Etikettarkiv: Värmland

Att bryta i tid

Att bryta i tid
Att bryta i tid

Att ge vissa patienter möjlighet att skriva in sig själva i psykiatrins slutenvård, det vill landstingets politiska styre Värmlandssamverkan. Detta tror man ska öka självbestämmandet och korta vårdtiderna, samtidigt som man får möjlighet att fånga patienter tidigare i sjukdomsförloppet, så som de med självmordsrisk, anorexia och psykos.

Undertecknads första tanke är att det blir svårt att prioritera vem som får komma in? Avdelningarna är ju redan fulla som det är för det mesta? Men funkar det borde vårdtiderna kunna kortas? ASP Bladet har talat med Marianne Utterdahl från Sjukvårdspartiet i Värmland.

Idag är det inte så att man kan bestämma själv om man vill bli inlagd, utan det görs en bedömning av läkare när man kommer in på psykakuten. Att genomföra någon form av självinskrivning innebär en maktförskjutning.

Det finns exempel ute i landet där det skrivs ett vårdkontrakt mellan patienter som är lämpliga och landstinget eller motsvarande vårdgivare.
– Det skrivs en planering där patienten kan åka hem och känna sig trygg med vetskap att om symtomen börjar blir sämre, så vet jag att det finns en plats dit jag kan vända mig för att lägga in mig.

Enligt förslaget behöver patienten inte ta vägen via akuten för att bli inskriven, utan har en direktfil in. Detta för att kunna bryta ohälsan tidigare. På så sätt hoppas förespråkarna att patienten blir mer delaktig i sin egen vård.

Tanken är att detta ska kunna vara en förändring i arbetssätt som betalar sig själv, i och med att det finns mycket som talar för att det kan leda till förkortade vårdtider. Värmlandssamverkan har bett landstingsdirektören att utreda om det här är  lämpligt. Fast man vill inte detaljsstyra uppdraget, det ger man organisationen i uppdrag att ta reda på själva.

Marianne Utterdahl ser dock fördelarna. – Relationen mellan patient och personal har blivit mycket bättre där man genomfört detta, och det är ju viktigt för patienten att få en bra relation, då har man bättre chans att återhämtning. För personalens del låter det som att det kan leda till en betydligt bättre arbetsplats.  Som vi ser det så är det liksom alla rätt.

I de delar av Sverige politikerna har tittat på får avdelningarna komma med förslag om de vill ha särskilt avsatta vårdplatser. Om vårdplatsen är upptagen, kan man som patient behöva vänta nån dag, men de har fortfarande en direktfil in i verksamheten.

– Men om det är så vi tycker det ska fungera i Värmland eller om vi har en annan lösning för det, det vet vi inte utan det är principen som är viktig. Genom att göra patienter delaktiga och genom att bryta ohälsan i tid kan vi hitta vinst för både patient och landstinget.

Detta är ett förslag som den 25 april presenterades för Landstingsstyrelsen, går det igenom då, så kommer de sätta ett datum då det skall återrapporteras från landstingsdirektören. Marianne Utterdahl är ödmjuk inför vad som kan bli resultatet.

– Det kan bli att ”detta har vi alla förutsättningar för och kan börja med direkt” eller ”det här är ingenting vi tycker därför att” och då får vi se vad vi tycker om det. Eller så kan det bli så att de tycker ”Detta är jättebra, men vi behöver de här och de här förutsättningarna”. Så det är omöjligt att svara på innan vi får verksamhetens kunskap och analys om det här.

Ser du att det här arbetssättet skulle kunna innebära några problem?
– Nej, det gör jag inte egentligen, jag litar på att vi har en profession som vet hur och när det här ska användas, och till vilka. Jag tror att det är en fördel när patienter får en större egenmakt och att vi får ett samspel mellan vården och patienten. Det finns alltid en risk med varje vårdmöte, men jag tror att den risken minskar om patienten får ett större inflytande.

