute på stan.” Det är faktiskt ungdomarnas uppmaning.

Vilka arbetsmetoder har ni, och vidare, hur ser en typisk fredag ut? Det är inga speciella metoder, vi samlas klockan nio här på Trygghetscenter. Då har vi en polis vid namn Bo Gustafsson här som varje fredagskväll går igenom vad som gäller för Nattugglorna, vad man ska fokusera på den natten. Att det inte får förekomma någon sprit, vem man ska ringa till i så fall. Vidare har vi som arbetsmetod att förhindra att det blir någon oro bland ”kidsen”, och om så trots allt sker, att man då genast ringer vidare till polisen. Sedan går man ut och vandrar två och två, det är viktigt att man aldrig är ensam. Vi går runt i Tingvallastaden och runt 23- tiden går vi tillbaks till Trygghetscenter, där man får sig en kopp kaffe och smörgås. Då kommer också yttre befälet och berättar om vad som hänt under kvällen i Karlstad och resten av Värmland, mötet tar mellan en halv timme till en timme. Så runt klockan ett går vi hem och lägger oss.

Ert arbete är ju frivilligt, kan man kalla er volontärer? Nej, vi är inga volontärer utan det här är ett ideellt arbete, vårt arbete uppskattas av Karlstad Kommun. Vi får också vara på Trygghetscenter gratis. Polisen är mycket nöjda med vårt arbete, det är kul att man gör en samhällsnytta.

Ser ni mycket fylla, våld etc.? Inte så mycket, men självklart förekommer det en del berusade ungdomar, slagsmål och bråk, men oftast runt krogköerna, speciellt när krogarna stänger vid två tiden. Och då är ju vi vandrare hemma och sover. Men det är en hel del berusade ungdomar, speciellt sommartid har Sandgrundsudden varit ett tillhåll, även Sundstatjärn vid idrottshuset. Där har det varit en hel del samling av ungdomar, och det har nyttjats en mycket alkohol, fast då ringer Nattugglorna till konstapeln Bosse på Trygghetscenter som i sin tur kontaktar polisen som åker ut med bilar och skingrar ungdomarna.

Arbetar ni i skift? Det brukar vara 6 – 8 personer på en natt.

Vilka är era sponsorer? Nej, vi har inga sponsorer direkt, utan det är Karlstad Kommun som sponsrar. Förutom nattfikan har vi inga större kostnader heller för den delen. Jackorna är till låns så länge man är villig att nattvandra. Det rullar på helt enkelt, det finns också ett medlemsregister där man betalar runt hundra kronor i månaden, mer än så är det inte.

Anser du att det blir ett bra resultat? Ja, absolut. Själv bor jag på Våxnäs, förut var det mycket liv, typ mopedkörning, skrik och skadegörelse. Det var runt 70 ungdomar som drog runt, vilka antagligen kom från Gruvlyckan, Hultsberg och Henstad. Men i och med att nattvandring pågått nu ett tag, har det lugnat ner sig avsevärt.

Anders här (pekar på Anders) har hand om området och Matilda Hansson som sitter i styrelsen har också hand om området på Våxnäs. Vi samarbetar även med olika skolor, just nu arbetar vi med Rudskolan. Rektorn har gått ut till föräldrarna om möjligheten att vara Nattvandrare, det kan ju vara väldigt bra att föräldrarna är ute på stan och ser vad ungdomarna sysslar med. Utöver skolor samarbetar vi också med en del frivilligorganisationer som vi kontaktar för att ställa upp på nätterna. Exempelvis brukar PRO vara med, och de tycker att det är roligt att visa för pensionärer att det inte är farligt att vara ute på stan under kvällstid. Bryggan har också varit här och hjälpt till. Bland andra.

Text: Stefan Gustafsson Foto: Robert Olsson

Våldet i Samhället

I dagstidningarna kan man så gott som dagligen läsa om våldshandlingar ute på stan. Att någon blir mördad är mer eller mindre vardagsamat. Har nutiden blivit mer våldsbenägen, är en fråga man kan ställa sig.

Man kan läsa nästan varje dag om mord eller misshandel i Karlstad. En liten stad som Karlstad har hamnat i fokus vad gäller gatuvåldet i Sverige. Vi läser om det dagligen i våra lokala dagstidningar.

För ca. 20 år sedan dränktes en kvinna i älven, som jobbade vid ett socialkontor i Karlstad.. Det handlade om ett icke utbetalt socialbidrag. Gärningsmannen slog till efter en krogrunda.

Det är numera inte ovanligt att tonåringar, barn, blir rånade på sina mobiltelefoner och pengar när de vistas ute på stan, och ofta attackerar gärningsmännen i grupp. Att vandra ensam i centrum på kvällarna ökar risken att bli rånad. Det används ofta tillhyggen, som knivar eller tårgas, som kan orsaka svåra personskador.

Affärerna i centrum har stora problem med snatterier. Inte bara dyra varor är begärliga, utan man snattar även i “kort-datum-disken”. Det körs ochså mycket bil i Värmland. Andelen körkortslösa och drogpåverkade bilförare har ökat markant.

Själv har jag blivit lite för gammal att springa på gator och torg på kvällarna och jag hänger inte med längre i den nya ungdomsmentaliteten. Jag undrar dock vart samhället är på väg?

Har våldsbenägenheten blivit större, och så mycket grövre sedan jag var ung, eller handlar det helt enkelt om att det uppmärksammas i media på ett annat sätt numera?

I vår stad händer det något nästan dagligen. Vad kan vi göra för att få slut på det här beteendet? Är det en fråga för kommunen att ta tag i, eller handlar det om vad vi som medborgare och föräldrar kan göra?

Stefan Gustafsson