När livet känns främmande

Suicide Zero startades för att motverka psykisk ohälsa, som allt fler drabbas av i samhället. De arbetar också för att sprida information till politiker och allmänheten, så att de som mår psykiskt dåligt kan få rätt stöd.

Att den här organisationen är ideell betyder att de inte har mer än tre anställda, medan resten av arbetet görs med hjälp av volontärer. Just nu är Suicide Zeros huvudsakliga verksamhetsarbete att samla in pengar, för att i framtiden kunna driva verksamheten på ett mer långsiktigt plan och förhoppningsvis anställa mer personal.

Suicide Zero arbetar på flera olika sätt för att nå ut till allmänheten med information och att förmedla den kunskap de har angående suicid. Engagemanget kräver kunnig personal som träffar politiker och som även använder sig av sociala medier, för att informationen ska spridas ut till hela Sverige.

Första hjälpen vid psykisk ohälsa
Allt fler personer mår psykiskt dåligt. Utvecklingen är oroande, och om inget positivt händer i deras liv så finns risken att de till slut försöker avsluta det. Vissa kommer att fullfölja detta, men lyckas man bryta den negativa trenden är det ett stort steg i rätt riktning.

Deprimerade personer skadar inte enbart sig själva, utan även sina anhöriga som ser hur en människas mående försämras. Självmord kan dock förhindras, och nedan följer några åtgärder som Suicide Zero anser skulle underlätta för personerna som mår dåligt, så att de har möjlighet att tillskansa sig den vård de har behov av.

Ett kriscenter ska finnas i varje län för att ett kristeam snabbare ska kunna rycka ut till familjer som har drabbats av självmord. Kristeamet stöttar de efterlevande, men ger även professionell vård för de som har försökt avsluta sina liv.

När de som har vårdats för suicid-försök har avslutat sin behandling är det viktigt att följa upp personerna i efterhand. Suicide Zero menar att ett kvalitetsregister bör införas över vården av suicidala människor, allt för en smidigare eftervård. Personal inom verksamheter som kan möta personer med psykiska sjukdomar, behöver få mer kunskap kring varningssignalerna hos de som har ett självskadebeteende. Det bör enligt Suicide Zero finnas en förstahjälpen-utbildning i psykisk ohälsa för dessa yrkeskategorier.

När människor, och speciellt ungdomar, begår en suicidal handling, måste en utredning göras av en oberoende myndighet. En sådan granskning kan ge kunskap kring vilka omständigheter som ligger till grund för att människor börjar må så dåligt att en självmordsprocess inleds. Förhoppningsvis kan granskningen av människor med självmordstankar hjälpa till att utveckla samhällets stöd till den här gruppen.

Rapporter från bland annat Folkhälsoinstitutet visar att den psykiska hälsan hos unga fortsätter att försämras, men det finns sätt att förbättra Elevhälsans arbete. Olika föreningar har under en längre period rekommenderat ett tak för max antal elever som skolsköterska, skolläkare, kurator eller psykolog ansvarar för. Det ska finnas specialutbildade personer som lär skolpersonalen livskunskaper. Detta ger förutsättningar för eleverna att lösa sina nuvarande och framtida livsproblem utan att hamna i en nedåtgående spiral när det gäller sitt psykiska mående.

Ifall man är i ett skede av livet där man av en speciell anledning inte mår så bra, så finns det stöd att få via bland annat Nationella Hjälplinjen, SPES telefonjour och Jourhavande medmänniska.

Nationella Hjälplinjen
Landstinget tog över Nationella Hjälplinjen 2013, så nu finns tjänsten att tillgå på 1177, Vårdguidens hemsida, och du kan även ringa dem på 020-22 00 60. Personliga berättelser och erfarenheter från andra människor som mår dåligt psykiskt kan leda till att man inte känner sig lika ensam.

SPES Telefonjour
SPES inriktar sig på att underlätta livet för familjer som förlorat en närstående som har tagit sitt liv. En händelse som naturligtvis skakar om hela livet för de anhöriga. Det kan vara svårt för människorna i familjens omgivning att skaffa sig kunskap om hur man beter sig efter ett sådant besked. Då kan någon utomstående som har liknande upplevelser vara ett bra stöd i sorgeperioden.
Man kan nå telefonjouren på:
08-34 58 73.

Jourhavande Medmänniska
Jourhavande Medmänniska är en ideell organisation som har som grundidé att vara en röst i natten för de människor som mår dåligt av olika anledningar. Här kan man prata ut med en utomstående som inte dömer utan bara lyssnar. De som arbetar i organisationen har en grundutbildning men utöver det ska ett medmänskligt bemötande vara grunden för samtalen.