Marianne vill att patienterna ska veta att de på alla sätt jobbar för att höja både tillgängligheten och kvalitén i vården, och där patientens perspektiv är i första rummet. Det är den väg de har valt att gå för att utveckla vården i Värmland. Hon ser en stor kraft, en stor vilja, i organisationen att göra sådana saker som även professionen ser skulle leda till bättre vård för patienterna.

– Vi är inte framme vid målet än, men vi jobbar verkligen med detta i första hand. Jag kan också tillägga att jag hoppas vi får en vård där patienten är mer delaktig, då det ger individen större trygghet och att det också ger närstående större trygghet.

Text och foto: Maria Lundby Bohlin

ADHD EDDDE!

– Det är bra att vara lite galen, det leder ofta till spännande äventyr och upplevelser! Eric Donell tror på människans inneboende kraft att åstadkomma förändring.

Eric Donell kör verkligen så det ryker i sin späckade tvåtimmars enmansföreläsningsshow ADHD EDDDE! (alltså ”ADHD – är det det det är!”). Han berättar om diagnosen ADHD, som han själv har tillsammans med Tourettes syndrom. Han blandar animationer, musik, sång, roliga röstförändringar och kroppsspråk och lyckas med balansen att visa på de positiva egenskaper som ofta kommer med diagnosen, utan att för den skull backa för de svårigheter som också följer med på köpet.

Många Åhörare
Jag, undertecknad, sitter och slösurfar på Stadshotellets wi-fi i lobbyn när mina kollegor från föreningen Attention Karlstad/Värmland kommer. Vi följer pilar, går upp en trappa, ner en trappa, och upp igen till Franska salen. Eric Donell kramar oss alla tre och vi börjar ställa fram bokbord för incheckning av åskådare. Det är en stor föreläsningssal och omkring 60 stolar står i fyrkant mitt i det, för att rymma alla.

Folk börjar strömma in och jag bockar av dem så fingrarna blöder. Vi erbjuder gratis tidningar och vykort, och folk tittar på böcker och broschyrer som går att beställa. Eric säljer sina filmer och cd-skivor. I bakgrunden spelas snuttar av Erics musik, det är glatt och peppande men även lugnt. Sen blir det tyst. Jag tar min stol och sätter mig längst bak.

ADHD
I föreställningen följer vi bland annat sex personer ur ett inifrånperspektiv. Det är förskola, skola, vänner, kärleksrelationer och anhörigperspektiv. De olika personerna skildrar olika typer av ADHD. Alla personer med diagnosen klättrar inte i gardinerna, några med exempelvis ”ADD” är snarare dagdrömmare. Det finns tre typer av ADHD:
– ADHD-I (huvudsakligen bristande uppmärksamhet) den kallas ibland ADD, drömmare.
– ADHD-H (huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet) klättrar i gardinerna.
– ADHD-C (kombinerad presentation) både och.

Feel-good show!
Föreläsningen vänder sig till personal inom förskola, skola, vård, omsorg, myndigheter samt anhöriga och inte minst de med egen ADHD. “ADHD EDDDE!” lämpar sig för alla som önskar få en bättre förståelse för ett neuropsykiatriskt tillstånd som omfattar var 20:e person och därmed påverkar även personernas omgivning. I och med att Eric själv har neuropsykiatriska diagnoser ger han en unik inblick i hur det kan vara att leva med dem, och han är en förebild för hur bra man kan klara sig i livet.

När man lyssnar får man en ökad förståelse för ADHD, varför gör han/hon så, tips på bemötande och motivation, samtidigt som det är en föreställning man blir glad av. Man får även kunskap om olika svårigheter, missuppfattningar, fördomar och hur utanförskap kan se ut. Samtidigt betonar han de positiva sidorna som de olika neuropsykiatriska diagnoserna kan ge.

Eric Donell har skapat flera böcker, skivor, filmer och föreläsningar… och tänker inte ”växa upp och skaffa ETT jobb”. Han rör sig ständigt mellan olika arbeten och sammanhang och har haft över 30 olika arbeten. Han sitter även i styrelsen för intresseorganisationen Riksförbundet Attention.

Text: Maria Lundby Bohlin

Lyckad föreläsningsdag för (H)järnkoll

 (H)järnkolls ambassadörer
(H)järnkolls ambassadörer

En torsdagsmorgon den 17 november träffades (H)järnkolls ambassadörer utanför föreningslokalen på Kungsgatan 1 i Karlstad, för gemensam bussresa till en föreläsningsdag i Torsby.

Föreläsningarna hade (H)järnkoll arrangerat i samarbete med Torsby kommun för Arbetsförmedlingen, boendestöd och anhörigsamordnare, med flera. Sammanlagt var det sex stycken kortare föreläsningar av Mia Carlström, Petra Jonsson, Christina Skagert, Heidi Koivumaa, Elisabet Odalen Bjord och Mikael Brunzell.

Det bjöds på både skratt och tårar, och det kändes i luften att åhörarna uppskattade ambassadörerna.

Publiken ville tala med föreläsarna och frågorna var många, vilket ledde till flera intressanta samtal. Eva Lövåker på (H)järnkoll Värmland berättar för ASP Bladet att intresset för att boka ambassadörer var stort och att man upplevde att dagen var lyckad.

Text: Michel Lillsund
Foto: Joanna Halvardsson

Ingen förlust att #delapådet

Länsstyrelserna runt om i Sverige vill uppmärksamma delad ledighet för föräldrar. Myten att gå miste om pengar om man delar på föräldraförsäkringen lever till viss del kvar. Män tar fortfarande ut färre föräldradagar än kvinnor. I Värmland tog kvinnorna ut 74 procent av alla föräldradagar under 2015, medan männen tog ut 26 procent.

För att skapa mer jämställdhet mellan män och kvinnor gällande föräldraledighet startas därför en kampanj. Den kommer att handla om normer som påverkar hur det är att vara förälder och om ledighet. Länsstyrelsen Värmland hoppas på att sprida kunskap om föräldraledighet och att skapa diskussion om normer som påverkar hur det är att vara förälder. Med hjälp av ökad kunskap hoppas de kunna skapa insikt i hur jämställdhet ser ut i Värmland.

Man kommer bland annat att kunna se kampanjen i form av affischer men även på internet. På http://www.delapådet.se, står det bland annat om myter och fakta samt en del tips. På sociala medier kommer man kunna se den i form av en hashtag: #delapådet.

”Ska du redan börja jobba? Är det verkligen bra för barnet?… fick ingen pappa någonsin höra” är ett exempel på en text som sprids genom kampanjen. Med kampanjen hoppas Länsstyrelserna att man som förälder ska tänka till lite över det gemensamma ansvaret.

Kampanjen utgår från den nationella jämställdhetspolitiken och dess delmål, ”en jämn fördelning av det obetalda hem-och omsorgsarbetet”. För Länsstyrelsen Värmland blir den ett steg i riktningen mot delmålet och även mot visionen Ett jämställt Värmland.

Text: Matilda Eriksson

Sommarens tågbråk påverkar Värmland

787Det har stormat kring Värmlandstrafik i sommar. Nio tågstationer färre ska det bli längs med Fryksdalsbanan. ASP Bladet talade med huvudmotståndarna i Värmlandstrafik.

Enligt dokumentet ”Tågstrategi för framtiden med perspektiv mot 2025, utredning om stoppstruktur” skriver Värmlandstrafik att deras ”uppdrag är att öka det kollektiva resandet i länet och hela branschens, liksom forskningens övertygelse, är att snabba resor och tät trafik är det sättet att få fler att välja resor med tåg och buss.”

Konflikten har handlat om att det i bolaget finns olika tolkningar av vad som ger de fördelar som bolaget ska verka för. Blir det fler eller färre resenärer med färre tågstopp? Förhoppningen hos bolaget är att tågen ska gå snabbare om man genomför de förändringar som man nu beslutat. Kritiker menar att så inte behöver bli fallet.