Du kan nå Jourhavande Medmänniska på: 08-702 16 80.

Alla dessa organisationerna som man kan vända sig till har tystnadsplikt och man kan vara anonym om man vill.

Text: Patrik Eriksson
Foto: Stefan Ek
Källa: Suicide Zero, SPES Telefonjour, Nationella Hjälplinjen, Jourhavande Medmänniska

Var finns kreativiteten inom psykiatrin?

Kreativt skapande och kultur måste lyftas fram inom psykiatrin. Låt inte läkemedelsbehandling och samtalsterapi stå ensam som lösning för den som söker stöd, menar månadens debattör.

Kreativt skapande och kultur har idag en undanskymd plats inom psykiatrin, fokus ligger istället på läkemedelsbehandling, ibland i kombination med samtalsterapi. Det är relativt snabba universallösningar, med fokus på symtom som gäller, men måste det vara så? Jag vill hävda att kreativt skapande i olika former skulle vara ett utmärkt komplement som ger mer långsiktiga effekter.

Varje år tjänar läkemedelsindustrin miljarder på svenskarnas psykiska ohälsa och utskrivningen av antidepressiva preparat bara ökar. Många människor övermannas av meningslöshet och hopplöshet, åtskilliga lider av dålig självkänsla och bristande självförtroende. Forskning som Kulturrådet tagit del av, tyder på att kultur och kreativt skapande kan bidra till ökade självkänsla och en känsla av meningsfullhet.

Tystnad gällande estetiska terapier
För de som inte bara får ett läkemedelsrecept utskrivet, finns moderna terapier som kognitiv beteendeterapi (KBT), en behandlingsform som skördar stora framgångar så väl i Sverige som internationellt. Här ligger fokus på analys av sina egna tankar och känslor, vilket jag inte ser som något negativt i sig. Jag menar dock att det finns en risk i att använda sig för mycket av bara den vänstra hjärnhalvas specialiteter som bland annat är analys, logik och struktur. Jag vill framhäva betydelsen av den högra hjärnhalvans expertområden, så som kreativitet, fantasi och symboliskt tänkande.

Idag finns det flertalet alternativa terapiformer som fokuserar på estetiska verksamheter och färdigheter som domineras av den högra hjärnhalvan. Exempelvis finns bildterapi, dansterapi och olika skrivarkurser i poesi för personer med psykisk ohälsa. Det är dock sällan man hör talas om sådana aktiviteter, frågan är varför? Varför satsas det inte mer på estetiskt inriktade terapier?

Försök till att introducera kreativt skapande har gjorts på de psykiatriska vårdavdelningarna i Karlstad där man har ett gemensamt aktivitetsrum. Dit kan patienter komma för att till exempel måla, göra smycken eller virka. Informationen om detta är dock enligt uppgift ofta bristfällig. Aktivitetsrummet tycker jag ändå är ett bra initiativ, men det bör lyftas fram och utvecklas. Kanske kan det leda till fortsatt kreativt skapande efter utskrivningen?

Kultur på recept
Jag anser att Landstinget i Jönköping läns pilotprojekt med kultur på recept, utgör ett föredömligt exempel, när det kommer till att introducera kultur till personer med psykisk ohälsa. Enligt Vårdguiden får personer som fått sådana recept utskrivna, prova på varierande estetiska verksamheter i grupp och besöka olika kulturevenemang. Jag tycker projektet ska bli permanent och utvidgas till att gälla hela Sverige, det skulle vara ett sätt för psykiatrin att visa att man tycker att kultur och kreativitet är viktigt, något som jag vill mena att man misslyckats med hittills.

Kulturrådet listar på sin hemsida landsting som man anser är goda exempel på vårdgivare som använder kultur i sina behandlingar, Värmland finns inte med på listan. Jag tycker det är synd att man inte satsar mer på kultur med tanke på de positiva effekter det ger för patienterna. Kanske är det lättare att skriva ut ett piller, men ger det människor ett mer meningsfullt liv, bidrar det till mer skönhet i vardagen eller ökad självkänsla?

Text: Therese Nilsson
Foto: Kid Overgaard

Tema Familjen: När familjeförhållandena ändras

I höstas höll Edna Alsterlund, journalist och författare, ett föredrag på bibliotekshuset i Karlstad. Det handlade om att vara anhörig till någon som drabbas av alzheimer. Ednas sambo var boxaren Ingmar Johansson, som insjuknade i just denna sjukdom.