Mikael Dahlqvist är ordförande inom Värmlandstrafik AB. Ett tungt och ansvarsfullt uppdrag. Tillsammans med sin styrelse har han i uppdrag att med de ledande tjänstemännen driva verksamheten framåt. Han försvarar beslutet kring stationsnedläggningarna längst med Fryksdalsbanan.

– Det är ett tufft beslut att ta, men det var nödvändigt, berättar Mikael för ASP Bladet.

Men styrelsen var delad. Monika Bubholz är en av de som inte tyckte att beslutet var särskilt klokt. I detta sammanhang är hon ledamot i Värmlandstrafik, där Mikael Dahlqvist är ordförande, men hon är också aktiv kommunpolitiker i Miljöpartiet. Tillsammans med Henrik Lander röstade hon emot förslaget, han är Centerpartist och ordförande i Teknik- och fastighetsnämnden i Karlstads kommun.

En enkel protokollsanteckning är allt som finns av deras åsikter, i Värmlandstrafiks egna handlingar. Men vad tycker de då?

– Jag tycker fortfarande att det är helt fel, det saknades ekonomisk redogörelse för vad som skulle hända om vi tog bort en massa linjer och fick ett minskat reseunderlag, berättar Monika.

66565Argumenten för beslutet har bland annat handlat om att det ska spara tid, för personer som åker på de fortsatt trafikerade stationerna. Monika Bubholz är inte så säker på att så kommer bli fallet, och hänvisar till bristfälliga underlag. Men hon har inte gett upp hoppet. Beslutet från Värmlandstrafik är inte i linje med hur hon tror att bolaget bäst styrs, men andra beslut kan ju fattas i framtiden:

– Det går ju att öppna stationerna igen, det är så jag tänker. Vi vill att det ska bli mer attraktivt för resenärer att välja tåg och buss, säger Monika.

Men allt är inte mörkt, tycker Monika. Det finns bra saker som sker, Monika Bubholz ser fram emot att Värmlandstrafik snart ska kunna erbjuda en familjebiljett.

Henrik Lander, liksom Monika Bubholz, har också synpunkter på stationsnedläggningarna.

– Jag kan tycka det är synd, man har länge jobbat med en plan för att bygga ut Fryksdalsbanan, berättar Lander.

Enligt Henrik så är det osannolikt att resenärer från Sunne och Torsby kommer fram så mycket snabbare till Karlstad bara för att det läggs ner några stationer.

– Jag tycker det är lite tråkigt att man sparar pengar på detta, säger Lander.

Den stora utmaningen för kollektivtrafiken i Värmland är att försöka balansera ekonomi med miljövänlighet, och att få människor att åka mer kollektivt, avslutar Henrik Lander.

Mikael Dahlqvist är besviken över att de andra partierna, enligt honom, har backat från den riktning som är bra för bolaget. Han påpekar att detta har varit en lång process som de andra ledamöterna har deltagit i. Han tolkar det som att bolagets ledamöter varit överens, ända tills målgången.

Mikael förklarar för ASP Bladet de fördelar han ser med det fattade beslutet. Han menar att beslutet är tagit utifrån ett resenärsperspektiv. Han ser det som viktigt att restiderna kortas samt att linjerna håller en viss standard.

– Vi vill ju att tiden ska vara effektiv, att tågen ska gå fort. Det innebär i sin tur att vi då kan konkurrera med bilen, säger Mikael Dahlqvist.
Han beklagar att den senaste tidens skriverier enbart har fokuserat på det negativa, men kan också förstå att några upplever att kollektivtrafiken inte blir lika bra för dem. På det stora hela, tror han däremot att förslaget som gick igenom gynnar kollektivtrafiken och resenärerna.

– Jag är fortfarande helt övertygad om att det är den bästa utvecklingen för Värmlands resenärer på sikt, säger Mikael Dahlqvist.