Efter presentationen av sig själv, berättar Edna lite fakta om sjukdomen alzheimer för åhörarna. Det är cirka 180,000 personer som har en demenssjukdom i Sverige. Bland dessa har ungefär hälften av dem utvecklat alzheimer. Det är en sjukdom som skiftar från person till person, beroende på vilken del av hjärnan som har drabbats. Efter hand som sjukdomen framskrider, förändras personligheten.

På grund av att befolkningen uppnår en högre ålder, ökar också demenssjukdomarna. 10,000 av de drabbade är fortfarande i arbetsför ålder, alltså under sextiofem år.

Alzheimer går inte att bota, sjukdomsförloppet varierar beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Det pågår forskning hela tiden, där Sverige är ett av de ledande länderna.

Det finns bromsmedicin, den stoppar dock inte sjukdomsförloppet, men fördröjer dess framfart. Den innehåller acetylkolinesterashämmare, som visat sig vara bra för minnet enligt Carina Wattmo, som är biostatistiker och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus. Carina har undersökt utvecklingen hos ett stort antal alzheimerpatienter, som redan efter sex månader fick positiva resultat på tankeförmåga, skriver Vetenskap & Hälsa.

Edna berättar
Under sitt föredrag talar Edna om sitt liv med Ingemar. Ett liv som innehöll många roliga händelser, men fick ett tragiskt slut. Hon berättar för en lyssnande publik, om det spännande och fantastiska liv hon fick med världsmästaren.

De träffades inledningsvis när Edna skulle göra ett reportage i USA. På den tiden jobbade hon för modetidningen Se. Tidigare hade några kollegor till henne varit över Atlanten för att intervjua Ingmar, de bad henne att ta med sig deras material, till Ingemar. Hon begav sig till hans hem, för att lämna över materialet. Där, på Ingemars motell i Florida, sa det bara klick, när de sågs för första gången. Med stolthet i rösten frågar hon om någon kommer ihåg året 1959, den 26 juni. Den natten Ingemar blev världsmästare och slog en hel värld med häpnad. Han fick många utmärkelse efter det.

Han blev Sportsman of the year. Han fick Hickok Belt Award, (ett bälte med ett spänne som är gjord av ett halvt kilo guld, med infattningar av olika ädelstenar).

I januari 1998 fastställdes det, vilken sort demenssjukdom han hade. Diagnosen löd frontallobsdemens, det är en sjukdom som drabbar främre delen av hjärnan, det vill säga pannloben och främre tinningloben.

Anhörigvårdare
Närstående blir anhörigvårdare, när sjukdomen framskridit, den sjuke blir mer och mer förvirrad och personförändringarna är oftast påtagliga. Personen själv är inte medveten om detta, omgivningen märker av sjukdomen genom att personen upprepar sina frågor gång på gång, för att sedan inte komma ihåg svaren eller tappa bort saker.

Hygienen blir svårare att vidhålla. Den demenssjuke ändrar hela sitt beteende till oigenkännlighet, kan bli ilsken eller maniskt börja samla på prylar. De kan visa stor oro över hur familjen mår och fråga flertalet gånger om ekonomin eller tala om försvunnen tid.

Den sjuke bör inte lämnas ensam, denne kanske har svårt att hitta hem, om han går ut på egen hand. Den demente behöver hjälp med det mesta, för att vardagen ska fungera. Som vårdare blir man lätt isolerad från livet, man blir ett med den sjuke.

Den 30 januari 2009 tog boxaren Ingmars liv slut.

Text & foto: Lotta Tammi

Hur man ser symtomen

• Det märks om man får
  Problem med minnet, sämre tidsuppfattning, svårt att följa med i sociala sammanhang eller förstå det man läser i tidningen eller att hitta rätt ord.

• Behandling
  När man fått diagnosen alzheimer finns det bara bromsmedicin som lindrar symtomen, man måste tänka på att läkemedlet inte utgör något botemedel. Det stoppar alltså inte sjukdomen.

• När bör man söka vård?
  När man märker att minnet sviker, när det blir svårare att komma ihåg saker, eller någon i omgivningen kanske reagerar på att personligheten har förändrats på personen i fråga.

• Vad händer i kroppen
  Vi har olika områden i hjärnan som har olika uppgifter. Tinningloben styr minnet och hjässloben tar även hand om all information vi får från våra sinnen. Pannloben har vi för att koncentrationsförmåga, omdöme och att talet ska fungera bra. Nackloben styr alla våra synintryck. När man får alzheimer skrumpnar nervcellerna i ett eller flera hjärnområden.

Uppgifter är hämtade från Vårdguiden.

Vad ska man göra för att sova bra?