Text: Shanta Eriksson
Foto: Stefan Ek

Liv och död i mytiskt Brügge

Wermland Opera ger en trogen gestaltning av Erich Wolfgang Korngolds 1920-talsopera Die tote stadt, om sorg, liv och död – samt oförmågan att släppa taget.

Die tote stadt
Originaluppsättning av Erich Wolfgang Korngold, baserad på Georges Rodenbachs roman ”Staden den döda”.

Die tote stadt framstår som ett prestigeprojekt för Wermland Opera. Det har satsats på en rad kringarrangemang, genom vilket den som önskat kunnat lära sig mer om såväl Erich Wolfgang Korngolds bejublade opera från 1920 och nyuppsättningen i Värmland. Denna gång leds vi in i berättelsen av Sophia Jupithers erfarna hand, med tidigare uppsättningar vid bland annat Kungliga Operan i Stockholm i bagaget.

Genom Jupithers regi och under Johannes Gustavssons musikaliska vägledning bjuds publiken till ett på originalspråket intimt sorgedrama, där modernitet möter en mytisk verklighet. Den förvirrade änkemannen Paul (Daniel Frank), har i saknaden av sin tidigare Hustru Marie byggt upp ett minnesrum till hennes ära. Där sörjer han, tills Marie i sin död verkar mer levande än livet självt.

När han möter Marietta, (Ann Louice Lödgund), till utseendet osannolikt lik Pauls före detta hustru, utlöses en kris som kretsar kring liv och död. Dramat utspelas i flera känslostämningar, och affekten mellan Paul och Marietta, mellan ideal och verklighet, liksom drömverkligheten, skapar en starkt känsloladdad gestaltning av dramats huvudkonflikt.

Mats Bäcker Wermland Opera.jpg

Paul (Daniel Frank) i sorg. Foto: Wermland Opera / Mats Bäcker

Den skickligt framförda musiken förtätar konflikten. Den präglas av tvära kast och en plötslighet som gestaltar Pauls olika känslovåndor och fördjupade begär. I Korngolds tappning är denna konflikt delvis mytisk. Likt en Orfeus som vandrar ner till dödsriket efter sin döda hustru, accepterar Paul inte sin lott. Men Paul är ingen gud. I den döda staden Brügge äger spänningarna rum inom Paul, som får svårt att skilja mellan dröm och vaket tillstånd.

Marie och Marietta sliter båda i Pauls själ. Dansösen Marietta får sägas representera ett ohämmat eros. Hon går från utsvävande libertin som älskar att ha roligt, kallar Paul för ”kåt dysterkvist”, men blir närmast demonisk då hon till sist utmanar den döda och försöker krossa dess makt över Paul. Just denna karaktärsutveckling gör Lödgund sällsynt kraftfullt!

I artikeln ”Ett samtal om allvar”, vilken återfinns i en för teatern tillhörande skrift, berättar Sophia Jupither att hon velat hålla sig så nära originalet som möjligt. Musiken, liksom föreställningen som sådan är inte tematiskt förutsägbar, utan verkar utgå från olika affekter. Den idealiserade döden utmanas av en motsägelsefull livskraft – som till sist tvingar, med våld, ut Paul ur sitt osunda tillstånd.

För operabesökaren väntar ingen enahanda behaglig upplevelse, men väl en kraftfull sådan. I Jupithers tappning har Die tote stadt onekligen en suggestiv skönhet, även till följd av Lars-Åke Thessmans vackra scenografi. Och Korngold verkar också vilja säga något viktigt till oss. I de häftiga känslostormar vi tänker oss vara kärleken, ryms såväl ljus som mörker.

Det kan spränga oss loss från vårt eget främlingskap för livet. Men, begäret är också i sin tur även bokstavligt talat livsfarligt, i drömmens värld dödar Paul till sist Marietta – för att i vaket tillstånd förlikas med livets villkor. När vi stänger dörren till minnenas tempel, för att också lämna de dödas stad, sjunger Daniel Frank i egenskap av Paul, följande:

”Liv och död ska skiljas åt
Mumlar hjärtats tysta gråt
Vänta på mig där du är
Ett andra liv, det finns ej här”

Text: Robert Halvarsson

Medverkande:
Regi: Sofia Jupither
Dirigent:
Johannes Gustavsson
Scenografi:
Lars-Åke Thessman
Koreografi: Roger Lybeck
I rollerna:
Daniel Frank, AnnLouice Lögdlund, Marcus Jupither, Ulrika Tenstam, Anna-Maria Krawe, Rebecca Fjällsby, Jonas Duran, Anders Larsson, Tobias Westman med flera

40 år som poet

32432432423423423423234ASP Bladet har varit i kontakt med poeten Bengt Berg och ställt några frågor om hans skrivande och det egna bokförlaget Heidruns.

Bengt Berg är född och uppvuxen i Torsby, som ligger i den norra delen av Värmland. Hittills har Bengt skrivit och gett ut 38 böcker. Hans utgivna alster finns översatta till mer än 14 olika språk. Sedan 1990-talet driver han även ett café med samma namn som sitt bokförlag Heidruns. Bengt har även hunnit med att motta hela åtta utmärkelser.

Bengt Berg berättar att han får inspiration till sina verk genom sina många resor. Men även genom närheten till naturen och de strövtåg han företar sig i sin hembygd i Torsby. Lusten att skriva gör att han än idag är verksam och skriver nya alster. I detta nu har han en politisk bok på gång, som kommer att handla om hans erfarenheter från sina riksdagsår för Vänsterpartiet, och andra verksamheter. Dikter skrivs efter hand när tid finns, eftersom han har samarbeten med utländska poeter genom översättning av deras verk och annat.

På frågan om när skrivandet började, berättar Bengt att det var i den åldern när man fick börja åka moped. När han kom till Uppsala för att studera tog skrivandet mer fart.
– I början av 70-talet skrev jag mer och mer för att några år senare ge ut min första diktsamling; Där drömmen slutar, år 1974.

Många Favoriter
Det är svårt att plocka ut ett enskilt verk och säga att man är mest stolt över just det, menar Bengt. I hans sexhundrasidiga samlingsverk ”Dikter genom 40 år” som kom ut förra året, finns det dock några enstaka dikter som betyder lite extra för honom.

Poesin är ett koncentrerat format där man exempelvis kan uttrycka personliga känslor och tankar. Man har möjligheten att genom dikten på ett demokratiskt sätt uttrycka sig som man vill. Den friheten gör att en dikt kan se ut lite hur som helst, och att formen spelar mindre roll.

Bengt har i stort sett hela sitt vuxna liv hållit på med att skriva. Hans sista fasta tjänst var 1975, som lärare på Asplundsskolan i Hagfors. Sedan dess har han frilansarbetat med att skriva artiklar, recensioner med mera. Bengt har även varit med på olika poesifestivals-turnéer, både här hemma i Sverige och runtom i världen.

Många yngre förmågor
– Heidruns förlag ger ut nya poeter och författare, som vi tycker passar vårt förlag.
Bengt tycker att det finns många yngre talanger där ute som skriver bra, inte minst från Värmland.

Han framhåller till exempel Ismael Ataria från Hagfors, som gjorde debut på Heidruns.
– Vi har givit ut en del böcker med honom. Sedan har vi bland annat bra visdiktare som Göran Samuelsson med flera. Men det finns säkert många fler som jag inte känner till än, eftersom att de använder nätet till att sprida sina verk.

Bengts tips
Som tips till de yngre författarna tycker han att man ska läsa mycket.
– Skaffa någon eller några favoritpoeter, även författare, sedan är det bara att skriva mycket. Under processen bör man prova på olika former.

Bland hans favoritpoeter och författare hittar vi exempelvis Gustaf Fröding från Värmland, och även tre finlandssvenska poeter, Elmer Diktonius, Claes Andersson och Edith Södergran. På frågan varför de är hans favoriter, svarar han:
– För att de skriver så himla bra!

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Stefan Ek