Vi har nog alla upplevt hur det är att inte kunna somna på kvällen. Ju längre vi ligger och vrider oss, desto mer vakna blir vi, i synnerhet om vi vet att vi måste gå upp tidigt och vara pigga dagen efter.

Sömnproblem kan vara tillfälliga eller långvariga. Ofta kan vi få svårt att somna om vi är stressade eller bekymrade över någonting. Sömnproblem är vanligare hos kvinnor än hos män. Var tredje svenska har sömnproblem i perioder. Om man har långa svåra sömnproblem, minst varannan natt i en månad, bör man höra av sig till en läkare.

Kroppen behöver sömn

I genomsnitt behöver en vuxen person sju timmars sömn per natt, men det varierar. Äldre personer behöver ofta mindre och barn mer än sju timmars sömn för att kunna fungera i vardagen. Både kroppen och hjärnan behöver sömn för att fungera. Hjärnan är visserligen aldrig avslagen, men under natten får den mindre nya intryck och har således möjlighet att sortera allt den upplevt under dagen. Om man har haft en kort natt så kan man ta igen den förlorade sömnen med en djupare sömn natten efter, utan att nödvändigtvis behöva sova längre i tid.

Sömnsvårigheter är mer frekvent under perioder av stress och problem och är vanligt under perioder av depression och ångest. Vårdguiden ger tips på när man bör söka vård: om du vaknar minst tre gånger per natt under en längre tid, om du ofta vaknar för tidigt på morgnarna, om du vaknar tidigt med ångestkänslor och känner dig deppig, om du ofta är mycket trött under dagarna eller om du har problem med snarkning och någon i din omgivning noterat andningsuppehåll.

Under perioder av stress –­ positiv och negativ – går kroppen upp i varv och då är det klart att man får svårare att somna. Då är det viktigt att rensa i kalendern och försöka få tid för återhämtning. I extrema fall av sömnlöshet kan man få hallucinationer och hos personer med bipolär sjukdom kan den vara en varningssignal för att en mani är på väg. Det är då viktigt att få sömnen att fungera för att mota mani eller psykos. Hos de flesta fungerar det dock som vanligt och man somnar så småningom.

Fasta rutiner hjälper

För att underlätta sömn kan man mörklägga sitt sovrum, lufta ur rummet ordentligt så det blir lite kyligare och bra med syre. Man bör varva ner ett par timmar före man ska sova, vad som fungerar kan vara olika för olika personer. Man kan sitta i en skön fåtölj och läsa en bok, dämpa belysningen och ha stearinljus eller lyssna på musik man tycker och om blir lugn av. Man kan gärna gå en promenad före man ska lägga sig. En banan, eller varm mjölk tycker en del fungerar. Undvik kaffe, te, kakao, cola eller andra uppiggande ämnen.

Ett tyst och mörkt rum är bra. Sängen ska vara skön: vissa föredrar en mjukare och andra en hårdare säng. Om du har insomningssvårigheter kan det bero på att man sovit under dagen. Om du somnar på kvällen så är en tupplur på dagen okej. Har du inte somnat på ca 30 minuter så kan du stiga upp och göra någonting annat tills du blir trött igen, men tänd helst inte lamporna, för då kan du bli mera vaken. Lägg dig då du blir trött. Somnar du fortfarande inte inom en halvtimme, så gör om proceduren. Ha fasta rutiner: lägg dig och gå upp samma tider varje dag, då vänjer sig kroppen att ”nu ska jag sova snart”.

Om gör-det-självtipsen inte är tillräckliga, så kan man prova insomnings- eller sömntabletter. Insomningstabletter fungerar bäst för dem som har svårt att somna på kvällen. De ”försvinner” under natten, ofta känner man inte av dem på morgonen. Sömntabletter däremot verkar hela natten och hindrar att man vaknar upp flera gånger (och inte kan somna om). Om man inte somnar på grund av oro eller ångest, så kan lugnande mediciner hjälpa. Det finns mediciner som inte är beroendeframkallande. De som kan vara beroendeframkallande bör man använda under en kort tid, alternativt göra uppehåll i perioder.

Är du orolig inför morgondagen kan du skriva upp orostankarna på ett papper. Är det någonting att oroa sig över? Lägg ner tankarna och acceptera att just nu så kan du inte göra någonting. Undvik att äta eller titta på TV i sängen. Gör du det kopplar kroppen in sig på att man ska sova och lugnar naturligt ner sig, vilket rubbar sömnrytmen. Sängen bör användas bara för att sova i, för natten är din egen tid. 

Text  & illustration: Maria Lundby Bohlin